Old/New Testament
25 (A) Om en tvist uppstår mellan män och de kommer inför rätta, och man där dömer mellan dem, ska man fria den oskyldige och fälla den skyldige.
2 Om den skyldige förtjänar spöstraff, ska domaren befalla honom att lägga sig ner och under sin övervakning låta honom få det antal slag som svarar mot hans brott. 3 (B) Fyrtio slag[a] får man ge honom, inte mer, för att din broder inte ska bli vanärad i dina ögon om man fortsätter att slå honom ännu mer.
4 (C) Du ska inte binda för munnen på oxen som tröskar[b].
5 (D) När bröder bor tillsammans och en av dem dör utan någon son, ska den dödes hustru inte gifta sig med någon främmande man utanför släkten. Hennes svåger ska gå in till henne och ta henne till hustru och så uppfylla sin plikt som svåger[c]. 6 Och den förste son hon föder ska få den döde broderns namn, för att dennes namn inte ska utplånas ur Israel.
7 Men om mannen inte vill gifta sig med sin svägerska, ska hon gå upp till de äldste i porten[d] och säga: ”Min svåger vägrar att föra sin brors namn vidare i Israel. Han vill inte göra sin plikt som svåger till mig.” 8 Då ska de äldste i staden där han bor kalla på honom och tala med honom. Om han står fast och säger: ”Jag vill inte gifta mig med henne”, 9 då ska hans svägerska gå fram till honom inför de äldste och dra skon av hans fot och spotta honom i ansiktet och säga: ”Så gör man med den man som inte vill bygga upp sin brors hus.” 10 Hans hus ska sedan i Israel kallas ’den barfotades hus’.
11 Om två män slåss med varandra och den enes hustru kommer för att hjälpa sin man mot den andre när denne slår honom, och hon räcker ut sin hand och griper tag i hans könsdelar, 12 då ska du hugga av hennes hand och inte visa henne någon skonsamhet.
13 (E) Du ska inte ha två slags vikt i din börs, en stor och en liten, 14 och i ditt hem ska du inte ha två slags efamått, ett stort och ett litet. 15 Full och rätt vikt[e] ska du ha. Fullt och rätt efamått ska du också ha, så att du får leva länge i det land som Herren din Gud ger dig. 16 (F) För Herren din Gud avskyr alla som gör orätt på detta sätt.
17 (G) Kom ihåg vad Amalek[f] gjorde mot dig på vägen, när ni drog ut ur Egypten. 18 Utan att frukta Gud gick han emot dig på vägen och slog din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit efter, medan du var trött och utmattad. 19 (H) När därför Herren din Gud har låtit dig få ro för alla dina fiender runt omkring i det land som Herren din Gud ger dig till besittning som arvedel, då ska du utplåna minnet av Amalek under himlen. Glöm inte detta!
Förstlingsfrukt och tionde
26 När du kommer in i det land som Herren din Gud ger dig till arvedel och du tar det i besittning och bor där, 2 (I) då ska du ta det första av markens alla frukter[g] som du skördar från ditt land som Herren din Gud ger dig, lägga det i en korg och gå till den plats som Herren din Gud utväljer till boning åt sitt namn. 3 Och du ska gå till den som i de dagarna är präst och säga till honom: ”Jag kungör i dag för Herren din Gud att jag har kommit in i det land som Herren med ed har lovat våra fäder att ge oss.” 4 Prästen ska då ta korgen ur din hand och sätta ner den inför Herren din Guds altare.
5 (J) Inför Herren din Guds ansikte ska du ta till orda och säga: ”Min far var en kringvandrande aramé[h] som drog ner till Egypten. Han bodde där som främling med en liten skara, och där blev han ett stort, mäktigt och talrikt folk. 6 Men egyptierna behandlade oss illa, förtryckte oss och lade tungt arbete på oss. 7 (K) Då ropade vi till Herren, våra fäders Gud, och Herren hörde vår röst och såg vårt lidande, vår nöd och vårt betryck. 8 Och Herren förde oss ut ur Egypten med stark hand och uträckt arm, med stora och fruktansvärda gärningar, med tecken och under. 9 Han lät oss komma till denna plats och gav oss detta land, ett land som flödar av mjölk och honung. 10 Och se, nu bär jag fram den första frukten från den mark som du, Herre, har gett mig.”
Och du ska sätta ner korgen inför Herren din Guds ansikte och tillbe inför Herren din Guds ansikte. 11 Över allt det goda som Herren din Gud har gett dig och ditt hus ska du glädja dig tillsammans med leviten och främlingen som bor hos dig.
12 (L) När du under det tredje året, året för tiondegivande, har lagt undan hela tiondet av din avkastning och gett det åt leviten, främlingen, den faderlöse och änkan och de har ätit av det inom dina portar och blivit mätta, 13 då ska du säga inför Herren din Guds ansikte: ”Jag har fört bort det heliga ur mitt hus, och jag har gett det åt leviten och främlingen, åt den faderlöse och änkan, helt enligt det bud som du har gett mig. Jag har inte brutit eller glömt något av dina bud. 14 Jag åt inget av det när jag hade sorg, och jag förde inte bort något av det när jag var oren[i], och gav inte något av det till de döda[j]. Jag har lyssnat till Herren min Guds röst och i allt gjort så som du har befallt mig. 15 (M) Se ner från din heliga boning, från himlen, och välsigna ditt folk Israel, och det land som du har gett oss, ett land som flödar av mjölk och honung, så som du med ed lovade våra fäder.”
Herrens egendomsfolk
16 Herren din Gud befaller dig i dag att följa dessa stadgar och föreskrifter. Du ska hålla fast vid och följa dem av hela ditt hjärta och av hela din själ. 17 Du har i dag sagt att Herren ska vara din Gud och att du ska vandra på hans vägar, hålla hans stadgar, bud och föreskrifter och lyssna till hans röst. 18 (N) Och Herren har i dag gett dig sitt ord på att du ska vara hans egendomsfolk, så som han har sagt till dig, och att du ska hålla alla hans bud. 19 (O) Han ska upphöja dig till lov, berömmelse och ära över alla folk som han har gjort. Du ska vara ett heligt folk åt Herren din Gud, så som han har lovat.
Lagens stenar på berget Ebal
27 Mose och de äldste i Israel gav folket denna befallning: ”Håll alla de bud som jag i dag ger er. 2 Den dag ni kommer över Jordan och in i det land som Herren din Gud ger dig, ska du resa stora stenar åt dig och bestryka dem med kalk. 3 När du har gått över ska du på dem skriva alla ord i denna lag, för att du ska komma in i det land som Herren din Gud ger dig, ett land som flödar av mjölk och honung så som Herren, dina fäders Gud, har lovat dig. 4 När ni har gått över Jordan, ska ni på berget Ebal[k] resa dessa stenar som jag i dag ger er befallning om, och du ska bestryka dem med kalk. 5 (P) Och du ska där bygga ett altare åt Herren din Gud ett altare av stenar, som du inte ska bearbeta med något järn. 6 Av ohuggna stenar[l] ska du bygga Herren din Guds altare, och på det ska du offra brännoffer åt Herren din Gud. 7 Där ska du också offra gemenskapsoffer och du ska äta och glädja dig inför Herren din Guds ansikte. 8 På stenarna ska du klart och tydligt skriva alla ord i denna lag.”
Förbannelser
9 (Q) Mose och de levitiska prästerna sade till hela Israel: ”Var stilla och hör, Israel! I dag har du blivit Herren din Guds folk. 10 Du ska lyda Herren din Guds röst och hålla hans bud och stadgar som jag i dag ger dig.”
11 På den dagen gav Mose folket denna befallning: 12 (R) När ni har gått över Jordan ska dessa stammar stå på berget Gerissim och välsigna folket: Simeon, Levi, Juda, Isaskar, Josef och Benjamin. 13 Och dessa ska stå och uttala förbannelsen på berget Ebal:[m] Ruben, Gad, Asher, Sebulon, Dan och Naftali. 14 Leviterna ska sedan ta till orda och med hög röst säga till alla i Israel:
15 (S) Förbannad är den som gör en snidad eller gjuten avgud, avskyvärd för Herren, ett verk av en konstarbetares händer, och som i hemlighet sätter upp den. Och allt folket ska svara och säga: ”Amen.”
16 (T) Förbannad är den som föraktar sin far eller sin mor. Och allt folket ska säga: ”Amen.”
17 (U) Förbannad är den som flyttar sin nästas gränssten. Och allt folket ska säga: ”Amen.”
18 (V) Förbannad är den som leder en blind vilse på vägen. Och allt folket ska säga: ”Amen.”
19 (W) Förbannad är den som förvanskar rätten för främlingen, den faderlöse och änkan. Och allt folket ska säga: ”Amen.”
20 (X) Förbannad är den som ligger med sin fars hustru, för han vanärar sin fars bädd. Och allt folket ska säga: ”Amen.”
21 (Y) Förbannad är den som ligger med något djur. Och allt folket ska säga: ”Amen.”
22 (Z) Förbannad är den som ligger med sin syster, sin fars dotter eller sin mors dotter. Och allt folket ska säga: ”Amen.”
23 (AA) Förbannad är den som ligger med sin svärmor. Och allt folket ska säga: ”Amen.”
24 (AB) Förbannad är den som i hemlighet slår ihjäl sin nästa. Och allt folket ska säga: ”Amen.”
25 (AC) Förbannad är den som tar mutor för att slå ihjäl en oskyldig och spilla hans blod. Och allt folket ska säga: ”Amen.”
26 (AD) Förbannad är den som inte upprätthåller alla ord i denna lag genom att följa dem. Och allt folket ska säga: ”Amen.”[n]
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
27 (A) Jesus sade till dem: "Ni kommer alla att överge mig. Det står skrivet: Jag ska slå herden, och fåren ska skingras.[a] 28 (B) Men när jag har uppstått, ska jag gå före er till Galileen."
29 (C) Då sade Petrus till honom: "Även om alla andra överger dig, så ska jag inte göra det." 30 (D) Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: Just denna natt, innan tuppen gal två gånger, kommer du att tre gånger förneka mig." 31 Men Petrus försäkrade ännu ivrigare: "Även om jag måste dö med dig kommer jag aldrig att förneka dig!" Samma sak sade alla de andra också.
Jesus i Getsemane
32 (E) De kom till en plats som kallas Getsemane[b]. Jesus sade till sina lärjungar: "Sätt er här medan jag ber." 33 Han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes, och han greps av bävan och ångest 34 (F) och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka."
35 Han gick lite längre fram och föll ner på marken och bad att om möjligt få bli förskonad från denna stund. 36 (G) Han sade: "Abba[c], Far! Allt är möjligt för dig. Ta den här bägaren ifrån mig. Men inte som jag vill, utan som du vill."
37 När Jesus kom tillbaka fann han att de sov. Då sade han till Petrus: "Simon, sover du? Kunde du inte vaka en enda timme? 38 (H) Vaka och be att[d] ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." 39 Han gick bort igen och bad med samma ord.
40 När han kom tillbaka fann han återigen att de sov. Deras ögon var tunga av sömn, och de visste inte vad de skulle svara honom.
41 Sedan kom han tillbaka för tredje gången och sade till dem: "Sover ni än och vilar er?[e] Det räcker, stunden har kommit. Nu överlämnas Människosonen i syndarnas händer. 42 Res på er, nu går vi. Han som förråder mig är här."
Jesus fängslas
43 (I) Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en folkhop med svärd och påkar från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste. 44 Förrädaren hade avtalat ett tecken med dem och sagt: "Den jag kysser är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning." 45 När Judas kom, gick han genast fram till Jesus och sade: "Rabbi!" och kysste honom. 46 Då grep de Jesus och höll fast honom.
47 (J) Men en av dem som stod bredvid drog sitt svärd och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. 48 (K) Och Jesus sade till dem: "Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. 49 Jag har varit hos er i templet varje dag och undervisat utan att ni grep mig. Men Skrifterna skulle uppfyllas." 50 (L) Då övergav alla honom och flydde.
51 En ung man, klädd i ett linneskynke[f] över bara kroppen, följde efter Jesus. Honom grep de tag i, 52 men han lämnade linneskynket kvar och flydde därifrån naken.
Jesus inför Stora rådet
53 (M) De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda.[g]
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation