Old/New Testament
Amoreerna besegras
10 (A) Men Adoni-Sedek,[a] kungen i Jerusalem, fick höra att Josua hade intagit Ai och vigt det åt förintelse, och att han hade gjort med Ai och dess kung på samma sätt som han gjort med Jeriko och dess kung, och att invånarna i Gibeon hade ingått fred med Israel och fick bo mitt ibland dem. 2 Adoni-Sedek och hans folk var mycket rädda, för Gibeon var en stor stad, som en av kungastäderna, större än Ai, och alla dess män var tappra krigare.
3 Därför sände Adoni-Sedek, kungen i Jerusalem, bud till kung Hoham i Hebron, till kung Piram i Jarmut, till kung Jafia i Lakish och till kung Debir i Eglon och lät säga: 4 ”Kom upp till mig och hjälp mig så att vi kan slå gibeoniterna, för de har ingått fred med Josua och Israels barn.” 5 Då samlades de fem amoreiska kungarna – kungen i Jerusalem, kungen i Hebron, kungen i Jarmut, kungen i Lakish och kungen i Eglon – och drog upp dit med alla sina härar och belägrade Gibeon och angrep det.
6 Men gibeoniterna sände bud till Josua i lägret vid Gilgal: ”Dra inte bort din hand från dina tjänare, utan kom upp till oss fort och rädda oss och hjälp oss. Kungarna över amoreerna som bor i bergsbygden har alla förenat sig mot oss.”
7 Då drog Josua dit från Gilgal med allt sitt krigsfolk och alla sina tappraste krigare. 8 (B) Herren sade till Josua: ”Var inte rädd för dem, för jag har gett dem i dina händer. Ingen av dem ska kunna stå dig emot.” 9 Efter att ha ryckt fram hela natten från Gilgal kom Josua plötsligt över dem.
10 (C) Och Herren lät dem drabbas av panik inför Israel och tillfogade dem ett stort nederlag vid Gibeon och förföljde dem på vägen upp till Bet-Horon och dödade dem ända till Aseka och Mackeda. 11 (D) Och när de under sin flykt för Israel hade kommit till sluttningen som går ner från Bet-Horon, lät Herren stora stenar falla över dem från himlen, hela vägen till Aseka, så att de dog. De som dödades genom hagelstenarna var fler än de som Israels barn dödade med svärd.
Solen står stilla
12 På den dagen då Herren gav amoreerna i israeliternas våld talade Josua till Herren inför hela Israel:
”Sol, stå stilla i Gibeon,
måne, i Ajalons dal!”
13 (E) Och solen stod stilla
och månen blev stående
tills folket hade hämnats
på sina fiender.
Detta står skrivet i ”Den redliges bok[b]”. Solen blev stående mitt på himlen och gjorde sig ingen brådska att gå ner för att fullborda dagen. 14 Aldrig har någon dag varit som denna, varken förr eller senare, då Herren lyssnade till en mans ord. Herren stred för Israel.
15 Sedan vände Josua med hela Israel tillbaka till lägret vid Gilgal.
Amoreiska kungar tillfångatas
16 Men de fem kungarna flydde och gömde sig i grottan vid Mackeda. 17 När Josua fick höra att man funnit de fem kungarna gömda i grottan vid Mackeda, 18 sade han: ”Vältra stora stenar framför grottöppningen och sätt folk där för att bevaka dem. 19 Men ni andra, stanna inte utan förfölj era fiender och förgör dem som blir efter. Låt dem inte komma in i sina städer, för Herren er Gud har gett dem i er hand.”
20 När Josua och Israels barn hade tillfogat dem ett mycket stort nederlag och dödat dem – utom några som lyckades rädda sig och komma in i de befästa städerna – 21 vände allt folket välbehållet tillbaka till Josua i lägret vid Mackeda. Ingen vågade säga ett ord mot Israels barn.
22 Då sade Josua: ”Öppna ingången till grottan och för ut de fem kungarna ur grottan till mig.” 23 De gjorde så och förde ut de fem kungarna från grottan till honom: Jerusalems kung, Hebrons kung, Jarmuts kung, Lakishs kung och Eglons kung. 24 När de hade fört ut kungarna till Josua, kallade han till sig alla Israels män och sade till befälhavarna för krigsfolket som hade varit med honom: ”Kom fram och sätt era fötter på dessa kungars nackar.” De kom fram och satte sina fötter på deras nackar.[c] 25 Sedan sade Josua till dem: ”Var inte rädda eller förskräckta, utan var starka och frimodiga. Så här ska Herren göra med alla fiender som ni kommer i strid med.” 26 (F) Därefter högg Josua ihjäl dem och hängde upp dem på fem pålar, och där fick de hänga till kvällen[d]. 27 Men vid solnedgången togs de på Josuas befallning ner från pålarna och kastades in i grottan där de hade varit gömda. Framför ingången till grottan lade man stora stenar som ligger kvar där än i dag.
Städerna i söder erövras
28 Den dagen intog Josua Mackeda[e] och slog dess invånare och kung med svärd. Han vigde dem åt förintelse, alla som var därinne, och lät ingen komma undan. Han gjorde med kungen i Mackeda så som han hade gjort med kungen i Jeriko.
29 Därefter drog Josua med hela Israel från Mackeda till Libna och stred mot Libna. 30 Herren gav också Libna och dess kung i Israels hand och de slog invånarna med svärd, alla som var därinne, och lät ingen komma undan. Han gjorde med dess kung på samma sätt som han hade gjort med kungen i Jeriko.
31 Sedan drog Josua med hela Israel från Libna till Lakish och belägrade och stred mot det. 32 Herren gav Lakish i Israels hand, så att de intog staden på andra dagen. De slog dess invånare med svärd, alla som var därinne, så som de hade gjort med Libna.
33 Då drog Horam, kungen i Gezer, upp för att hjälpa Lakish. Men Josua slog honom och hans folk och lät ingen av dem komma undan.
34 Från Lakish drog Josua med hela Israel till Eglon, och de belägrade och angrep det. 35 De intog det samma dag och slog dess invånare med svärd. Alla som var därinne vigde han åt förintelse den dagen, så som han hade gjort med Lakish.
36 Sedan drog Josua med hela Israel från Eglon upp till Hebron och stred mot det. 37 Och de intog staden och slog dess invånare och dess kung med svärd, likaså alla dess lydstäder och alla som var i dem. Han lät ingen komma undan, så som han hade gjort med Eglon. Han vigde staden åt förintelse med alla som var därinne.
38 Därefter vände Josua med hela Israel tillbaka till Debir och stred mot det. 39 Han intog det med dess kung och alla dess lydstäder, och de slog deras invånare med svärd. De vigde alla som var därinne åt förintelse. Ingen lät han komma undan. Han gjorde med Debir och dess kung så som han hade gjort med Hebron och som han hade gjort med Libna och dess kung.
40 (G) Så erövrade Josua hela landet, Bergsbygden, Negev, Låglandet och Bergssluttningarna och slog alla kungar där, ingen lät han komma undan. Han vigde allt som andades åt förintelse, så som Herren, Israels Gud, hade befallt. 41 (H) Josua slog allt som fanns mellan Kadesh-Barnea och Gaza, liksom hela landet Goshen[f] ända till Gibeon. 42 Alla dessa kungar och deras land intog Josua på en gång, för Herren, Israels Gud, stred för Israel. 43 Sedan återvände Josua med hela Israel till lägret vid Gilgal.
Josua besegrar kungar i norr
11 När Jabin, kungen i Hasor[g], hörde detta, sände han bud till kung Jobab i Madon[h] och till kungen i Shimron och kungen i Aksaf 2 och till de kungar som bodde norrut, i Bergsbygden och på Hedmarken, söder om Kinneret[i] och i Låglandet, likaså i Nafot-Dor, västerut, 3 vidare till kananeerna österut och västerut, amoreerna, hetiterna, perisseerna och jebusiterna i Bergsbygden, likaså till hiveerna, nedanför Hermon i Mispalandet. 4 Dessa drog ut med alla sina härar, en folkskara så talrik som sanden på havets strand, och med ett stort antal hästar och vagnar. 5 Alla dessa kungar möttes, och de kom och slog läger tillsammans vid Meroms vatten för att strida mot Israel.
6 Men Herren sade till Josua: ”Var inte rädd för dem, för i morgon vid denna tid ska jag själv överlämna dem alla slagna åt Israel. Du ska skära av hälsenorna på deras hästar och deras vagnar ska du bränna upp i eld.” 7 Och Josua kom med allt krigsfolket plötsligt över dem vid Meroms vatten och angrep dem. 8 (I) Och Herren gav dem i Israels hand. De slog dem och förföljde dem ända till Stora Sidon, till Misrefot-Majim och till Mispadalen på östra sidan. De slog dem tills ingen överlevande fanns kvar. 9 Josua gjorde med dem så som Herren hade befallt honom. Han lät skära av hälsenorna på deras hästar och brände deras vagnar i eld.
10 Vid den tiden vände Josua tillbaka och intog Hasor och dödade dess kung med svärd. Hasor var tidigare huvudstad för alla dessa riken. 11 Alla som var i staden dödades med svärd. Han vigde dem åt förintelse, ingen som andades lämnades kvar, och Hasor brände han upp i eld.
12 (J) Josua intog alla dessa kungars städer och slog dem och deras kungar med svärd. Han utrotade dem helt, så som Herrens tjänare Mose hade befallt. 13 Men Israel brände inte någon av de städer som låg på höjder med undantag av Hasor, som Josua brände ner. 14 Allt byte från dessa städer liksom boskapen tog Israels barn för egen del, men alla människor i dem dödade de med svärd tills de hade förintat dem. De lät ingenting som andades finnas kvar. 15 (K) Som Herren hade befallt sin tjänare Mose, så hade Mose befallt Josua, och så gjorde Josua. Han lämnade ingenting ogjort av allt det som Herren hade befallt Mose.
Israeliterna blir herrar i hela landet
16 (L) Och Josua intog hela detta land: Bergsbygden, hela Negev och hela landet Goshen, Låglandet och Hedmarken liksom Israels bergsbygd och dess lågland, 17 landet från Halakberget, som höjer sig mot Seir, ända till Baal-Gad i Libanondalen nedanför berget Hermon. Alla kungar där tog han till fånga och slog dem till döds. 18 (M) Josua förde krig mot alla dessa kungar under lång tid.
19 (N) Förutom de hiveer som bodde i Gibeon fanns det ingen stad som ingick fred med Israels barn, utan de intog dem alla med strid. 20 (O) Det kom från Herren att de förhärdade sina hjärtan och gick ut i strid mot Israel, för att han skulle viga dem åt förintelse och inte visa dem nåd. I stället skulle han utrota dem så som Herren hade befallt Mose.
21 (P) Vid denna tid begav sig Josua i väg och utrotade anakiterna[j] från Bergsbygden, från Hebron, Debir och Anab, från hela Juda bergsbygd och hela Israels bergsbygd. Josua vigde både dem och deras städer åt förintelse. 22 (Q) Inga anakiter lämnades kvar i Israels barns land. Det var bara i Gaza, Gat och Ashdod som några blev kvar.
23 Så intog Josua hela landet, så som Herren hade lovat Mose. Och Josua gav det till arvedel åt Israel, efter deras avdelningar och stammar. Landet hade nu ro från krig.
Kungar som besegrades av Mose
12 Dessa är de kungar i landet som Israels barn besegrade och vilkas land de tog i besittning på andra sidan Jordan, på östra sidan, landet från floden Arnon till berget Hermon, liksom hela Hedmarken på östra sidan: 2 (R) Sichon, amoreernas kung, som bodde i Heshbon och regerade över landet från Aroer vid floden Arnons strand och från dalens mitt samt över ena hälften av Gilead till floden Jabbok, som är ammoniternas gräns. 3 (S) Han regerade också över Hedmarken upp till Kinneretsjön, på östra sidan, och ner till Hedmarkshavet, Döda havet, på östra sidan, åt Bet-Hajeshimot till, och längre söderut till trakten nedanför Pisgas sluttningar.
4 (T) Vidare intog de Ogs[k] område. Han var kung i Bashan och en av de sista rafaeerna[l], och bodde i Ashtarot och Edrei. 5 Han regerade över Hermons bergsbygd och över Salka och hela Bashan till geshureernas och maakateernas område, likaså över andra hälften av Gilead, till kung Sichons område i Heshbon.
6 (U) Herrens tjänare Mose och Israels barn besegrade dem, och Herrens tjänare Mose gav landet till besittning åt rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam.
Kungar som besegrades av Josua
7 Dessa är de kungar i landet som Josua och Israels barn besegrade på andra sidan Jordan, på västra sidan, från Baal-Gad i Libanondalen ända till Halakberget som höjer sig mot Seir. Josua gav detta land till besittning åt Israels stammar efter deras avdelningar: 8 Bergsbygden, Låglandet, Hedmarken och Bergssluttningarna, Öknen och Negev, hetiternas, amoreernas, kananeernas, perisseernas, hiveernas och jebusiternas land. 9 Kungarna var:
Kungen i Jeriko en,
kungen i Ai vid Betel en,
10 kungen i Jerusalem en,
kungen i Hebron en,
11 kungen i Jarmut en,
kungen i Lakish en,
12 kungen i Eglon en,
kungen i Gezer en,
13 kungen i Debir en,
kungen i Geder en,
14 kungen i Horma en,
kungen i Arad en,
15 kungen i Libna en,
kungen i Adullam en,
16 kungen i Mackeda en,
kungen i Betel en,
17 kungen i Tappua en,
kungen i Hefer en,
18 kungen i Afek en,
kungen över Saron en,
19 kungen i Madon en,
kungen i Hasor en,
20 kungen i Shimron-Meron en,
kungen i Aksaf en,
21 kungen i Taanak en,
kungen i Megiddo en,
22 kungen i Kedesh en,
kungen i Jokneam vid Karmel en,
23 kungen i Dor över Nafat-Dor en,
kungen över Gojim vid Gilgal en,
24 kungen i Tirsa en
– tillsammans trettioen kungar.
Maria och Elisabet
39 Vid den tiden bröt Maria upp och skyndade till en stad i Juda bergsbygd. 40 Där gick hon in i Sakarias hus och hälsade på Elisabet.
41 När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv. Hon blev uppfylld av den helige Ande 42 och ropade med hög röst: "Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt! 43 Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig? 44 När ljudet av din hälsning nådde mina öron spratt barnet till i mig av glädje. 45 Och salig är du som trodde, för[a] det som Herren har sagt dig kommer att gå i uppfyllelse."
Marias lovsång
46 (A) Då sade Maria:
"Min själ upphöjer Herren
47 och min ande jublar över Gud,
min Frälsare,
48 (B) för han har sett till sin
tjänarinnas ringhet.
Från denna stund ska alla släkten
kalla mig salig,[b]
49 (C) för den Mäktige har gjort
stora ting med mig
och hans namn är heligt.
50 (D) Hans barmhärtighet
varar från släkte till släkte
över dem som vördar[c] honom.
51 (E) Han har gjort väldiga gärningar
med sin arm,
han har skingrat dem
som har stolta hjärtan och sinnen.
52 (F) Härskare har han störtat
från deras troner,
och de enkla har han upphöjt.
53 (G) Hungriga har han mättat
med sitt goda,
och rika har han skickat
tomhänta bort.
54 (H) Han har tagit sig an
sin tjänare Israel
och tänkt på att vara barmhärtig
55 (I) mot Abraham och hans barn
till evig tid,
så som han har lovat våra fäder."
56 Maria stannade hos Elisabet omkring tre månader och återvände sedan hem.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation