Old/New Testament

Prästernas helighet

21 ^(A) Herren sade till Mose: Tala till prästerna, Arons söner, och säg: En präst får inte orena sig genom någon död bland sitt folk ² utom genom sina närmaste släktingar: sin mor, sin far, sin son, sin dotter, sin bror ³ eller genom sin syster, om hon var jungfru och stod honom nära och inte tillhörde någon man. I sådant fall får han dra på sig orenhet genom henne. ⁴ Eftersom han är en ledare bland sitt folk, får han inte dra på sig orenhet och göra sig ohelig.

^5 (B) Prästerna får inte som tecken på sorg raka någon del av sitt huvud, raka av kanten av sitt skägg eller rista något märke på sin kropp. ⁶ De ska vara heliga inför sin Gud och får inte ohelga sin Guds namn, för de bär fram Herrens eldsoffer, sin Guds mat. Därför ska de vara heliga.

^7 (C) Ingen av dem ska ta till hustru^[a] en prostituerad eller en vanärad kvinna. De ska inte heller ta till hustru en kvinna som blivit förskjuten av sin man^[b], för prästen är helgad åt sin Gud. ⁸ Därför ska du hålla honom helig, för han bär fram din Guds mat. Han ska vara helig för dig, för jag, Herren som helgar er, är helig.

⁹ Om en dotter till en präst vanärar sig genom att begå otukt, vanärar hon sin far. Hon ska brännas upp i eld.

^10 (D) Den som är överstepräst bland sina bröder, den som fått smörjelseoljan utgjuten på sitt huvud och blivit vigd med rätt att bära prästkläderna, ska inte ha sitt hår oordnat eller riva sönder sina kläder. ¹¹ Han ska inte gå in till någon död. Varken genom sin far eller sin mor får han orena sig. ^12 (E) Han ska inte heller gå ut ur helgedomen och inte ohelga sin Guds helgedom, för den vigning han fick genom sin Guds smörjelseolja är över honom. Jag är Herren.

¹³ Till hustru ska han ta en kvinna som är jungfru. ^14 (F) Han får inte ta en änka eller en frånskild kvinna, eller en vanärad kvinna, en prostituerad. Han ska ta en jungfru av sitt eget folk till hustru, ¹⁵ så att han inte ohelgar sina efterkommande bland sitt eget folk, för jag är Herren som helgar honom.

¹⁶ Herren talade till Mose. Han sade: ¹⁷ Säg till Aron: Av dina avkomlingar i kommande släkten ska ingen som har någon defekt^[c] träda fram för att frambära sin Guds mat. ¹⁸ Ingen som har någon defekt får träda fram, ingen som är blind eller halt eller vanställd i ansiktet eller har någon lem för stor, ¹⁹ ingen med bruten arm eller brutet ben, ²⁰ ingen som har puckelrygg eller är dvärg eller som har fel på ögat^[d] eller skabb eller något annat utslag eller är kastrerad. ²¹ Av prästen Arons avkomlingar ska ingen som har någon defekt gå fram för att offra Herrens eldsoffer. Har han en defekt får han inte gå fram för att offra sin Guds mat. ^22 (G) Han får äta sin Guds mat, både det som är högheligt och det som är heligt. ²³ Men eftersom han har en defekt ska han inte gå in till förhänget eller gå fram till altaret så att han ohelgar mina heliga ting, för jag är Herren som helgar dem.

²⁴ Detta talade Mose till Aron och hans söner och alla Israels barn.

22 Och Herren talade till Mose. Han sade: ² Säg till Aron och hans söner att de ska hålla sig borta från de heliga gåvor som Israels barn bär fram åt mig, så att de inte ohelgar mitt heliga namn. Jag är Herren. ³ Säg till dem: Om någon av era avkomlingar i kommande släkten rör vid de heliga gåvor som Israels barn bär fram åt Herren medan han är oren, ska han utrotas ur min åsyn. Jag är Herren. ^4 (H) Om någon av Arons avkomlingar är spetälsk eller har flytning, ska han inte äta av de heliga gåvorna förrän han har blivit ren. Och den som rör vid någon som blivit oren genom en död eller som haft sädesuttömning, ⁵ eller den som rör vid ett smådjur som orsakar orenhet eller vid en människa som man blir oren av, hur hon än har blivit oren – ⁶ den som rör vid något sådant ska vara oren ända till kvällen och ska inte äta av de heliga gåvorna förrän han har badat sin kropp i vatten. ⁷ Men när solen har gått ner är han ren, och sedan kan han äta av de heliga gåvorna, eftersom det är hans mat. ^8 (I) Ett självdött eller ihjälrivet djur ska han inte äta så att han blir oren genom det. Jag är Herren. ⁹ De ska hålla fast vid det jag har befallt dem iaktta, så att de inte bär på synd på grund av det heliga och drabbas av döden därför att de ohelgar det. Jag är Herren som helgar dem.

¹⁰ Ingen får äta av det heliga. En inneboende hos prästen eller en daglönare ska inte äta av det heliga. ¹¹ Men när en präst har köpt en slav för sina pengar får denne äta av det, liksom den slav som är född i hans hus. De får äta av prästens mat.

¹² Om en dotter till en präst gifter sig med en lekman får hon inte äta av det heliga som har getts som offergåva. ^13 (J) Men om dottern till en präst har blivit änka eller blivit förskjuten och inte har några barn och hon kommer tillbaka till sin fars hus och bor där som i sin ungdom, då får hon äta av sin fars mat. Men ingen obehörig ska äta av den.

^14 (K) Om någon av misstag äter av det heliga, ska han ge en helig offergåva till prästen och lägga till en femtedel. ¹⁵ Prästerna ska inte ohelga de heliga gåvor som Israels barn offrar åt Herren ¹⁶ och därigenom dra missgärning och skuld över dem när de äter av deras heliga gåvor, för jag är Herren som helgar dem.

Föreskrifter om djuroffer

¹⁷ Herren talade till Mose. Han sade: ¹⁸ Säg till Aron och hans söner och alla Israels barn: Om någon av Israels hus eller av främlingarna i Israel vill bära fram något offer, ett löftesoffer eller ett frivilligt offer, som de vill offra åt Herren som brännoffer, ska ni göra det på sådant sätt att ni blir välbehagliga. ¹⁹ Offret ska vara ett felfritt handjur^[e] av nötboskapen, fåren eller getterna. ^20 (L) Ni ska inte offra ett djur som har någon defekt, för genom ett sådant offer blir ni inte välbehagliga.

²¹ Och när någon vill offra ett gemenskapsoffer åt Herren av nöt eller av småboskap, antingen för att fullgöra ett löfte eller som ett frivilligt offer, ska det vara felfritt för att bli välbehagligt. Ingen defekt får finnas på offerdjuret. ²² Det som är blint eller brutet, stympat eller sårigt eller har skabb eller utslag ska ni inte offra åt Herren. Eldsoffer av något sådant ska ni inte lägga på altaret åt Herren. ²³ Ett djur av nöt eller småboskap som har någon lem för stor eller för liten kan du offra som frivilligt offer, men som löftesoffer blir det inte välbehagligt. ²⁴ Ni får inte offra åt Herren ett djur vars testiklar blivit klämda, krossade, avslitna eller bortskurna. Sådant ska ni inte göra i ert land. ²⁵ Inte heller av en utlänning ska ni ta emot och offra sådana djur till mat åt er Gud, för de är skadade, de har en defekt. Genom sådana blir ni inte välbehagliga.

²⁶ Herren talade till Mose. Han sade: ^27 (M) När en kalv, ett lamm eller en killing har fötts, ska djuret dia sin mor i sju dagar. Men från den åttonde dagen är det välbehagligt som eldsoffergåva åt Herren. ^28 (N) Ni ska inte slakta något djur, vare sig av nöt eller småboskap, på samma dag som dess avkomma.

²⁹ När ni vill offra ett gemenskapsoffer åt Herren, ska ni offra det på sådant sätt att ni blir välbehagliga. ^30 (O) Det ska ätas samma dag. Ni ska inte lämna något av offret kvar till nästa morgon. Jag är Herren.

³¹ Ni ska hålla mina bud och följa dem. Jag är Herren. ³² Ni ska inte ohelga mitt heliga namn, för jag ska hållas helig bland Israels barn. Jag är Herren som helgar er ³³ och som har fört er ut ur Egyptens land för att vara er Gud. Jag är Herren.

Jesus uppstår ur graven

28 ^(A) Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen^[a], gick Maria Magdalena och den andra Maria för att se på graven.

² Då blev det en kraftig jordbävning, för en Herrens ängel kom ner från himlen. Han gick fram och rullade bort stenen och satte sig på den. ³ Hans gestalt var som blixten, och hans kläder var vita som snö. ⁴ Vakterna skakade av skräck för honom och blev som döda.

^5 (B) Men ängeln sade till kvinnorna: "Var inte rädda! Jag vet att ni söker Jesus, den korsfäste. ^6 (C) Han är inte här, han har uppstått som han har sagt! Kom och se platsen där han låg. ^7 (D) Och gå genast och säg till hans lärjungar att han har uppstått från de döda. Se, han går före er till Galileen. Där ska ni få se honom. Nu har jag sagt er det."

⁸ De skyndade då genast i väg från graven. Med bävan och stor glädje sprang de för att berätta det för hans lärjungar.

^9 (E) Plötsligt mötte Jesus dem och hälsade dem^[b]. De kom fram och höll om hans fötter och tillbad honom. ^10 (F) Då sade Jesus till dem: "Var inte rädda! Gå och säg till mina bröder att de ska gå till Galileen. Där ska de få se mig."

Vaktstyrkans rapport

¹¹ Medan de var på väg, kom några ur vaktstyrkan in i staden och berättade för översteprästerna om allt som hade hänt. ^12 (G) Dessa samlades med de äldste och beslöt att ge soldaterna en stor summa pengar ¹³ och sade: "Säg så här: Hans lärjungar kom på natten och rövade bort honom medan vi sov. ¹⁴ Och om ståthållaren får höra det, så ska vi tala med honom och se till att ni inte behöver oroa er." ¹⁵ De tog emot pengarna och gjorde som de blivit tillsagda, och detta rykte är spritt bland judarna än i dag.

Jesu missionsbefallning

¹⁶ De elva lärjungarna gick till Galileen^[c], till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. ¹⁷ När de fick se honom tillbad de honom, men några tvivlade^[d].

^18 (H) Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. ¹⁹ Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn ^20 (I) och lär dem att hålla^[e] allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut."