Old/New Testament
Sauls död
10 (A) Filisteerna stred mot Israel, och Israels män flydde för dem och föll slagna på berget Gilboa[a].
2 Filisteerna ansatte Saul och hans söner hårt, och de dödade Sauls söner Jonatan, Abinadab och Malki-Shua. 3 När striden hårdnade runt Saul och bågskyttarna fann honom, blev han svårt sårad av skyttarna. 4 (B) Han sade till sin väpnare: ”Dra ditt svärd och genomborra mig, så att inte de oomskurna kommer och skymfar mig.” Men hans väpnare ville inte, för han var mycket rädd. Då tog Saul själv svärdet och kastade sig över det. 5 När väpnaren såg att Saul var död, kastade också han sig över sitt svärd och dog.
6 Så dog Saul och hans tre söner. Alla som tillhörde hans hus dog på samma gång. 7 När alla israeliterna i dalen såg att deras här hade flytt och att Saul och hans söner var döda, övergav de sina städer och flydde. Sedan kom filisteerna och bosatte sig i dem.
8 Dagen därpå kom filisteerna för att plundra de slagna, och fann då Saul och hans söner där de låg fallna på berget Gilboa. 9 De plundrade honom och tog med sig hans huvud och hans vapen och sände omkring dem i filisteernas land och berättade den goda nyheten för sina avgudar och för folket. 10 De lade hans vapen i sitt gudahus och hängde upp hans skalle i Dagons tempel[b].
11 När invånarna i Jabesh i Gilead[c] hörde om allt som filisteerna hade gjort med Saul, 12 (C) bröt alla vapenföra män upp och tog Sauls och hans söners döda kroppar och förde dem till Jabesh. De begravde deras ben under terebinten i Jabesh och fastade sedan i sju dagar.
13 (D) Sådan blev Sauls död, därför att han hade varit trolös mot Herren. Han hade inte hållit Herrens ord, och dessutom rådfrågat en andebesvärjerska[d] för att få svar. 14 Han hade inte sökt svar hos Herren. Därför dödade Herren honom och flyttade över kungadömet till David, Ishais son.
David blir kung över hela Israel
11 (E) Hela Israel samlades till David i Hebron och sade: ”Vi är ditt eget kött och blod.[e] 2 (F) Redan för länge sedan, när Saul fortfarande var kung, var det du som var ledare och anförare för Israel. Och Herren din Gud har sagt till dig: Du ska vara herde för mitt folk Israel, du ska vara en furste över mitt folk Israel.” 3 (G) När alla de äldste i Israel kom till kungen i Hebron, slöt David ett förbund med dem i Hebron inför Herren. Sedan smorde de David till kung över Israel, enligt Herrens ord genom Samuel.
4 (H) David begav sig med hela Israel till Jerusalem, det vill säga Jebus, där jebusiterna bodde. 5 Invånarna i Jebus sade till David: ”Här kommer du inte in!” Men David intog Sions borg,[f] som nu är Davids stad. 6 David sade: ”Den som först slår jebusiterna, han ska bli överbefälhavare och överste.” Joab, Serujas son, kom upp först, och han blev överbefälhavare. 7 David bosatte sig sedan i borgen, och därför kallade man den Davids stad. 8 Han byggde staden runt om den, från Millo och vidare runt omkring, och Joab återställde resten av staden. 9 David blev allt mäktigare, och Herren Sebaot var med honom.
Davids hjältar
10 (I) Dessa är de främsta bland Davids hjältar, som starkt stödde honom i hans rike tillsammans med hela Israel, så att man gjorde honom till kung över Israel enligt Herrens ord.
11 (J) Detta är förteckningen på Davids hjältar: Jashobeam[g], son till en hakmonit, den främste bland kämparna, som svängde sitt spjut över trehundra slagna på en gång. 12 (K) Efter honom kom ahoaiten Eleasar, son till Dodo. Han var en av de tre hjältarna[h]. 13 Han var med David vid Pas-Dammim när filisteerna hade samlats där till strid. Där fanns en åker, full med korn, och folket flydde för filisteerna. 14 Då ställde de sig mitt på åkern och försvarade den och slog filisteerna, och Herren lät dem vinna en stor seger.
15 (L) Tre av de trettio främsta männen gick ner över klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning filisteer hade slagit läger i Refaimdalen. 16 David var då på borgen, och en filisteisk utpost fanns i Betlehem. 17 David sade längtansfullt: ”Tänk om någon kunde ge mig lite vatten från brunnen vid Betlehems stadsport!” 18 Då bröt de tre sig igenom filisteernas linjer, hämtade vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och tog med det och bar det till David. Men David ville inte dricka det, utan hällde ut det som ett dryckesoffer åt Herren. 19 Han sade: ”Aldrig inför min Gud att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka dessa mäns blod? De har ju vågat sina liv, de har burit hit det med fara för sina liv.” Och han ville inte dricka det.
Sådana bragder hade de tre hjältarna utfört.
20 Abshaj, Joabs bror, var den främste av tre andra. Han svängde en gång sitt spjut över trehundra slagna. Han hade ett stort namn bland de tre. 21 Han var dubbelt så mycket ansedd som någon annan i detta tretal, och han var deras befälhavare. Men upp till de tre första nådde han inte.
22 (M) Dessutom Benaja,[i] son till Jojada från Kabseel, som var en tapper man och gjorde många stordåd. Han slog ner de två arielerna[j] i Moab, och det var han som en snövädersdag steg ner och slog ihjäl lejonet i brunnen. 23 (N) Han slog också ner egyptiern, en reslig man som var fem alnar lång.[k] Fastän egyptiern i handen hade ett spjut som liknade en vävbom, gick han emot honom beväpnad med bara sin stav. Han ryckte spjutet ur egyptierns hand och dödade honom med hans eget spjut. 24 Sådana bragder hade Benaja, Jojadas son, utfört, och han hade ett stort namn bland de tre hjältarna. 25 Han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de tre första nådde han inte. David satte honom till ledare för sin livvakt.
26 (O) De tappra hjältarna var:
Asael, Joabs bror,
Elhanan, Dodos son, från Betlehem,
27 (P) haroriten Shammot,
peloniten Heles,
28 tekoaiten Ira, Ickeshs son,
anatotiten Abieser,
29 hushatiten Sibbekaj,
ahoaiten Ilaj,
30 (Q) netofatiten Mahraj,
netofatiten Heled, Baanas son,
31 Itaj, Ribajs son, från Gibea i Benjamins barns stam,
pirgatoniten Benaja,
32 Huraj från Gaashs dalar,
arabatiten Abiel,
33 aharumiten Asmavet,
shaalboniten Eljaba,
34 gisoniten Bene-Hashem,
harariten Jonatan, Shages son,
35 harariten Ahiam, Sakars son,
Elifal, Urs son,
36 mekeratiten Hefer,
peloniten Ahia,
37 Hesro från Karmel,
Naaraj, Esbais son,
38 Joel, bror till Natan,
Mibhar, Hagris son,
39 ammoniten Selek,
berotiten Nahraj, väpnare åt Joab, Serujas son,
40 jeteriten Ira,
jeteriten Gareb,
41 (R) hetiten Uria,
Sabad, Alajs son,
42 rubeniten Adina, Shisas son, en huvudman bland rubeniterna, och med honom trettio andra,
43 Hanan, Maakas son,
och mitniten Joshafat,
44 ashtarotiten Ussia,
Shama och Jeguel, aroeriten Hotams söner,
45 Jediael, Shimris son, och hans bror Joha, tisiten,
46 Eliel mahaviten
samt Jeribaj och Joshavja, Elnaams söner,
och moabiten Jitma,
47 slutligen Eliel, Obed
och Jaasiel mesobajiten.
Stridsmän som anslöt sig till David
12 (S) Dessa var de som kom till David i Siklag[l] medan han gömde sig för Saul, Kishs son. De hörde till de hjältar som hjälpte honom under kriget. 2 (T) De var beväpnade med båge och skickliga i att slunga stenar och skjuta pilar från bågen både med höger och vänster hand.
Av Sauls stamfränder benjaminiterna kom följande:
3 Ahieser, den främste,
och Joash, gibeatiten Hashemaas söner,
Jesuel och Pelet, Asmavets söner,
Beraka, anatotiten Jehu,
4 och gibeoniten Jishmaja,
en av de trettio hjältarna och ledare för de trettio,
Jeremia, Jahasiel, Johanan,
gederatiten Josabad,
5 Elusaj, Jerimot, Bealja, Shemarja,
harufiten Shefatja,
6 koraiterna Elkana, Jishia,
Asarel, Joeser och Jashobeam,
7 Joela och Sebadja,
söner till Jeroham från Gedor.
8 (U) Av gaditerna gick några över till David i bergfästet i öknen, tappra män, krigsmän, skickliga att strida, rustade med sköld och spjut. Deras ansikten var som lejons och de var snabba som gaseller på bergen:
9 Eser, den främste,
Obadja, den andre,
Eliab, den tredje,
10 Mashmanna, den fjärde,
Jeremia, den femte,
11 Attaj, den sjätte,
Eliel, den sjunde,
12 Johanan, den åttonde,
Elsabad, den nionde.
13 Jeremia, den tionde,
Makbannaj, den elfte.
14 Dessa var av Gads barn och hörde till de främsta i hären. Den minste av dem var ensam så god som hundra, och den störste så god som tusen. 15 (V) Det var de som i första månaden[m] gick över Jordan när den svämmade över alla sina bräddar och jagade bort alla som bodde i dalarna, åt öster och åt väster.
16 Av Benjamins och Juda barn kom några män till David i hans fästning. 17 (W) Då gick David ut emot dem och sade till dem: ”Om ni kommer till mig med fredliga avsikter och vill hjälpa mig, så är jag beredd att förena mig med er. Men kommer ni för att förråda mig till mina fiender fastän mina händer är fria från våld, då ska våra fäders Gud se det och straffa det.” 18 (X) Men Anden kom över Amasaj, den främste bland de trettio, och han sade:
”Dina är vi, David,
och med dig står vi, du Ishais son.
Frid, frid vare med dig,
och frid vare med dem
som hjälper dig,
för din Gud hjälper dig!”
David tog emot dem och gjorde dem till befälhavare i sin krigarskara.
19 (Y) Från Manasse gick några över till David, när han drog ut med filisteerna i kriget mot Saul. Men David och hans män fick inte hjälpa filisteerna, för filisteernas furstar hade rådslag och skickade sedan bort honom och sade: ”Det kostar oss våra huvuden om han går över till sin herre Saul!”
20 När han gav sig i väg till Siklag, gick dessa från Manasse över till honom: Adna, Josabad, Jediael, Mikael, Josabad, Elihu och Silletaj, huvudmän för de ätter som hörde till Manasse. 21 (Z) De hjälpte David mot rövarbanden, för de var alla tappra stridsmän och blev ledare i hären. 22 Dag efter dag kom allt fler till David för att hjälpa honom, tills han hade en här stor som Guds här.
23 (AA) Detta är antalet av det beväpnade krigsfolk som kom till David i Hebron för att efter Herrens befallning flytta Sauls kungamakt över till honom:
24 Juda söner som bar sköld och spjut, 6 800 beväpnade till strid,
25 av Simeons söner tappra stridsmän, 7 100,
26 av Levi söner 4 600,
27 därtill Jojada, fursten inom Arons släkt, och med honom 3 700,
28 (AB) dessutom Sadok, en tapper ung man med sin fars släkt, 22 befälhavare,
29 (AC) av Benjamins söner, Sauls stamfränder, 3 000 – vid den tiden höll nämligen de flesta av dem fortfarande troget fast vid Sauls hus –
30 av Efraims söner 20 800 tappra stridsmän, namnkunniga män i sina familjer,
31 av ena hälften av Manasse stam 18 000 namngivna män som kom för att göra David till kung,
32 av Isaskars söner kom män som förstod tidens tecken och insåg vad Israel borde göra, 200 befälhavare samt alla deras stamfränder under deras befäl,
33 av Sebulon stridsberedda män som var rustade till strid med alla slags vapen, 50 000 som ställde upp helhjärtat,
34 av Naftali 1 000 officerare och med dem 37 000 beväpnade med sköld och spjut,
35 av daniterna män rustade till strid, 28 600,
36 av Asher, stridsberedda män rustade till strid, 40 000,
37 och från andra sidan Jordan, av rubeniterna, gaditerna och andra hälften av Manasse stam, 120 000, rustade till strid med alla slags vapen.
38 Alla dessa krigsmän kom till Hebron, beredda till strid, fast beslutna att göra David till kung över hela Israel. Hela det övriga Israel var också enigt i att göra David till kung. 39 De var där hos David i tre dagar och åt och drack, för deras bröder hade försett dem med livsmedel. 40 De som bodde närmast dem, ända upp till Isaskar, Sebulon och Naftali, förde också till dem på åsnor, kameler, mulåsnor och oxar livsmedel i mängd till föda: mjöl, fikonkakor och russinkakor, vin och olja, kor och får. Det rådde glädje i Israel.
45 Det står skrivet hos profeterna: De ska alla ha blivit undervisade av Gud. Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer till mig.[a] 46 (A) Ingen har sett Fadern utom han som är från Gud, han har sett Fadern. 47 (B) Jag säger er sanningen: Den som tror har evigt liv. 48 Jag är livets bröd. 49 (C) Era fäder åt mannat i öknen, och de dog. 50 Här är brödet som kommer ner från himlen för att man ska äta av det och inte dö. 51 (D) Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet ska leva i evighet. Och brödet som jag ger är mitt kött, för att världen ska leva."
52 Judarna började då tvista med varandra och säga: "Hur kan han ge oss sitt kött att äta?" 53 Jesus svarade: "Jag säger er sanningen: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod har ni inte liv i er. 54 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen. 55 Mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck. 56 (E) Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. 57 Liksom den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, ska också den som äter mig leva genom mig. 58 Detta är brödet som har kommit ner från himlen, inte som det bröd fäderna åt och sedan dog. Den som äter det här brödet ska leva i evighet." 59 Detta sade han när han undervisade i synagogan i Kapernaum.
60 Många av hans lärjungar som hörde det sade: "Det här är en svår tanke[b]. Vem står ut med att höra den?" 61 Jesus förstod inom sig att hans lärjungar klagade över detta, och han sade till dem: "Tar ni anstöt av det här? 62 Tänk då om ni får se Människosonen stiga upp dit där han var förut! 63 (F) Det är Anden som ger liv, köttet hjälper inte. De ord som jag har talat till er är Ande och liv. 64 (G) Men det finns några bland er som inte tror." Jesus visste redan från början vilka som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom. 65 Han fortsatte: "Det var därför jag sade till er att ingen kan komma till mig om han inte får det givet av Fadern."
66 Efter detta drog sig många av hans lärjungar undan och slutade vandra med honom. 67 Då sade Jesus till de tolv: "Inte tänker ni väl också gå?" 68 Simon Petrus svarade honom: "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, 69 (H) och vi tror och förstår att du är Guds Helige." 70 (I) Jesus svarade dem: "Har jag inte själv valt ut er tolv? Ändå är en av er en djävul." 71 Han menade Judas, Simon Iskariots[c] son. Det var han som skulle förråda honom, och han var en av de tolv.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation