Old/New Testament

Saul försöker döda David

19 ^(A) Saul talade med sin son Jonatan och med alla sina tjänare om att döda David. Men Sauls son Jonatan hade David mycket kär. ² Därför berättade Jonatan det för David och sade: ”Min far Saul försöker döda dig. Var på din vakt i morgon bitti och håll dig undan och göm dig någonstans. ³ Själv ska jag gå ut och ställa mig bredvid min far på marken där du är och tala med min far om dig. Märker jag något ska jag berätta det för dig.”

⁴ Jonatan talade väl om David med sin far Saul och sade till honom: ”Kungen bör inte synda mot sin tjänare David, för han har inte förbrutit sig mot dig. Det han har gjort har varit till stor nytta för dig. ^5 (B) Han satte sitt liv på spel och slog ner filistén, och Herren gav hela Israel en stor seger. Du såg det och gladdes över det. Varför skulle du då synda mot oskyldigt blod och döda David utan orsak?” ⁶ Saul lyssnade till Jonatans ord och svor: ”Så sant Herren lever, han ska inte dödas.” ^7 (C) Sedan kallade Jonatan till sig David och berättade för honom allt som hade sagts. Jonatan tog med sig David till Saul, och han var sedan i hans tjänst som förut.

⁸ När kriget bröt ut igen, drog David ut och stred mot filisteerna och tillfogade dem ett stort nederlag så att de flydde för honom.

^9 (D) Men en ond ande från Herren kom över Saul där han satt i sitt hus med spjutet i handen medan David spelade. ¹⁰ Då försökte Saul spetsa David med spjutet vid väggen. Men David vek undan för Saul och spjutet gick in i väggen. David flydde och kom undan samma natt.

^11 (E) Men Saul sände några män^[a] till Davids hus för att vakta på honom och döda honom morgonen därpå. Davids hustru Mikal talade om det för honom och sade: ”Om du inte räddar ditt liv i natt blir du dödad i morgon.” ^12 (F) Därefter släppte hon ner David genom fönstret, och han flydde och kom undan. ¹³ Sedan tog Mikal husguden^[b] och lade den i sängen. Hon satte myggnät av gethår över huvudet på den och lade täcket^[c] över den. ¹⁴ När Saul sände män för att hämta David sade hon: ”Han är sjuk”. ¹⁵ Då sände Saul dit männen igen för att gå in till David och sade: ”Bär hit honom till mig i sängen så att jag kan döda honom.”

¹⁶ Men när männen kom in var det husguden som låg i sängen med nätet av gethår över huvudet. ¹⁷ Då sade Saul till Mikal: ”Varför har du lurat mig så här och släppt iväg min fiende så att han kom undan?” Mikal svarade Saul: ”Han sade till mig: Släpp mig, annars dödar jag dig.” ¹⁸ När David hade flytt och kommit undan begav han sig till Samuel i Rama^[d] och berättade för honom allt vad Saul hade gjort mot honom. Sedan gick han med Samuel till Najot och stannade där.

¹⁹ Man berättade för Saul att David var i Najot vid Rama. ^20 (G) Då sände Saul dit några män för att hämta David. Men när männen fick se skaran av profeter som profeterade och Samuel stå där som deras anförare, kom Guds Ande över dem så att också de profeterade. ²¹ När man berättade det för Saul sände han dit andra män, men också de profeterade. När han då för tredje gången sände dit andra män, profeterade de också. ²² Då begav han sig själv till Rama. När han kom till den stora brunnen i Seku frågade han: ”Var är Samuel och David?” Man svarade: ”De är i Najot i Rama.” ²³ Då gick han dit, till Najot i Rama. Men Guds Ande kom även över honom så att han gick och profeterade hela vägen fram till Najot i Rama. ^24 (H) Då kastade han också av sig kläderna och profeterade, också han, inför Samuel. Han blev liggande naken^[e] hela den dagen och hela natten. Därför brukar man säga: ”Är Saul också bland profeterna?”

David och Jonatan

20 Men David flydde från Najot i Rama och kom till Jonatan och frågade: ”Vad har jag gjort? Vilken skuld eller synd har jag inför din far eftersom han försöker ta mitt liv?” ² ”Aldrig!” svarade Jonatan. ”Du ska inte dö. Min far gör ingenting, varken stort eller smått, utan att låta mig få veta det. Varför skulle han då dölja detta för mig? Nej, så ska inte ske.” ³ Men David försäkrade med ed och sade: ”Din far vet mycket väl att du tycker om mig. Därför tänker han: Jonatan ska inte få veta det, så att han inte blir bedrövad. Men så sant Herren lever och så sant du själv lever: Det är inte mer än ett steg mellan mig och döden.” ⁴ Då sade Jonatan till David: ”Vad du än önskar ska jag göra för dig.”

^5 (I) David sade till Jonatan: ”I morgon är det nymånad^[f], och då skulle jag egentligen sitta till bords med kungen. Men låt mig nu gå och gömma mig ute på marken till i övermorgon kväll. ⁶ Om din far saknar mig, så säg: David bad mig enträget att få skynda i väg till sin stad Betlehem,^[g] där hela släkten nu firar sin årliga offerfest. ⁷ Om han säger: ’Bra!’, då kan din tjänare vara trygg. Men blir han arg, så vet du att han har ont i sinnet. ^8 (J) Visa nu godhet mot din tjänare, eftersom du har låtit din tjänare ingå ett Herrens förbund med dig. Men om det finns skuld hos mig, så döda mig du! Varför föra mig till din far?” ⁹ Jonatan svarade: ”Nej aldrig! Märker jag på något sätt att min far har bestämt sig för att göra något ont mot dig, så talar jag om det för dig.” ¹⁰ Då sade David till Jonatan: ”Vem ska meddela mig om din far ger dig ett hårt svar?”

¹¹ ”Kom”, sade Jonatan, ”vi går ut på fälten!” Så gick de båda ut på fälten. ¹² Och Jonatan sade till David: ”Vid Herren, Israels Gud: jag ska fråga min far vid den här tiden i morgon eller i övermorgon, och finner jag att det låter bra för David så lovar jag att sända bud till dig och avslöja det för dig. ¹³ Må Herren straffa Jonatan både nu och i framtiden om jag inte avslöjar för dig ifall min far har bestämt sig för att göra dig något ont, så att du kan gå din väg i trygghet. Må Herren vara med dig, så som han har varit med min far. ¹⁴ Lova mig att du visar Herrens godhet mot mig så länge jag lever, och att du när jag dör ¹⁵ aldrig upphör med din godhet mot mitt hus, inte ens när Herren har utrotat Davids alla fiender från jorden.”

^16 (K) Så slöt Jonatan förbund med Davids hus och sade: ”Herren ska ställa Davids fiender till svars.” ^17 (L) Av kärlek till David gav Jonatan på nytt sin ed till honom, för han älskade honom lika djupt som sitt eget liv.

¹⁸ Sedan sade Jonatan till honom: ”I morgon är det nymånad, och då kommer du att saknas, för din plats står tom. ^19 (M) Men skynda dig i övermorgon ner till platsen där du gömde dig den dag då ogärningen skulle ha ägt rum, och vänta där vid Eselstenen. ²⁰ Då ska jag skjuta tre pilar bredvid den, som om jag sköt mot ett mål. ²¹ Sedan skickar jag min tjänare att hitta pilarna. Om jag då säger till tjänaren: Se, pilarna är bakom dig, ta upp dem! Då kan du komma fram och vara trygg, då är det ingen fara så sant Herren lever. ²² Men om jag säger till den unge mannen: Se, pilarna är framför dig, längre bort! Gå i så fall din väg, för Herren sänder dig bort. ²³ Och i det som vi har talat om, du och jag, är Herren vittne mellan mig och dig för all framtid.”

²⁴ David gömde sig ute på marken. När nymånaden var inne satte kungen sig till bords för att äta. ²⁵ Kungen satte sig på sin vanliga plats, platsen vid väggen. Jonatan reste sig, och Abner satte sig vid Sauls sida. Men Davids plats stod tom. ^26 (N) Saul sade ingenting den dagen, för han tänkte: ”Något har hänt honom. Han är nog inte ren^[h]. Säkert är han inte ren.” ²⁷ Men nästa dag, dagen efter nymånadsdagen, stod Davids plats också tom. Då sade Saul till sin son Jonatan: ”Varför har Ishais son inte kommit till måltiden, varken i går eller i dag?” ²⁸ Jonatan svarade Saul: ”David bad mig enträget att få gå till Betlehem. ²⁹ Han sade: Låt mig gå, för vi har en släktofferfest i staden och min bror själv befallde mig att komma. Om jag funnit nåd för dina ögon, så låt mig gå och besöka mina bröder. Därför har han inte kommit till kungens bord.”

³⁰ Då blev Saul rasande på Jonatan och sade till honom: ”Du son till en fallen och upprorisk kvinna! Jag visste det, du har tagit parti för Ishais son till skam för dig själv och till skam för din mor som har fött dig. ^31 (O) För så länge Ishais son lever på jorden är varken du eller din kungamakt säker. Skicka nu efter honom och hämta hit honom till mig, för han måste dö!” ^32 (P) Jonatan svarade sin far Saul: ”Varför ska han dödas? Vad har han gjort?”

^33 (Q) Då kastade Saul spjutet mot honom för att genomborra honom. Jonatan förstod nu att hans far var fast besluten att döda David. ³⁴ Jonatan reste sig från bordet i häftig vrede och åt ingenting den andra nymånadsdagen, för han var bedrövad för Davids skull eftersom hans far hade skymfat honom.

³⁵ Nästa morgon gick Jonatan ut på marken vid den tid han hade bestämt med David. Han hade en liten pojke med sig. ³⁶ ”Spring och hitta pilarna som jag skjuter”, sade han till pojken. Medan pojken sprang sköt Jonatan pilen över honom. ³⁷ När pojken kom till stället dit Jonatan hade skjutit pilen, ropade Jonatan efter honom: ”Pilen är framför dig, längre bort!” ³⁸ Och Jonatan ropade efter pojken: ”Fort, skynda dig, stanna inte!” Pojken som Jonatan hade med sig tog upp pilen och kom till sin herre. ³⁹ Men han visste inte vad det var fråga om, bara Jonatan och David visste det. ⁴⁰ Jonatan lämnade sina vapen till pojken som han hade med sig och sade till honom: ”Gå, ta med dem till staden.”

⁴¹ Men sedan pojken hade gått, kom David fram från södra sidan. Han föll ner till jorden på sitt ansikte och bugade sig tre gånger. De kysste varandra och grät tillsammans, och David grät högt. ⁴² Jonatan sade till David: ”Gå i frid. Vi har båda gett vår ed vid Herrens namn när vi sade: Herren ska vara vittne mellan mig och dig, mellan mina efterkommande och dina för all framtid.” ⁴³ Sedan bröt David upp och gick sin väg, och Jonatan gick in i staden igen.

David i Nob

21 David kom till prästen Ahimelek^[i] i Nob^[j]. Men Ahimelek blev förskräckt när han mötte David och frågade honom: ”Varför kommer du ensam, har du ingen med dig?” ² David svarade prästen Ahimelek: ”Kungen har gett mig ett uppdrag och sagt till mig: Ingen får veta något om ärendet jag skickat och beordrat dig till. Mina män har jag visat till det och det stället. ³ Vad har du till hands? Ge mig fem bröd eller det som finns.” ^4 (R) ”Något vanligt bröd har jag inte”, svarade prästen. ”Det finns bara heligt bröd – ifall dina män har avhållit sig från kvinnor.” ^5 (S) David svarade prästen: ”Jag försäkrar dig att kvinnor har varit skilda från oss sedan i förrgår. När jag drar ut är mina mäns utrustning helig^[k] även när uppdraget är vanligt. Hur mycket heligare är den då inte i dag?” ^6 (T) Då gav prästen honom det heliga, för det fanns inget annat bröd än skådebröden^[l]. De hade legat inför Herrens ansikte men burits undan för att ersättas av nybakat bröd samma dag.

^7 (U) Men en av Sauls tjänare var där den dagen. Det var edomiten Doeg, den främste av Sauls herdar. Han hölls i förvar^[m] inför Herren.

⁸ David frågade Ahimelek: ”Du har inget spjut eller svärd till hands här? Jag fick varken med mig mitt svärd eller mina andra vapen, eftersom kungens uppdrag var så brådskande.” ^9 (V) Prästen svarade: ”Här är svärdet som tillhörde filistén Goliat som du slog i Terebintdalen. Det är insvept i en mantel bakom efoden^[n]. Vill du ha det, så ta det. Något annat har jag inte.” David svarade: ”Ge mig det! Maken till det finns inte.”

Davids flykt till Gat

^10 (W) David bröt upp och flydde den dagen för Saul och kom till Akish, kungen i Gat. ^11 (X) Men Akishs tjänare sade till honom: ”Är det inte David, landets kung? Är det inte om honom de sjunger vid dansen:

¹² David lade märke till dessa ord och blev mycket rädd för kung Akish i Gat. ^13 (Y) Därför ändrade han sitt beteende inför dem och spelade galen^[o] när de ville hålla fast honom. Han gjorde märken^[p] på dörrarna i porten och lät saliven rinna ner i skägget.

¹⁴ Då sade Akish till sina tjänare: ”Ni ser ju att mannen är galen. Varför kommer ni med honom till mig? ¹⁵ Har jag så ont om galningar att ni måste ta hit den där för att bära sig åt inför mig? Ska en sådan få komma in i mitt hus?”

Jonas tecken

^29 (A) När folk strömmade till, började Jesus tala: "Det här släktet är ett ont släkte. Det söker ett tecken, men det ska inte få något annat än Jonas tecken^[a]. ³⁰ Så som Jona var ett tecken för folket i Nineve, så ska Människosonen vara det för det här släktet.

^31 (B) Söderns drottning ska vid domen uppstå med det här släktet och bli deras dom. Hon kom från jordens ände för att lyssna till Salomos vishet, och här är något som är större än Salomo. ^32 (C) Nineves män^[b] ska vid domen uppstå med det här släktet och bli deras dom. De omvände sig vid Jonas predikan, och här är något som är större än Jona.

Ögat är kroppens lampa

^33 (D) Ingen tänder ett ljus^[c] och sätter det i skymundan^[d] eller under skäppan^[e], utan man sätter det på hållaren så att de som kommer in får se ljuset.

^34 (E) Ditt öga är kroppens lampa. När ditt öga är friskt får hela din kropp ljus, men när det är sjukt^[f] är din kropp i mörker. ³⁵ Se därför till att ljuset inom dig inte är mörker. ³⁶ Om hela din kropp har ljus och ingen del är i mörker, då blir den upplyst helt och fullt, som när lampan lyser över dig med sitt klara sken."

Jesu ord mot fariseer och laglärda

³⁷ När Jesus hade talat bjöd en farisé hem honom till måltid, och han gick in och lade sig till bords. ^38 (F) Farisén blev förvånad när han såg att Jesus inte tvättade sig före måltiden. ^39 (G) Men Herren sade till honom: "Ni fariseer, ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men ert inre är fullt av rofferi och ondska. ⁴⁰ Dårar, har inte han som gjort utsidan också gjort insidan? ⁴¹ Men ge det som finns där inne till de fattiga, så blir allt rent för er.

^42 (H) Ve er, fariseer! Ni ger tionde av mynta, vinruta och alla grönsaker^[g] men missar rättvisan och kärleken till Gud. Ni borde göra det ena utan att försumma det andra.

^43 (I) Ve er, fariseer! Ni älskar de främsta platserna i synagogorna och att bli hälsade på torgen. ^44 (J) Ve er! Ni liknar omärkta gravar^[h] som folk trampar på utan att veta om det."

⁴⁵ En av de laglärda sade då till honom: "Mästare, när du säger så förolämpar du oss också." ^46 (K) Han svarade: "Ja, ve även över er, ni laglärda! Ni lägger på människorna bördor som är svåra att bära, men själva rör ni inte ett finger för att lätta på bördorna.

^47 (L) Ve er! Ni bygger gravmonument över profeterna som era fäder mördade. ⁴⁸ Ni är alltså vittnen till vad era fäder gjorde och samtycker till det: de mördade dem och ni bygger monument.

^49 (M) Därför har också Guds vishet sagt: Jag ska sända dem profeter och apostlar, och en del av dem ska de mörda och förfölja. ⁵⁰ Så ska av det här släktet utkrävas alla profeters blod som är spillt sedan världens skapelse, ^51 (N) från Abels blod ända till Sakarjas blod^[i], han som blev dödad mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det ska utkrävas av det här släktet.

^52 (O) Ve er, laglärda! Ni har tagit nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte gått in, och dem som ville komma in har ni hindrat."

⁵³ När han gick därifrån började de skriftlärda och fariseerna angripa honom häftigt och ställa många frågor till honom, ^54 (P) och de vaktade på honom för att få fast honom för något av det han sade.