Old/New Testament

Isak välsignar Jakob

27 När Isak hade blivit gammal^[a] och hans ögon var så svaga att han inte kunde se, kallade han till sig sin äldste son Esau och sade till honom: ”Min son.” Han svarade honom: ”Jag är här.” ² Då sade han: ”Jag är gammal och vet inte när jag ska dö. ³ Ta därför dina jaktredskap, ditt koger och din båge, och gå ut i markerna och skjut något vilt åt mig. ⁴ Laga sedan åt mig något gott som jag tycker om och bär in det till mig, så att jag får äta och sedan välsigna dig innan jag dör.”

⁵ Rebecka hörde vad Isak sade till sin son Esau. När Esau gick ut i markerna för att skjuta något vilt att ta hem, ⁶ sade Rebecka till sin son Jakob: ”Lyssna! Jag hörde din far säga till din bror Esau: ⁷ Skaffa något vilt och laga åt mig något gott som jag kan äta. Sedan ska jag välsigna dig inför Herren innan jag dör. ⁸ Hör nu på mig, min son, och gör som jag säger. ⁹ Gå till hjorden och hämta två fina killingar, så ska jag laga något gott av dem åt din far, något som han tycker om. ¹⁰ Den ska du bära in till din far så att han får äta den och sedan välsigna dig innan han dör.”

^11 (A) Men Jakob sade till sin mor Rebecka: ”Min bror Esau är ju hårig, och jag är slät. ¹² Tänk om far rör vid mig? Då blir jag en bedragare i hans ögon och drar förbannelse över mig i stället för välsignelse.” ¹³ Men hans mor sade till honom: ”Den förbannelsen får komma över mig, min son. Hör bara vad jag säger och gå och hämta killingarna åt mig.”

¹⁴ Då gick han och hämtade dem och tog dem till sin mor, och hon lagade en god rätt som hans far tyckte om. ¹⁵ Sedan tog Rebecka fram sin äldste son Esaus högtidskläder, som hon hade inne hos sig, och satte dem på sin yngste son Jakob. ¹⁶ Med skinnen från killingarna täckte hon över hans händer och den bara delen av hans hals. ¹⁷ Sedan gav hon sin son Jakob den goda rätten och brödet som hon hade gjort i ordning.

¹⁸ Han gick in till sin far och sade: ”Far.” Han svarade: ”Vad vill du? Vem är du, min son?” ¹⁹ Jakob sade till sin far: ”Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort som du sade till mig. Sätt dig upp och ät av mitt vilt, så att du kan välsigna mig.” ²⁰ Men Isak sade till sin son: ”Hur kunde du finna det så snart, min son?” Han svarade: ”Herren din Gud sände det i min väg.”

²¹ Då sade Isak till Jakob: ”Kom hit, min son, och låt mig få röra vid dig och känna om du är min son Esau eller inte.” ²² Jakob gick då fram till sin far Isak, och han rörde vid honom och sade: ”Rösten är Jakobs, men händerna är Esaus.” ²³ Han kände inte igen honom, för händerna var håriga som hans bror Esaus händer. Han tänkte nu välsigna honom, ²⁴ men så frågade han: ”Är du verkligen min son Esau?” Han svarade: ”Ja.” ²⁵ Då sade han: ”Bär hit maten, min son, så att jag kan äta av viltet och välsigna dig.”

Jakob bar fram den till honom och han åt. Och han räckte honom vin och han drack. ²⁶ Sedan sade hans far Isak till honom: ”Kom hit och kyss mig, min son.” ²⁷ När han då gick fram och kysste honom, kände han lukten av hans kläder. Han välsignade honom och sade:

Esau ber om Isaks välsignelse

³⁰ När Isak hade gett Jakob sin välsignelse och Jakob just hade gått ut från honom, kom hans bror Esau hem från jakten. ³¹ Också han lagade en god rätt och bar in den till sin far och sade: ”Nu kan far sätta sig upp och äta av sin sons vilt och sedan välsigna honom.” ³² Hans far Isak frågade honom: ”Vem är du?” Han svarade: ”Jag är Esau, din förstfödde.”

³³ Då blev Isak mycket förskräckt och sade: ”Vem var då jägaren som kom med sitt vilt till mig? Jag åt av allt innan du kom och jag välsignade honom. Välsignad kommer han också att bli.” ³⁴ När Esau hörde vad hans far sade, ropade han högt och bittert: ”Far, välsigna mig också!” ³⁵ Men han svarade: ”Din bror kom med svek och tog din välsignelse.” ^36 (C) Då sade Esau: ”Heter han inte Jakob!^[b] Och nu har han bedragit mig två gånger! Han tog min förstfödslorätt och nu tog han min välsignelse också.”

Och han frågade: ”Har du ingen välsignelse kvar för mig?” ³⁷ Isak sade då till Esau: ”Se, jag har satt honom till herre över dig och gett honom alla hans bröder till tjänare, och försett honom med säd och vin. Vad ska jag då göra för dig, min son?” ^38 (D) Esau sade till sin far: ”Var det den enda välsignelse du hade, far? Välsigna mig också, far!” Och han började storgråta. ³⁹ Då svarade hans far Isak honom:

”Se, fjärran från jordens fruktbarhet

Jakob flyr till Harran

⁴¹ Esau fylldes av hat mot Jakob på grund av välsignelsen som hans far hade gett Jakob. Han sade till sig själv: ”Snart kommer tiden då vi ska sörja vår far. Då ska jag döda min bror Jakob.”

⁴² När det berättades för Rebecka vad hennes äldre son Esau hade sagt, skickade hon efter sin yngre son Jakob och sade till honom: ”Din bror Esau tänker hämnas på dig och döda dig. ^43 (F) Så lyssna nu, min son, på mig! Fly till min bror Laban i Harran ⁴⁴ och stanna hos honom en tid tills din brors vrede har lagt sig. ^45 (G) När din bror inte är arg på dig längre och han har glömt vad du gjort mot honom, då ska jag skicka bud och hämta dig därifrån. Varför skulle jag mista er båda^[e] på en och samma dag?”

^46 (H) Sedan sade Rebecka till Isak: ”Jag är trött på livet på grund av de hetitiska kvinnorna^[f]. Om Jakob tar sig en hustru bland landets kvinnor, en hetitiska som dessa, vad ska jag då leva för?”

28 Då kallade Isak till sig Jakob och välsignade honom och sade till honom: ”Du ska inte ta någon av Kanaans döttrar till hustru. ^2 (I) Bryt upp och bege dig till Paddan-Aram^[g], till din morfar Betuels hus. Ta dig en hustru därifrån, någon av döttrarna till din morbror Laban. ³ Gud den Allsmäktige ska välsigna dig och göra dig fruktsam och föröka dig så att du blir många folk. ^4 (J) Han ska ge Abrahams välsignelse åt dig och dina efterkommande, så att du får inta det land som Gud gav åt Abraham, det land där du nu bor som främling.”

⁵ Så sände Isak i väg Jakob, och han begav sig till Paddan-Aram, till aramén Laban, som var son till Betuel och bror till Rebecka, Jakobs och Esaus mor.

Esau tar sig en hustru till

⁶ Esau såg att Isak hade välsignat Jakob och sänt honom till Paddan-Aram för att hämta en hustru därifrån. Han hade välsignat honom och befallt honom: ”Du ska inte ta en hustru bland Kanaans döttrar.” ⁷ Och Jakob hade lytt sin far och mor och begett sig till Paddan-Aram.

⁸ Då förstod Esau att hans far Isak inte tyckte om kananeiskorna. ^9 (K) Därför gick han till Ismael och tog Mahalat till hustru, utöver de hustrur han redan hade. Hon var dotter till Ismael, Abrahams son, och syster till Nebajot.

Jakobs dröm i Betel

¹⁰ Jakob lämnade Beer-Sheba och begav sig mot Harran. ¹¹ Han kom till en plats där han måste stanna över natten, eftersom solen hade gått ner. Och han tog en av stenarna på platsen för att ha under huvudet och lade sig att sova.

^12 (L) Då hade han en dröm. Han såg en stege^[h] rest på jorden. Den nådde ända upp till himlen, och Guds änglar steg upp och ner^[i] på den. ¹³ Och se, Herren stod ovanför den^[j] och sade: ”Jag är Herren, din far Abrahams Gud och Isaks Gud. Det land där du ligger ska jag ge åt dig och dina efterkommande. ^14 (M) Din avkomma ska bli som stoftet på jorden och du ska utbreda dig åt väster och öster, norr och söder. Genom dig och din avkomma ska jordens alla släkten bli välsignade^[k]. ^15 (N) Och se, jag är med dig och ska bevara dig vart du än går, och jag ska föra dig tillbaka till detta land. Jag ska inte överge dig förrän jag har gjort vad jag lovat dig.”

¹⁶ När Jakob vaknade upp ur sömnen, sade han: ”Herren är verkligen på denna plats och jag visste det inte.” ^17 (O) Han greps av fruktan och sade: ”Hur helig är inte denna plats! Det måste vara Guds boning, här är himlens port.” ^18 (P) Tidigt på morgonen steg Jakob upp, och han tog stenen som han hade vilat sig mot och reste den till en stod^[l] och hällde olja över den. ^19 (Q) Och han kallade platsen Betel^[m]. Tidigare hette denna stad Luz.

²⁰ Jakob gav ett löfte och sade: ”Om Gud är med mig och bevarar mig på denna resa som jag gör och ger mig bröd att äta och kläder att ta på mig, ²¹ och jag kommer tillbaka till min fars hus i frid, då ska Herren vara min Gud. ^22 (R) Och stenen som jag har rest till en stod ska bli ett Guds hus, och av allt som du ger mig ska jag ge dig tionde.”

Lärjungaskapets krav

¹⁸ När Jesus såg att det samlades mycket folk omkring honom, befallde han att man skulle ta sig över till andra sidan sjön. ^19 (A) Då kom en skriftlärd fram och sade till honom: "Mästare^[a], jag vill följa dig vart du än går." ²⁰ Jesus sade till honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen^[b] har ingenstans att vila sitt huvud."

²¹ En annan av hans lärjungar sade till honom: "Herre, låt mig först gå bort och begrava min far^[c]." ²² Jesus svarade: "Följ mig, och låt de döda^[d] begrava sina döda."

Jesus stillar stormen

^23 (B) Jesus steg i båten, och hans lärjungar följde med honom. ²⁴ Då blåste det upp till full storm på sjön så att vågorna slog upp över båten. Men han sov. ²⁵ De kom då fram och väckte honom och sade: "Herre, rädda oss, vi går under!" ²⁶ Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Så lite tro ni har!" Sedan reste han sig och talade strängt till vindarna och sjön, och det blev alldeles stilla. ²⁷ Männen häpnade och sade: "Vem är han? Till och med vindarna och sjön lyder ju honom!"

Jesus botar två besatta

^28 (C) När Jesus kom över till gadarenernas område^[e] på andra sidan sjön, möttes han av två besatta^[f] som kom ut från gravarna. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig förbi den vägen. ²⁹ Nu skrek de: "Vad har du med oss att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?"

³⁰ En bit därifrån gick en stor svinhjord och betade. ³¹ De onda andarna bad honom: "Om du driver ut oss, skicka då in oss i svinhjorden." ³² Han sade till dem: "Far i väg!" Då kom andarna ut och for in i svinen, och hela hjorden rusade utför branten ner i sjön och omkom i vattnet.

³³ De som vaktade dem flydde in i staden och berättade allt, också om de besatta. ³⁴ Då gick hela staden ut för att möta Jesus, och när de fick se honom bad de att han skulle lämna deras område.