Old/New Testament

Syndoffret

4 Herren talade till Mose. Han sade: ² Säg till Israels barn: Om någon syndar av misstag mot något av Herrens bud och gör något som inte får göras, ³ ska den smorde prästen, om det är han som har syndat och därmed dragit skuld över folket, offra en felfri ungtjur åt Herren till syndoffer för den synd han har begått. ⁴ Han ska föra fram tjuren inför Herrens ansikte till uppenbarelsetältets ingång och han ska lägga sin hand på tjurens huvud och sedan slakta tjuren inför Herren. ⁵ Den smorde prästen ska ta av tjurens blod och bära in det i uppenbarelsetältet, ⁶ och han ska doppa sitt finger i blodet och stänka det sju gånger inför Herrens ansikte framför förhänget till helgedomen.

⁷ Därefter ska prästen stryka med blodet på hornen på den väldoftande rökelsens altare, som står inför Herrens ansikte i uppenbarelsetältet. Men resten av blodet från tjuren ska han hälla ut vid foten av brännofferaltaret, som står vid ingången till uppenbarelsetältet. ⁸ Och allt fett på syndoffertjuren ska han avlägsna, det fett som omsluter inälvorna och allt det fett som sitter på dem, ⁹ båda njurarna med det fett som sitter på dem vid höftmusklerna samt leverfettet, som han ska ta loss tillsammans med njurarna. ¹⁰ Fettet ska tas ut så som det tas ut ur tjuren för gemenskapsoffret. Och prästen ska bränna det på brännofferaltaret. ^11 (A) Men tjurens hud och allt hans kött, hans huvud, fötter, inälvor och orenhet, ^12 (B) resten av tjuren, ska han föra bort utanför lägret^[a] till en ren plats, där man slår ut askan, och bränna upp det i eld som brinner på ved. På den plats där man slår ut askan ska det brännas.

^13 (C) Om Israels hela församling försyndar sig utan att folket märker det och de bryter mot något av Herrens bud och gör sådant som inte får göras och därigenom drar på sig skuld, ¹⁴ och sedan den synd de har begått blir känd, då ska församlingen offra en ungtjur till syndoffer. De ska föra fram den inför uppenbarelsetältet. ¹⁵ Och de äldste i församlingen ska lägga sina händer på tjurens huvud inför Herrens ansikte, och man ska slakta tjuren inför Herren. ¹⁶ Den smorde prästen ska bära något av tjurens blod in i uppenbarelsetältet, ¹⁷ och prästen ska doppa sitt finger i blodet och stänka sju gånger framför förhänget inför Herrens ansikte.

¹⁸ Därefter ska han stryka en del av blodet på hornen på altaret som står inför Herrens ansikte i uppenbarelsetältet. Men resten av blodet ska han hälla ut vid foten av brännofferaltaret, som står vid ingången till uppenbarelsetältet. ¹⁹ Allt fett ska han ta ut ur tjuren och bränna det på altaret. ²⁰ Och han ska göra med tjuren som han gjorde med syndoffertjuren, så ska han göra med den. När prästen bringar försoning för dem, får de förlåtelse. ²¹ Sedan ska han föra ut tjuren utanför lägret och bränna den, så som han skulle göra med den förra tjuren. Detta är syndoffret för församlingen.

²² Om en ledare syndar genom att han av misstag bryter mot något av Herren sin Guds bud och gör sådant som inte får göras och han därigenom drar på sig skuld, ²³ eller om han av någon får veta vilken synd han har begått, ska han som sitt offer föra fram en bock, ett felfritt djur av hankön. ²⁴ Han ska lägga sin hand på bockens huvud och sedan slakta den inför Herrens ansikte på samma plats som man slaktar brännoffret. Det är ett syndoffer. ²⁵ Prästen ska ta något av syndoffrets blod på sitt finger och stryka på brännofferaltarets horn, men resten av blodet ska han hälla ut vid foten av brännofferaltaret. ²⁶ Allt fettet ska han bränna på altaret, så som man gör med fettet vid gemenskapsoffret. Och när prästen bringar försoning för honom till rening från hans synd, får han förlåtelse.

^27 (D) Om någon av folket i landet syndar av misstag genom att göra sådant som inte får göras enligt Herrens bud och därigenom drar på sig skuld, ²⁸ eller om han av någon får veta vilken synd han har begått, så ska han som sitt offer för den begångna synden föra fram en felfri get av honkön. ²⁹ Han ska lägga sin hand på syndofferdjurets huvud och sedan slakta det på den plats där brännofferdjuren slaktas. ³⁰ Prästen ska ta något av blodet på sitt finger och stryka det på brännofferaltarets horn, men resten av blodet ska han hälla ut vid altarets fot. ³¹ Allt fettet ska han ta ut så som fettet tas ut ur djuret till gemenskapsoffret och prästen ska bränna det på altaret till en ljuvlig doft för Herren. Och när prästen bringar försoning för honom, får han förlåtelse.

³² Men om någon vill offra ett lamm till syndoffer, ska han föra fram ett felfritt djur av honkön. ³³ Han ska lägga sin hand på syndofferdjurets huvud och slakta det till syndoffer på samma plats som man slaktar brännofferdjuren. ³⁴ Prästen ska ta av syndoffrets blod på sitt finger och stryka det på brännofferaltarets horn. Men resten av blodet ska han hälla ut vid altarets fot. ³⁵ Allt fettet ska han ta ut så som fettet tas ut ur lammet till gemenskapsoffret och prästen ska bränna det på altaret, ovanpå Herrens eldsoffer. Och när prästen bringar försoning för den synd han har begått, får han förlåtelse.

Syndoffer för olika förseelser

5 Om någon hör edsförpliktelsen och kan vittna om något som han själv sett eller på annat sätt fått reda på, men inte berättar det, då syndar han och bär på missgärning. ^2 (E) Eller om någon utan att märka det rör vid något orent, antingen den döda kroppen av ett orent vilddjur eller den döda kroppen av ett orent boskapsdjur eller den döda kroppen av något slags orent smådjur, så blir han oren genom det och drar på sig skuld. ³ Eller om han utan att märka det rör vid en människas orenhet, vad det än är som kan orena, och han sedan får veta det, så drar han på sig skuld. ⁴ Eller om någon utan att märka det tanklöst avlägger en ed med sina läppar – att göra ont eller gott, vad man än i tanklöshet kan styrka med en ed – och han sedan kommer till insikt om vad han gjort, så har han dragit på sig skuld i något av dessa avseenden. ⁵ Då ska han, när han dragit på sig skuld i något av dessa fall, bekänna den synd han har begått. ⁶ Som offer för sin synd ska han föra fram åt Herren ett hondjur av småboskapen, antingen ett tacklamm eller en killing, till syndoffer. Och prästen ska bringa försoning för honom för hans synd.

⁷ Men om han inte har råd med ett sådant djur, ska han som offer för sin synd bära fram åt Herren två turturduvor eller två unga duvor, en till syndoffer och en till brännoffer. ^8 (F) Han ska bära fram dem till prästen, som först ska offra den som är avsedd till syndoffer. Han ska vrida huvudet av den invid halsen, men utan att ta bort det, ⁹ och han ska stänka något av syndoffrets blod på altarets sida. Men resten av blodet ska kramas ut vid foten av altaret. Det är ett syndoffer. ¹⁰ Den andra duvan ska han offra som brännoffer på föreskrivet sätt. När prästen bringar försoning för honom för den synd han har begått, får han förlåtelse.

¹¹ Men om han inte har råd med två turturduvor eller två unga duvor, ska han som offer för sin synd bära fram en tiondels efa fint mjöl^[b] till syndoffer. Men han ska inte hälla någon olja på mjölet eller lägga någon rökelse^[c] på det, eftersom det är ett syndoffer. ¹² Han ska bära fram det till prästen, och prästen ska ta en handfull av det till påminnelseoffer och bränna det på altaret, ovanpå Herrens eldsoffer. Det är ett syndoffer. ¹³ Och när prästen bringar försoning för honom för den synd han har begått i något av dessa avseenden, får han förlåtelse. Resten ska tillhöra prästen liksom vid matoffret.

Skuldoffret

¹⁴ Herren talade till Mose. Han sade: ¹⁵ Om någon av misstag begår en trolös handling genom att undanhålla något som är helgat åt Herren, ska han som skuldoffer föra fram åt Herren en felfri bagge av småboskapen efter det värde du bestämmer i silver, ett visst antal siklar efter helgedomssikelns^[d] vikt. ¹⁶ Han ska ersätta det han har undanhållit av det helgade och lägga till en femtedel. Detta ska han ge åt prästen, och när prästen bringar försoning för honom genom skuldofferbaggen får han förlåtelse.

¹⁷ Om någon syndar utan att veta det och bryter mot något Herrens bud och gör sådant som inte får göras, drar han på sig skuld och bär på missgärning. ¹⁸ Han ska som skuldoffer föra fram till prästen en felfri bagge av småboskapen efter det värde du bestämmer. Och när prästen bringar försoning för honom för den synd han har begått av misstag och utan att veta det får han förlåtelse. ¹⁹ Det är ett skuldoffer, eftersom han har dragit på sig skuld inför Herren.

Människosonen kommer

^29 (A) Strax efter de dagarnas nöd ska solen förmörkas och månen inte längre ge sitt sken. Stjärnorna ska falla från himlen, och himlens makter ska skakas. ^30 (B) Då ska Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk ska jämra sig när de ser Människosonen komma^[a] på himlens moln med stor makt och härlighet. ^31 (C) Med starkt basunljud ska han sända ut sina änglar, och de ska samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ände till den andra.

^32 (D) Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. ³³ På samma sätt vet ni, när ni ser allt detta, att han är nära och står för dörren. ³⁴ Jag säger er sanningen: Det här släktet^[b] ska inte förgå förrän allt detta sker. ^35 (E) Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå. ^36 (F) Men den dagen eller stunden känner ingen: inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.

^37 (G) Så som det var under Noas dagar, så ska det vara när Människosonen kommer. ³⁸ Under dagarna före floden åt de och drack, de gifte sig och blev bortgifta ända till den dag då Noa gick in i arken, ³⁹ och de visste ingenting förrän floden kom och ryckte bort dem alla. Så ska det bli när Människosonen kommer. ⁴⁰ Då ska två män vara ute på åkern. Den ene ska tas med, den andre lämnas kvar. ⁴¹ Två kvinnor ska mala vid kvarnen^[c]. Den ena ska tas med, den andra lämnas kvar.

^42 (H) Var därför vakna, för ni vet inte vilken dag er Herre kommer. ^43 (I) Men det förstår ni att om husägaren visste när på natten^[d] tjuven kom, då hade han hållit sig vaken och inte låtit någon bryta sig in i hans hus. ⁴⁴ Var därför beredda också ni, för i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.

^45 (J) Vem är den trogne och kloke tjänaren vars herre har satt honom över sina andra tjänare för att ge dem mat i rätt tid? ⁴⁶ Salig är den tjänaren när hans herre kommer och finner att han gör så. ^47 (K) Jag säger er sanningen: Han ska sätta honom över allt han äger. ^48 (L) Men om den tjänaren är ond och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer, ⁴⁹ och han börjar slå sina medtjänare och äter och dricker med dem som är berusade, ⁵⁰ då ska den tjänarens herre komma en dag när han inte väntar det och i en stund när han inte anar det, ^51 (M) och han ska hugga honom i stycken och ge honom hans plats bland hycklarna. Där ska man gråta och gnissla tänder.