Old/New Testament
IX. ESAUS FORTSATTA HISTORIA 36:1-37:1
36 (A) Detta är Esaus fortsatta historia, det vill säga Edoms.
2 (B) Esau hade tagit sig hustrur bland Kanaans döttrar: Ada, hetiten Elons dotter[a], och Oholibama, dotter till Ana och sondotter till hivén Sibon, 3 samt Basemat, dotter till Ismael och syster till Nebajot. 4 Ada födde Elifas åt Esau, och Basemat födde Reguel. 5 Oholibama födde Jeush, Jalam och Kora. Detta var Esaus söner som föddes åt honom i Kanaans land.
6 Esau tog med sig sina hustrur, sina söner och döttrar och allt sitt husfolk, sin boskap, alla sina dragdjur och all annan egendom som han skaffat sig i Kanaans land och flyttade till ett annat land, bort från sin bror Jakob. 7 (C) De hade nämligen så mycket ägodelar att de inte kunde bo tillsammans. Landet där de bodde räckte inte till åt dem båda, på grund av deras boskapshjordar. 8 (D) Esau bosatte sig i Seirs bergsbygd. Esau är densamme som Edom.
Esaus släkt
9 (E) Detta är Esaus fortsatta historia. Han blev stamfar till edomiterna i Seirs bergsbygd. 10 Och detta är namnen på Esaus söner[b]: Elifas, son till Esaus hustru Ada, och Reguel, son till Esaus hustru Basemat.
11 Elifas söner var Teman, Omar, Sefo, Gatam och Kenas. 12 Timna, som var bihustru till Elifas, Esaus son, födde Amalek[c] åt Elifas. Dessa var söner till Esaus hustru Ada.
13 Reguels söner var Nahat och Sera, Shamma och Missa. Dessa var söner till Esaus hustru Basemat.
14 Esaus hustru Oholibama, dotter till Ana och sondotter till Sibon, födde åt Esau sönerna Jeush, Jalam och Kora.
15 Detta var stamfurstarna bland Esaus söner: Elifas, Esaus förstföddes, söner var furstarna Teman, Omar, Sefo, Kenas, 16 Kora, Gatam och Amalek. Dessa furstar härstammade från Elifas i Edoms land. De var söner till Ada.
17 Detta var Reguels, Esaus sons, söner: furstarna Nahat, Sera, Shamma och Missa. Dessa furstar härstammade från Reguel i Edom och var söner till Esaus hustru Basemat.
18 Detta var Esaus hustru Oholibamas söner: furstarna Jeush, Jalam och Kora. Dessa furstar härstammade från Oholibama, Anas dotter och Esaus hustru.
19 Dessa var Esaus söner och deras stamfurstar. Esau är densamme som Edom.
Seirs släkt
20 Detta var horén Seirs söner, landets tidigare invånare: Lotan, Shobal, Sibon, Ana, 21 Dishon, Eser och Dishan. Dessa var horeernas stamfurstar, Seirs söner i Edoms land.
22 Lotans söner var Hori och Hemam, och Lotans syster var Timna.
23 Shobals söner var Alvan, Manahat och Ebal, Sefo och Onam.
24 Sibons söner var Aja och Ana. Det var den Ana som fann de varma källorna[d] i öknen när han vaktade sin far Sibons åsnor.
25 Anas barn var Dishon och Oholibama, Anas dotter.
26 Dishons söner var Hemdan, Esban, Jitran och Keran.
27 Esers söner var Bilhan, Saavan och Akan.
28 Dishans söner var Us och Aran.
29 Horeernas stamfurstar var Lotan, Shobal, Sibon, Ana, 30 Dishon, Eser och Dishan. Dessa var horeernas stamfurstar i Seirs land, varje furste för sig.
Edoms kungar
31 (F) Detta är de kungar som regerade i Edoms land innan någon kung regerade över israeliterna.
32 Beors son Bela var kung i Edom, och hans stad hette Dinhaba.
33 När Bela dog blev Jobab, Seras son, från Bosra, kung efter honom.
34 När Jobab dog blev Husham från temaneernas land kung efter honom.
35 När Husham dog blev Hadad, Bedads son, kung efter honom. Det var han som slog midjaniterna på Moabs mark, och hans stad hette Avit.
36 När Hadad dog blev Samla från Masreka kung efter honom.
37 När Samla dog blev Saul från Rehobot vid floden kung efter honom.
38 När Saul dog blev Baal-Hanan, Akbors son, kung efter honom.
39 När Akbors son Baal-Hanan dog blev Hadar[e] kung efter honom. Hans stad hette Pagu och hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred som var dotter till Me-Sahab.
40 Detta är namnen på Esaus stamfurstar efter deras släkter och orter: furstarna Timna, Alva, Jetet, 41 Oholibama, Ela, Pinon, 42 Kenas, Teman, Mibsar, 43 Magdiel och Iram. Dessa var alltså Edoms furstar efter deras boplatser i landet de tog i besittning. Edom är densamme som Esau, edomiternas stamfar.
37 (G) Men Jakob bosatte sig i Kanaans land, där hans far hade bott som främling.
X. JAKOBS FORTSATTA HISTORIA 37:2-50:26
Josef och hans bröder
2 Detta är Jakobs fortsatta historia. När Josef[f] var sjutton år[g] vallade han fåren tillsammans med sina bröder. Som ung hjälpte han sönerna till Bilha och Silpa, sin fars hustrur. Och Josef berättade för deras far allt ont som sades om dem.
3 Israel älskade Josef mer än alla sina andra söner, eftersom han hade fått honom på sin ålderdom. Han lät göra en hellång[h] dräkt åt honom. 4 (H) När hans bröder såg att deras far älskade honom mer än alla hans bröder, hatade de honom och kunde inte tala vänligt med honom.
Josefs drömmar
5 Josef hade en dröm som han berättade för sina bröder. Efter det hatade de honom ännu mer. 6 Han sade till dem: ”Hör vilken dröm jag har haft. 7 Vi var och band kärvar på åkern. Då reste sig min kärve upp och blev stående, och era kärvar ställde sig runt omkring och bugade sig för min kärve.” 8 Men hans bröder sade till honom: ”Ska du bli vår kung? Ska du härska över oss?” Och de hatade honom ännu mer på grund av hans drömmar och det som han sagt.
9 Sedan fick han en annan dröm som han berättade för sina bröder. ”Lyssna”, sade han, ”jag har haft en dröm till. Jag drömde att solen och månen och elva stjärnor bugade sig för mig.” 10 När han berättade detta för sin far och sina bröder, tillrättavisade hans far honom och sade: ”Vad är det för en dröm du har haft? Skulle jag och din mor och dina bröder komma och buga oss ner till jorden för dig?” 11 Bröderna blev avundsjuka på honom, men hans far lade det på minnet.
Josef blir såld till Egypten
12 Och hans bröder gick för att valla sin fars får i Shekem.[i] 13 Då sade Israel till Josef: ”Se, dina bröder vallar fåren i Shekem. Jag vill sända dig till dem.” Han svarade: ”Jag är redo.” 14 Israel sade till honom: ”Gå och se efter om allt är väl med dina bröder och med fåren. Kom sedan tillbaka till mig med besked.” Så sände han i väg honom från Hebrons dal, och han kom till Shekem.
15 Där mötte han en man medan han irrade omkring på fältet. Mannen frågade honom vad han sökte. 16 Han svarade: ”Jag letar efter mina bröder. Säg mig var de vallar sin hjord.” 17 Mannen svarade: ”De har gått härifrån. Jag hörde dem säga att de skulle gå till Dotan[j].” Då gick Josef vidare efter sina bröder och fann dem i Dotan.
18 Men när de såg honom på avstånd, innan han kommit fram till dem, började de prata om att döda honom. 19 De sade till varandra. ”Där kommer drömmaren. 20 Kom nu, så dödar vi honom och kastar honom i en brunn! Sedan kan vi säga att ett vilddjur åt upp honom. Så får vi se hur det går med hans drömmar!” 21 (I) Men när Ruben hörde det, ville han rädda honom från dem och sade: ”Vi kan inte slå ihjäl honom.” 22 Och han fortsatte: ”Spill inte blod! Kasta ner honom i brunnen här i öknen, men bär inte hand på honom!” Han ville nämligen rädda honom från dem och föra honom tillbaka till hans far.
23 När Josef kom fram till sina bröder, slet de av honom den hellånga dräkten som han hade på sig. 24 (J) Och de tog honom och kastade honom i brunnen. Den var tom,[k] det fanns inget vatten i den. 25 Sedan satte de sig ner för att äta.
Då fick de se en karavan[l] med ismaeliter som kom från Gilead. Deras kameler var lastade med dragantgummi, balsam och ladanum[m], och de var på väg ner till Egypten. 26 Då sade Juda till sina bröder: ”Vad vinner vi på att döda vår bror och dölja hans blod? 27 Kom, vi säljer honom till ismaeliterna! Vår hand ska inte komma vid honom, han är ju vår bror, vårt eget kött och blod.” Och bröderna lyssnade på honom. 28 (K) När de midjanitiska köpmännen kom förbi, drog de upp Josef ur brunnen. De sålde honom för tjugo siklar silver[n] till ismaeliterna[o], som förde Josef till Egypten.
29 (L) När Ruben kom tillbaka till brunnen, se, då fanns inte Josef där. Då rev han sönder sina kläder 30 och gick tillbaka till sina bröder och sade: ”Pojken är inte där! Vart ska jag nu ta vägen?”
31 Men de slaktade en bock och tog Josefs dräkt och doppade den i blodet. 32 Sedan skickade de hem den hellånga dräkten till sin far och lät säga: ”Den här har vi hittat. Se efter om det är din sons dräkt.” 33 (M) Och han kände igen den och sade: ”Det är min sons dräkt! Ett vilddjur har ätit upp honom. Josef är säkert ihjälriven.” 34 Och Jakob rev sönder sina kläder, svepte säcktyg[p] om sina höfter och sörjde sin son under lång tid. 35 Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han ville inte låta sig tröstas utan sade: ”Jag ska med sorg fara ner i dödsriket till min son.” Så grät hans far över honom.
36 (N) Men midjaniterna[q] sålde Josef i Egypten till Potifar, som var hovman hos farao och befälhavare för livvakterna.
Juda och Tamar
38 Vid den tiden lämnade Juda sina bröder och slöt sig till en man i Adullam[r] som hette Hira. 2 Där fick Juda se dottern till en kananeisk man som hette Shua. Han tog henne till sig och gick in till henne. 3 Hon blev havande och födde en son som fick namnet Er. 4 Sedan blev hon havande igen och födde en son som hon gav namnet Onan. 5 Hon födde ännu en son och gav honom namnet Shela. När han föddes var Juda i Kesib.
6 Juda tog åt Er, sin förstfödde, en hustru som hette Tamar[s]. 7 (O) Men Judas förstfödde Er var ond i Herrens ögon, och Herren dödade honom. 8 (P) Då sade Juda till Onan: ”Gå in till din brors hustru, gift dig med henne i din brors ställe[t] och skaffa avkomma åt din bror.” 9 Men Onan visste att avkomman inte skulle bli hans egen, så han lät säden spillas på jorden varje gång han låg med sin brors hustru, detta för att inte ge avkomma åt sin bror. 10 Det Onan gjorde var ont i Herrens ögon, och han dödade också honom. 11 Då sade Juda till sin sonhustru Tamar: ”Stanna som änka i din fars hus tills min son Shela blir vuxen.” Han var nämligen rädd att också denne skulle dö liksom hans bröder. Tamar gick då tillbaka till sin fars hus och stannade där.
12 En lång tid därefter dog Shuas dotter, Judas hustru. Efter sorgetidens slut gick Juda med sin vän adullamiten Hira upp till Timna, till dem som klippte hans får. 13 När man berättade för Tamar att hennes svärfar var på väg till Timna för att klippa fåren, 14 lade hon av sig änkekläderna[u], tog på sig en slöja och satte sig vid porten till Enajim på vägen till Timna. Hon såg nämligen att Shela var fullvuxen och att man ändå inte gav henne till hustru åt honom.
15 (Q) När Juda fick se henne trodde han att hon var prostituerad[v], eftersom hon hade täckt för sitt ansikte. 16 (R) Han vek av till henne där hon satt vid vägen, och sade: ”Får jag gå in till dig?” Han visste inte att det var hans sonhustru. Hon svarade: ”Vad vill du ge mig för att få gå in till mig?” 17 Han sade: ”Jag skickar dig en killing ur min hjord.” Hon svarade: ”Ja, om du ger mig pant tills du skickar den.” 18 Han sade: ”Vad ska jag då ge dig i pant?” Hon svarade: ”Din signetring[w] med kedja och staven som du har i handen.” Då gav han henne detta och gick in till henne, och hon blev havande genom honom. 19 Sedan gick hon därifrån och lade av sig slöjan och tog på sig änkekläderna igen.
20 Juda skickade killingen med sin vän adullamiten för att få tillbaka panten av kvinnan, men denne hittade henne inte. 21 Han frågade männen på platsen var tempelflickan fanns, hon som satt vid vägen i Enajim, men de svarade att det inte hade funnits någon tempelflicka där. 22 Och han kom tillbaka till Juda och sade: ”Jag har inte hittat henne. Dessutom säger folket på orten att det inte funnits någon tempelflicka där.” 23 Då sade Juda: ”Hon får behålla det så skämmer vi inte ut oss. Jag har nu skickat killingen, men du har inte hittat henne.”
24 Ungefär tre månader senare fick Juda höra: ”Din sonhustru Tamar har begått otukt och dessutom blivit havande genom sin otukt.” Då sade Juda: ”För ut henne och bränn henne[x]!” 25 Men när hon skulle föras ut skickade hon bud till sin svärfar och lät säga: ”Genom en man som äger dessa saker är jag havande. Se efter vem som äger den här signetringen med kedja och den här staven.” 26 Och Juda kände igen dem och sade: ”Hon har rätten på sin sida, inte jag, eftersom jag inte har gett henne åt min son Shela.” Men han låg aldrig mer med henne[y].
27 (S) När hon skulle föda, se, då fanns det tvillingar i hennes moderliv. 28 Vid födseln stack den ene fram en hand. Då tog barnmorskan en röd tråd och band den om hans hand och sade: ”Han kom ut först.” 29 (T) Men när han sedan drog tillbaka handen kom hans bror ut. Då sade hon: ”Varför har du trängt dig fram?” Och han fick namnet Peres. 30 Därefter kom hans bror ut, han som hade den röda tråden om sin hand. Och han fick namnet Sera.
21 (A) En bror ska utlämna sin bror till att dödas och en far sitt barn, och barn ska göra uppror mot sina föräldrar och döda dem. 22 (B) Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli frälst. 23 Och när man förföljer er i en stad, så fly till en annan. Jag säger er sanningen: Ni hinner inte igenom Israels städer innan Människosonen kommer.
24 (C) En lärjunge står inte över sin lärare, och en tjänare står inte över sin herre. 25 (D) Det räcker för lärjungen att bli som sin lärare, och för tjänaren att bli som sin herre. Om husets Herre blir kallad för Beelsebul[a], hur mycket mer ska då inte hans tjänare bli det?
26 (E) Var alltså inte rädda för dem. Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli känt. 27 Vad jag säger till er i mörkret ska ni säga i ljuset, och vad ni hör viskas i ert öra ska ni ropa ut på taken.
28 Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna. 29 Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt[b]? Ändå faller inte en enda av dem till marken utan er Far[c]. 30 (F) Och på er är till och med alla hårstrån räknade. 31 (G) Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar.
32 (H) Den som bekänner mig inför människorna ska också jag bekänna inför min Far i himlen. 33 (I) Men den som förnekar mig inför människorna ska också jag förneka inför min Far i himlen.
Inte fred utan svärd
34 (J) Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit för att sända fred, utan svärd. 35 Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor,[d] 36 (K) och var och en får sin familj till fiender.
37 (L) Den som älskar far eller mor mer än mig är inte värdig mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig är inte värdig mig. 38 (M) Den som inte tar sitt kors och följer mig är inte värdig mig. 39 (N) Den som finner sitt liv ska mista det, och den som mister sitt liv för min skull ska finna det.
40 (O) Den som tar emot er tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. 41 (P) Den som tar emot en profet för att det är en profet ska få en profets lön, och den som tar emot en rättfärdig för att det är en rättfärdig ska få en rättfärdigs lön. 42 Och den som bara ger till en av dessa små en bägare friskt vatten, därför att det är en lärjunge – jag säger er sanningen: Han ska inte gå miste om sin lön."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation