Old/New Testament

Floden kommer

7 Herren sade till Noa: ”Gå in i arken med hela din familj. Dig har jag nämligen funnit rättfärdig inför mig i detta släkte. ² Av alla rena fyrfotadjur^[a] ska du ta med dig sju par, hanne och hona, men av sådana fyrfotadjur som inte är rena ett par, hanne och hona, ³ likaså av himlens fåglar sju par, hanne och hona, för att en avkomma ska leva vidare över hela jorden. ⁴ Om sju dagar ska jag låta det regna på jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag ska utplåna från jorden alla varelser som jag har gjort.” ⁵ Och Noa gjorde i allt som Herren hade befallt honom.

⁶ Noa var sexhundra år när floden kom med sitt vatten över jorden. ⁷ Han gick in i arken med sina söner och sin hustru och sina sonhustrur undan flodens vatten. ⁸ Av både rena och orena fyrfotadjur, av fåglar och av allt som krälar på marken ⁹ gick två och två, hanne och hona, in till Noa i arken, så som Gud hade befallt Noa. ¹⁰ Och efter de sju dagarna kom flodens vatten över jorden.

^11 (A) Det år då Noa var sexhundra år, på sjuttonde dagen i andra månaden, bröt alla det stora djupets källor fram, himlens fönster öppnades, ¹² och det regnade över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter. ¹³ Just den dagen gick Noa in i arken tillsammans med sina söner Sem, Ham och Jafet, sin hustru och sina tre sonhustrur. ¹⁴ De hade med sig alla djur efter deras slag: vilda djur och boskapsdjur, kräldjur som rör sig på jorden och fåglar, alla flygande varelser. ¹⁵ De gick in till Noa i arken, två och två av allt levande, det som hade livsande i sig. ¹⁶ De som gick in var hanne och hona av allt levande, så som Gud hade befallt Noa.

Och Herren stängde igen om honom.

¹⁷ Floden kom över jorden i fyrtio dagar, och vattnet steg och lyfte arken så att den höjde sig över jorden. ¹⁸ Vattnet tilltog och steg högt över jorden, och arken flöt på vattnet. ¹⁹ Och vattnet bredde ut sig mer och mer över jorden, tills det täckte alla höga berg under hela himlen. ²⁰ Femton alnar^[b] över topparna steg vattnet, och bergen blev övertäckta.

²¹ Då dog allt levande på jorden: fåglar och boskapsdjur, vilda djur och alla smådjur som rörde sig på jorden, likaså alla människor. ²² Allt som fanns på torr mark omkom, allt som hade livsande i sig. ^23 (B) Alla levande varelser på jordens yta utplånades, både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. De utplånades från jorden. Bara Noa och de som var med honom i arken räddades.^{[c] 24} Och vattnet stod högt över jorden i hundrafemtio dagar.

Floden upphör

8 Men Gud tänkte på Noa och på alla vilda djur och alla boskapsdjur som var med honom i arken, och han lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan. ² Djupets källor och himlens fönster stängdes och regnet från himlen upphörde. ³ Vattnet drog sig tillbaka från jorden mer och mer. Efter hundrafemtio dagar började det avta. ⁴ Den sjuttonde dagen i sjunde månaden stannade arken på Araratbergen^[d]. ⁵ Vattnet fortsatte att minska fram till den tionde månaden. Första dagen i den månaden blev bergstopparna synliga.

⁶ Efter fyrtio dagar öppnade Noa luckan som han hade gjort på arken ⁷ och lät en korp flyga ut. Den flög fram och tillbaka, tills vattnet hade torkat bort från jorden. ⁸ Sedan lät han en duva^[e] flyga ut för att få se om vattnet hade sjunkit undan från jordens yta. ⁹ Men duvan hittade ingen plats där hon kunde vila sin fot utan kom tillbaka till honom i arken, eftersom vatten täckte hela jorden. Då räckte Noa ut handen och tog in duvan till sig i arken. ¹⁰ Sedan väntade han ytterligare sju dagar innan han lät duvan flyga ut ur arken än en gång. ¹¹ Mot kvällen kom hon tillbaka till honom, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i näbben. Noa förstod då att vattnet hade sjunkit undan från jorden. ¹² Men han väntade ännu sju dagar innan han lät duvan flyga ut igen. Då kom hon inte mer tillbaka till honom.

¹³ Det sexhundraförsta året, på första dagen i den första månaden, hade vattnet torkat bort från jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg att jordytan hade torkat. ¹⁴ Och den tjugosjunde dagen i andra månaden var jorden alldeles torr. ¹⁵ Då talade Gud till Noa och sade: ¹⁶ ”Gå ut ur arken med din hustru, dina söner och dina sonhustrur. ^17 (C) Låt alla de djur, allt levande som du har hos dig, gå med dig, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som rör sig på marken, så att de växer till och blir fruktsamma och förökar sig på jorden.”

¹⁸ Så gick Noa ut med sina söner, sin hustru och sina sonhustrur. ¹⁹ Och alla fyrfotadjur och kräldjur, alla fåglar och alla djur som rör sig på jorden, alla efter sina slag, gick ut ur arken.

Noas offer och Herrens löfte

²⁰ Noa byggde ett altare åt Herren och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret. ^21 (D) När Herren kände den ljuvliga doften, sade han till sig själv: ”Härefter ska jag inte mer förbanna marken för människans skull, för hennes hjärtas tankar är onda ända från ungdomen. Jag ska aldrig mer döda allt levande så som jag nu har gjort.

Gud sluter förbund med Noa

9 ^(E) Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: ”Var fruktsamma, föröka er och uppfyll jorden. ² Fruktan och skräck för er ska komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himlen, över allt som krälar på marken och över alla fiskar i havet. De är givna i er hand. ^3 (F) Allt som rör sig och lever ska ni ha till föda. Så som jag har gett er de gröna örterna ger jag er nu allt detta.

^4 (G) Men kött som har kvar sitt liv, nämligen sitt blod, ska ni inte äta. ⁵ Och för ert eget blod, alltså ert liv, ska jag kräva räkenskap. Jag ska utkräva det av alla djur, och likaså av människorna. Av var och en som dödar sin broder ska jag utkräva den människans liv.

⁸ Vidare sade Gud till Noa och hans söner: ⁹ ”Se, jag ska upprätta mitt förbund med er och era efterkommande efter er ¹⁰ och med alla levande varelser som är hos er: fåglar, boskapsdjur och jordens alla vilda djur, alla som har gått ut ur arken, alla djur på jorden. ^11 (I) Jag ska upprätta mitt förbund med er: Aldrig mer ska allt liv utrotas genom flodens vatten. Aldrig mer ska en flod komma och fördärva jorden.”

¹² Och Gud sade: ”Detta är tecknet på det förbund som jag för all framtid sluter med er och med alla levande varelser hos er: ¹³ Min båge sätter jag i skyn, och den ska vara tecknet på förbundet mellan mig och jorden. ¹⁴ När jag låter moln stiga upp över jorden och bågen syns i skyn ¹⁵ ska jag tänka på mitt förbund, det som har slutits mellan mig och er och alla levande varelser, allt liv, och vattnet ska inte mer bli en flod som utplånar allt liv. ¹⁶ När bågen syns i skyn och jag ser på den, ska jag tänka på det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser, allt liv på jorden.” ¹⁷ Och Gud sade till Noa: ”Detta är tecknet på det förbund som jag har upprättat mellan mig och allt liv på jorden.”

Noa och hans söner

¹⁸ Noas söner som gick ut ur arken var Sem, Ham och Jafet. Ham var far till Kanaan. ¹⁹ Dessa tre var Noas söner och från dem har jordens alla folk spritt ut sig.

²⁰ Noa var jordbrukare och den förste som anlade en vingård.^{[f] 21} Men när han drack av vinet blev han berusad och låg blottad i sitt tält. ²² Ham, Kanaans far, såg sin far naken och berättade det för sina båda bröder, som var utanför tältet. ²³ Men Sem och Jafet tog en mantel och lade den på sina axlar, gick baklänges in och täckte över sin fars nakna kropp. De vände bort ansiktet så att de inte såg sin fars nakenhet.

²⁴ När Noa vaknade upp ur ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom, sade han:

²⁶ Han sade vidare:

²⁸ Noa levde trehundrafemtio år efter floden. ²⁹ Alltså blev Noas hela ålder niohundrafemtio år. Därefter dog han.

Johannes Döparen

3 ^(A) Vid den tiden trädde Johannes Döparen fram och förkunnade i Judeens öken ^2 (B) och sade: "Omvänd er! Himmelriket^[a] är nära." ³ Det var om honom det sades genom profeten Jesaja:

⁴ Johannes hade kläder av kamelhår och ett läderbälte^[c] runt midjan, och hans mat var gräshoppor^[d] och vildhonung. ⁵ Folket i Jerusalem och hela Judeen och hela Jordanområdet kom ut till honom, ⁶ och de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan.

^7 (C) Men när han såg att många fariseer och saddukeer^[e] kom till platsen där han döpte^[f], sade han till dem: "Huggormsyngel!^[g] Vem har visat er att ni ska fly den kommande vredesdomen? ⁸ Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. ^9 (D) Och tro inte att ni kan säga inom er: Vi har Abraham till far. För jag säger er att Gud kan väcka upp barn åt Abraham ur dessa stenar.^{[h] 10 (E)} Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt huggs bort och kastas i elden.

^11 (F) Jag döper er i vatten till omvändelse. Men den som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte ens värdig att ta av honom sandalerna^[i]. Han ska döpa er i den helige Ande och eld. ^12 (G) Han har sin kastskovel^[j] i handen, och han ska rensa sin tröskplats och samla sitt vete i ladan. Men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar."

Jesus blir döpt

^13 (H) Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. ¹⁴ Men Johannes försökte hindra honom och sade: "Jag behöver döpas av dig – och du kommer till mig!" ¹⁵ Jesus svarade honom: "Låt det nu ske. Det är så vi ska uppfylla all rättfärdighet." Då lät han det ske.

^16 (I) När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Då öppnades himlen, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom. ^17 (J) Och en röst från himlen sade: "Han är min älskade Son. I honom har jag min glädje."