Old/New Testament
Mose befaller lydnad
4 Och nu Israel, lyssna till de stadgar och föreskrifter som jag vill lära er att följa, för att ni ska leva och komma in i och ta i besittning det land som Herren, era fäders Gud, vill ge er. 2 (A) Ni ska inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta något därifrån utan hålla Herren er Guds bud som jag ger er. 3 (B) bNi har med egna ögon sett vad Herren har gjort i fråga om Baal-Peor. Herren din Gud utrotade ur ditt folk var och en som följde Baal-Peor. 4 Men ni som höll fast vid Herren er Gud ni lever alla än i dag.
5 Se, jag har lärt er stadgar och föreskrifter så som Herren min Gud har befallt mig, för att ni ska följa dem i det land dit ni kommer för att ta det i besittning. 6 Ni ska hålla och följa dem, och det ska tillräknas er som vishet och förstånd av andra folk. När de får höra om alla dessa lagar ska de säga: ”Detta stora folk är verkligen ett vist och förståndigt folk!” 7 (C) Finns det något annat stort folk som har gudar som är lika nära det som Herren vår Gud är nära oss så ofta vi åkallar honom? 8 (D) Och finns det något annat stort folk som har stadgar och föreskrifter som är så rättfärdiga som hela denna lag som jag i dag lägger fram för er?
9 (E) Men ta dig till vara och akta dig noga så att du inte glömmer vad dina ögon såg eller låter det vika från ditt hjärta under alla dina livsdagar. Berätta för dina barn och barnbarn 10 vad som hände den dag du stod inför Herren din Gud vid Horeb, när Herren sade till mig: ”Samla folket till mig. Jag vill låta dem höra mina ord, och de ska lära sig dem så att de fruktar mig så länge de lever på jorden. Och de ska lära sina barn dem.”
11 Då kom ni fram och stannade vid bergets fot. Berget brann i eld ända upp till himlen, och där var mörker, moln och töcken. 12 Och Herren talade till er ur elden. Ni hörde orden men såg ingen gestalt, ni hörde bara rösten. 13 (F) Han förkunnade för er sitt förbund som han befallde er att hålla, de tio orden, och han skrev dem på två stentavlor. 14 Herren befallde mig på den tiden att jag skulle lära er stadgar och föreskrifter som ni skulle följa i det land dit ni går för att ta det i besittning.
Avgudadyrkan förbjuds
15 Eftersom ni inte såg någon gestalt den dag då Herren talade till er på Horeb ur elden ska ni noga akta er, 16 (G) så att ni inte försyndar er genom att ni gör åt er något beläte, något slags avgudabild, en bild av man eller kvinna 17 (H) eller en bild av något djur på jorden eller någon bevingad fågel som flyger under himlen 18 eller något kräldjur på marken eller någon fisk i vattnet under jorden. 19 (I) Och när du lyfter din blick mot himlen och ser solen, månen och stjärnorna, himlens hela härskara, låt dig då inte förledas att tillbe dem och tjäna dem, för Herren din Gud har gett dem åt alla folk under hela himlen som deras del. 20 (J) Men er har Herren tagit och han har fört er ut ur smältugnen[a], ut ur Egypten, för att ni ska vara hans egendomsfolk, så som ni är i dag.
21 (K) Herren blev vred på mig för er skull och svor att jag inte skulle gå över Jordan och inte komma in i det goda land som Herren din Gud vill ge dig till arvedel. 22 Jag kommer att dö i detta land och inte gå över Jordan, men ni ska gå över den och ta det goda landet i besittning.
23 Akta er så att ni inte glömmer det förbund som Herren er Gud har slutit med er, så att ni inte gör er en avgud, en bild tvärtemot vad Herren din Gud har befallt dig, 24 (L) för Herren din Gud är en förtärande eld[b], han är en nitisk Gud.
25 När du har fött barn och barnbarn och ni bott länge i landet, om ni då försyndar er genom att ni gör er en avgud, ett slags bild, och därmed gör det som är ont i Herren din Guds ögon och väcker hans vrede, 26 (M) då tar jag i dag himmel och jord till vittne mot er att ni snart kommer att utrotas ur det land dit ni nu går över Jordan för att ta det i besittning. Ni kommer inte att leva där länge utan kommer att helt förgöras. 27 (N) Och Herren ska skingra er bland folken, och endast ett litet antal av er ska bli kvar bland de hednafolk som Herren ska driva er bort till. 28 (O) Där ska ni tjäna gudar som blivit gjorda av människohänder, gudar av trä och sten. De kan varken se eller höra, äta eller lukta.
29 (P) Men om ni där söker Herren din Gud ska du finna honom, om du söker honom av hela ditt hjärta och av hela din själ. 30 När du är i nöd och allt detta händer dig i kommande dagar ska du vända om till Herren din Gud och lyda hans röst, 31 för Herren din Gud är en barmhärtig Gud. Han ska inte överge dig eller förgöra dig. Han ska inte glömma det förbund han med ed har ingått med dina fäder.
Herren är Gud
32 Fråga tider som varit, tider som varit före dig, från den dag då Gud skapade människor på jorden, fråga från himlens ena ände till den andra: Har det någonsin hänt något så stort som detta, eller har man hört talas om något som liknar det? 33 (Q) Har något folk hört Guds röst tala ur elden, så som du har hört, och överlevt? 34 Eller har någon gud försökt att gå och ta ett folk åt sig ur ett annat folk, genom prövningar, tecken och under, genom krig, genom stark hand och uträckt arm och genom stora och fruktansvärda gärningar, allt detta som Herren er Gud har gjort med er i Egypten inför dina ögon?
35 (R) Du har själv fått se det, för att du skulle veta att Herren är Gud: Det finns ingen annan än han. 36 Från himlen lät han dig höra sin röst för att undervisa dig, och på jorden lät han dig se sin stora eld, och du har hört hans ord ur elden. 37 (S) Eftersom han älskade dina fäder och utvalde deras avkomlingar efter dem, förde han genom sin närvaro och stora kraft dig ut ur Egypten. 38 Han drev bort för dig folk, större och mäktigare än du, och förde dig in i deras land och gav det åt dig till arvedel, så som det är i dag.
39 Därför ska du i dag veta och lägga på hjärtat att Herren är Gud uppe i himlen och nere på jorden: Det finns ingen annan. 40 (T) Och du ska hålla hans stadgar och bud som jag i dag ger dig, så att det går väl för dig och dina barn efter dig och du får leva länge i det land som Herren din Gud vill ge dig för all framtid.
Fristäderna öster om Jordan
41 (U) Vid denna tid avskilde Mose tre städer i öster på andra sidan Jordan 42 dit en dråpare skulle kunna fly[c] om han hade dödat någon utan vett och vilja och utan att förut ha burit hat till honom. Genom att fly till någon av dessa städer skulle han få leva. 43 De var: Beser i öknen på slättlandet för Rubens stam, Ramot i Gilead för Gads stam och Golan i Bashan för Manasse stam.
Inledning till lagen
44 Detta är den undervisning som Mose lade fram för Israels barn, 45 och dessa är de vittnesbörd, stadgar och föreskrifter som Mose kungjorde för Israels barn efter att de hade dragit ut ur Egypten. 46 (V) Det var på andra sidan Jordan i dalen mitt emot Bet-Peor, i amoreerkungen Sichons land, han som bodde i Heshbon och som Mose och Israel slog när de hade dragit ut ur Egypten. 47 (W) De intog hans land och landet som tillhörde kung Og i Bashan, de två amoreiska kungarnas länder i öster på andra sidan Jordan, 48 från Aroer vid floden Arnons strand ända till berget Sion[d], det vill säga Hermon, 49 (X) och hela Hedmarken i öster på andra sidan Jordan, ända till Hedmarkshavet nedanför Pisgas sluttningar.
De tio budorden
5 Mose kallade samman hela Israel och sade till dem: Hör, Israel, de stadgar och föreskrifter som jag i dag kungör för er. Lär er dem och håll fast vid och följ dem.
2 (Y) Herren vår Gud slöt ett förbund med oss på Horeb. 3 Det var inte med våra fäder Herren slöt förbundet, utan med oss som står här i dag, oss alla som nu lever. 4 (Z) Ansikte mot ansikte talade Herren till er ur elden på berget. 5 (AA) Jag stod då mellan Herren och er för att förkunna Herrens ord för er, för ni var rädda för elden och steg inte upp på berget. Han sade:
6 (AB) Jag är Herren din Gud som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.[e]
7 (AC) Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig.[f]
8 Du ska inte göra dig någon bildstod eller avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. 9 (AD) Du ska inte tillbe dem eller tjäna dem, för jag, Herren din Gud, är en nitisk Gud. Jag låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen till tredje och fjärde led när man hatar mig, 10 men visar nåd mot tusentals[g] när man älskar mig och håller mina bud.
11 Du ska inte missbruka Herren din Guds namn, för Herren ska inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.
12 Håll sabbatsdagen[h] så att du helgar den, så som Herren din Gud har befallt dig. 13 Sex dagar ska du arbeta och uträtta alla dina sysslor. 14 (AE) Men den sjunde dagen är Herren din Guds sabbat. Då ska du inte utföra något arbete, inte heller din son eller dotter, din tjänare eller tjänarinna, din oxe eller åsna eller något av dina dragdjur, eller främlingen som bor hos dig inom dina portar. Din tjänare och din tjänarinna ska få vila liksom du. 15 Kom ihåg att du var slav i Egyptens land, och att Herren din Gud har fört dig ut därifrån med stark hand och uträckt arm. Därför har Herren din Gud befallt dig att hålla sabbatsdagen.
16 [i]Hedra din far och din mor[j], så som Herren din Gud har befallt dig, så att du får leva länge och det går dig väl i det land som Herren din Gud ger dig.
17 Du ska inte mörda[k].
18 Du ska inte begå äktenskapsbrott[l].
19 Du ska inte stjäla[m].
20 Du ska inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.
21 Du ska inte ha begär[n] till din nästas hustru. Du ska inte ha begär till din nästas hus eller åker, hans tjänare eller tjänarinna, hans oxe eller åsna eller något annat som tillhör din nästa.
22 Dessa ord talade Herren med hög röst till hela er församling på berget, ur elden, molnskyn och töcknet, och han tillade inget mer. Och han skrev orden på två stentavlor som han gav åt mig.
Mose träder fram som medlare
23 När ni hörde rösten ur mörkret medan berget brann i eld, kom ni fram till mig, alla huvudmän för era stammar samt era äldste. 24 (AF) Och ni sade: ”Se, Herren vår Gud har låtit oss se sin härlighet och sin storhet, och vi har hört hans röst ur elden. I dag har vi sett att Gud kan tala med en människa och ändå låta henne leva. 25 Varför ska vi nu dö? Den stora elden kommer att förtära oss. Om vi får höra mer av Herren vår Guds röst kommer vi att dö. 26 (AG) För vem bland allt kött har hört den levande Gudens röst tala ur elden, som vi har gjort, och överlevt? 27 (AH) Träd du fram och hör allt som Herren vår Gud säger, och tala du till oss allt som Herren vår Gud talar till dig, så vill vi höra det och göra därefter.”
28 Herren hörde era ord när ni talade till mig, och Herren sade till mig: ”Jag har hört de ord som detta folk har talat till dig. De har rätt i allt de säger. 29 (AI) Om de ändå kunde ha sådana hjärtan att de fruktar mig och alltid håller alla mina bud! Då skulle det alltid gå väl för dem och deras barn. 30 Gå och säg till dem: Vänd tillbaka till era tält. 31 Men du ska stanna kvar här hos mig, så ska jag tala till dig alla de bud och stadgar och föreskrifter som du ska lära dem, så att de följer dem i det land som jag ger dem till besittning.”
32 Var noga med att göra vad Herren er Gud har befallt er. Vik inte av, varken åt höger eller åt vänster. 33 Den väg som Herren er Gud har befallt er att gå ska ni alltid följa, så att ni får leva och det går väl för er och ni får ett långt liv i det land som ni ska ta i besittning.
Maning till lydnad
6 Dessa är de bud, stadgar och föreskrifter som Herren er Gud har befallt mig att lära er, för att ni ska följa dem i det land dit ni går för att ta det i besittning. 2 I hela ditt liv ska du frukta Herren din Gud så att du håller alla hans stadgar och bud som jag ger dig, du och din son och din sonson, så att du får ett långt liv. 3 Du ska lyssna, Israel, och vara noga med att följa dem, så att det går väl för dig och ni blir mycket talrika, så som Herren, dina fäders Gud, har lovat dig i landet som flödar av mjölk och honung.
Det stora budet
4 (AJ) Hör, Israel! Herren vår Gud, Herren är en.[o] 5 (AK) [p]Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta[q] och av hela din själ och av hela din kraft. 6 (AL) Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du lägga på hjärtat. 7 (AM) Du ska inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. 8 (AN) Du ska binda dem[r] som ett tecken på din hand, och de ska vara som en påminnelse på din panna.[s] 9 Och du ska skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.
Varning för olydnad
10 (AO) När Herren din Gud låter dig komma in i det land som han med ed lovade dina fäder Abraham, Isak och Jakob att ge dig, med stora och vackra städer som du inte har byggt, 11 (AP) och hus fulla med allt gott som du inte har fyllt, och uthuggna brunnar som du inte har huggit ut, och vingårdar och olivlundar som du inte har planterat – när du då äter och blir mätt 12 ska du se till att du inte glömmer Herren som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.
13 (AQ) Herren din Gud ska du vörda, honom ska du tjäna[t], och i hans namn ska du ge din ed. 14 Ni ska inte följa andra gudar, någon gud som dyrkas av de folk som bor runt omkring er, 15 (AR) för Herren din Gud är en nitisk Gud i din mitt. Se därför till att inte Herren din Guds vrede blir upptänd mot dig och han utrotar dig från jordens yta.
16 (AS) Ni ska inte fresta Herren er Gud,[u] så som ni frestade honom i Massa[v]. 17 Ni ska troget hålla Herren er Guds bud och de vittnesbörd och stadgar som han har gett dig. 18 Du ska göra det som är rätt och gott i Herrens ögon, så att det går väl för dig och du får komma in och ta i besittning det goda land som Herren med ed har lovat dina fäder. 19 Han ska driva bort alla dina fiender för dig, så som Herren har lovat.
20 (AT) När din son i framtiden frågar dig: Vad betyder de vittnesbörd, stadgar och bud som Herren vår Gud har gett er? 21 då ska du svara honom: Vi var faraos slavar i Egypten, men med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten. 22 Och Herren gjorde stora och ödeläggande tecken och under i Egypten på farao och hela hans hus inför våra ögon. 23 Men oss förde han ut därifrån för att leda oss in i och ge oss det land som han med ed hade lovat våra fäder. 24 Herren befallde oss att följa alla dessa stadgar och frukta Herren vår Gud, så att det alltid går väl för oss och han bevarar oss vid liv, så som han gjort till denna dag. 25 Det ska vara vår rättfärdighet, att vi noga följer alla dessa bud inför Herren vår Guds ansikte så som han har befallt oss.
Jesus rider in i Jerusalem
11 (A) När de närmade sig Jerusalem och var nära Betfage och Betania vid Olivberget, sände han i väg två av sina lärjungar 2 och sade till dem: "Gå in i byn där framför er. Så snart ni kommer in i den ska ni finna ett åsneföl som står bundet och som ännu ingen har suttit på. Ta loss det och led hit det. 3 Och om någon frågar er varför ni gör så, ska ni svara: Herren behöver det. Och han skickar strax hit det igen[a]."
4 De gav sig i väg och fann ett åsneföl ute på gatan bundet vid en port, och de lossade det. 5 Några av dem som stod där sade till dem: "Vad gör ni? Tar ni loss fölet?" 6 Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och man lät dem gå.
7 (B) De ledde fölet till Jesus och lade sina mantlar på det, och han satt upp. 8 Många bredde ut sina mantlar på vägen, och andra strödde kvistar som de skar ute på fälten. 9 (C) Och de som gick före och de som följde efter ropade: "Hosianna[b]! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. 10 Välsignat är vår fader Davids rike som kommer. Hosianna i höjden!"
11 Så kom han in i Jerusalem och in på tempelplatsen. Han såg sig omkring överallt, och eftersom timmen redan var sen gick han ut till Betania med de tolv.
Jesus förbannar fikonträdet
12 (D) När de dagen därpå gick från Betania blev han hungrig. 13 På långt håll såg han ett fikonträd som hade gröna blad, och han gick dit för att se om han skulle finna något på det. Men när han kom fram till trädet fann han inget annat än blad, för fikonens tid var inte inne[c]. 14 Jesus sade till trädet: "Aldrig mer ska någon äta frukt från dig." Hans lärjungar hörde det.
Jesus rensar templet
15 (E) De kom fram till Jerusalem, och Jesus gick in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde och köpte i templet[d]. Han välte växlarnas bord och duvförsäljarnas stolar, 16 och han tillät inte att man bar något över tempelplatsen.[e] 17 (F) Och han undervisade dem och sade: "Står det inte skrivet: Mitt hus ska kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste!"[f]
18 (G) Översteprästerna och de skriftlärda hörde det, och de försökte finna ett sätt att röja honom ur vägen. De var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation