Old/New Testament
Jakob välsignar sina söner
49 (A) Och Jakob kallade sina söner till sig och sade: ”Kom hit till mig, så ska jag tala om vad som ska hända er i kommande dagar. 2 Samla er och lyssna, ni Jakobs söner, hör på Israel, er far!
3 (B) Ruben, du är min förstfödde,
min kraft och min styrkas förstling,
främst i myndighet
och främst i makt.
4 (C) Du sjuder över som vatten,
du ska inte bli den främste,
för du besteg din fars bädd,
då vanhelgade du den.
Han besteg min säng!
5 (D) Simeon och Levi är bröder,
våldet är deras vapen.
6 (E) Min själ ska inte ta del i deras råd,
min själ ska inte umgås med dem,
för de dödade män i sin vrede
och stympade oxar i sitt övermod.
7 (F) Förbannad är deras vrede
som är så våldsam
och deras grymhet
som är så stor!
Jag ska dela upp dem i Jakob
och skingra dem i Israel.
8 (G) Juda, dig ska dina bröder prisa.[a]
Din hand ska gripa
dina fienders nacke,
din fars söner
ska buga sig för dig.
9 (H) Ett ungt lejon är Juda.
Du reser dig från rivet byte,
min son.
Han böjer sig, han lägger sig
som ett lejon, som en lejonhona –
vem vågar väcka honom?
10 (I) Spiran ska inte vika från Juda,
inte härskarstaven
från hans fötter,
förrän han som den tillhör[b] kommer
och folken lyder honom.
11 Han binder sin ungåsna
vid vinstocken,
sitt åsneföl vid den ädla rankan.
Han tvättar sina kläder i vin,
sin mantel i druvors blod.
12 Hans ögon är dunkla av vin,
hans tänder vita av mjölk.
13 (J) Sebulon ska bo vid havets strand
och bli en hamn för skepp.[c]
Sin sida ska han vända mot Sidon.
14 Isaskar är en stark åsna
som ligger i ro i sitt hägn.
15 Han såg att viloplatsen var god
och landet ljuvligt.
Då böjde han sin rygg
under bördor
och blev en arbetspliktig slav.
16 (K) Dan ska skaffa rätt[d] åt sitt folk
som en av Israels stammar.
17 Dan ska vara en orm på vägen,
en huggorm på stigen
som biter hästen i foten
så att ryttaren faller baklänges.
18 (L) Herre, jag väntar
på din frälsning!
19 Gad ska trängas av skaror[e]
och själv tränga dem in på hälarna.
20 (M) Från Asher kommer utsökta rätter,
han ska bjuda
på kungliga läckerheter.
22 Josef är ett ungt fruktträd,
ett ungt fruktträd vid källan.
Grenarna når upp över muren.
23 Bågskyttar oroar honom,
de skjuter mot honom
och ansätter honom.
24 Men hans båge förblir fast
och hans händer
och armar spänstiga
genom Jakobs Mäktige,
genom Herden, Israels Klippa,
25 (O) genom din fars Gud
som ska hjälpa dig,
genom den Allsmäktige
som ska välsigna dig
med välsignelser
från himlen därovan
välsignelser från djupet
som ruvar där nere,
välsignelser från bröst
och moderliv.
26 Din fars välsignelser når högt,
högre än mina fäders välsignelser,
till de eviga höjdernas härlighet.
De ska vara över Josefs huvud,
över hjässan på fursten
bland sina bröder.
27 (P) Benjamin är en glupsk varg.
På morgonen äter han sitt rov,
på kvällen fördelar han bytet.”
28 Alla dessa är Israels tolv stammar, och detta är vad deras far sade till dem. Han välsignade dem och gav åt var och en sin särskilda välsignelse.
Jakob dör
29 Sedan befallde han dem och sade: ”Jag ska nu samlas till mitt folk. Begrav mig hos mina fäder i grottan på hetiten Efrons mark, 30 (Q) i grottan vid fältet i Makpela mitt emot Mamre i Kanaans land, den som Abraham köpte till gravplats av hetiten Efron. 31 (R) Där begravdes Abraham och hans hustru Sara, där begravdes Isak och hans hustru Rebecka, och där har jag själv begravt Lea, 32 i grottan på marken som köptes av hetiterna.”
33 När Jakob hade gett sina söner dessa befallningar drog han upp fötterna i sängen. Och han gav upp andan och samlades till sitt folk.
Jakob blir begravd
50 (S) Då böjde Josef sig ner över sin fars ansikte och grät över honom och kysste honom. 2 Josef befallde läkarna han hade i sin tjänst att balsamera[g] hans far. Och läkarna balsamerade Israel. 3 Det tog fyrtio dagar, så lång tid tar en balsamering. Och egyptierna sörjde honom i sjuttio dagar[h].
4 När sorgedagarna efter honom var över sade Josef till faraos husfolk: ”Om jag har funnit nåd för era ögon, ber jag er säga dessa ord till farao: 5 (T) Min far har tagit ed av mig och sagt: När jag är död, så begrav mig i den grav som jag grävt åt mig i Kanaans land. Låt mig därför resa och begrava min far och sedan komma tillbaka.” 6 Farao svarade: ”Res dit och begrav din far enligt den ed som han tog av dig.”
7 Då reste Josef för att begrava sin far. Och faraos alla tjänare reste med honom, de äldste vid hans hov och alla de äldste i Egyptens land, 8 dessutom allt Josefs husfolk och hans bröder och hans fars husfolk. Bara sina små barn, sina får och sina kor lämnade de kvar i landet Goshen. 9 Både vagnar och ryttare reste tillsammans med honom, och det var en mycket stor skara.
10 När de kom till Goren-Haatad[i] på andra sidan Jordan höll de där en mycket stor och högtidlig dödsklagan, och han ordnade en sorgehögtid efter sin far i sju dagar. 11 När landets invånare kananeerna såg sorgehögtiden i Goren-Haatad sade de: ”Här har egyptierna en stor sorgehögtid.” Därför kallades platsen Abel-Misrajim[j]. Den ligger på andra sidan Jordan.
12 Jakobs söner gjorde med honom som han hade befallt dem. 13 (U) De förde honom till Kanaans land och begravde honom i grottan vid fältet i Makpela, den mark som Abraham hade köpt till gravplats av hetiten Efron mitt emot Mamre.
14 När Josef hade begravt sin far, vände han tillbaka till Egypten med sina bröder och alla som följt med honom för att begrava hans far.
Bröderna ber Josef om förlåtelse
15 När Josefs bröder såg att deras far var död, sade de: ”Tänk om Josef hyser agg mot oss och ger igen för allt det onda som vi gjort mot honom.” 16 Därför sände de bud till Josef och lät säga: ”Din far sade så här före sin död: 17 Så ska ni säga till Josef: Vi ber dig, förlåt dina bröder deras brott och synd, att de gjort så illa mot dig. Så förlåt nu den synd som din fars Guds tjänare har begått.” Josef grät när han fick deras hälsning.
18 Sedan kom också hans bröder och föll ner för honom och sade: ”Vi är dina slavar.” 19 Men Josef sade till dem: ”Var inte rädda. Skulle jag ta Guds plats? 20 Ni menade ont mot mig, men Gud har menat något gott genom det, för att bevara många människor vid liv. 21 Så var inte rädda. Jag ska sörja för er och era små barn.” Och han tröstade dem och talade vänligt till dem.
Josef dör
22 Josef bodde kvar i Egypten med sin fars husfolk, och han blev hundratio år. 23 Josef fick se Efraims barn till tredje led. Även Manasses son Makirs barn lades i Josefs knä när de föddes[k].
24 (V) Och Josef sade till sina bröder: ”Jag dör, men Gud ska se till er och föra er från detta land till det land som han lovat med ed åt Abraham, Isak och Jakob.” 25 (W) Och Josef tog ed av Israels söner och sade: ”När Gud ser till er, för då mina ben härifrån[l].”
26 Josef dog när han var hundratio år[m]. Och man balsamerade honom och lade honom i en kista i Egypten.
Liknelsen om senapskornet
31 (A) Han lade fram en annan liknelse för dem: "Himmelriket är som ett senapskorn[a] som en man tar och sår i sin åker. 32 (B) Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst av alla köksväxter och blir ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna."
Liknelsen om surdegen
33 (C) Ännu en liknelse gav han dem: "Himmelriket är som en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått[b] mjöl tills alltsammans blir syrat."
34 Allt detta talade Jesus till folket i liknelser. Han talade bara i liknelser till dem, 35 för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten: Jag vill öppna min mun för att tala i liknelser, förkunna vad som varit dolt sedan världens skapelse.[c]
Jesus förklarar liknelsen om ogräset
36 Sedan lämnade Jesus folket och gick hem. Hans lärjungar kom då fram till honom och sade: "Förklara liknelsen om ogräset i åkern för oss." 37 Han svarade: "Den som sår den goda säden är Människosonen. 38 (D) Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn. 39 (E) Fienden som sådde det är djävulen. Skörden är tidens slut, och skördemännen är änglar. 40 Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld ska det bli vid tidens slut. 41 Människosonen ska sända ut sina änglar, och de ska samla ihop ur hans rike allt som förleder och alla som gör orätt 42 (F) och kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och gnissla tänder. 43 (G) Då ska de rättfärdiga lysa som solen i sin Fars rike. Hör, du som har öron!
Liknelsen om skatten och pärlan
44 (H) Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man finner den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper den åkern.
45 Himmelriket är också som en köpman som sökte efter fina pärlor. 46 När han fann en mycket dyrbar pärla gick han och sålde allt han ägde och köpte den.
Liknelsen om fisknätet
47 (I) Himmelriket är också som ett nät som kastas i sjön och fångar fisk av alla de slag. 48 När det blir fullt drar man upp det på stranden och sätter sig och samlar de goda fiskarna i kärl, men de dåliga kastar man bort. 49 (J) Så ska det bli vid tidens slut. Änglarna ska gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga 50 och kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och gnissla tänder. 51 Har ni förstått allt detta?" De svarade honom: "Ja."
52 Då sade han till dem: "Därför är varje skriftlärd som har blivit en himmelrikets lärjunge som en husbonde som ur sitt förråd hämtar fram både nytt och gammalt."
Jesus avvisas i Nasaret
53 När Jesus hade avslutat dessa liknelser gick han därifrån. 54 (K) Han kom till sin hemstad och undervisade dem i deras synagoga, och de blev häpna och sade: "Var får han den visheten och kraftgärningarna ifrån? 55 (L) Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob[d] och Josef och Simon och Judas[e]? 56 Och bor inte alla hans systrar[f] här hos oss? Så varifrån får han allt detta?" 57 (M) Och de tog anstöt av honom. Men Jesus sade till dem: "En profet föraktas inte utom i sin hemstad och i sin egen familj." 58 Och han gjorde inte många kraftgärningar där, eftersom de inte trodde på honom.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation