Old/New Testament

Leviternas städer

35 Herren talade till Mose på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko. Han sade: ^2 (A) ”Befall Israels barn att de av de arvslotter de får till besittning ska ge städer åt leviterna att bo i. Ni ska också ge betesmarker åt dem omkring dessa städer. ³ Städerna ska de själva bo i, och betesmarkerna ska vara för deras dragdjur och boskap och alla andra djur. ⁴ Städernas betesmarker som ni ska ge leviterna ska sträcka sig tusen alnar från stadsmuren utåt åt alla sidor. ⁵ Och utanför staden ska ni mäta upp på östra sidan tvåtusen alnar^[a], på södra sidan tvåtusen alnar, på västra sidan tvåtusen alnar och på norra sidan tvåtusen alnar, med staden i mitten. Detta ska de ha som betesmarker till sina städer.

^6 (B) De städer som ni ger åt leviterna ska vara sex fristäder dit en dråpare kan fly. Utöver dessa ska ni ge dem fyrtiotvå andra städer. ⁷ Åt leviterna ska ni ge sammanlagt fyrtioåtta städer med betesmarker omkring. ^8 (C) Av de städer som ni ska ge av Israels barns besittningar, ska ni ta fler från de större stammarna och färre från de mindre. Varje stam ska ge åt leviterna några av sina städer, motsvarande den arvedel den själv har fått.”

Sex fristäder

⁹ Herren talade till Mose. Han sade: ¹⁰ ”Säg till Israels barn: När ni har gått över Jordan in i Kanaans land, ^11 (D) ska ni utse åt er städer som ska vara fristäder för er, dit en dråpare som av misstag dödat någon ska kunna fly. ¹² Dessa städer ska ni ha som tillflyktsorter undan blodshämnaren^[b], så att dråparen inte dör innan han har stått till rätta inför församlingen. ¹³ Av de städer ni ger dem ska sex städer vara fristäder. ¹⁴ Tre städer ska ni utvälja på andra sidan Jordan och tre städer i Kanaans land. De ska vara fristäder. ¹⁵ Israels barn och främlingen och den inneboende bland dem ska ha dessa sex städer som tillflyktsorter, dit var och en som av misstag dödat någon ska kunna fly.

^16 (E) Men om någon slår en annan till döds med ett föremål av järn, då är han en mördare. En sådan ska straffas med döden. ¹⁷ Eller om någon har i sin hand en sten som kan döda och slår någon till döds med den, då är han en mördare. En sådan ska straffas med döden. ¹⁸ Eller om någon har i sin hand ett träredskap som kan döda och slår någon till döds med det, då är han en mördare. En sådan ska straffas med döden. ¹⁹ Blodshämnaren ska döda mördaren. Varhelst han träffar på honom ska han döda honom. ²⁰ Likaså om någon av hat stöter till en annan eller med berått mod kastar något på honom så att han dör, ²¹ eller av fiendskap slår honom till döds med handen, då ska den som gav slaget straffas med döden, för han är en mördare. Blodshämnaren ska döda honom när han träffar honom.

²² Men om någon plötsligt och utan att hysa fiendskap stöter till någon, eller utan berått mod kastar något föremål på honom, ²³ eller utan att se honom träffar med en sten som kan döda och döden följer, och det sker utan fiendskap och utan avsikt att skada, ²⁴ då ska församlingen döma mellan den som gav slaget och blodshämnaren, enligt dessa föreskrifter. ²⁵ Församlingen ska rädda dråparen ur blodshämnarens hand och sända honom tillbaka till fristaden dit han hade flytt. Där ska han stanna tills översteprästen som är smord med den heliga oljan är död.

²⁶ Men om dråparen går utanför området för den fristad dit han flytt, ²⁷ och blodshämnaren finner honom utanför det område som är hans fristad och dräper honom, då vilar ingen blodsskuld på blodshämnaren. ²⁸ En dråpare ska stanna kvar i sin fristad tills översteprästen dör. Men efter översteprästens död får dråparen vända tillbaka till den ort där han har sin besittning. ²⁹ Detta ska vara en rättsstadga för er från släkte till släkte, var ni än bor.

^30 (F) Om någon dödar en annan, ska mördaren dödas efter vittnens utsago. Men en enda persons vittnesmål är inte nog för att döma någon till döden. ³¹ Ni ska inte friköpa en mördares liv om han är skyldig till döden, utan han ska straffas med döden. ³² Ni ska inte heller friköpa den som har flytt till en fristad, för att han ska få vända tillbaka och bo i landet före prästens död. ^33 (G) Ni ska inte vanhelga det land där ni bor. Genom blod vanhelgas landet^[c], och landet kan inte få försoning för det blod som spillts där utom genom blodet av den som har spillt det.

^34 (H) Ni ska inte orena landet där ni bor och i vars mitt jag har min boning, för jag, Herren, bor mitt ibland Israels barn.”

Selofhads döttrars arvedel

36 ^(I) Huvudmännen för familjerna som härstammade från Gilead, son till Makir, Manasses son, av Josefs barns släkter, trädde fram och talade inför Mose och de furstar som var huvudmän för israeliternas familjer. ^2 (J) De sade: ”Herren har befallt min herre att genom lottkastning ge landet som arvedel åt Israels barn, och min herre har fått befallning av Herren att ge vår broder Selofhads arvedel åt hans döttrar. ³ Men om de blir gifta med någon ur en annan israelitisk stam, så tas deras arvedel bort från våra fäders arvedel. Den läggs till den stam de kommer att tillhöra och tas från vår arvslott. ^4 (K) När sedan jubelåret kommer för Israels barn, blir deras arvedel lagd till den stam som de kommer att tillhöra, men deras arvedel tas från vår fädernestams arvedel.”

⁵ Efter Herrens ord befallde då Mose Israels barn: ”Josefs barns stam har talat rätt. ⁶ Detta är vad Herren befaller angående Selofhads döttrar: De får gifta sig med vem de vill, men de ska gifta sig inom en släkt i sin egen fädernestam. ⁷ Ingen arvedel bland Israels barn får gå över från en stam till en annan, utan Israels barn ska behålla var och en sin fädernestams arvedel.

⁸ Varje kvinna som äger en arvedel bland någon av Israels barns stammar ska gifta sig med någon från en släkt i hennes egen fädernestam, så att Israels barn får behålla var och en sina fäders arvedel. ⁹ Ingen arvedel får gå över från en stam till en annan, utan Israels barns stammar ska behålla var och en sin arvedel.”

¹⁰ Selofhads döttrar gjorde så som Herren hade befallt Mose. ¹¹ Selofhads döttrar Mahla, Tirsa, Hogla, Milka och Noa gifte sig med sina farbröders söner. ¹² De blev gifta inom Manasses, Josefs sons, släkter, och deras arvedel blev kvar inom deras fädernesläkts stam.

¹³ Detta är de bud och stadgar som Herren gav Israels barn genom Mose på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko.

Äktenskap och skilsmässa

10 ^(A) Sedan gav han sig av därifrån och gick på andra sidan Jordan till Judeens område^[a]. Folk samlades återigen i skaror omkring honom, och han undervisade dem som han brukade.

^2 (B) Några fariseer kom fram för att pröva honom och frågade honom: "Får en man skilja sig från sin hustru?" ³ Han svarade dem: "Vad har Mose befallt er?" ^4 (C) De sade: "Mose har tillåtit att mannen skriver ett skilsmässobrev^[b] och skiljer sig."

⁵ Då sade Jesus till dem: "Det var för att era hjärtan är så hårda som han gav er den föreskriften. ^6 (D) Men från skapelsens början gjorde Gud dem till man och kvinna. ⁷ Därför ska en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, ⁸ och de två ska bli ett kött. Så är de inte längre två, utan ett kött.^{[c] 9} Vad Gud har fogat samman ska människan alltså inte skilja åt."

¹⁰ När de var hemma igen frågade lärjungarna honom om detta. ^11 (E) Han svarade dem: "Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott mot henne.^{[d] 12} Och om hon skiljer sig från sin man och gifter sig med en annan, begår hon äktenskapsbrott."

Jesus välsignar barnen

^13 (F) Man bar fram små barn till Jesus för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. ¹⁴ När Jesus såg det, blev han upprörd och sade till dem: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för Guds rike tillhör sådana som de. ^15 (G) Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in." ¹⁶ Och han tog upp dem i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem.

Jesus och den rike mannen

^17 (H) När Jesus skulle vandra vidare, sprang det fram en man som föll på knä för honom och frågade: "Gode Mästare! Vad ska jag göra för att få evigt liv?" ¹⁸ Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. ^19 (I) Buden kan du: Du ska inte mörda. Du ska inte begå äktenskapsbrott. Du ska inte stjäla. Du ska inte vittna falskt. Du ska inte ta ifrån någon det som är hans. Hedra din far och din mor."^[e]

²⁰ Mannen sade: "Mästare, allt det har jag hållit sedan jag var ung^[f]." ^21 (J) Jesus såg på honom med kärlek och sade: "Ett saknar du. Gå och sälj allt du äger och ge till de fattiga, så kommer du att ha en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig." ²² Vid de orden mörknade mannen och gick bedrövad bort, för han ägde mycket.

²³ Jesus såg sig omkring och sade till sina lärjungar: "Hur svårt är det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike!" ²⁴ Lärjungarna blev förskräckta över hans ord. Men Jesus sade än en gång till dem: "Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! ^25 (K) Det är lättare för en kamel^[g] att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." ²⁶ Då blev de ännu mer förskräckta och sade till varandra: "Vem kan då bli frälst?" ^27 (L) Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men inte för Gud. För Gud är allting möjligt."

^28 (M) Petrus sade till honom: "Vi har lämnat allt och följt dig." ²⁹ Jesus sade: "Jag säger er sanningen: Ingen lämnar hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min och för evangeliets skull ³⁰ utan att få hundrafalt igen. Här i världen får de hus, bröder, systrar, mödrar, barn och åkrar, mitt under förföljelser, och sedan i den kommande världen evigt liv. ³¹ Men många som är först ska bli sist, och de som är sist ska bli först."