Old/New Testament
Herren besöker Abraham
18 Herren uppenbarade sig för Abraham vid Mamres terebintlund, där han satt vid tältöppningen när dagen var som hetast. 2 (A) Han såg upp, och se, tre män stod framför honom. När han fick syn på dem, skyndade han ut från tältöppningen för att möta dem. Han bugade sig till jorden 3 och sade: ”Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon så gå inte förbi din tjänare. 4 Låt mig hämta lite vatten så att ni kan tvätta era fötter[a] och vila er under trädet. 5 Jag ska också hämta lite bröd så att ni kan styrka er innan ni går vidare, när ni nu har vägen förbi er tjänare.” De sade: ”Ja, gör som du sagt.”
6 Abraham skyndade sig in i tältet till Sara och sade: ”Skynda dig, ta tre sea-mått fint mjöl![b] Knåda det och baka brödkakor.” 7 Själv sprang Abraham bort till boskapen och tog en späd och fin ungkalv och gav den åt sin tjänare, som skyndade sig att laga till den. 8 Sedan tog han gräddmjölk, sötmjölk och kalven han låtit laga till och satte fram det åt dem. Och han stod hos dem under trädet medan de åt.
9 Sedan frågade de honom: ”Var är din hustru Sara?” Han svarade: ”Där inne i tältet.” 10 (B) Då sade han: ”Jag kommer tillbaka till dig nästa år vid denna tid, och se, då ska din hustru Sara ha en son.” Detta hörde Sara där hon stod i tältöppningen bakom honom.[c]
11 (C) Men Abraham och Sara var gamla och hade nått hög ålder, och Sara hade inte längre det som kvinnor brukar ha. 12 (D) Sara log inom sig och tänkte: ”Ska jag få känna åtrå när jag är utsliten och min herre är gammal?” 13 Herren sade till Abraham: ”Varför log Sara och tänkte: Ska jag föda barn, jag som är så gammal? 14 (E) Skulle något vara omöjligt för Herren? Vid den bestämda tiden nästa år kommer jag tillbaka till dig, och då ska Sara ha en son.” 15 Då nekade Sara och sade: ”Jag log inte”, för hon blev rädd. Men han sade: ”Jo, du log.”
Abraham vädjar för Sodom
16 När männen bröt upp därifrån såg de ner mot Sodom, och Abraham följde dem en bit på vägen. 17 Då sade Herren: ”Kan jag dölja för Abraham vad jag tänker göra? 18 (F) Abraham ska ju bli ett stort och mäktigt folk, och i honom ska jordens alla folk bli välsignade. 19 (G) Jag har utvalt honom för att han ska befalla sina barn och efterkommande att hålla sig till Herrens väg och handla rätt och rättfärdigt, så att Herren kan uppfylla sina löften till Abraham.”
20 (H) Sedan sade Herren: ”Ropet över Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår. 21 Därför tänker jag gå ner och se om de har gjort så som i ropet som har nått mig. Om det inte är så, vill jag veta det.”
22 Männen vände sig därifrån och gick mot Sodom, men Abraham stod kvar inför Herren. 23 Och Abraham gick närmare och sade: ”Ska du förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige? 24 Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Ska du då utplåna den och inte skona orten för de femtio rättfärdigas skull som finns där? 25 (I) Aldrig att du skulle göra så, att låta den rättfärdige dö med den ogudaktige. Då skulle den rättfärdige få det som den ogudaktige. Aldrig! Skulle inte han som är hela jordens domare göra det som är rätt?” 26 Herren sade: ”Om jag finner femtio rättfärdiga inne i Sodom, ska jag skona hela orten för deras skull.”
27 (J) Abraham tog åter till orda och sade: ”Jag har vågat tala till Herren trots att jag är stoft och aska. 28 Kanske fattas det fem i de femtio rättfärdiga. Ska du då på grund av dessa fem förgöra hela staden?” Han svarade: ”Om jag finner fyrtiofem där, ska jag inte förgöra den.”
29 Men Abraham fortsatte att tala till honom: ”Kanske finns det fyrtio där.” Han svarade: ”För dessa fyrtios skull ska jag inte göra det.”
30 Då sade han: ”Herre, bli inte vred om jag talar en gång till. Kanske finns det trettio där.” Han svarade: ”Om jag finner trettio där, ska jag inte göra det.”
31 Men han sade: ”Jag har vågat tala till Herren. Kanske finns det tjugo där.” Han svarade: ”För dessa tjugos skull ska jag inte förgöra den.”
32 Då sade han: ”Herre, bli inte vred om jag talar bara en sista gång: Kanske finns det tio där.” Han svarade: ”För dessa tios skull ska jag inte förgöra den.”
33 När Herren hade talat färdigt med Abraham gick han därifrån, och Abraham återvände hem.
Synden i Sodom
19 På kvällen kom de två änglarna till Sodom, och Lot satt då i Sodoms port.[d] När Lot fick se dem reste han sig för att möta dem, och han föll ner med ansiktet mot jorden 2 (K) och sade: ”Mina herrar, kom med till er tjänares hus. Tvätta era fötter och stanna över natten. Sedan kan ni fortsätta er färd tidigt i morgon.” De svarade: ”Nej, vi stannar på torget[e] över natten.” 3 Men han bad dem så enträget att de vek av och kom in i hans hus. Han ordnade en festmåltid åt dem och bakade osyrat bröd[f], och de åt.
4 Innan de hade lagt sig omringades huset av männen i staden, Sodoms män, både unga och gamla, allt folket utan undantag. 5 (L) De ropade på Lot och sade till honom: ”Var är männen som kom till dig i natt? Skicka ut dem till oss så att vi får ligga med[g] dem.”
6 Då gick Lot ut till dem i porten, stängde dörren efter sig 7 (M) och sade: ”Mina bröder, gör inte så illa! 8 Jag har två döttrar som aldrig har legat med någon man. Låt mig skicka ut dem till er, så kan ni göra vad ni vill med dem. Gör bara inte något mot de här männen, eftersom de har kommit i skydd under mitt tak.”
9 Men de svarade: ”Flytta på dig!” De sade vidare: ”Han har kommit hit som främling, och nu vill han bli vår domare! Nu ska vi göra mer ont mot dig än mot dem.” Och de trängde sig med våld mot Lot och stormade fram för att spränga dörren.
10 Då räckte männen ut sina händer och drog in Lot till sig i huset och stängde dörren. 11 Männen utanför huset slog de med blindhet, både små och stora, så att de förgäves försökte finna dörren.
12 Sedan sade de till Lot: ”Har du några mer här? Någon svärson, söner, döttrar eller någon annan i staden som tillhör dig? För bort dem från den här platsen, 13 (N) för vi ska förgöra den. Deras rop har blivit så starkt inför Herren att Herren har sänt oss hit för att förgöra den.”
14 Då gick Lot ut och talade med sina svärsöner, de som skulle få hans döttrar, och sade: ”Bryt upp! Ta er ut från den här platsen, för Herren tänker förgöra staden.” Men hans svärsöner trodde att han skämtade.
Lot lämnar Sodom
15 När gryningen kom skyndade änglarna på Lot och sade: ”Bryt upp, ta med dig din hustru och dina båda döttrar som är här, så att du inte går under genom stadens synd.” 16 (O) När Lot dröjde tog männen hans hand, hans hustrus hand och hans båda döttrars händer, för Herren ville skona honom. De förde ut honom, och först när de var utanför staden släppte de honom.
17 När de hade fört ut dem, sade en av dem: ”Fly för livet! Se dig inte tillbaka och stanna inte någonstans på slätten. Fly till bergen så att du inte går under.” 18 Men Lot sade till dem: ”O nej, Herre. 19 Din tjänare har ju funnit nåd för dina ögon, och du har visat din stora godhet mot mig genom att rädda mitt liv. Men jag kan inte fly upp till bergen, för då kan olyckan hinna ifatt mig så att jag dör. 20 Se, staden där borta ligger nära. Det är lätt att fly dit och den är liten. Låt mig fly dit, så att jag får leva. Den är ju så liten.”
21 Då svarade han honom: ”Jag ska göra som du vill också i det här. Jag ska inte omstörta staden du talar om. 22 (P) Men skynda dig att fly dit, för jag kan inte göra något förrän du är där.” Därför fick staden namnet Soar[h].
Sodom och Gomorra går under
23 Solen hade gått upp över jorden när Lot kom till Soar. 24 (Q) Då lät Herren svavel och eld[i] regna ner från himlen, från Herren, över Sodom och Gomorra. 25 Han ödelade dessa städer, hela slätten, alla som bodde i städerna och det som växte på marken. 26 (R) Men Lots hustru som följde efter honom såg sig tillbaka, och hon blev en saltstod.
27 Tidigt nästa morgon gick Abraham till den plats där han hade stått inför Herren 28 och såg ner över Sodom och Gomorra och hela slättlandet. Då såg han rök stiga upp från landet, som röken från en smältugn. 29 När Gud ödelade städerna på slätten tänkte han på Abraham och lät Lot komma undan förödelsen, när han omstörtade[j] städerna där Lot hade bott.
Moab och Ben-Ammi
30 Lot drog ut från Soar upp till bergsbygden och bosatte sig där med sina båda döttrar, för han vågade inte bo kvar i Soar. Han bodde med sina båda döttrar i en grotta. 31 Då sade den äldre till den yngre: ”Vår far är gammal och det finns ingen man i landet som kan gå in till oss som man gör överallt på jorden. 32 Kom, vi ser till att vår far dricker vin, och sedan ligger vi med honom så att vi får barn genom vår far.” 33 Så gav de sin far vin att dricka den natten, och den äldre gick in och låg med honom. Han märkte inte när hon lade sig och inte heller när hon steg upp.
34 Nästa dag sade den äldre till den yngre: ”Jag låg med far i natt. Nu ser vi till att han dricker vin i natt också, och sedan går du in och ligger med honom så att vi får barn genom vår far.” 35 Så gav de sin far vin att dricka också den natten, och den yngre låg med honom. Han märkte inte när hon lade sig och inte heller när hon steg upp.
36 Och båda Lots döttrar blev havande genom sin far. 37 Den äldre födde en son som hon gav namnet Moab. Han är stamfar till de nuvarande moabiterna. 38 Den yngre födde också en son som hon gav namnet Ben-Ammi. Han är stamfar till de nuvarande ammoniterna.[k]
Rätt givande
6 Akta er för att göra era goda gärningar inför människor, för att bli sedda av dem. Då får ni ingen lön hos er Far i himlen. 2 När du ger en gåva[a] ska du inte basunera ut det, så som hycklarna[b] gör i synagogorna och på gatorna för att bli ärade av människor. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön.
3 Nej, när du ger en gåva, låt inte din vänstra hand veta vad den högra gör. 4 Då ges din gåva i det fördolda, och då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig.
Rätt bön
5 (A) Och när ni ber ska ni inte vara som hycklarna, som älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att synas inför människor. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön.
6 (B) Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Far som är i det fördolda. Då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig.
7 Och när ni ber ska ni inte rabbla tomma ord som hedningarna. De tänker att de ska bli bönhörda för sina många ords skull. 8 Var inte som de, för er Far vet vad ni behöver innan ni ber honom om det.
Herrens bön
9 (C) Så ska ni be:
Vår Far i himlen,
låt ditt namn bli helgat.
10 Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske,
på jorden som i himlen.
11 Ge oss i dag
vårt dagliga bröd[c].
12 Och förlåt oss våra skulder,
så som vi förlåter[d] dem
som står i skuld till oss.
13 Och för oss inte in i frestelse,
utan fräls oss från det onda[e].[f]
14 (D) För om ni förlåter människorna deras överträdelser, ska er himmelske Far också förlåta er. 15 (E) Men om ni inte förlåter människorna, ska inte heller er Far förlåta era överträdelser.
Rätt fasta
16 När ni fastar[g], se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sina ansikten för att visa människor att de fastar. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön.
17 Nej, när du fastar, smörj in ditt huvud och tvätta ditt ansikte 18 så att inte människor ser att du fastar, utan bara din Far som är i det fördolda. Då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation