Old/New Testament
Davids sista ord
23 Dessa är Davids sista ord.
Så säger David, Ishais son,
så säger mannen
som upphöjdes högt,
Jakobs Guds smorde,
Israels ljuvlige sångare:
2 (A) Herrens Ande har talat genom mig,
hans ord är på min tunga.
3 (B) Israels Gud har talat,
Israels klippa har sagt till mig:
”Den som regerar över människor
i rättfärdighet,
den som regerar
i vördnad för Gud,
4 (C) han är som morgonens ljus
när solen går upp,
en morgon utan moln
då jorden grönskar
av solsken efter regn.”
5 (D) Är det inte så
med mitt hus inför Gud?
Han har slutit
ett evigt förbund med mig,
ordnat och tryggat i allt.
All min frälsning och allt jag begär
låter han växa fram.
6 Men de onda
liknar alla bortkastade törnen
som man inte tar i med handen.
7 (E) Den som rör vid dem
rustar sig med järn
och med spjutskaft,
och de bränns upp i eld på stället.
Davids hjältar
8 (F) Dessa är namnen på Davids hjältar: Josheb-Bashebet,[a] en takemonit, den främste av kämparna.[b] Han svängde sitt spjut över åttahundra slagna på en gång.
9 (G) Efter honom kom Eleasar, son till Dodi, son till en ahoait. Han var en av de tre hjältar som var med David när de hånade filisteerna som hade samlats där till strid. Israels män drog sig tillbaka, 10 men Eleasar höll stånd och angrep filisteerna tills hans hand var så trött att den satt som klistrad vid svärdet. Herren gav en stor seger den dagen. Och folket vände om efter Eleasar, men bara för att plundra.
11 Efter honom kom Shamma, son till Age, en hararit. En gång hade filisteerna samlats i en skara vid en åker full med linsärter. Folket flydde för filisteerna, 12 men Shamma ställde sig mitt på åkern och försvarade den och slog filisteerna. Och Herren gav en stor seger.
13 (H) En gång drog tre av de trettio främsta männen ner och kom vid skördetiden till David vid Adullams grotta, medan en skara filisteer hade slagit läger i Refaimdalen. 14 David befann sig då på borgen, medan en filisteisk utpost fanns i Betlehem. 15 David greps av längtan och sade: ”Tänk om någon kunde ge mig vatten från brunnen vid Betlehems stadsport!” 16 Då bröt sig de tre hjältarna igenom filisteernas läger och öste upp vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och tog det och bar det till David. Men han ville inte dricka det utan hällde ut det som ett drickoffer åt Herren. 17 Han sade: ”Herre, aldrig att jag skulle göra det där! Skulle jag dricka blodet av de män som gick ut med fara för sina liv?” Och han ville inte dricka det. Sådant gjorde de tre hjältarna.
18 Abishaj, bror till Joab, Serujas son, var den främste av tre andra.[c] Han svängde sitt spjut över trehundra slagna och hade ett aktat namn bland de tre. 19 Han var mer ansedd än någon annan av de tre och blev deras befälhavare. Men upp till de tre första nådde han inte.
20 (I) Benaja,[d] son till Jojada från Kabseel, var en tapper man som gjorde många stordåd. Han slog de två arielerna[e] i Moab. Det var också han som en snövädersdag steg ner och dödade lejonet i brunnen. 21 Han dödade också en egyptier, en imponerande man. Egyptiern hade ett spjut i handen, men Benaja gick ner mot honom med sin stav och ryckte spjutet ur egyptierns hand och dödade honom med hans eget spjut. 22 (J) Sådant gjorde Benaja, Jojadas son. Han hade ett aktat namn bland de tre hjältarna. 23 Han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de tre första nådde han inte. David satte honom över sin livvakt.
24 (K) Till de trettio hörde:
Asael, Joabs bror,
Elhanan, Dodos son från Betlehem,
25 haroditen Shamma,
haroditen Elika,
26 (L) peletiten Heles,
tekoaiten Ira, Ickeshs son,
27 anatotiten Abieser,
hushatiten Mebunnaj,
28 (M) ahoaiten Salmon,
netofatiten Maharaj,
29 netofatiten Heleb, Baanas son,
Ittaj, Ribajs son, från Gibea
i benjaminiternas stam,
30 (N) Benaja, en pirgatonit,
Hiddaj från Gaashs dalar,
31 arabatiten Abi-Albon,
barhumiten Asmavet,
32 shaalboniten Eljahba,
söner till Jashen,
Jonatan,
33 harariten Shamma,
arariten Ahiam, Sarars son,
34 (O) Elifelet, son till Ahasbaj,
maakatitens son,
giloniten Eliam, Ahitofels son,
35 Hesro från Karmel,
arabiten Paaraj,
36 Jigal, Natans son, från Soba,
gaditen Bani,
37 ammoniten Selek,
beerotiten Naharaj,
väpnare åt Joab, Serujas son,
38 jeteriten Ira,
jeteriten Gareb,
39 (P) hetiten Uria.
Tillsammans var de trettiosju.[f]
Davids folkräkning
24 (Q) Åter upptändes Herrens vrede mot Israel, och han eggade David mot dem och sade: ”Gå och räkna Israel och Juda.” 2 (R) Då sade kungen till Joab, befälhavaren[g] för hans här som var med honom: ”Res runt bland Israels alla stammar, från Dan till Beer-Sheba, och räkna folket[h] så att jag får veta hur många de är.” 3 Joab svarade kungen: ”Må Herren din Gud föröka folket hundrafalt mer än vad det är, och må min herre kungen få se det med egna ögon. Men varför vill min herre kungen göra det här?” 4 Men kungens ord stod fast mot Joab och härförarna. Och Joab och härförarna gav sig i väg på kungens uppdrag för att räkna folket i Israel.
5 (S) De gick[i] över Jordan och slog läger vid Aroer på högra sidan om staden i Gads dal mot Jaeser. 6 (T) Därifrån kom de till Gilead och Tatim-Hodshis land[j]. Sedan kom de till Dan-Jaan och vek av mot Sidon. 7 Därefter kom de till Tyrus befästningar och till hiveernas och kananeernas alla städer. De drog vidare till Negev i Juda, ända till Beer-Sheba. 8 När de hade rest runt i hela landet kom de hem efter nio månader och tjugo dagar till Jerusalem. 9 (U) Och Joab meddelade kungen resultatet av folkräkningen: I Israel fanns 800 000 vapenföra män, beväpnade med svärd, och Juda män var 500 000.
Domen över Davids synd
10 (V) Men Davids samvete slog honom när han hade räknat folket, och han sade till Herren: ”Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men Herre, förlåt nu din tjänares skuld, för jag har handlat mycket dåraktigt.”
11 (W) När David steg upp på morgonen kom Herrens ord till profeten Gad,[k] Davids siare. Han sade: 12 ”Gå och säg till David: Så säger Herren: Tre saker lägger jag fram för dig. Välj en av dem som jag ska göra mot dig.” 13 (X) Då gick Gad in till David och meddelade honom detta och sade till honom: ”Ska det komma svält i ditt land i sju[l] år? Eller ska du fly i tre månader för dina fiender medan de förföljer dig? Eller ska pest drabba ditt land i tre dagar? Bestäm nu vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig.”
14 David svarade Gad: ”Jag är i svår vånda. Men låt oss falla i Herrens hand, för hans barmhärtighet är stor. I människors hand vill jag inte falla.” 15 (Y) Herren sände då pest i Israel, från morgonen fram till den bestämda tiden, och sjuttiotusen personer av folket dog från Dan till Beer-Sheba. 16 (Z) Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att ödelägga det, ångrade Herren det onda och sade till ängeln som fördärvade folket: ”Det är nog! Dra tillbaka din hand.” Herrens ängel var då vid jebusiten Araunas tröskplats. 17 (AA) Men när David fick se ängeln som slog folket sade han till Herren: ”Det är jag som har syndat, det är jag som har gjort fel. Men dessa får, vad har de gjort? Låt din hand drabba mig och min fars hus.”
David bygger ett altare åt Herren
18 Gad kom till David samma dag och sade till honom: ”Gå och res ett altare åt Herren på jebusiten Araunas[m] tröskplats.”[n] 19 David gick i väg som Herren hade befallt genom Gad.
20 När Arauna blickade ut och fick se kungen och hans tjänare komma till honom, gick han ut och föll ner till marken på sitt ansikte för kungen. 21 Arauna sade: ”Varför kommer min herre kungen till sin tjänare?” David svarade: ”För att köpa tröskplatsen av dig och där bygga ett altare åt Herren så att plågan upphör bland folket.” 22 Då sade Arauna till David: ”Min herre kungen får ta till sitt offer vad han önskar. Här är boskapen till brännoffer, och här är tröskvagnarna och boskapens ok till ved. 23 Alltsammans, o konung, ger Arauna till kungen.” Och Arauna sade till kungen: ”Må Herren din Gud vara nådig mot dig.”
24 Men kungen svarade Arauna: ”Nej, jag vill köpa det av dig till ett bestämt pris, för jag vill inte offra åt Herren min Gud brännoffer som jag har fått för intet.” Så köpte David tröskplatsen och boskapen för femtio siklar silver[o]. 25 (AB) Och David byggde där ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Och Herren hörde bönerna för landet, och plågan avvärjdes från Israel.
Tullindrivaren Sackeus
19 Jesus kom in i Jeriko och vandrade genom staden. 2 Där fanns en man som hette Sackeus. Han var förman vid tullen[a], och han var rik. 3 Han ville se vem Jesus var men kunde inte för folkets skull, eftersom han var liten till växten. 4 Då sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen.
5 När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: "Sackeus, skynda dig ner, för i dag måste jag gästa ditt hem." 6 Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. 7 (A) Alla som såg det mumlade förargat: "Han tog in hos en syndare."
8 (B) Men Sackeus stod där[b] och sade till Herren: "Hälften av det jag har, Herre, ger jag till de fattiga. Och har jag lurat någon på något, betalar jag fyrdubbelt igen[c]." 9 Jesus sade till honom: "I dag har frälsning kommit till det här huset, för också han är en Abrahams son. 10 (C) Människosonen har kommit för att söka upp och frälsa det som var förlorat."
Liknelsen om punden
11 När de lyssnade till detta berättade Jesus ännu en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de tänkte sig att Guds rike nu genast skulle komma på ett synligt sätt. 12 (D) Han sade: "En man av ädel börd[d] reste till ett land långt bort för att bli kung och sedan komma tillbaka. 13 Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund[e] och sade till dem: Gör affärer med det här tills jag kommer tillbaka. 14 (E) Men hans landsmän hatade honom och skickade sändebud efter honom för att säga: Vi vill inte ha honom till kung över oss.
15 När han sedan kom tillbaka och hade blivit kung, lät han kalla till sig tjänarna som han hade gett pengarna. Han ville veta vad de hade tjänat. 16 Den förste kom fram och sade: Herre, ditt pund har gett tio pund till. 17 (F) Då sade kungen: Bra, du gode tjänare. Eftersom du var trogen i det minsta ska du ha ansvar för tio städer. 18 Den andre kom fram och sade: Ditt pund, herre, har gett fem pund. 19 Kungen sade till honom: Och du ska styra över fem städer.
20 Därefter kom en annan tjänare och sade: Herre, här är ditt pund. Jag har haft det undanlagt i en duk. 21 Jag var nämligen rädd för dig, för du är en sträng man. Du tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått. 22 Hans herre sade till honom: Efter dina egna ord ska jag döma dig, du usle tjänare! Så du visste att jag är en sträng man som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått? 23 Varför satte du då inte in mina pengar på banken, så att jag kunde få igen dem med ränta när jag kom?
24 Och till dem som stod bredvid sade han: Ta ifrån honom pundet och ge det till honom som har tio pund. 25 De sade: Herre, han har ju redan tio pund? – 26 (G) Ja, jag säger er: Var och en som har ska få, men den som inget har ska bli fråntagen även det han har. 27 Men mina fiender som inte ville ha mig till kung över sig, hämta hit dem och hugg ner dem här inför mig."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation