Old/New Testament
Sauls seger över amalekiterna
15 (A) Samuel sade till Saul: ”Det var mig Herren sände att smörja dig till kung över sitt folk Israel. Hör nu Herrens ord. 2 (B) Så säger Herren Sebaot: Jag ska straffa Amalek[a] för det han gjorde mot Israel, när han ställde sig i vägen för honom då han drog upp ur Egypten. 3 (C) Dra ut och slå amalekiterna och vig[b] allt de har åt förintelse. Skona dem inte utan döda både män och kvinnor, barn och spädbarn, kor och får, kameler och åsnor.”
4 Saul kallade samman folket och inmönstrade dem i Telaim[c]: 200 000 man fotfolk och dessutom 10 000 man från Juda. 5 När Saul kom till Amaleks stad ordnade han ett bakhåll i dalen. 6 (D) Han sade till keniterna[d]: ”Skilj er från amalekiterna och dra bort så att jag inte utrotar er tillsammans med dem. Ni visade ju barmhärtighet mot alla Israels barn när de drog ut ur Egypten.” Då skilde sig keniterna från amalekiterna.
7 (E) Sedan slog Saul amalekiterna från Havila ända fram emot Shur, som ligger öster om Egypten. 8 (F) Han tillfångatog Amaleks kung Agag levande och vigde allt folket åt förintelse med svärd. 9 Men Saul och folket skonade Agag och det bästa och det näst bästa av fåren, korna och lammen, kort sagt, allt som var av värde. Det ville de inte viga åt förintelse. All boskap däremot som var dålig och värdelös vigde de åt förintelse.
Saul förkastas
10 Då kom Herrens ord till Samuel: 11 (G) ”Jag ångrar att jag gjort Saul till kung, för han har vänt sig från mig och inte utfört mina befallningar.” Det bedrövade Samuel och han ropade till Herren hela den natten.
12 Tidigt på morgonen steg Samuel upp och gick för att möta Saul. Man berättade för Samuel att Saul hade kommit till Karmel[e] och där rest en minnesstod åt sig, och sedan svängt av och fortsatt ner till Gilgal. 13 När Samuel kom till Saul, sade Saul: ”Herren välsigne dig! Jag har nu utfört Herrens befallning.” 14 Men Samuel sade: ”Vad är det då för bräkande av får som ljuder i mina öron, och vad är det för råmande av kor som jag hör?” 15 Saul svarade: ”De tog med dem från amalekiterna. Folket skonade det bästa av fåren och korna för att offra åt Herren din Gud. Men det andra har vi vigt åt förintelse.”
16 Då sade Samuel till Saul: ”Sluta! Jag ska tala om för dig vad Herren sade till mig i natt.” Saul sade till honom: ”Tala.” 17 (H) Samuel sade: ”Var det inte när du var liten i dina egna ögon som du blev ett huvud för Israels stammar och Herren smorde dig till kung över Israel? 18 Herren sände i väg dig och sade: Gå och vig dessa syndare, amalekiterna, åt förintelse och strid mot dem tills du gjort slut på dem. 19 Varför har du då inte lyssnat till Herrens röst utan kastat dig över bytet och gjort det som är ont i Herrens ögon?” 20 Saul svarade Samuel: ”Jag har ju lyssnat till Herrens röst och gått den väg som Herren har sänt mig på. Jag har fört hit Agag, Amaleks kung, och vigt amalekiterna åt förintelse. 21 Men folket tog av bytet får och kor, det bästa av det som skulle vigas åt förintelse, för att offra det åt Herren din Gud i Gilgal.”
22 (I) Då sade Samuel: ”Behagar det Herren med brännoffer och slaktoffer lika mycket som att man lyssnar till Herrens röst? Se, lydnad är bättre än offer och lyhördhet bättre än baggars fett, 23 (J) för upproriskhet är trolldomssynd och trots är synd och avguderi. Eftersom du har förkastat Herrens ord har han förkastat dig som kung.” 24 Saul sade till Samuel: ”Jag har syndat genom att inte lyda Herrens befallning och dina ord. Jag var rädd för folket och lyssnade till dem. 25 Men förlåt mig nu min synd och vänd tillbaka med mig, så att jag får tillbe Herren.” 26 (K) Samuel sade till Saul: ”Jag vill inte vända tillbaka med dig, för du har förkastat Herrens ord och Herren har förkastat dig: du är inte längre kung över Israel.”
27 När Samuel vände sig om för att gå, grep han tag i hörnet på hans mantel,[f] och den revs sönder. 28 (L) Samuel sade till honom: ”Herren har i dag ryckt Israels kungarike från dig och gett det till en annan som är bättre än du. 29 (M) Och den Härlige i Israel ljuger inte och ångrar sig inte, för han är inte en människa som ångrar sig.” 30 Saul svarade: ”Jag har syndat. Visa mig nu ändå den äran inför de äldste i mitt folk och inför Israel att du går tillbaka tillsammans med mig, så att jag får tillbe Herren din Gud.” 31 Då gick Samuel tillbaka med Saul, och Saul tillbad Herren.
32 Samuel sade: ”För hit Agag till mig, Amaleks kung.” Då gick Agag med glad min[g] fram till honom och sade: ”Dödens bitterhet är visst förbi!”. 33 Men Samuel sade: ”Så som ditt svärd har gjort kvinnor barnlösa, så ska din mor bli barnlös bland kvinnor.” Sedan högg Samuel Agag i stycken inför Herren i Gilgal. 34 Sedan begav sig Samuel till Rama och Saul drog upp till sitt hem i Sauls Gibea. 35 Samuel ville inte se Saul mer så länge han levde, för Samuel sörjde över Saul. Och Herren ångrade att han hade gjort Saul till kung över Israel.
David smörjs till kung
16 (N) Herren sade till Samuel: ”Hur länge tänker du sörja över Saul? Jag har förkastat honom som kung över Israel. Fyll ditt horn med olja och ge dig av. Jag ska sända dig till betlehemiten Ishai, för jag har utsett en av hans söner åt mig till kung.” 2 Samuel svarade: ”Hur ska jag kunna gå dit? Om Saul får höra det dödar han mig.” Herren svarade: ”Ta med dig en kviga och säg: Jag har kommit för att offra åt Herren. 3 Sedan ska du bjuda in Ishai till offret[h], och då ska jag låta dig veta vad du ska göra så att du smörjer åt mig den jag visar dig.”
4 Samuel gjorde som Herren sade och kom till Betlehem. Men de äldste i staden blev förskräckta när de mötte honom och frågade: ”Kommer du med frid?” 5 (O) Han svarade: ”Ja, med frid. Jag har kommit för att offra åt Herren. Helga er och kom med mig till offret.” Och han helgade Ishai och hans söner och bjöd dem till offret.
6 (P) När de kom dit och han fick se Eliab,[i] tänkte han: ”Det är säkert Herrens smorde som står här inför Herren.” 7 (Q) Men Herren sade till Samuel: ”Se inte på hans yttre och hans resliga gestalt. Jag har förkastat honom, för det går inte efter vad en människa ser. En människa ser det som är för ögonen, men Herren ser till hjärtat.”
8 Då kallade Ishai på Abinadab och lät honom gå fram inför Samuel. Men Samuel sade: ”Herren har inte utvalt honom heller.” 9 Då lät Ishai sin son Shamma gå fram, men Samuel sade: ”Herren har inte utvalt honom heller.” 10 På så sätt lät Ishai sju av sina söner gå fram inför Samuel. Men Samuel sade till Ishai: ”Herren har inte utvalt någon av dem.”
11 (R) Och han frågade honom: ”Är det här alla pojkar du har?” Han svarade: ”Den yngste är kvar, men han vaktar fåren[j].” Då sade Samuel till Ishai: ”Sänd bud och hämta honom, för vi sätter oss inte förrän han kommer hit.” 12 Ishai sände då bud och hämtade David.[k] Han hade röda kinder[l] och vackra ögon och såg bra ut. ”Gå fram och smörj honom”, sade Herren, ”för han är det.”
13 (S) Då tog Samuel sitt oljehorn och smorde[m] honom mitt ibland hans bröder. Och Herrens Ande kom över David från den dagen och framöver. Sedan bröt Samuel upp och gick till Rama.
David kommer till Sauls hov
14 Men Herrens Ande vek från Saul, och han plågades av en ond[n] ande från Herren. 15 Sauls tjänare sade till honom: ”Se, en ond ande från Gud plågar dig. 16 Så vår herre bör säga till sina tjänare här inför dig att söka upp en man som kan spela[o] harpa[p]. När den onda anden från Gud kommer över dig kan han spela och så blir det bättre med dig.” 17 Då sade Saul till sina tjänare: ”Hitta åt mig en man som är skicklig att spela och för hit honom till mig.” 18 En av tjänarna svarade: ”Jag har sett att betlehemiten Ishai har en son som kan spela, en djärv och duktig stridsman och en begåvad talare. Dessutom ser han bra ut och Herren är med honom.” 19 Saul sände då bud till Ishai och lät säga: ”Skicka mig din son David som vaktar fåren.”
20 Då tog Ishai en åsna lastad med bröd, en lägel vin och en killing och skickade det med sin son David till Saul. 21 Så kom David till Saul och trädde i tjänst inför honom, och Saul tyckte så mycket om honom att han fick bära Sauls vapen. 22 Saul sände bud till Ishai och lät säga: ”Låt David stanna i min tjänst, för han har funnit nåd för mina ögon.” 23 När så anden från Gud kom över Saul brukade David ta harpan och spela. Då fick Saul lindring och blev bättre, och den onda anden lämnade honom.
Den barmhärtige samariern
25 (A) Sedan kom en laglärd fram för att pröva honom och frågade: "Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?" 26 Jesus sade till honom: "Vad står det skrivet i lagen? Hur läser du där?" 27 Han svarade: "Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv."[a] 28 (B) Jesus sade till honom: "Du svarade rätt. Gör det, så får du leva."
29 Då ville mannen rättfärdiga sig och frågade Jesus: "Vem är då min nästa?" 30 Jesus svarade: "En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, och sedan försvann de och lämnade honom där halvdöd.
31 En präst råkade komma ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. 32 På samma sätt var det med en levit[b]. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi.
33 Men en samarier[c] som var på resa kom också dit, och när han såg mannen förbarmade han sig över honom. 34 Han gick fram och hällde olja och vin[d] i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, tog honom till ett värdshus och skötte om honom. 35 Nästa dag tog han fram två denarer[e] och gav till värdshusvärden och sade: Sköt om honom. Och kostar det mer ska jag betala när jag kommer tillbaka. 36 Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som råkade ut för rövare?" 37 Han svarade: "Den som visade barmhärtighet mot honom." Då sade Jesus till honom: "Gå du och gör som han."
Jesus hos Marta och Maria
38 (C) Medan de var på väg kom Jesus in i en by, och en kvinna som hette Marta tog emot honom i sitt hem[f]. 39 Hon hade en syster, Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. 40 Marta däremot var upptagen med alla förberedelser[g], och hon kom fram och sade: "Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig att sköta allting själv? Säg nu till henne att hon hjälper mig." 41 Herren svarade henne: "Marta, Marta, du bekymrar dig och oroar dig för så mycket. 42 (D) Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den ska inte tas ifrån henne."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation