Old/New Testament
Guds ark flyttas från Kirjat-Jearim
13 (A) David rådgjorde med överbefälen och underbefälen och med alla furstarna. 2 Sedan sade David till hela Israels församling: ”Om ni samtycker och om det är från Herren vår Gud, låt oss då sända bud åt alla håll till våra övriga bröder över hela Israels land och dessutom till prästerna och leviterna i deras städer med betesmarker, att de ska samlas hos oss. 3 Låt oss flytta vår Guds ark till oss, för under Sauls tid frågade vi inte efter den.” 4 Hela församlingen svarade att man skulle göra så, för alla tyckte att förslaget var gott.
5 (B) David samlade då hela Israel, från Shihor i Egypten ända dit där vägen går till Hamat, för att hämta Guds ark från Kirjat-Jearim.[a] 6 (C) David drog med hela Israel upp till Baala, till Kirjat-Jearim som tillhör Juda, för att därifrån föra upp Herren Guds ark, hans som tronar på keruberna[b] och efter vilken den hade sitt namn. 7 (D) De satte Guds ark på en ny vagn och förde bort den från Abinadabs hus. Det var Ussa och Ajo som körde vagnen. 8 David och hela Israel dansade inför Guds ansikte av all kraft till sånger och harpor, lyror, tamburiner, cymbaler och trumpeter.
9 (E) Men när de kom till Kidons tröskplats räckte Ussa ut sin hand för att ta tag i arken, eftersom oxarna snavade. 10 (F) Då upptändes Herrens vrede mot Ussa, och han slog honom för att han räckt ut sin hand mot arken, så att han föll ner död där inför Gud. 11 (G) Men David blev upprörd därför att Herren hade brutit ner[c] Ussa. Han kallade den platsen Peres-Ussa, som den heter än i dag.
12 David greps den dagen av sådan fruktan för Gud att han sade: ”Hur skulle jag våga föra Guds ark till mig?” 13 Därför flyttade inte David in arken till sig i Davids stad, utan tog den avsides till gatiten[d] Obed-Edoms[e] hus. 14 Och Guds ark blev kvar i Obed-Edoms hus och hans familj i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edoms hus och allt han ägde.
Davids familj
14 (H) Hiram,[f] kungen i Tyrus, skickade sändebud till David med cederträ, murare och timmermän för att bygga ett hus åt honom.[g] 2 David förstod att Herren hade befäst honom som kung över Israel, för han hade låtit hans rike bli upphöjt för sitt folk Israels skull.
3 David tog sig ännu fler hustrur i Jerusalem, och David blev far till ännu fler söner och döttrar. 4 (I) Dessa är namnen på de söner han fick i Jerusalem: Shammua, Shobab, Natan, Salomo, 5 Jibhar, Elishua, Elpelet, 6 Noga, Nefeg, Jafia, 7 Elishama, Beeljada och Elifelet.
Seger över filisteerna
8 (J) När filisteerna hörde att David hade blivit smord till kung över hela Israel, drog de alla upp för att söka efter David. När David hörde det drog han ut mot dem. 9 Filisteerna kom och ryckte in i Refaimdalen.[h] 10 David frågade då Gud: ”Ska jag dra upp mot filisteerna? Kommer du då ge dem i min hand?” Herren svarade honom: ”Dra upp. Jag ska ge dem i din hand.” 11 (K) De drog upp till Baal-Perasim, och där besegrade David dem. David sade: ”Gud bröt ner[i] mina fiender genom min hand som en flodvåg.” Därav fick platsen namnet Baal-Perasim. 12 (L) De lämnade sina gudar där, och David befallde att de skulle brännas upp i eld.
13 (M) Men filisteerna ryckte in i dalen igen. 14 När David frågade Gud på nytt, svarade Gud honom: ”Du ska inte dra dit upp efter dem. Gå runt dem och anfall dem från det håll där bakaträden står. 15 Så snart du hör ljudet av steg i bakaträdens[j] toppar ska du dra ut till strid, för då har Gud dragit ut framför dig för att slå filisteernas här.” 16 David gjorde som Gud hade befallt honom. De slog filisteernas här och förföljde dem från Gibeon ända till Gezer.[k] 17 (N) Och ryktet om David gick ut i alla länder, och Herren lät fruktan för honom komma över alla folk.
Guds ark förs till Jerusalem
15 (O) David byggde sig hus i Davids stad. Han gjorde också i ordning en plats åt Guds ark och slog upp ett tält åt den, 2 (P) och han sade: ”Inga andra än leviterna ska bära Guds ark, för dem har Herren utvalt att bära Guds ark och tjäna honom för evigt.” 3 (Q) David samlade hela Israel till Jerusalem för att hämta upp Herrens ark till den plats som han hade gjort i ordning åt den.
4 David samlade Arons barn och leviterna:
5 av Kehats barn: Uriel, deras ledare och hans bröder, 120,
6 av Meraris barn: Asaja, deras ledare, och hans bröder, 220,
7 av Gershons barn: Joel, deras ledare, och hans bröder, 130,
8 av Elisafans barn: Shemaja, deras ledare, och hans bröder, 200,
9 av Hebrons barn: Eliel, deras ledare, och hans bröder, 80,
10 av Ussiels barn: Amminadab, deras ledare, och hans bröder, 112.
11 (R) David kallade till sig prästerna Sadok och Ebjatar samt leviterna Uriel, Asaja, Joel, Shemaja, Eliel och Amminadab 12 (S) och han sade till dem: ”Ni är huvudmän för leviternas familjer. Helga er tillsammans med era bröder och hämta sedan Herrens, Israels Guds, ark upp till den plats som jag har gjort i ordning åt den. 13 (T) Eftersom ni inte var med förra gången, bröt Herren vår Gud ner en av oss. Vi sökte ju inte honom på rätt sätt.”
14 Då helgade prästerna och leviterna sig för att hämta upp Herrens, Israels Guds, ark. 15 (U) Och som Mose hade befallt i enlighet med Herrens ord bar nu leviterna Guds ark med stänger som vilade på deras axlar.
16 David sade till ledarna bland leviterna att de skulle utse sina bröder sångarna till tjänstgöring med musikinstrument, lyror, harpor och cymbaler, som de skulle låta ljuda medan de höjde glädjesången. 17 (V) Leviterna utsåg då Heman, Joels son, och av hans bröder Asaf, Berekjas son, och av deras bröder, Meraris barn, Etan, Kushajas son, 18 och tillsammans med dem deras bröder av andra ordningen, Sakarja, Ben, Jaasiel, Shemiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Benaja, Maaseja, Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom och Jegiel, dörrvakterna.
19 Sångarna Heman[l], Asaf[m] och Etan[n] skulle låta kopparcymbaler ljuda. 20 (W) Sakarja, Asiel, Shemiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Maaseja och Benaja skulle spela på lyror till alamót. 21 (X) Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom, Jegiel och Asasja skulle leda sången med harpor till sheminít[o].
22 Kenanja, leviternas ledare när de bar, skulle undervisa i att bära eftersom han var kunnig i det. 23 Berekja och Elkana skulle vara dörrvakter vid arken. 24 Shebanja, Joshafat, Netanel, Amasaj, Sakarja, Benaja och Elieser, prästerna, skulle blåsa i trumpeter framför Guds ark, och Obed-Edom och Jehia skulle vara dörrvakter vid arken.
25 (Y) Så gick David och de äldste i Israel och de högsta befälhavarna i väg för att hämta upp Herrens förbundsark från Obed-Edoms hus under jubel. 26 Eftersom Gud hjälpte leviterna som bar Herrens förbundsark offrade man sju tjurar och sju baggar. 27 David var klädd i en kåpa av fint linne. Det var också alla leviterna som bar arken, liksom sångarna och Kenanja som ledde sångarna när de bar. Dessutom hade David en linne-efod[p]. 28 Hela Israel hämtade upp Herrens förbundsark under jubel och basuners ljud. Man blåste i trumpeter och lät cymbaler klinga och lyror och harpor ljuda.
29 När Herrens förbundsark kom till Davids stad såg Sauls dotter Mikal ut genom fönstret, och när hon såg kung David hoppa och dansa fick hon förakt för honom i sitt hjärta.
Jesus går upp till lövhyddohögtiden
7 Därefter vandrade Jesus omkring i Galileen. Han ville inte vandra i Judeen, eftersom judarna var ute efter att döda honom.
2 Judarnas lövhyddohögtid[a] närmade sig. 3 Hans bröder sade till honom: "Ge dig av härifrån och gå bort till Judeen, så att dina lärjungar också får se de gärningar du gör. 4 Man gör inte saker i hemlighet om man vill bli känd. Om du gör sådana gärningar, visa dig då öppet för världen!" 5 (A) Inte ens hans bröder trodde på honom.
6 Jesus sade till dem: "Min tid har inte kommit än, men för er är det alltid rätt tid. 7 (B) Världen kan inte hata er, men mig hatar den därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda. 8 Gå ni upp till högtiden. Jag går inte upp till den här högtiden än[b], för min tid är ännu inte inne." 9 Så sade han och stannade i Galileen.
10 Men när hans bröder hade gått upp till högtiden gick han också dit, inte öppet utan i hemlighet. 11 Judarna sökte efter honom under högtiden och frågade: "Var är han?" 12 Och bland folket talades det mycket i det tysta om honom. En del sade: "Han är god." Andra sade: "Nej, han förleder folket." 13 (C) Men ingen talade öppet om honom av rädsla för judarna.
14 När halva högtiden redan var över gick Jesus upp till tempelplatsen och började undervisa. 15 (D) Judarna blev förvånade och sade: "Hur kan han känna Skrifterna, han som inte har studerat[c]?" 16 (E) Jesus svarade: "Min lära är inte min, den kommer från honom som har sänt mig. 17 Om någon vill göra hans vilja ska han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv. 18 (F) Den som talar av sig själv söker sin egen ära. Men den som söker hans ära som har sänt honom, han är sann och ingen orättfärdighet finns i honom.
19 (G) Har inte Mose gett er lagen? Ändå håller ingen av er lagen. Varför vill ni döda mig?" 20 (H) Folket svarade: "Du är besatt. Vem vill döda dig?" 21 (I) Jesus sade: "En enda sak gjorde jag[d], och ni blev alla förundrade. 22 (J) Mose har gett er omskärelsen – egentligen kommer den inte från Mose utan från fäderna – och därför omskär ni människor även på sabbaten. 23 Om nu en människa får ta emot omskärelsen på sabbaten för att Mose lag inte ska upphävas, hur kan ni då bli arga på mig för att jag gjort hela människan frisk på en sabbat? 24 (K) Döm inte efter skenet, utan döm rätt!"
Vem är Jesus?
25 (L) Några av invånarna i Jerusalem sade då: "Är det inte honom de vill döda? 26 Nu talar han öppet, och de säger ingenting till honom. Rådsherrarna har väl inte erkänt att han verkligen är Messias? 27 Den här mannen vet vi ju varifrån han är, men när Messias kommer ska ingen veta varifrån han är."[e]
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation