Old/New Testament
32 (A) Lyssna, ni himlar, jag vill tala!
Hör, du jord, min muns ord!
2 Som regnet ska min lära droppa,
som daggen ska mitt tal flöda,
som rikligt regn på grönska,
som regnskurar på gräs.
3 (B) Herrens namn ska jag förkunna.
Ge ära åt vår store Gud!
4 (C) Han är Klippan,
fullkomliga är hans gärningar,
för alla hans vägar är rätta.
En trofast Gud utan svek,
rättfärdig och rättvis är han.
5 (D) De har handlat illa mot honom,
de är inte hans barn utan en skam,
ett förvänt och avogt släkte.
6 (E) Är det så du lönar Herren,
du dåraktiga och ovisa folk?
Är han inte din Far
som skapade dig,
han som danade och formade dig?
7 Kom ihåg forna dagar.
Ge akt på gångna släktens år.
Fråga din far,
han ska berätta för dig,
dina äldste, de ska säga dig det.
8 (F) När den Högste gav arvslotter
åt folken,
när han spred ut människors barn,
då utstakade han gränserna
för folken
efter antalet av Israels barn[a],
9 (G) för Herrens del är hans folk,
Jakob är hans arvedels lott.
10 Han fann honom i öknens land,
i ödslig, tjutande ödemark.
Han omslöt honom
och tog honom i sin vård,
han bevarade honom
som sin ögonsten[b].
11 (H) Som en örn väcker upp sitt bo
och svävar över sina ungar,
så bredde han ut sina vingar
och tog emot honom
och bar honom på sina fjädrar.
12 Endast Herren ledde honom,
ingen främmande gud
vid hans sida.
13 Han lät honom gå fram
över landets höjder[c]
och äta av markens gröda.
Han lät honom suga honung
ur berget
och olja ur den hårda klippan.[d]
14 Han gav honom gräddmjölk av kor
och sötmjölk av får
med det bästa av lamm,
baggar från Bashan[e] och bockar,
det bästa och finaste vete.
Druvors blod fick du dricka,
skummande vin.
15 Då blev Jeshurun[f] fet och slog bakut.
Du blev fet och tjock och stinn.
Han övergav Gud, sin skapare,
och föraktade
sin frälsnings klippa.
16 De retade honom
med främmande gudar,
väckte hans vrede med vidrigheter.
17 (I) De offrade åt onda andar
som inte är Gud,
åt gudar de inte kände,
nya gudar som nyss kommit till
och som era fäder inte fruktade.[g]
18 Du övergav Klippan
som födde dig,
du glömde Gud som gav dig livet.
19 Herren såg det och förkastade dem,
eftersom hans söner och döttrar
hade kränkt honom.
20 Han sade:
Jag ska dölja mitt ansikte för dem,
jag ska se vilket slut de får,
för de är ett förvänt släkte,
barn utan trohet.
21 (J) De har provocerat mig
med gudar som inte är gudar,
väckt min vrede
med sina tomma avgudar.
Därför ska jag provocera dem
med det som inte är ett folk,
med ett dåraktigt hednafolk
ska jag väcka deras förtret.[h]
22 (K) För en eld är tänd av min vrede,
den brinner till dödsrikets djup.
Den förtär jorden med dess gröda
och sätter bergens grundvalar
i brand.
23 Jag ska hopa olyckor över dem,
jag ska skjuta mina pilar
mot dem.
24 (L) Svält ska drabba dem,
feberglöd förtära dem,
pest som bittert pinar.
Jag ska sända vilddjurens tänder
mot dem
och gift från ormar
som krälar i stoftet.
25 (M) Ute ska svärdet dräpa deras barn,
inne gör skräcken det.
Unga män och jungfrur förgås,
spädbarn och grånade män.
26 Jag skulle säga:
Jag ska skingra dem,
utplåna minnet av dem
bland människor,
27 (N) om jag inte fruktade
fiendens hån,
att deras ovänner
skulle misstolka det och säga:
Vår hand är mäktig,
det var inte Herren
som gjorde allt detta.
28 De är ett rådlöst folk,
och förstånd finns inte i dem.
29 Vore de visa skulle de inse detta,
de skulle förstå vilket slut
de måste få.
30 Hur kan en jaga tusen framför sig,
två driva tiotusen på flykten,
om inte deras Klippa
hade sålt dem,
Herren hade utlämnat dem?
31 Våra fienders klippa
är inte som vår Klippa,
det kan de själva döma om,
32 (O) för deras vinstock
är från Sodoms vinstock
och från Gomorras fält.
Deras druvor är giftiga druvor,
deras klasar är beska.
33 Deras vin är ormars etter,
kobrors grymma gift.
34 Sådant ligger förvarat hos mig,
förseglat i mina förrådshus.
35 (P) Min är hämnden[i]
och vedergällningen
vid tiden då deras fot ska vackla,
för deras olyckas dag är nära,
det som väntar dem
kommer med hast.
36 (Q) Herren ska ta sig an sitt folks sak
och förbarma sig
över sina tjänare,
när han ser att deras kraft är borta
och att ingen finns kvar,
varken slav eller fri.
37 Då ska han fråga:
Var är deras gudar,
klippan som de flydde till,
38 (R) de som åt[j] deras slaktoffers fett
och drack deras
dryckesoffers vin?
De får komma och hjälpa er,
de får vara ert beskydd.
39 (S) Se nu: Jag, jag är Gud,
det finns ingen Gud
vid sidan av mig.
Jag dödar och jag gör levande,
jag slår och jag helar.
Ingen kan rädda ur min hand.
40 (T) Se, jag lyfter min hand
mot himlen och säger:
Så sant jag lever för evigt:
41 När jag vässat
mitt flammande svärd
och min hand skipar rätt,
ska jag ta hämnd på mina ovänner
och straffa dem som hatar mig.
42 Jag ska göra mina pilar
berusade av blod,
mitt svärd ska mätta sig av kött,
av fallnas och fångnas blod,
av fiendehövdingars huvuden.
43 (U) [k]Jubla, ni hednafolk
tillsammans med hans folk,[l]
för han hämnas sina tjänares blod.
Han tar hämnd på sina ovänner
och bringar försoning för sitt land,
sitt folk.
44 (V) Mose kom tillsammans med Hosea[m], Nuns son, och talade hela denna sångs ord inför folket. 45 Och när Mose hade talat alla dessa ord till hela Israel, 46 (W) sade han till dem: ”Lägg på hjärtat alla de ord som jag i dag gör till vittnen mot er, så att ni befaller era barn att hålla fast vid och följa alla ord i denna lag. 47 (X) Detta är inte ett tomt ord för er, det gäller ert liv. Genom detta ord ska ni få ett långt liv i det land, dit ni nu går över Jordan för att ta det i besittning.”
Gud talar om Moses död
48 Samma dag talade Herren till Mose och sade: 49 (Y) ”Stig upp här på Abarimberget, på berget Nebo[n] i Moabs land mitt emot Jeriko, så ska du få se Kanaans land som jag ger åt Israels barn till besittning. 50 (Z) Du ska dö där på berget dit du stiger upp, och du ska samlas till ditt folk, liksom din bror Aron dog på berget Hor[o] och samlades till sitt folk. 51 (AA) Detta sker för att ni var trolösa mot mig mitt bland Israels barn vid Meribas vatten[p] vid Kadesh i öknen Zin, eftersom ni inte höll mig helig bland Israels barn. 52 (AB) Du ska se landet rakt framför dig, men du ska inte komma in dit, till det land som jag ger åt Israels barn.”
Mose välsignar Israel
33 (AC) Detta är den välsignelse som gudsmannen Mose uttalade över Israels barn före sin död. 2 (AD) Han sade:
Herren kom från Sinai,
han gick upp över dem från Seir.
Han strålade fram från berget Paran,
ur skaran av mångtusen heliga.
På hans högra sida
brann i eld en lag för dem.
3 I sanning älskar han folken.
Alla hans heliga är i din hand.
De faller ner vid din fot,
de tar emot av dina ord.
4 Mose gav oss en lag,
en arvedel för Jakobs församling.
5 Han blev kung i Jeshurun
när folkets huvudmän samlades,
Israels alla stammar.
6 Låt Ruben leva och inte dö.
Men hans män blir en liten skara.
7 Detta sade han om Juda:
Hör, o Herre, Juda röst,
låt honom komma till sitt folk.
Med sina händer strider han
för dem.
Bli hans hjälp mot hans fiender.
8 (AE) Om Levi sade han:
Dina tummim[q] och dina urim[r]
tillhör din trogne
som du prövade i Massa,
som du kämpade med
vid Meribas vatten,
9 (AF) han som sade om sin far och sin mor:
’Jag ser dem inte’,
som inte ville kännas vid
sina bröder[s]
eller veta av sina barn,
för de tog vara på ditt ord
och höll ditt förbund.
10 De ska lära Jakob dina förordningar
och Israel din lag.
De ska bära fram rökelse
för din näsa[t]
och heloffer på ditt altare.
11 Välsigna, o Herre, hans kraft,
låt hans händers verk behaga dig.
Krossa höfterna
på hans motståndare
så att hans fiender
inte kan resa sig.
12 Om Benjamin sade han:
Herrens älskade
ska bo i trygghet hos honom
som alltid skyddar honom.
Mellan hans höjder ska han bo.
13 Om Josef sade han:
Må hans land
bli välsignat av Herren
med himlens ädlaste gåvor,
med dagg,
med gåvor från djupet
som ligger där nere,
14 med solens finaste skördar
och månvarvens finaste frukter,
15 med de uråldriga bergens
yppersta skatter
och de eviga höjdernas
finaste frukt,
16 (AG) med jordens finaste frukt
och all dess fullhet,
med nåd från honom
som bodde i busken[u].
Låt detta komma
över Josefs huvud,
över hjässan på fursten
bland bröder.
17 (AH) Härlig är den förstfödde
bland hans tjurar,
som vildoxens är hans horn.
Med dem stångar han folken,
också dem som bor
vid jordens ändar.
Sådana är Efraims tiotusenden,
sådana Manasses tusenden.
18 Om Sebulon sade han:
Gläd dig, Sebulon, när du drar ut,
och du Isaskar i dina tält.
19 De bjuder in folk till sitt berg,
där offrar de rätta offer,
för de suger till sig havens rikedom
och skatter dolda i sanden.
20 Om Gad sade han:
Lovad är han
som gav rymligt land åt Gad!
Han bor som en lejonhona
och krossar både arm och hjässa.
21 (AI) Han utsåg den bästa delen
åt sig själv,
för där var hans
härskarlott förvarad.
När folkets huvudmän
kom samman,
utförde han Herrens rätt
och hans domar med Israel.
22 Om Dan sade han:
Dan är ett ungt lejon
som rusar ner från Bashan.[v]
23 Om Naftali sade han:
Naftali har fått riklig nåd
och full välsignelse av Herren.
Väster och söder
ska du ta i besittning.
24 Om Asher sade han:
Välsignad bland söner
är Asher.
Må han bli älskad av sina bröder
och doppa sin fot i olja.
25 Av järn och koppar
ska dina reglar vara,
och som dina dagar din kraft.
26 Ingen är som Jeshuruns Gud,
han som far fram på himlen
till din hjälp,
på skyarna i sitt majestät.
27 (AJ) En tillflykt är han, urtidens Gud,
och här nere råder
hans eviga armar.
Han ska jaga fienderna framför dig
och säga: Förgör dem!
28 (AK) Så ska Israel bo i trygghet,
Jakobs källa lämnas ifred
i ett land med säd och vin,
under en himmel
som dryper av dagg.
29 Salig är du, Israel.
Vem är som du?
Du är ett folk
som har sin räddning i Herren.
Han är din skyddande sköld,
ditt ärorika svärd.
Dina fiender ska krypa för dig,
och du ska gå fram
över deras höjder.
Moses död
34 (AL) Mose gick från Moabs hedar upp på berget Nebo, på toppen av Pisga mitt emot Jeriko. Där lät Herren honom se hela landet[w], från Gilead ända till Dan 2 och hela Naftali och Efraims och Manasses land och hela Juda land ända till Västra havet, 3 (AM) och Negev och Jordanslätten, det vill säga lågslätten vid Jeriko, Palmstaden, ända till Soar. 4 (AN) Och Herren sade till honom: ”Detta är det land som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob när jag sade: Åt dina efterkommande ska jag ge det. Jag har låtit dig se det med dina ögon, men dit in ska du inte komma.”
5 Och Herrens tjänare Mose dog där i Moabs land, så som Herren hade sagt. 6 (AO) Han begravde honom i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor. Men till denna dag har ingen fått veta var hans grav finns. 7 (AP) Mose var hundratjugo år när han dog[x]. Hans ögon var inte skumma, hans livskraft inte försvunnen. 8 (AQ) Israels barn sörjde Mose på Moabs hedar under trettio dagar. Sedan var gråtens dagar i sorgetiden efter Mose slut.
9 (AR) Josua, Nuns son, var fylld med vishetens ande, eftersom Mose hade lagt sina händer på honom. Och Israels barn lydde honom och gjorde som Herren hade befallt Mose.
10 (AS) I Israel uppstod ingen mer profet som Mose, som Herren kände ansikte mot ansikte – 11 inte om man tänker på alla de tecken och under som Herren sände honom att göra i Egyptens land för farao och alla hans tjänare och hela hans land, 12 och på all den väldiga kraft och alla de stora och förunderliga gärningar som han gjorde inför hela Israel.
26 På anslaget med anklagelsen mot honom stod det skrivet: "Judarnas kung".
27 (A) Tillsammans med honom korsfäste de två rövare, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra.[a] 29 (B) De som gick förbi hånade honom och skakade på huvudet och sade: "Ha! Du som river templet och bygger upp det på tre dagar, 30 fräls dig själv och kom ner från korset!" 31 På samma sätt förlöjligade översteprästerna och de skriftlärda honom och sade till varandra: "Andra har han frälst, sig själv kan han inte frälsa. 32 Han är Messias, Israels kung! Nu får han komma ner från korset, så att vi får se det och tro!" Också de som var korsfästa tillsammans med honom hånade honom.
Jesus dör
33 (C) Vid sjätte timmen kom ett mörker över hela landet[b] som varade fram till nionde timmen.[c] 34 (D) Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Elohi! Elohi! Lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?"[d]
35 Några av dem som stod där hörde det och sade: "Hör, han ropar på Elia!" 36 (E) En av dem sprang och fyllde en svamp med ättikvin, fäste den runt en käpp och gav honom att dricka och sade: "Vänta, så får vi se om Elia kommer och tar ner honom." 37 Men Jesus ropade med hög röst och gav sedan upp andan.
38 (F) Då brast förhänget[e] i templet i två delar, uppifrån och ända ner. 39 När officeren som stod framför honom såg att han gav upp andan på det sättet, sade han: "Den mannen var verkligen Guds Son!"
40 (G) Även några kvinnor stod på avstånd och såg på. Bland dem var Maria Magdalena och den Maria som var Jakob den yngres och Joses mor, samt Salome. 41 De hade följt Jesus medan han var i Galileen och tjänat honom. Där fanns också många andra kvinnor som hade gått med honom upp till Jerusalem.
Jesus begravs
42 (H) Det var nu redan kväll. Eftersom det var förberedelsedag[f], dagen före sabbaten, 43 kom Josef från Arimatea[g] dit. Han var en ansedd rådsherre som också väntade på Guds rike. Han tog mod till sig och gick in till Pilatus och bad att få Jesu kropp. 44 Pilatus blev förvånad över att Jesus redan skulle ha dött och kallade till sig officeren och frågade honom om Jesus varit död länge. 45 När han fick det bekräftat av officeren, lät han Josef få den döda kroppen.
46 Josef köpte då linnetyg, tog ner honom och svepte honom i linnetyget och lade honom i en grav som var uthuggen i klippan. Sedan rullade han en sten för ingången till graven. 47 Maria Magdalena och Maria, Joses mor, såg var han blev lagd.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation