Old/New Testament
Förberedelser för tempelbygget
22 David sade: ”Här ska Herren Guds hus stå och här altaret för Israels brännoffer.” 2 (A) Och David befallde att man skulle samla de främlingar som fanns i Israels land. Han tillsatte stenhuggare som skulle hugga ut stenar för att bygga Guds hus. 3 David skaffade järn i mängd till spikar för dörrarna i portarna och till märlor, samt koppar i sådan mängd att den inte kunde vägas 4 och cederbjälkar i oräkneligt antal, för sidonierna och tyrierna kom med cederträ i mängd till David. 5 (B) Han tänkte nämligen: ”Min son Salomo är ung och vek, och huset som ska byggas åt Herren måste göras mycket stort så att det blir berömt och prisat i alla länder. Därför ska jag göra förberedelser[a] för det.” Så gjorde David en stor mängd förberedelser före sin död.
6 Han kallade till sig sin son Salomo och befallde honom att bygga ett hus åt Herren, Israels Gud. 7 (C) David sade till sin son Salomo: ”Jag hade själv tänkt att bygga ett hus åt Herren min Guds namn. 8 (D) Men Herrens ord kom till mig. Han sade: Du har spillt mycket blod[b] och fört många krig. Du ska inte bygga ett hus åt mitt namn, för du har spillt mycket blod på jorden inför mina ögon. 9 Men se, en son ska födas åt dig. Han ska bli en fridsam man, och jag ska låta honom få fred med alla sina fiender runt omkring. Salomo ska han heta, och jag ska ge Israel frid[c] i hans dagar. 10 (E) Han ska bygga ett hus åt mitt namn. Han ska vara min son och jag ska vara hans far. Och jag ska befästa hans kungatron över Israel för evig tid.
11 Må nu Herren vara med dig, min son. Må du ha framgång och bygga Herren din Guds hus som han har lovat dig. 12 (F) Må Herren bara ge dig klokhet och förstånd när han sätter dig till härskare över Israel, så att du håller fast vid Herren din Guds undervisning. 13 (G) Då ska du ha framgång, om du noggrant följer de stadgar och föreskrifter som Herren befallde Mose att lägga på Israel. Var stark och frimodig, var inte rädd eller modlös.
14 (H) Se, trots mina svårigheter har jag skaffat hundratusen talenter guld och tusen gånger tusen talenter[d] silver till Herrens hus och dessutom mer koppar och järn än som kan vägas, så mycket är det. Trävirke och sten har jag också förberett, och mer kan du själv skaffa fram. 15 Du har också arbetare i mängd, hantverkare, stenhuggare och timmermän, och dessutom allt slags folk som är kunnigt i alla slags arbeten. 16 Guldet, silvret, kopparn och järnet går inte att räkna. Sätt igång och gå till verket, och må Herren vara med dig!”
17 Därefter befallde David alla Israels hövdingar att de skulle hjälpa hans son Salomo. Han sade: 18 (I) ”Herren er Gud är ju med er och har låtit er få ro på alla sidor. Han har gett landets invånare i min hand, och landet är lagt under Herren och hans folk. 19 Så vänd nu ert hjärta och er själ till att söka Herren er Gud. Sätt igång och bygg Herren Guds helgedom, så att man kan föra in Herrens förbundsark och de föremål som helgats åt Gud i det hus som ska byggas åt Herrens namn.”
Leviterna
23 (J) När David blev gammal och mätt på att leva, gjorde han sin son Salomo till kung[e] över Israel.
2 Han samlade Israels alla furstar, så också prästerna och leviterna. 3 De leviter som var trettio år eller äldre blev räknade. Deras antal var allt som allt 38 000 män. 4 (K) ”Av dessa”, sade han, ”ska 24 000 leda arbetet vid Herrens hus och 6 000 vara förmän och domare, 5 (L) 4 000 ska vara dörrvakter och 4 000 ska lovsjunga Herren till de instrument som jag låtit göra för lovsången.” 6 (M) David delade in dem i avdelningar efter Levis söner, Gershon, Kehat och Merari.
7 (N) Till gershoniterna hörde Ladan och Shimei. 8 (O) Ladans söner var Jehiel, huvudmannen, Setam och Joel, tillsammans tre. 9 Shimeis söner var Shelomit, Hasiel och Haran, tillsammans tre. Dessa var huvudmän för Ladans familjer. 10 Shimeis söner var Jahat, Sina, Jeush och Beria. Dessa var Shimeis söner, tillsammans fyra. 11 Jahat var huvudmannen, och Sisa var den andre. Men Jeush och Beria hade inte många söner. Därför fick de utgöra endast en familj, en ordning.
12 (P) Kehats söner var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel, tillsammans fyra. 13 (Q) Amrams söner var Aron och Mose. Aron blev tillsammans med sina söner för evigt avskild och helgad till det allra heligaste, till att för evigt tända rökelse inför Herren och tjäna och välsigna i hans namn för evigt. 14 Men gudsmannen Moses söner räknades till Levi stam. 15 (R) Moses söner var Gershom och Elieser. 16 Gershoms son var Shebuel, huvudmannen. 17 Eliesers son var Rehabja, huvudmannen. Elieser hade inga andra söner men Rehabjas söner var mycket talrika.
18 Jishars son var Shelomit, huvudmannen. 19 (S) Hebrons söner var Jeria, huvudmannen, den andre Amarja, den tredje Jahasiel, och den fjärde Jekameam. 20 Ussiels söner var Mika, huvudmannen, och den andre Jishia.
21 Meraris söner var Mahli och Mushi. Mahlis söner var Eleasar och Kish. 22 (T) När Eleasar dog lämnade han inga söner efter sig utan endast döttrar. Söner till Kish, deras kusiner, tog dem till hustrur. 23 (U) Mushis söner var Mahli, Eder och Jeremot, tillsammans tre.
24 Dessa var Levi barn efter deras familjer, huvudmännen för familjerna, de som mönstrades. Varje namn räknades särskilt och varje person för sig, de som kunde utföra sysslor vid tjänstgöringen i Herrens hus, nämligen de som var tjugo år eller äldre.
25 (V) David sade: ”Herren, Israels Gud, har låtit sitt folk komma till ro, och han har nu sin boning i Jerusalem till evig tid. 26 Därför behöver inte leviterna längre bära tabernaklet och alla redskap till tjänstgöringen i Herrens hus.”
27 Enligt berättelsen om Davids sista tid räknades nämligen av Levi barn de som var tjugo år eller äldre. 28 Deras uppgift var att stå till förfogande för Arons söner vid tjänstgöringen i Herrens hus. De skulle ta hand om förgårdarna och kamrarna och reningen av allt heligt och sysslorna vid tjänstgöringen i Guds hus, 29 (W) vare sig det gällde skådebröden, det fina mjölet till matoffret, de osyrade tunnkakorna, plåtarna, det hopknådade mjölet eller alla rymdmått och längdmått. 30 Varje morgon skulle de tacka och lova Herren och likaså varje kväll. 31 De skulle hjälpa till vid alla brännoffer åt Herren på sabbaten, vid nymånaderna och vid högtiderna, så många som det var bestämt och som det var föreskrivet för dem, alltid inför Herrens ansikte. 32 (X) De skulle ta ansvar för uppenbarelsetältet och det heliga och sina bröder, Arons söner, i tjänsten vid Herrens hus.
Prästernas och leviternas avdelningar
24 (Y) Arons söner hade följande av-delningar: Arons söner var Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar. 2 (Z) Men Nadab och Abihu dog[f] före sin far, och de hade inga söner. Så blev bara Eleasar och Itamar präster. 3 (AA) David tillsammans med Sadok, av Eleasars söner, och Ahimelek, av Itamars söner, indelade dem i grupper enligt den ordning de skulle tjänstgöra i. 4 Då Eleasars söner visade sig ha fler huvudmän än Itamars söner, indelade man dem så att Eleasars söner fick sexton huvudmän för sina familjer och Itamars söner åtta huvudmän för sina familjer. 5 Man indelade dem genom lottkastning, de förra liksom de senare, eftersom helgedomens ledare och Guds ledare var både av Eleasars söner och Itamars söner. 6 Shemaja, Netanels son, skrivaren, av Levi stam, antecknade dem i närvaro av kungen, ledarna, prästen Sadok och Ahimelek, Ebjatars son, och i närvaro av huvudmännen för prästerna och leviternas familjer. Lotterna drogs växelvis för Eleasars och för Itamars familjer.
7 Den första lotten föll på Jojarib, den andra på Jedaja, 8 den tredje på Harim, den fjärde på Seorim, 9 den femte på Malkia, den sjätte på Mijamin, 10 (AB) den sjunde på Hackos, den åttonde på Abia, 11 den nionde på Jeshua, den tionde på Shekanja, 12 den elfte på Eljashib, den tolfte på Jakim, 13 den trettonde på Huppa, den fjortonde på Jeshebab, 14 den femtonde på Bilga, den sextonde på Immer, 15 den sjuttonde på Hesir, den artonde på Happisses, 16 den nittonde på Petaja, den tjugonde på Hesekiel, 17 den tjugoförsta på Jakin, den tjugoandra på Gamul, 18 den tjugotredje på Delaja, den tjugofjärde på Maasja.
19 Detta blev den ordning, i vilken de skulle tjänstgöra, när de gick in i Herrens hus, som det var föreskrivet för dem genom deras fader Aron efter den befallning Herren, Israels Gud, hade gett honom.
20 Beträffande de övriga Levi barn, så hörde till Amrams barn Shubael, till Shubaels barn Jedeja, 21 till Rehabja, alltså till Rehabjas barn, huvudmannen Jishia, 22 till jishariterna Shelomot, till Shelomots barn Jahat.
23 (AC) Benajiterna var Jeria, Amarja den andre, Jahasiel den tredje, och Jekameam den fjärde.
24 Ussiels barn var Mika, till Mikas barn hörde Shamir.
25 Mikas bror var Jishia. Sakarja var Jishias son.
26 Meraris barn var Mahli och Mushi. Jaasjas son var Beno. 27 Meraris barn var dessa: Av Jaasia Beno, dessutom Shoham, Sackur och Ibri. 28 Mahlis son var Eleasar, men han hade inga söner. 29 Till Kish, alltså Kishs barn, hörde Jerameel. 30 Men Mushis barn var Mahli, Eder och Jerimot.
Dessa var leviternas barn, efter deras familjer.
31 (AD) Dessa kastade också lott, liksom deras bröder, Arons söner, i närvaro av kung David, Sadok, Ahimelek och huvudmännen för prästernas och leviternas familjer, huvudmännen för familjerna liksom deras yngsta bröder.
28 (A) Då sade Jesus till dem: "När ni har upphöjt[a] Människosonen, då ska ni förstå att Jag Är och att jag inte gör något av mig själv utan talar så som Fadern har lärt mig. 29 (B) Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam, för jag gör alltid det som behagar honom." 30 När han sade detta kom många till tro på honom.
Abrahams sanna barn
31 (C) Jesus sade till de judar som hade kommit till tro på honom: "Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. 32 Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria."
33 (D) De svarade honom: "Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi ska bli fria?" 34 (E) Jesus svarade: "Jag säger er sanningen: Var och en som ägnar sig åt synd är syndens slav. 35 (F) Slaven är inte kvar i huset för alltid, men sonen är kvar för alltid. 36 Om nu Sonen gör er fria blir ni verkligen fria. 37 Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte tar emot[b] mitt ord. 38 Jag talar vad jag sett hos min Far, ni gör vad ni har hört av er far."[c]
39 (G) De svarade honom: "Vår far är Abraham." Jesus sade: "Om ni vore Abrahams barn skulle ni göra Abrahams gärningar.[d] 40 Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört från Gud. Så gjorde inte Abraham. 41 Ni gör er fars gärningar." De svarade: "Vi är inte födda i äktenskapsbrott! Vi har bara en far, Gud."
42 (H) Jesus svarade: "Vore Gud er Far skulle ni älska mig, för jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. 43 Varför förstår ni inte vad jag säger? Därför att ni inte kan[e] höra mitt ord. 44 (I) Ni har djävulen till far och vill följa er fars begär. Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, för det finns ingen sanning i honom. När han talar lögn talar han utifrån sig själv, för han är en lögnare och lögnens fader. 45 Men jag säger sanningen, och därför tror ni mig inte! 46 Vem av er kan visa att jag skulle ha syndat? Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte? 47 (J) Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud."
48 (K) Judarna svarade: "Visst har vi rätt när vi säger att du är samarier och besatt av en ond ande?" 49 Jesus svarade: "Jag är inte besatt. Jag ärar min Far, och ni vanärar mig. 50 Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker den och som dömer. 51 (L) Jag säger er sanningen: Den som bevarar mitt ord ska aldrig någonsin se döden."
52 Judarna sade: "Nu vet vi att du har en ond ande. Abraham dog och likaså profeterna, och du säger: Den som bevarar mitt ord ska aldrig någonsin smaka döden. 53 (M) Är du större än vår far Abraham? Han dog, och profeterna är döda. Vem tror du att du är?" 54 Jesus svarade: "Om jag ärar mig själv är min ära ingenting värd. Det är min Far som ärar mig, han som ni kallar er Gud. 55 (N) Ni känner honom inte, men jag känner honom. Om jag sade att jag inte kände honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och bevarar hans ord. 56 (O) Abraham, er far, jublade över att få se min dag.[f] Han såg den och gladde sig." 57 Judarna sade: "Du är inte femtio år än, och Abraham har du sett[g]!" 58 Jesus svarade: "Jag säger er sanningen: Jag Är, innan Abraham fanns."
59 (P) Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus drog sig undan och lämnade tempelplatsen.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation