Old/New Testament
Davids söner
3 (A) Kriget mellan Sauls hus och Davids hus[a] blev långvarigt. Under tiden blev David allt starkare, medan Sauls hus blev allt svagare.
2 (B) I Hebron föddes söner åt David. Hans förstfödde var Amnon, som han fick med Ahinoam från Jisreel. 3 (C) Hans andre son var Kilab, som han fick med Abigail, änkan efter karmeliten Nabal. Den tredje var Absalom, son till Maaka som var dotter till Talmaj, kungen i Geshur. 4 Den fjärde var Adonia, Haggits son, och den femte Sefatja, Abitals son. 5 Den sjätte var Jitream, som David fick med sin hustru Egla. Dessa föddes åt David i Hebron.
Abner går över till David
6 Medan kriget varade mellan Sauls hus och Davids hus stärkte Abner sin ställning i Sauls hus.
7 (D) Men Saul hade haft en bihustru vid namn Rispa, dotter till Aja. Och Ish-Boshet sade till Abner: ”Varför har du gått in till min fars bihustru?” 8 Abner blev djupt upprörd över Ish-Boshets ord och sade: ”Är jag ett hundhuvud från Juda land? Här visar jag godhet mot din far Sauls hus, mot hans bröder och hans vänner, och utlämnar dig inte i Davids hand, och så anklagar du mig i dag för en synd med den där kvinnan. 9 (E) Må Gud straffa Abner både nu och i framtiden om jag inte gör så med David som Herren med ed har lovat honom. 10 Jag ska ta kungadömet från Sauls hus och upprätta Davids tron över både Israel och Juda, från Dan till Beer-Sheba.”[b] 11 Då vågade han inte säga ett ord mer till Abner, så rädd var han för honom.
12 Abner skickade sändebud till David och lät säga: ”Vem tillhör landet? Slut förbund med mig, så ska min hand hjälpa dig att få över hela Israel på din sida.” 13 David svarade: ”Bra! Jag vill sluta förbund med dig. Men en sak kräver jag av dig: Du får inte komma hit inför mig utan att föra med dig Sauls dotter Mikal[c] när du kommer för att träda fram inför mig.” 14 (F) Därefter skickade David sändebud till Sauls son Ish-Boshet och lät säga: ”Ge mig min hustru Mikal som jag vann till priset av hundra filisteers förhudar.” 15 (G) Då sände Ish-Boshet bud och lät hämta henne från hennes man Paltiel, son till Laish. 16 Men hennes man gick med henne och följde henne gråtande ända till Bahurim. Där sade Abner till honom: ”Vänd och gå hem igen.” Då vände han tillbaka.
17 Abner hade talat med de äldste i Israel och sagt: ”Ni har länge försökt få David till kung över er. 18 Låt det nu ske, för Herren har sagt om David: Genom min tjänare Davids hand ska jag frälsa mitt folk Israel från filisteerna och från alla deras fiender.” 19 (H) Abner talade också med benjaminiterna. Sedan gick Abner till David i Hebron för att berätta allt som Israel och hela Benjamins hus hade godtagit. 20 Abner kom till David i Hebron, åtföljd av tjugo man, och David ordnade en fest för Abner och hans män. 21 Abner sade till David: ”Jag vill ge mig av och samla hela Israel till min herre kungen, så att de sluter förbund med dig och du kan regera över allt ditt hjärta önskar.” Då lät David Abner gå, och han gav sig av i frid.
Abner dödas av Joab
22 Just då kom Davids folk och Joab tillbaka från ett plundringståg med stort byte. Abner var inte kvar hos David i Hebron längre, för David hade låtit honom gå och han hade gett sig av i frid. 23 När Joab och hela hans här kom berättade man för honom att Abner, Ners son, hade kommit till kungen, som lät honom gå så att han gav sig av i frid. 24 Då gick Joab in till kungen och sade: ”Vad har du gjort? Abner kommer till dig, och du låter honom bara gå härifrån! 25 Du känner Abner, Ners son. Han kom för att bedra dig och få veta alla dina krigsplaner och ta reda på allt du gör.” 26 Joab gick ut från David och sände bud efter Abner, och de fick honom att vända tillbaka vid Sirabrunnen[d]. Men David visste inte om det. 27 (I) När Abner kom tillbaka till Hebron tog Joab honom avsides in i porten för att tala ostört med honom. Där stack han honom i magen så att han dog, som hämnd för sin bror Asaels blod.
28 När David fick höra om det efteråt sade han: ”Jag och mitt kungadöme är för evigt oskyldiga inför Herren till Abners, Ners sons, blod. 29 (J) Låt det komma över Joabs huvud och över hela hans fars hus. Låt det aldrig i Joabs hus saknas män som har flytning eller spetälska eller går på kryckor eller faller för svärd eller saknar bröd.” 30 Så mördade Joab och hans bror Abishaj Abner, därför att han hade dödat deras bror Asael under striden vid Gibeon.
David sörjer Abner
31 David sade till Joab och allt folket som var med honom: ”Riv sönder era kläder och klä er i säcktyg och håll dödsklagan efter Abner.” Och kung David gick själv bakom båren. 32 De begravde Abner i Hebron. Kungen brast i gråt vid Abners grav, och allt folket grät. 33 Och kungen sjöng en sorgesång över Abner:
”Måste Abner dö
en dåres död?
34 Dina händer var inte bundna,
dina fötter var inte slagna i bojor.
Du föll som man faller
för onda män.”
35 Sedan kom de alla för att få David att äta något medan det ännu var dag. Men David svor en ed och sade: ”Må Gud straffa mig både nu och i framtiden om jag smakar bröd eller något annat innan solen går ner!” 36 Hela folket hörde det och gillade det, liksom allt som kungen gjorde gillades av allt folket. 37 Hela folket och hela Israel insåg den dagen att kungen inte hade haft någon del i mordet på Abner, Ners son. 38 Kungen sade till sina tjänare: ”Förstår ni inte att en furste och en stor man har fallit i Israel i dag? 39 (K) Men jag är svag i dag, trots att jag är smord till kung, och de där männen, Serujas söner, är hårdare än jag. Må Herren straffa den som gör ont för hans ondska.”
Ish-Boshet mördas
4 När Sauls son[e] hörde att Abner var död i Hebron tappade han allt mod, och hela Israel var skräckslaget. 2 (L) Men Sauls son hade två män till befälhavare för sina plundringståg, den ene hette Baana och den andre Rekab. De var söner till Rimmon från Beerot och tillhörde Benjamins barn. Även Beerot räknas nämligen till Benjamin, 3 (M) eftersom beerotiterna flydde till Gittajim och bodde sedan där som främlingar, vilket de gör än i dag.
4 (N) Jonatan, Sauls son, hade en son som var förlamad i fötterna. Han var fem år när nyheten om Saul och Jonatan kom från Jisreel. Hans sköterska tog honom och flydde, men när hon skyndade sig i väg föll han och blev halt. Han hette Mefiboshet[f].
5 Beerotiten Rimmons söner Rekab och Baana kom nu till Ish-Boshets hus när dagen var som hetast och Ish-Boshet låg och vilade middag. 6 De tog sig in i huset som för att hämta vete och stack honom i magen, och sedan flydde Rekab och hans bror Baana. 7 De hade tagit sig in i huset medan Ish-Boshet låg på sin bädd i sovrummet. När de hade stuckit ihjäl honom, högg de av honom huvudet. Därefter tog de hans huvud och gick genom Hedmarken hela natten. 8 De kom med Ish-Boshets huvud till David i Hebron och sade till kungen: ”Se! Här är Ish-Boshets huvud, son till din fiende Saul som försökte ta ditt liv. Herren har i dag gett min herre kungen hämnd på Saul och hans efterkommande.”
Mördarna straffas av David
9 (O) Men David svarade Rekab och hans bror Baana, söner till beerotiten Rimmon: ”Så sant Herren lever, han som har befriat mig ur all nöd: 10 (P) Den som berättade för mig att Saul var död trodde sig vara en glädjebudbärare, men honom lät jag gripa och döda i Siklag. Det var lönen jag gav honom för hans glädjebud! 11 Nu har onda män dödat en oskyldig man i hans eget hem, i hans säng. Hur mycket mer ska jag då inte utkräva hans blod av er hand och utrota er från jorden!” 12 (Q) På Davids befallning dödade hans unga män dem, högg av deras händer och fötter och hängde upp dem vid dammen i Hebron. Men Ish-Boshets huvud tog de och lade i Abners grav i Hebron.
David blir kung över hela Israel
5 (R) Sedan kom Israels alla stammar till David i Hebron och sade: ”Vi är av samma kött och blod[g] som du. 2 (S) Redan för länge sedan, när Saul var kung över oss, var det du som var ledare och anförare för Israel. Och Herren har sagt till dig: Du ska vara herde för mitt folk Israel, du ska vara furste över Israel.” 3 (T) När Israels alla äldste kom till kungen i Hebron, slöt kung David förbund med dem i Hebron inför Herren. Och de smorde David till kung över Israel.
4 (U) David var trettio år när han blev kung, och han regerade i fyrtio år. 5 (V) I Hebron regerade han över Juda i sju år och sex månader, och i Jerusalem regerade han i trettiotre år över hela Israel och Juda.
David erövrar Jerusalem
6 (W) Kungen och hans män tågade nu mot Jerusalem och jebusiterna som bodde där i landet. De sade till David: ”Hit kommer du inte in, till och med blinda och halta ska driva bort dig.” De tänkte: David kommer aldrig hit in. 7 Men David intog Sions borg[h], det vill säga Davids stad.
8 På den dagen sade David: ”Den som slår jebusiterna ska gå genom vattentunneln[i] och nå fram till dessa halta och blinda som Davids själ hatar[j].” Därför brukar man säga: ”Blinda och halta får inte komma in i huset.” 9 Och David slog sig ner i borgen och kallade den Davids stad. Där byggde han runt omkring, från Millo[k] och vidare inåt. 10 (X) David blev allt mäktigare, och Herren Gud Sebaot var med honom.
11 (Y) Kung Hiram[l] i Tyrus skickade sändebud till David med cederträ[m] och med snickare och stenhuggare, och de byggde ett hus åt David. 12 Och David förstod att Herren hade befäst honom som kung över Israel och att han hade upphöjt hans kungadöme för sitt folk Israels skull.
13 (Z) David tog sig ännu fler bihustrur och hustrur[n] från Jerusalem sedan han hade lämnat Hebron, och ännu fler söner och döttrar föddes åt David. 14 (AA) Detta är namnen på de söner som föddes åt honom i Jerusalem: Shammua, Shobab, Natan, Salomo, 15 Jibhar, Elishua, Nefeg, Jafia, 16 Elishama, Eljada och Elifelet.
David besegrar filisteerna
17 När filisteerna hörde att David hade blivit smord till kung över Israel, drog de alla upp för att söka efter David. När David hörde det gick han ner till borgen. 18 Filisteerna hade nu kommit fram och spred sig i Refaimdalen[o]. 19 (AB) Då frågade David Herren: ”Ska jag dra upp mot filisteerna? Ger du dem i min hand?” Herren svarade David: ”Dra upp! Jag ska ge filisteerna i din hand.” 20 (AC) Så kom David till Baal-Perasim, och där besegrade David dem. Han sade: ”Herren bröt ner mina fiender framför mig som en flodvåg.” Därav fick platsen namnet Baal-Perasim.[p] 21 Filisteerna övergav där sina avgudabilder, och David och hans män förde bort dem.
22 Men filisteerna drog upp igen och spred sig i Refaimdalen. 23 När David då frågade Herren, svarade han: ”Du ska inte dra upp dit. Gå runt dem bakifrån och anfall dem från det håll där bakaträden[q] står. 24 När du hör ljudet av steg i bakaträdens toppar ska du genast rycka fram, för då har Herren gått ut framför dig för att slå filisteernas här.” 25 Och David gjorde som Herren hade befallt honom. Han slog filisteerna och förföljde dem från Geba ända till Gezer[r].
Beräkna kostnaden
25 Stora skaror vandrade med honom, och han vände sig om och sade till dem: 26 (A) "Om någon kommer till mig och inte sätter mig högre än[a] sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar och även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge. 27 (B) Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge.
28 Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig inte först ner och beräknar kostnaden och ser om han kan fullfölja bygget? 29 Annars, om han har lagt grunden men inte lyckas bygga färdigt, kan alla som ser det börja håna honom 30 och säga: Den mannen började bygga men lyckades inte bli färdig.
31 Eller vilken kung går ut i krig mot en annan kung utan att först sätta sig ner och tänka efter om han med tio tusen man kan möta den som kommer emot honom med tjugo tusen? 32 Kan han inte det, skickar han sändebud och ber om fred medan den andre ännu är långt borta. 33 På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge om han inte avstår från allt han äger.
34 (C) Salt är bra, men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen? 35 (D) Det duger varken för jorden eller gödselhögen. Man kastar bort det. Hör, du som har öron att höra med!"
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation