Old/New Testament
Ahia profeterar mot Jerobeams hus
14 Vid den tiden blev Abia[a], Jerobeams son, sjuk. 2 (A) Då sade Jerobeam till sin hustru: ”Bryt upp och förklä dig så att ingen märker att du är Jerobeams hustru. Gå sedan till Shilo. Där bor profeten Ahia, han som sade till mig att jag skulle bli kung över detta folk. 3 Ta med dig tio bröd och några små kakor och en kruka honung och gå till honom. Han ska då tala om för dig hur det ska gå med pojken.” 4 (B) Jerobeams hustru gjorde så. Hon bröt upp och gick till Shilo och kom till Ahias hus.
Ahia kunde inte se, för hans ögon var matta av ålder. 5 Men Herren hade sagt till Ahia: ”Se, nu kommer Jerobeams hustru för att fråga dig om sin son, för han är sjuk. Så och så ska du säga till henne. När hon kommer, ska hon låtsas att hon är en annan.”
6 När Ahia hörde ljudet av hennes steg i dörren, sade han: ”Kom in, du Jerobeams hustru. Varför låtsas du vara en annan? Jag har fått i uppdrag att ge dig dåliga nyheter. 7 Gå och säg till Jerobeam: Så säger Herren, Israels Gud: Se, jag har upphöjt dig ur folket och satt dig till furste över mitt folk Israel. 8 (C) Jag har ryckt riket från Davids hus och gett det åt dig. Men du har inte varit sådan som min tjänare David var. Han höll mina bud och följde mig av hela sitt hjärta, så att han endast gjorde det som var rätt i mina ögon. 9 Du har gjort mer ont än alla som har varit före dig. Du har gjort andra gudar åt dig, ja, gjutna avgudabilder för att väcka min vrede, och du har kastat mig bakom din rygg. 10 (D) Därför ska jag låta olycka drabba Jerobeams hus och utrota alla av mankön bland dem, både slavar och fria i Israel. Jag ska sopa bort Jerobeams hus, så som man sopar bort smuts, tills allt är borta. 11 (E) Den av Jerobeams hus som dör i staden ska hundarna äta upp, och den som dör ute på marken ska himlens fåglar äta upp. För så har Herren talat.
12 Res dig därför upp och gå hem igen. När din fot träder in i staden, ska barnet dö. 13 Hela Israel ska hålla dödsklagan efter honom och begrava honom. Han är den ende av Jerobeams hus som ska läggas i en grav, därför att han är den ende i Jerobeams hus, som Herren, Israels Gud, har funnit något gott hos. 14 (F) Men Herren ska åt sig resa upp en kung över Israel, en kung som ska utrota Jerobeams hus på den dagen. Och vad ser jag redan nu? 15 (G) Herren ska slå Israel, så att det blir likt vassen som vaggar hit och dit i vattnet. Han ska rycka upp Israel ur detta goda land som han har gett åt deras fäder och han ska skingra dem på andra sidan floden, därför att de har gjort sig asherapålar och därmed väckt Herrens vrede. 16 (H) Han ska överge Israel för de synder som Jerobeam har begått och genom vilka han kommit Israel att synda.”
17 Då reste sig Jerobeams hustru och gick sin väg och kom till Tirsa[b]. Just som hon steg över husets tröskel dog pojken. 18 Man begravde honom, och hela Israel höll dödsklagan efter honom enligt det ord som Herren hade talat genom sin tjänare, profeten Ahia.
Jerobeam dör
19 Vad som mer finns att säga om Jerobeam, om hans krig och om hans regering, är skrivet i Israels kungars krönika. 20 Den tid Jerobeam regerade var tjugotvå år.[c] Sedan gick han till vila hos sina fäder. Hans son Nadab blev kung efter honom.
Rehabeam kung i Juda
21 (I) Rehabeam, Salomos son, var kung i Juda. Fyrtioett år gammal var Rehabeam när han blev kung, och han regerade sjutton år[d] i Jerusalem, den stad som Herren hade utvalt ur alla Israels stammar för att där fästa sitt namn. Hans mor hette Naama[e] och var ammonitiska.
22 Juda gjorde det som var ont i Herrens ögon. Med de synder de begick väckte de hans vrede långt mer än deras fäder hade gjort, 23 (J) för de byggde sig också offerhöjder och reste stoder och asherapålar på alla höga kullar och under alla gröna träd. 24 (K) Också manlig tempelprostitution förekom i landet. Man tog efter alla avskyvärda seder hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn.
25 (L) Men i kung Rehabeams femte regeringsår drog kung Shishak[f] av Egypten upp mot Jerusalem. 26 (M) Han tog skatterna[g] i Herrens hus och skatterna i kungapalatset. Alltsammans tog han. Han tog också de sköldar av guld som Salomo hade låtit göra. 27 I deras ställe lät kung Rehabeam göra sköldar av koppar, och dem lämnade han i förvar åt befälet för livvakterna som höll vakt vid ingången till kungapalatset. 28 Så ofta kungen gick till Herrens hus, bar livvakterna dem. Sedan förde de dem tillbaka till livvaktssalen.
29 (N) Vad som mer finns att säga om Rehabeam och om allt han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. 30 (O) Rehabeam och Jerobeam låg ständigt i krig med varandra. 31 Rehabeam gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i Davids stad. Hans mor hette Naama och hon var ammonitiska. Hans son Abiam blev kung efter honom.
Abiam kung i Juda
15 (P) I kung Jerobeams, Nebats sons, artonde regeringsår blev Abiam kung över Juda. 2 Han regerade tre år[h] i Jerusalem. Hans mor hette Maaka,[i] Abishaloms dotter. 3 (Q) Abiam levde i alla de synder som hans far hade begått före honom, och han var inte hängiven Herren sin Gud så som hans fader Davids hjärta hade varit. 4 (R) Men för Davids skull lät Herren hans Gud honom få en lampa i Jerusalem, genom att han insatte hans son efter honom och lät Jerusalem finnas kvar. 5 (S) Det blev så därför att David hade gjort det som var rätt i Herrens ögon och inte vänt sig bort från något som han befallde honom, så länge han levde, utom ifråga om hetiten Uria. 6 (T) Men Rehabeam och Jerobeam låg i krig med varandra så länge Rehabeam levde.
7 Vad som mer finns att säga om Abiam och allt som han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. Och Abiam och Jerobeam låg i krig med varandra. 8 (U) Abiam gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i Davids stad. Hans son Asa blev kung efter honom.
Asa kung i Juda
9 I Israels kung Jerobeams tjugonde regeringsår blev Asa kung över Juda. 10 Han regerade fyrtioett[j] år i Jerusalem. Hans mor[k] hette Maaka, Abishaloms dotter.
11 Asa gjorde det som var rätt i Herrens ögon, så som hans fader David hade gjort. 12 Han fördrev ur landet alla dem som ägnade sig åt manlig tempelprostitution. Han skaffade bort alla de eländiga avgudabilder som hans fäder hade låtit göra. 13 (V) Till och med sin mor Maaka avsatte han från hennes drottningvärdighet, därför att hon hade satt upp en avgudabild åt Asheran. Asa högg ner avgudabilden och brände den i Kidrons dal. 14 Offerhöjderna blev inte avskaffade. Men Asas hjärta var hängivet Herren så länge han levde. 15 Han förde in i Herrens hus både det hans far och det han själv hade helgat: silver, guld och kärl.
16 Asa och Israels kung Basha låg i krig med varandra så länge de levde. 17 (W) Basha, Israels kung, drog upp mot Juda och började befästa Rama[l] för att hindra att någon kom vare sig till eller från Asa, Juda kung. 18 (X) Då tog Asa allt silver och guld som fanns kvar i skattkamrarna i Herrens hus, liksom skatterna i kungapalatset och lämnade det åt sina tjänare. Därefter sände kung Asa dem till Ben-Hadad[m], son till Tabrimmon, son till Hezjon, Arams kung som bodde i Damaskus, och lät säga: 19 ”Låt oss ingå förbund du och jag, liksom det var mellan min far och din far. Här sänder jag dig gåvor av silver och guld. Bryt ditt förbund med Basha, Israels kung, så att han lämnar mig i fred.” 20 (Y) Ben-Hadad lyssnade till kung Asa och sände sina befälhavare mot Israels städer och slog Ijon, Dan, Abel-Bet-Maaka och hela Kinneret[n] och hela Naftalis land[o]. 21 När Basha hörde det, avstod han från att befästa Rama och stannade kvar i Tirsa.
22 Då kallade kung Asa samman hela Juda, ingen var undantagen. De förde bort stenar och trävirke som Basha hade använt till att befästa Rama. Med detta befäste kung Asa Geba i Benjamin och Mispa.[p]
23 (Z) Vad som mer finns att säga om Asa, alla hans bedrifter och allt som han gjorde och städerna han byggde, det är skrivet i Juda kungars krönika. Men när han blev gammal fick han en sjukdom i sina fötter. 24 (AA) Asa gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i sin fader Davids stad. Hans son Joshafat blev kung efter honom.
Nadab kung i Israel
25 Nadab, Jerobeams son, blev kung över Israel i Juda kung Asas andra regeringsår, och han regerade över Israel i två år.[q] 26 (AB) Han gjorde det som var ont i Herrens ögon och vandrade på sin fars vägar och i den synd genom vilken han kom Israel att synda.
27 Men Basha, Ahias son, som var av Isaskars släkt, anstiftade en sammansvärjning mot honom, och Basha dödade honom vid Gibbeton[r] som tillhörde filisteerna medan Nadab med hela Israel belägrade Gibbeton. 28 I Juda kung Asas tredje regeringsår var det som Basha lät döda Nadab, och han blev själv kung i Nadabs ställe. 29 (AC) När han hade blivit kung, dödade han alla som hörde till Jerobeams hus. Han lät ingen av Jerobeams hus bli kvar, utan utrotade dem enligt det ord som Herren hade talat genom sin tjänare Ahia från Shilo. 30 (AD) Detta för de synder som Jerobeam hade begått och förlett Israel med, så att han därmed väckte Herrens, Israels Guds, vrede.
31 Vad som mer finns att säga om Nadab och allt som han gjorde, det är skrivet i Israels kungars krönika. 32 Men Asa och Israels kung Basha låg i krig med varandra så länge de levde.
Basha kung i Israel
33 I Juda kung Asas tredje regeringsår blev Basha, Ahias son, kung över hela Israel i Tirsa och regerade i tjugofyra år[s]. 34 (AE) Han gjorde det som var ont i Herrens ögon och vandrade på Jerobeams väg och i den synd som han hade förlett Israel med.
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
31 (A) Simon, Simon! Satan har begärt att få sålla er som vete. 32 (B) Men jag har bett för dig, att din tro inte ska ta slut. Och när du en gång har omvänt dig, styrk då dina bröder." 33 (C) Då sade Petrus till honom: "Herre, med dig är jag beredd att gå både i fängelse och i döden." 34 Jesus svarade: "Jag säger dig, Petrus: Tuppen kommer inte att gala i natt förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig."
35 (D) Sedan sade han till dem: "När jag sände ut er utan börs, väska och sandaler, saknade ni då något?" De svarade: "Nej, inget." 36 "Men nu", sade han, "ska den som har en börs ta med den, och likaså den som har en väska. Och den som inte har ett svärd ska sälja sin mantel och köpa sig ett, 37 för jag säger er att detta som står skrivet måste uppfyllas på mig: Han blev räknad bland förbrytare. Det som är sagt om mig blir nu uppfyllt."[a] 38 De sade: "Herre, här är två svärd." Han svarade dem: "Det räcker."
Jesus i Getsemane
39 (E) Sedan gick Jesus ut till Olivberget som han brukade, och hans lärjungar följde honom. 40 När han kom till platsen[b], sade han till dem: "Be att ni inte kommer i frestelse." 41 Och han drog sig undan från dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: 42 (F) "Far! Om du vill, så ta den här bägaren ifrån mig! Men ske inte min vilja, utan din."
43 Då visade sig en ängel från himlen för honom och gav honom kraft. 44 (G) Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på jorden.[c] 45 När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av sorg. 46 Då sade han till dem: "Varför sover ni? Res på er och be att[d] ni inte kommer i frestelse."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation