Old/New Testament

Stammarna öster om Jordan

32 Rubens barn och Gads barn hade stora och mycket talrika boskapshjordar. När de såg Jaesers land^[a] och Gileads land fann de att det var en god trakt för boskap. ^2 (A) Gads barn och Rubens barn kom då till Mose och prästen Eleasar och församlingens furstar och sade: ³ ”Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Heshbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon, ⁴ det land som Herren har vunnit åt Israels församling, är ett land för boskap, och dina tjänare har boskap.” ⁵ De sade vidare: ”Om vi har funnit nåd inför dina ögon, så ge detta land till dina tjänare som besittning. Låt oss slippa gå över Jordan.”

⁶ Men Mose sade till Gads barn och Rubens barn: ”Ska ni stanna här medan era bröder drar ut i krig? ⁷ Varför vill ni göra Israels barn modlösa så att de inte vill gå över floden in i det land som Herren har gett dem? ⁸ Så gjorde också era fäder när jag sände dem från Kadesh-Barnea för att bese landet. ^9 (B) När de hade dragit upp till Druvdalen och sett landet, gjorde de Israels barn modlösa så att de inte ville gå in i det land som Herren hade gett dem. ^10 (C) Herrens vrede blossade upp den dagen, och han svor denna ed: ¹¹ Av de män som drog upp ur Egypten ska ingen som är tjugo år eller äldre få se det land som jag med ed har lovat Abraham, Isak och Jakob, eftersom de inte i allt har följt mig, ¹² ingen utom Kaleb, kenisiten Jefunnes son, och Josua, Nuns son, för de har i allt följt Herren. ¹³ Så brann Herrens vrede mot Israel, och han lät dem irra omkring i öknen i fyrtio år tills hela släktet var borta som hade gjort det som var ont i Herrens ögon.

¹⁴ Och se, ni har trätt i era fäders ställe, ni syndiga mäns avkomma, och ökar än mer Herrens glödande vrede mot Israel! ¹⁵ Om ni vänder er bort ifrån honom, kommer han att låta dem bli kvar i öknen ännu längre och ni drar fördärv över hela detta folk.”

¹⁶ Då kom de fram till Mose och sade: ”Låt oss här bygga inhägnader åt vår boskap och städer åt våra barn. ¹⁷ Själva ska vi genast beväpna oss och dra ut i spetsen för Israels barn tills vi har fört dem till deras plats. Under tiden kan våra barn bo i de befästa städerna, trygga från landets invånare. ¹⁸ Vi ska inte återvända hem förrän Israels barn har fått var och en sin arvedel. ¹⁹ Vi vill nämligen inte ha vår arvedel med dem, på andra sidan Jordan och längre bort, utan vår arvedel har tillfallit oss här på denna sida av Jordan, på östra sidan.”

²⁰ Mose svarade dem: ”Om ni gör detta, om ni beväpnar er inför Herren till kriget ²¹ så att alla era beväpnade män går över Jordan inför Herren, tills han har fördrivit sina fiender inför sig ²² och landet blivit underkuvat inför Herren, då kan ni sedan vända tillbaka och vara utan skuld mot Herren och mot Israel. Detta land ska då bli er besittning inför Herrens ansikte. ²³ Men om ni inte gör detta, se, då syndar ni mot Herren, och ni ska veta att er synd ska drabba er. ²⁴ Bygg städer åt era barn och inhägnader åt er boskap och gör som ni har sagt.”

²⁵ Gads barn och Rubens barn sade till Mose: ”Dina tjänare ska göra så som min herre befaller. ²⁶ Våra barn, våra hustrur, vår boskap och alla våra dragdjur ska bli kvar här i Gileads städer. ²⁷ Men dina tjänare, alla som är beväpnade för krig, ska dra över dit och strida inför Herrens ansikte så som min herre har sagt.”

²⁸ Mose gav då befallning om dem åt prästen Eleasar och åt Josua, Nuns son, och åt huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar. ²⁹ Mose sade till dem: ”Om Gads barn och Rubens barn går över Jordan med er, alla de som är beväpnade till strid inför Herrens ansikte, och landet blir kuvat inför er, då ska ni ge dem landet Gilead till besittning. ³⁰ Men om de inte drar beväpnade över med er, ska de få sin besittning bland er i Kanaans land.” ³¹ Gads barn och Rubens barn svarade: ”Vad Herren har sagt till dina tjänare, det vill vi göra. ³² Inför Herrens ansikte ska vi beväpnade dra över till Kanaans land men få vår arvsbesittning här på denna sidan Jordan.”

^33 (D) Mose gav åt dem, åt Gads barn och Rubens barn och ena hälften av Manasse, Josefs sons, stam: amoreernas kung Sichons rike, och Bashans kung Ogs rike. Han gav dem landet med städer och områdena kring städerna. ³⁴ Gads barn byggde upp Dibon, Atarot, Aroer, ³⁵ Atrot-Shofan, Jaeser, Jogbeha, ³⁶ Bet-Nimra och Bet-Haran, befästa städer med inhägnader för boskap. ³⁷ Rubens barn byggde upp Heshbon, Eleale, Kirjatajim, ³⁸ Nebo och Baal-Meon, vilkas namn har ändrats, och Sibma. Och de gav namn åt städerna som de byggde upp.

^39 (E) Makirs, Manasses sons, barn drog bort till Gilead och intog det och fördrev amoreerna som bodde där. ⁴⁰ Mose gav Gilead åt Makir, Manasses son, och han bosatte sig där. ^41 (F) Och Jair, Manasses son, drog ut och intog deras byar och kallade dem Jairs byar. ⁴² Noba drog ut och intog Kenat med dess underlydande orter och kallade det Noba efter sitt eget namn.

Vandringen från Egypten till Moab

33 Detta är Israels barns lägerplatser, när de med sina härskaror drog ut ur Egyptens land, under ledning av Mose och Aron. ² På Herrens befallning upptecknade Mose de platser som de på sina vandringar bröt upp från. Detta var deras vandringar, efter de platser som de bröt upp från:

^3 (G) De bröt upp från Raamses^[b] i första månaden, på femtonde dagen i första månaden. Dagen efter påskhögtiden drog Israels barn orädda^[c] ut inför ögonen på alla egyptier, ^4 (H) medan egyptierna begravde alla de förstfödda som Herren hade slagit bland dem när Herren höll dom över deras gudar.

⁵ Israels barn bröt upp från Raamses och slog läger i Suckot.

^6 (I) De bröt upp från Suckot och slog läger i Etam, där öknen börjar.

^7 (J) De bröt upp från Etam och vände tillbaka till Pi-Hahirot som ligger mitt emot Baal-Sefon, och slog läger framför Migdol.

^8 (K) De bröt upp från Hahirot och gick rakt genom havet in i öknen och vandrade tre dagsresor i Etams öken, och slog läger i Mara^[d].

^9 (L) De bröt upp från Mara och kom till Elim. I Elim fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmträd, och de slog läger där.

¹⁰ De bröt upp från Elim och slog läger vid Röda havet.

^11 (M) De bröt upp från Röda havet och slog läger i öknen Sin.

¹² De bröt upp från öknen Sin och slog läger i Dofka.

¹³ De bröt upp från Dofka och slog läger i Alush.

^14 (N) De bröt upp från Alush och slog läger i Refidim^[e], där det inte fanns vatten för folket att dricka.

^15 (O) De bröt upp från Refidim och slog läger i Sinai öken^[f].

^16 (P) De bröt upp från Sinai öken och slog läger i Kibrot-Hattaava^[g].

^17 (Q) De bröt upp från Kibrot-Hattaava och slog läger i Haserot^[h].

¹⁸ De bröt upp från Haserot och slog läger i Ritma.

¹⁹ De bröt upp från Ritma och slog läger i Rimmon-Peres.

²⁰ De bröt upp från Rimmon-Peres och slog läger i Libna.

²¹ De bröt upp från Libna och slog läger i Rissa.

²² De bröt upp från Rissa och slog läger i Kehelata.

²³ De bröt upp från Kehelata och slog läger vid berget Shefer.

²⁴ De bröt upp från berget Shefer och slog läger i Harada.

²⁵ De bröt upp från Harada och slog läger i Makhelot.

²⁶ De bröt upp från Makhelot och slog läger i Tahat.

²⁷ De bröt upp från Tahat och slog läger i Tera.

²⁸ De bröt upp från Tera och slog läger i Mitka.

²⁹ De bröt upp från Mitka och slog läger i Hashmona.

³⁰ De bröt upp från Hashmona och slog läger i Moserot.

³¹ De bröt upp från Moserot och slog läger i Bene-Jaakan.

³² De bröt upp från Bene-Jaakan och slog läger i Hor-Haggidgad.

³³ De bröt upp från Hor-Haggidgad och slog läger i Jotbata.

³⁴ De bröt upp från Jotbata och slog läger i Abrona.

³⁵ De bröt upp från Abrona och slog läger i Esjon-Geber^[i].

^36 (R) De bröt upp från Esjon-Geber och slog läger i öknen Zin, det vill säga Kadesh^[j].

^37 (S) De bröt upp från Kadesh och slog läger vid berget Hor på gränsen till Edoms land. ^38 (T) På Herrens befallning steg prästen Aron upp på berget Hor och dog där i det fyrtionde året efter Israels barns uttåg ur Egyptens land, i femte månaden^[k], på första dagen i månaden. ³⁹ Aron var hundratjugotre år gammal när han dog på berget Hor.

^40 (U) Den kananeiske kungen av Arad, som bodde i Negev i Kanaans land, fick nu höra att Israels barn var på väg.

^41 (V) De bröt upp från berget Hor och slog läger i Salmona.

⁴² De bröt upp från Salmona och slog läger i Punon.

⁴³ De bröt upp från Punon och slog läger i Obot.

^44 (W) De bröt upp från Obot och slog läger i Ije-Haabarim^[l] vid Moabs gräns.

⁴⁵ De bröt upp från Ijim och slog läger i Dibon-Gad.

⁴⁶ De bröt upp från Dibon-Gad och slog läger i Almon-Diblatajma.

⁴⁷ De bröt upp från Almon-Diblatajma och slog läger vid Abarimbergen framför Nebo.

^48 (X) De bröt upp från Abarimbergen och slog läger på Moabs hedar^[m] vid Jordan mitt emot Jeriko. ^49 (Y) Deras läger vid Jordan sträckte sig från Bet-Hajesimot ända till Abel-Hashittim på Moabs hedar.

Inför Kanaans erövring

⁵⁰ Herren talade till Mose på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko och sade: ⁵¹ ”Säg till Israels barn: När ni har gått över Jordan in i Kanaans land, ^52 (Z) ska ni driva bort landets alla invånare för er och förstöra alla deras bildstoder. Alla deras gjutna avgudabilder ska ni förstöra och alla deras offerhöjder ska ni ödelägga. ⁵³ Ni ska erövra landet och bosätta er där, för jag har gett er landet till besittning. ^54 (AA) Ni ska utskifta landet åt er som arvedel genom lottkastning efter era släkter. Åt en större stam ska ni ge en större arvedel och åt en mindre stam en mindre arvedel. Var och en ska få sin del efter vad lotten bestämmer. Efter era fädernestammar ska ni utskifta landet mellan er. ^55 (AB) Men om ni inte driver bort landets invånare för er, då ska de som ni låter vara kvar bli törnen i era ögon och taggar i era sidor, och de ska tränga er i landet där ni bor. ⁵⁶ Och då ska jag göra med er så som jag hade tänkt göra med dem.”

Kanaans gränser

34 Herren talade till Mose. Han sade: ² ”Befall Israels barn och säg till dem: När ni kommer till Kanaans land, då är detta det land som ska tillfalla er som arvedel: Kanaans land, så långt dess gränser når.

^3 (AC) I söder ska ert land sträcka sig från öknen Zin utmed Edom, och er södra gräns ska börja vid änden av Salthavet^[n] i öster. ⁴ Sedan ska er gräns vända sig söder om Skorpionhöjden och gå fram till Zin och gå ut söder om Kadesh-Barnea, och vidare till Hasar-Addar och fram till Asmon.

⁵ Från Asmon ska gränsen vända sig mot Egyptens bäckravin^[o] och gå ut vid havet.

⁶ Er gräns i väster ska vara Stora havet. Det ska vara er gräns i väster.

⁷ Och detta ska vara er gräns i norr: Från Stora havet^[p] ska ni dra er gränslinje till berget Hor.

⁸ Från berget Hor ska ni dra er gränslinje dit där vägen går till Hamat, och gränsen ska gå ut till Sedad. ⁹ Sedan ska gränsen gå till Sifron och sluta vid Hasar-Enan. Detta ska vara er gräns i norr.

¹⁰ Som er gräns i öster ska ni dra en linje från Hasar-Enan till Shefam. ¹¹ Och från Shefam ska gränsen gå ner till Haribla, öster om Ajin, och vidare ner längs östra sluttningen av Kinneretsjön^[q].

¹² Sedan ska gränsen gå ner till Jordan och ut vid Salthavet. Detta ska vara ert land med dess gränser runt omkring.”

¹³ Och Mose gav Israels barn denna befallning: ”Detta är det land som ni genom lottkastning ska utskifta som arvedel åt er. Herren har befallt att det ska ges åt de nio stammarna och den ena halva stammen, ^14 (AD) för familjerna av Rubens stam och Gads stam och den andra hälften av Manasse stam har redan fått sin arvedel. ¹⁵ Dessa två stammar och denna halva stam har fått sin arvedel på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, österut mot solens uppgång.”

Stamfurstarna ska utskifta landet

¹⁶ Herren talade till Mose. Han sade: ^17 (AE) ”Detta är namnen på de män som åt er ska utskifta landet i arvslotter: prästen Eleaser och Josua, Nuns son. ¹⁸ Och ni ska ta en furste ur varje stam för att utskifta landet i arvslotter. ¹⁹ Detta är männens namn:

Från Juda stam Kaleb, Jefunnes son,

²⁹ Dessa är de män som Herren befallde att utskifta arvslotterna åt Israels barn i Kanaans land.

Jesus talar än en gång om sitt lidande

^30 (A) Sedan gick de vidare därifrån och vandrade genom Galileen. Jesus ville inte att någon skulle få veta det, ^31 (B) eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade till dem: "Människosonen ska utlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom. Men tre dagar efter^[a] sin död ska han uppstå." ³² Men de förstod inte vad han menade och vågade inte fråga honom.

Vem är störst?

^33 (C) De kom till Kapernaum. När Jesus nu var hemma, frågade han dem: "Vad var det ni talade om på vägen?" ³⁴ Men de teg, för på vägen hade de talat med varandra om vem som var den störste. ^35 (D) Jesus satte sig ner, kallade på de tolv och sade till dem: "Om någon vill vara den förste, så ska han vara den siste av alla och allas tjänare."

^36 (E) Sedan tog han ett litet barn och ställde det mitt ibland dem, omfamnade det och sade till dem: ^37 (F) "Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn tar emot mig. Och den som tar emot mig, tar inte emot mig utan honom som har sänt mig."

Inte mot oss utan för oss

^38 (G) Johannes sade till Jesus: "Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte följde oss." ^39 (H) Men Jesus sade: "Hindra honom inte. Ingen som gör en kraftgärning i mitt namn kan sedan genast tala illa om mig. ^40 (I) Den som inte är mot oss är för oss. ^41 (J) Den som ger er en bägare vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus – jag säger er sanningen: Han ska inte gå miste om sin lön.

Frestelser och förförelser

^42 (K) Den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att få en kvarnsten hängd om halsen och bli kastad i havet. ⁴³ Om din hand förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre att du går in i livet stympad än att du har båda händerna kvar och hamnar i Gehenna^[b], i elden som aldrig slocknar. ⁴⁵ Och om din fot förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre att du går in i livet halt än att du har båda fötterna kvar och kastas i Gehenna. ⁴⁷ Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det! Det är bättre att du går in i Guds rike enögd än att du har båda ögonen kvar och kastas i Gehenna, ^48 (L) där deras mask inte dör och elden inte släcks.^[c]

⁴⁹ Var och en ska saltas med eld^[d]. ^50 (M) Salt är bra, men om saltet förlorar sin sälta, hur ska ni då få det salt igen? Ha salt i er och håll fred med varandra!"