Old/New Testament
Guds ark förs till Jerusalem
6 (A) Åter samlade David alla de utvalda i Israel, trettiotusen man. 2 (B) David bröt upp och drog i väg med allt sitt folk från Baale-Juda[a] för att därifrån föra upp Guds ark som var uppkallad efter Namnet, namnet Herren Sebaot, han som tronar på keruberna[b]. 3 (C) De satte Guds ark på en ny vagn och hämtade den från Abinadabs hus på höjden. Ussa och Ahjo, Abinadabs söner, körde den nya vagnen. 4 Så förde de Guds ark bort från Abinadabs hus på höjden, och Ahjo gick framför arken. 5 David och hela Israels hus dansade och gladde sig inför Herrens ansikte med alla slags instrument av cypressträ, med harpor, lyror, tamburiner, skallror och cymbaler.
6 Men när de kom till Nakons tröskplats räckte Ussa ut handen mot Guds ark och grep tag i den, eftersom oxarna snavade. 7 (D) Då upptändes Herrens vrede mot Ussa. Gud slog honom där för hans synd[c], och han dog där vid Guds ark. 8 David blev upprörd över att Herren hade brutit ner Ussa.[d] Han kallade platsen Peres-Ussa, och den heter så än i dag.
9 David greps av fruktan för Herren den dagen och sade: ”Hur skulle Herrens ark kunna komma till mig?” 10 (E) Därför ville David inte föra in Herrens ark till sig i Davids stad utan ställde den i gatiten[e] Obed-Edoms[f] hus. 11 Sedan blev Herrens ark kvar i gatiten Obed-Edoms hus i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edom och hela hans hus.
12 (F) Det berättades för kung David att Herren hade välsignat Obed-Edoms hus och allt han ägde på grund av Guds ark. Då gick David och förde ut Guds ark ur Obed-Edoms hus upp till Davids stad under jubel. 13 (G) När de som bar Herrens ark hade gått sex steg framåt offrade han en tjur och en gödkalv. 14 (H) Själv dansade David med all kraft inför Herrens ansikte, och David var iklädd en linne-efod[g]. 15 Så hämtade David och hela Israel Herrens ark under jubel och basuners ljud.
16 (I) När Herrens ark kom in i Davids stad såg Mikal, Sauls dotter, ut genom fönstret, och när hon såg kung David hoppa och dansa inför Herrens ansikte föraktade hon honom i sitt hjärta.
17 (J) När de hade fört in Herrens ark och ställt den på sin plats mitt i det tält som David hade slagit upp åt den, offrade David brännoffer och gemenskapsoffer inför Herrens ansikte. 18 (K) Och när David hade offrat brännoffret och gemenskapsoffret, välsignade han folket i Herren Sebaots namn. 19 Till allt folket, hela skaran av israeliter, både man och kvinna, gav han en brödkaka,[h] en dadelkaka och en druvkaka.[i] Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt.
20 När David återvände hem för att välsigna sitt husfolk gick Mikal, Sauls dotter, ut mot honom och sade. ”Hur härlig har inte Israels kung visat sig i dag, när han blottat sig inför ögonen på sina tjänares tjänstekvinnor så som lössläppt folk gör!” 21 Då sade David till Mikal: ”Det var inför Herren, han som har utvalt mig framför din far och hela hans hus och som har insatt mig till furste över Herrens folk Israel. Inför Herren dansade jag och gladde mig. 22 Jag ska bli ännu ringare än detta och förnedrad i egna ögon[j]. Men med tjänstekvinnorna som du talade om, tillsammans med dem ska jag bli ärad.” 23 Och Mikal, Sauls dotter, fick inga barn så länge hon levde.
Guds löfte till David
7 (L) När kungen nu satt i sitt hus och Herren hade gett honom ro från alla hans fiender runt omkring, 2 (M) sade han till profeten Natan:[k] ”Här bor jag i ett hus av cederträ, medan Guds ark bor i ett tält.” 3 Natan sade till kungen: ”Gå och gör allt som ligger på ditt hjärta, för Herren är med dig.”
4 Men den natten kom Herrens ord till Natan: 5 (N) ”Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Skulle du bygga mig ett hus att bo i? 6 (O) Jag har inte bott i något hus från den dag jag förde Israels barn upp ur Egypten ända till i dag, utan jag har flyttat omkring i ett tält, i ett tabernakel. 7 Har jag någonsin där jag flyttat omkring med alla Israels barn talat och sagt så till någon enda av Israels stammar, någon som jag satt till herde för mitt folk Israel: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?
8 (P) Nu ska du säga så till min tjänare David: Så säger Herren Sebaot: Det var jag som hämtade dig från betesmarken där du följde fåren, till att bli furste över mitt folk Israel. 9 Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender för dig, och jag ska göra dig ett stort namn, som de största namnen på jorden. 10 (Q) Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det så att det får bo kvar och inte oroas mer. Onda människor ska inte förtrycka det mer som förr, 11 sedan tiden då jag satte domare över mitt folk Israel. Jag ska låta dig få ro från alla dina fiender.
Nu förkunnar Herren för dig att Herren ska bygga ett hus[l] åt dig. 12 (R) När din tid är slut och du vilar hos dina fäder ska jag efter dig upphöja din avkomling[m] som ska utgå ur ditt liv, och jag ska befästa hans kungadöme. 13 (S) Han ska bygga ett hus åt mitt namn, och jag ska befästa hans kungatron för evigt. 14 (T) Jag ska vara hans far och han ska vara min son. Gör han något orättfärdigt ska jag straffa honom med människors ris och med plågor som drabbar människors barn.[n] 15 (U) Men min nåd ska inte vika från honom, så som jag lät den vika från Saul, som jag lät vika för dig. 16 Ditt hus och ditt kungadöme ska bestå inför mig till evig tid. Din tron ska vara befäst för evig tid.”
Davids bön
17 Alla dessa ord och hela denna uppenbarelse talade Natan till David. 18 (V) Då gick kung David in och satte sig inför Herrens ansikte och sade: ”Vem är jag, Herre Gud, och vad är mitt hus, eftersom du har fört mig ända hit? 19 Och ändå var det för lite i dina ögon, Herre Gud.
Nu har du också talat om din tjänares hus i framtiden, och detta till undervisning för människorna, Herre Gud. 20 (W) Vad ska David säga mera till dig? Du känner din tjänare, Herre Gud. 21 För ditt ords skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och gjort det känt för din tjänare. 22 (X) Därför är du stor, Herre Gud, för ingen är som du, och det finns ingen annan Gud än du efter allt vi har hört med våra öron. 23 (Y) Finns det något enda folk på jorden som ditt folk Israel, det som Gud själv kom och friköpte åt sig som sitt eget, för att göra sitt namn känt? Du har gjort storverk för dem och förunderliga ting för ditt land och inför ögonen på ditt folk som du friköpt från Egypten, från hednafolken och deras gudar. 24 Du har gjort ditt folk Israel till ditt folk för evig tid, och du, Herre, har blivit deras Gud.
25 Så uppfyll nu, min Herre och Gud, för evigt det ord du har talat om din tjänare och om hans hus. Gör som du har lovat. 26 Då ska ditt namn upphöjas för evigt och man ska säga: Herren Sebaot är Gud över Israel. Så ska din tjänare Davids hus bestå inför dig. 27 För du, Herre Sebaot, Israels Gud, har uppenbarat för din tjänare och sagt: Jag ska bygga dig ett hus. Därför har din tjänare funnit frimodighet att be denna bön till dig.
28 Och nu, Herre Gud, du är Gud, och dina ord är sanning, och du har lovat din tjänare detta goda. 29 Var nu god och välsigna din tjänares hus så att det blir kvar inför dig för evigt. För du, Herre Gud, har talat, och genom din välsignelse ska din tjänares hus bli välsignat för evigt.”
Davids segrar
8 (Z) En tid därefter slog David filisteerna och kuvade dem, och han tog Meteg-Haamma från filisteerna. 2 (AA) Han slog också moabiterna. Han tvingade ner dem på marken och mätte dem med snöre. Med två snörlängder mätte han ut dem som skulle dödas, och med en full snörlängd dem som han lät leva. Så blev moabiterna underordnade David och skattskyldiga.
3 (AB) David slog också kung Hadadezer av Soba[o], Rehobs son, när han dragit ut för att vidga sitt välde till floden[p]. 4 (AC) Av hans folk tillfångatog David 1 700 ryttare och 20 000 man fotfolk. Han lät skära av hälsenorna på alla vagnshästarna men skonade 100 hästar.
5 När arameerna från Damaskus kom för att hjälpa kung Hadadezer av Soba slog David 22 000 man av dem. 6 David placerade trupper bland arameerna i Damaskus. Så blev arameerna underordnade David och skattskyldiga. Och Herren gav seger åt David var han än drog fram.
7 David tog de guldsköldar[q] som hade tillhört Hadadezers tjänare och förde dem till Jerusalem. 8 Från Hadadezers städer Teba[r] och Berotaj tog kung David en stor mängd koppar.
9 (AD) När kung Toi[s] i Hamat[t] hörde att David hade slagit Hadadezers här, 10 sände han sin son Joram till kung David för att hälsa honom och lyckönska honom för att han hade kämpat mot Hadadezer och besegrat honom. Hadadezer hade nämligen legat i krig med Toi. Joram hade med sig kärl av silver, guld och koppar. 11 (AE) Även dessa helgade kung David åt Herren, liksom han hade helgat det silver och guld som han tagit från alla de folk han lagt under sig: 12 från arameerna,[u] moabiterna, ammoniterna, filisteerna och amalekiterna, så också bytet han hade tagit från kung Hadadezer av Soba, Rehobs son.
13 (AF) När David kom tillbaka från sin seger över arameerna gjorde han sig ett namn när han dödade 18 000 man i Saltdalen[v]. 14 (AG) Och han placerade trupper i Edom, han satte trupper i hela Edom och alla edomiter blev underordnade David. Så gav Herren seger åt David var han än drog fram.
15 David regerade nu över hela Israel och skipade lag och rätt åt hela sitt folk. 16 (AH) Joab, Serujas son, hade befälet över krigshären, och Joshafat, Ahiluds son, var kansler[w]. 17 Sadok, Ahitubs son, och Ahimelek, Ebjatars son, var präster, och Seraja var sekreterare[x]. 18 (AI) Benaja, Jojadas son, hade befälet över kereteerna[y] och peleteerna. Och Davids söner var präster[z].
Liknelsen om det förlorade fåret
15 (A) Alla tullindrivare och syndare höll sig nära Jesus för att höra honom. 2 Men fariseerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: "Den där mannen tar emot syndare och äter med dem."
3 Då berättade han denna liknelse för dem: 4 (B) "Om någon av er har hundra får och förlorar ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går ut efter det förlorade tills han finner det? 5 Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det över sina axlar. 6 (C) När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag fann mitt förlorade får. 7 (D) Jag säger er: På samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver någon omvändelse.
Liknelsen om det förlorade myntet
8 Eller om en kvinna har tio silvermynt[a] och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och söker noga tills hon hittar det? 9 Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag fann myntet som jag förlorade. 10 På samma sätt, säger jag er, blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation