Old/New Testament
Hagar och Ismael
16 Abrams hustru Saraj hade inte fött några barn åt honom. Men hon hade en egyptisk slavinna som hette Hagar[a]. 2 Och Saraj sade till Abram: ”Se, Herren har gjort mig ofruktsam. Gå in till min slavinna. Kanske kan jag få barn genom henne[b].” Och Abram lyssnade till Sarajs ord. 3 När Abram hade bott tio år i Kanaans land[c], tog hans hustru Saraj sin egyptiska slavinna Hagar och gav henne till hustru åt sin man Abram. 4 Han gick in till Hagar och hon blev havande. Men när hon märkte att hon var havande, började hon förakta sin husmor.
5 Då sade Saraj till Abram: ”Den kränkning jag utsätts för ska komma över dig. Jag lade själv min slavinna i din famn, men när hon märkte att hon var havande började hon förakta mig. Herren får döma mellan mig och dig.” 6 Abram sade till Saraj: ”Se, din slavinna är i din hand. Gör med henne som du finner bäst.” När Saraj då bestraffade henne, flydde hon bort från henne.
7 Men Herrens ängel fann henne vid en vattenkälla i öknen, den källa som ligger vid vägen till Shur. 8 Han sade: ”Hagar, Sarajs slavinna, varifrån kommer du och vart går du?” Hon svarade: ”Jag är på flykt från min husmor Saraj.” 9 Då sade Herrens ängel till henne: ”Gå tillbaka till din husmor och ödmjuka dig under henne.” 10 Och Herrens ängel fortsatte: ”Jag ska göra dina efterkommande så talrika att man inte kan räkna dem.” 11 Sedan sade Herrens ängel till henne:
”Se, du är havande,
och du ska föda en son.
Du ska kalla honom Ismael[d],
för Herren har hört
hur du har lidit.
12 (A) Han ska vara som en vildåsna.
Hans hand ska vara mot alla
och allas hand mot honom.
Och han ska bo mitt emot[e]
alla sina bröder.”
13 Och hon gav ett namn åt Herren som hade talat med henne. Hon sade: ”Du är den Gud som ser mig”, för hon tänkte: ”Har jag här fått se en skymt av honom som ser mig?” 14 Därför kallar man brunnen Beer-Lahaj-Roi[f]. Den ligger mellan Kadesh och Bered.
15 (B) Hagar födde en son åt Abram. Och Abram gav sonen som Hagar fött namnet Ismael. 16 Abram var åttiosex år[g] när Hagar födde Ismael åt honom.
Löftet om Isak
17 När Abram var nittionio år[h] uppenbarade sig Herren för honom och sade: ”Jag är Gud den Allsmäktige[i]. Vandra inför mig och var fullkomlig. 2 Jag ska upprätta mitt förbund mellan mig och dig, och jag ska föröka dig mycket.”
3 Då föll Abram ner på sitt ansikte, och Gud sade till honom: 4 (C) ”Se, detta är mitt förbund med dig: Du ska bli far till många folk. 5 (D) Därför ska du inte mer heta Abram, utan ditt namn ska vara Abraham,[j] för jag har gjort dig till far för många folk.[k] 6 Jag ska göra dig mycket fruktsam och låta folkslag komma från dig, och kungar ska utgå från dig.
7 Och jag ska upprätta mitt förbund mellan mig och dig och dina efterkommande från släkte till släkte, ett evigt förbund. Jag ska vara din Gud och dina efterkommandes Gud. 8 Det land där du bor som främling, hela Kanaans land, ska jag ge åt dig och dina efterkommande som egendom för evigt. Och jag ska vara deras Gud.”
Omskärelse
9 Sedan sade Gud till Abraham: ”Du ska hålla mitt förbund, du och dina efterkommande från släkte till släkte. 10 (E) Och detta är det förbund mellan mig och dig och dina efterkommande som ni ska hålla: Alla av manligt kön hos er ska omskäras[l]. 11 Ni ska skära bort er förhud, och det ska vara tecknet på förbundet mellan mig och er. 12 I generation efter generation ska ni omskära alla av manligt kön bland er när de är åtta dagar gamla, både den som är född i huset och den som köpts för pengar från främmande folk och som inte är din ättling. 13 Den som är född i ditt hus och den som du köpt för pengar ska omskäras. Mitt förbund ska vara på ert kött som ett evigt förbund. 14 Men en oomskuren, en av manligt kön som inte fått förhuden bortskuren, han ska utrotas från sitt folk. Han har brutit mitt förbund.”
15 Och Gud sade till Abraham: ”Din hustru Saraj ska du inte mer kalla Saraj, utan hennes namn ska vara Sara.[m] 16 (F) Jag ska välsigna henne och ge dig en son också med henne. Jag ska välsigna henne så att folkslag och kungar över folk ska komma från henne.” 17 Då föll Abraham ner på sitt ansikte, men han log[n] och sade för sig själv: ”Ska det födas barn åt en man som är hundra år? Och ska Sara föda barn, hon som är nittio år?”
18 Och Abraham sade till Gud: ”Låt bara Ismael få leva inför dig!” 19 (G) Men Gud sade: ”Nej, din hustru Sara ska föda en son åt dig, och du ska ge honom namnet Isak. Jag ska upprätta mitt förbund med honom, som ett evigt förbund med hans avkomma efter honom.
20 (H) Men också när det gäller Ismael har jag hört din bön. Jag ska välsigna honom och göra honom fruktsam och föröka honom mycket. Han ska bli far till tolv hövdingar, och jag ska göra honom till ett stort folk. 21 (I) Men mitt förbund ska jag upprätta med Isak, honom som Sara ska föda åt dig vid denna tid nästa år.”
22 När Gud hade talat färdigt med Abraham steg han upp från honom.
23 Samma dag tog Abraham sin son Ismael och alla som var födda i hans hus och alla som var köpta för pengar, alla av manligt kön bland hans husfolk, och skar bort deras förhud så som Gud hade sagt till honom. 24 Abraham var nittionio år när han blev omskuren, 25 och hans son Ismael var tretton år när han blev omskuren. 26 På samma dag blev Abraham och hans son Ismael omskurna. 27 Och alla männen i hans hus, både de som var födda i huset och de som var köpta för pengar från främmande folk, blev omskurna tillsammans med honom.
Äktenskapsbrott
27 (A) Ni har hört att det är sagt: Du ska inte begå äktenskapsbrott.[a] 28 (B) Jag säger er: Den som ser med begär på en kvinna[b] har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta. 29 (C) Om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig! Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela din kropp kastas i Gehenna. 30 Och om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig! Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela din kropp hamnar i Gehenna.
31 Det är sagt: Den som skiljer sig från sin hustru ska ge henne skilsmässobrev.[c] 32 (D) Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än sexuell synd, han blir orsak till att äktenskapsbrott begås[d] med henne. Och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.
Ja och nej
33 Ni har också hört att det är sagt till fäderna: Du ska inte svära falskt, och: Du ska hålla din ed inför Herren.[e] 34 (E) Jag säger er: Ni ska inte svära alls – varken vid himlen, för den är Guds tron, 35 (F) eller vid jorden, för den är pallen för hans fötter, eller vid Jerusalem, för det är den store Kungens stad. 36 Du ska inte heller svära vid ditt huvud, för du kan inte göra ett enda hårstrå vitt eller svart. 37 Ert ord ska vara ’ja’ eller ’nej’.[f] Allt därutöver kommer från den onde[g].
Kärlek och inte hämnd
38 Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand.[h] 39 (G) Jag säger er: Stå inte emot den som är ond. Om någon slår[i] dig på högra kinden, vänd då också andra kinden mot honom. 40 (H) Om någon vill dra dig inför rätta och ta din tunika[j], så låt honom få manteln[k] också. 41 Om någon tvingar dig att gå med en mil[l], så gå två mil med honom. 42 (I) Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig.
43 Ni har hört att det är sagt:[m] Du ska älska din nästaoch hata din fiende[n]. 44 (J) Jag säger er: Älska era fiender och be för dem som förföljer er. 45 Då är ni er himmelske Fars barn, för han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.
46 För om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte tullindrivare[o] det också? 47 (K) Och om ni bara hälsar på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också? 48 Var alltså fullkomliga, så som er himmelske Far är fullkomlig.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation