Old/New Testament
Den flygande bokrullen
5 (A) Jag lyfte åter min blick och såg, och se, en bokrulle flög fram. 2 (B) Ängeln sade till mig: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en bokrulle flyga fram. Den är tjugo alnar lång och tio alnar bred.”[a] 3 (C) Då sade han till mig: ”Detta är förbannelsen som går ut över hela landet. Var och en som stjäl ska från och med nu bli utrotad enligt denna skrift, och var och en som svär ska från och med nu bli utrotad enligt denna skrift.
4 Jag har sänt ut den,
säger Herren Sebaot,
och den ska gå in i tjuvens hus
och in hos den som svär falskt[b]
vid mitt namn.
Den ska stanna där i huset
och fräta sönder det
med trävirke och stenar.”
Kvinnan i korgen
5 Sedan kom ängeln som talade med mig fram och sade till mig: ”Lyft nu din blick och se vad som kommer fram.”
6 ”Vad är det?” frågade jag. ”Det är en sädeskorg[c]” svarade han och tillade: ”Så är det med dem[d] i hela landet.” 7 Och se, ett lock av bly lyfte sig och det satt en kvinna i korgen. 8 Han sade: ”Detta är ondskan.” Och han knuffade ner henne i korgen och slog igen blylocket över öppningen.
9 Jag lyfte sedan min blick och såg, och se, två kvinnor kom fram. Och vinden fyllde deras vingar, för de hade vingar som storken. De lyfte upp korgen mellan jorden och himlen. 10 Och jag sade till ängeln som talade med mig: ”Vart ska de föra korgen?” 11 (D) Han svarade mig: ”Till Shinars land[e] för att bygga ett hus åt henne, och när det är färdigt ska hon sättas ner på sin plats.”
De fyra vagnarna
6 Jag lyfte åter min blick och såg, och se, fyra vagnar kom fram mellan två berg, och bergen var av koppar. 2 (E) Framför den första vagnen var röda hästar, framför den andra vagnen svarta, 3 framför den tredje vagnen vita och framför den fjärde vagnen fläckiga, starka hästar. 4 Då frågade jag ängeln som talade med mig: ”Vad betyder dessa, min herre?” 5 (F) Ängeln svarade mig: ”Det är himlens fyra vindar[f] som drar ut inför hela jordens Herre.
6 Vagnen med de svarta hästarna drar mot nordlandet, och de vita följer efter dem, medan de fläckiga drar mot sydlandet.” 7 (G) När de starka gav sig av, var de ivriga att fara omkring på jorden. Då sade han: ”Ge er av, far ut över jorden!” Och de for ut över jorden. 8 (H) Och han ropade på mig och sade: ”Se, de som drar ut mot nordlandet låter min Ande finna ro[g] i nordlandet.”
Översteprästen Josuas kröning
9 Herrens ord kom till mig. Han sade: 10 Ta emot gåvorna från de landsflyktiga, från Heldaj, Tobia och Jedaja. Gå samma dag bort till det hus som tillhör Josia, Sefanjas son, dit de gick efter återkomsten från Babel. 11 Du ska ta emot silver och guld och göra kronor som du ska sätta på översteprästen Josuas, Josadaks sons, huvud. 12 (I) Och du ska säga till honom: ”Så säger Herren Sebaot:
Se, en man vars namn är Telningen[h].
Under honom ska det gro,
och han ska bygga Herrens tempel.
13 (J) Ja, han ska bygga Herrens tempel,
han ska vinna härlighet
och sitta på sin tron och regera.
En präst ska han vara på sin tron,[i]
och frid ska råda mellan båda.
14 Kronorna ska finnas i Herrens tempel till minne av Helem och Tobia, Jedaja och Hen, Sefanjas son. 15 (K) Fjärran ifrån ska man komma för att bygga på Herrens tempel, och ni ska förstå att Herren Sebaot har sänt mig till er. Så ska ske om ni lyder Herren er Guds röst.”
Falsk laglydnad
7 I kung Darejaveshs fjärde regeringsår kom Herrens ord till Sakarja, på fjärde dagen i nionde månaden[j], som är månaden Kislev.
2 Från Betel[k] hade då Sareser och Regem-Melek med sina män blivit sända för att bönfalla inför Herren 3 (L) och fråga prästerna i Herren Sebaots hus och profeterna följande: ”Ska jag gråta och fasta i femte månaden, som jag har gjort i många år?”
4 Då kom Herrens ord till mig. Han sade: 5 (M) ”Säg till allt folket i landet och till prästerna: När ni under sjuttio år har fastat och klagat i femte och sjunde månaden,[l] är det då för mig ni har fastat? 6 Och när ni äter och dricker, är det inte då för er själva som ni äter och dricker? 7 (N) Är inte detta de ord som Herren predikade genom forna tiders profeter, när Jerusalem ännu levde i lugn och ro med sina städer omkring sig och Sydlandet och Låglandet ännu var bebodda?”
Folket har inte lyssnat
8 Och Herrens ord kom till Sakarja. Han sade: 9 (O) Så säger Herren Sebaot:
”Döm rätta domar
och visa varandra
godhet och barmhärtighet.
10 (P) Förtryck inte änkan
och den faderlöse,
främlingen och den fattige,
och tänk inte ut ont
mot varandra i era hjärtan.”
11 (Q) Men de ville inte lyssna på detta utan var upproriska och stängde sina öron så att de inte hörde. 12 (R) De gjorde sina hjärtan hårda som diamant så att de inte hörde den undervisning och de ord som Herren Sebaot genom sin Ande hade sänt genom forna tiders profeter.
Därför kom stor vrede från Herren Sebaot. 13 (S) Och liksom de inte ville höra när han ropade, vill jag inte höra när de ropar, sade Herren Sebaot. 14 (T) ”Jag ska skingra dem genom en stormvind bland alla hednafolk som de inte känner.” Så har nu landet blivit öde efter dem, ingen kommer eller går, för de gjorde det ljuvliga landet till en ödemark.
Framtida välsignelse över Jerusalem
8 Och Herren Sebaots ord kom till mig. Han sade: 2 (U) Så säger Herren Sebaot:
Jag ivrar för Sion med stor iver,
med stor vrede ivrar jag för henne.
3 (V) Så säger Herren:
Jag ska vända åter till Sion
för att bo mitt i Jerusalem,
och Jerusalem ska kallas
”sanningens stad”
och Herren Sebaots berg
”det heliga berget”.
4 Så säger Herren Sebaot:
Än en gång ska det finnas
gamla män och kvinnor
på Jerusalems gator,
var och en med sin stav i handen
för sin höga ålders skull.
5 Och stadens gator ska vara fulla
av pojkar och flickor
som leker där.
6 (W) Så säger Herren Sebaot:
Även om det verkar
alltför underbart
för dem som är kvar
av detta folk i de dagarna,
skulle det då vara
alltför underbart också för mig?
säger Herren Sebaot.
7 (X) Så säger Herren Sebaot:
Se, jag ska frälsa mitt folk
från landet i öst
och från landet i väst.
8 (Y) Jag ska låta dem komma
och bo i Jerusalem,
de ska vara mitt folk
och jag ska vara deras Gud
i sanning och rättfärdighet.
9 (Z) Så säger Herren Sebaot:
Fatta mod, ni som i dessa dagar
hör dessa ord från profeterna
som talade när grunden lades
till Herren Sebaots hus,
templet som skulle byggas.
10 (AA) Före den tiden
fick varken människor eller djur
lön för sin strävan.
Ingen hade ro för sina fiender,
vare sig han gick ut eller in,
för jag vände alla människor
mot varandra.
11 Men nu är jag inte längre
som i forna dagar
mot dem som är kvar av detta folk,
säger Herren Sebaot,
12 (AB) för nu ska det sås i frid.
Vinstocken ska ge sin frukt,
jorden sin gröda
och himlen sin dagg.
Jag ska låta
dem som är kvar av detta folk
få ärva allt detta.
13 Och liksom ni,
både Juda hus och Israels hus,
har varit en förbannelse
bland hednafolken,
så ska ni nu när jag frälst er
bli en välsignelse.
Var inte rädda, fatta mod!
14 Så säger Herren Sebaot: Liksom jag beslöt att sända olycka över er när era fäder väckte min vrede, säger Herren Sebaot, och jag då inte ångrade det, 15 så har jag i denna tid åter beslutat att göra gott mot Jerusalem och Juda hus. Var inte rädda!
16 (AC) Men detta är vad ni ska göra:
Tala sanning med varandra,
döm rätta domar i era portar,
domar som ger frid.
17 (AD) Tänk inte ut ont mot varandra
i era hjärtan
och ha inte kärlek till falska eder,
för allt sådant hatar jag,
säger Herren.
18 Herren Sebaots ord kom till mig. Han sade: 19 (AE) Så säger Herren Sebaot:
Fastedagarna i fjärde, femte,
sjunde och tionde månaden[m]
ska för Juda hus
bli till fröjd och glädje,
till glada högtider.
Och ni ska älska sanning och frid.
Hedningarnas frälsning
20 (AF) Så säger Herren Sebaot:
Än en gång ska folk komma hit,
ja, många städers invånare.
21 (AG) Och de som bor i en stad
ska gå till en annan och säga:
”Låt oss gå och bönfalla inför Herren
och söka Herren Sebaot.
Jag själv ska också gå.”
22 Ja, många folk
och mäktiga hednafolk
ska komma och söka
Herren Sebaot i Jerusalem,
och de ska åkalla Herren.
23 Så säger Herren Sebaot: På den tiden ska tio män av alla språk och folk ta tag i mantelfållen på en judisk man och säga: ”Låt oss gå med er, för vi har hört att Gud är med er.”
Halleluja
19 (A) Sedan hörde jag liksom en stark röst från en stor skara i himlen:
"Halleluja![a]
Frälsningen och äran och makten tillhör vår Gud,
2 (B) för hans domar
är sanna och rätta.
Han har dömt den stora skökan
som fördärvade jorden
med sin otukt
och straffat henne
för sina tjänares blod."
3 (C) Än en gång sade de: "Halleluja!" Och röken från henne stiger i evigheters evighet. 4 (D) Och de tjugofyra äldste och de fyra varelserna föll ner och tillbad Gud som sitter på tronen och sade: "Amen. Halleluja!" 5 (E) Och från tronen kom en röst som sade:
"Prisa vår Gud,
alla hans tjänare,
ni som vördar honom,
både små och stora!"
6 (F) Och jag hörde liksom rösten från en stor skara, som bruset av väldiga vatten och dånet av kraftig åska, och de sade:
"Halleluja!
Herren vår Gud den Allsmäktige
är nu kung.
7 (G) Låt oss glädjas och jubla
och ge honom äran,
för Lammets bröllop har kommit
och hans brud har gjort sig redo.
8 (H) Skinande rent linne
har hon fått att klä sig i."
Linnet är de heligas rättfärdighet[b].
9 (I) Och ängeln sade till mig: "Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid." Och han tillade: "Dessa Guds ord är sanna." 10 (J) Jag föll då ner för hans fötter för att tillbe honom, men han sade till mig: "Gör inte så! Jag är bara en medtjänare till dig och dina bröder som har Jesu vittnesbörd. Gud ska du tillbe. Jesu vittnesbörd är profetians ande."
Ryttaren på den vita hästen
11 (K) Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. 12 (L) Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv, 13 (M) och han var klädd i en mantel som var doppad i blod, och hans namn är Guds Ord.[c] 14 (N) De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt rent linne. 15 (O) Ur hans mun kom ett skarpt svärd som han ska slå folken med, och han ska styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. 16 (P) Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: "Kungarnas Kung och herrarnas Herre."
17 (Q) Och jag såg en ängel som stod i solen och ropade med stark röst till alla fåglar som flög uppe på himlen: "Kom och samlas till Guds stora måltid, 18 så ska ni få äta kött av kungar och befälhavare och mäktiga män, kött av hästar och deras ryttare och kött av alla människor, fria och slavar, små och stora."
19 (R) Och jag såg vilddjuret och jordens kungar och deras härar samlade till strid mot ryttaren på hästen och mot hans här. 20 (S) Och vilddjuret greps tillsammans med den falske profeten, som hade gjort tecken inför vilddjuret och därigenom förlett dem som tagit emot vilddjurets märke och tillbett dess bild. Båda kastades levande i eldsjön som brinner av svavel. 21 (T) De andra dödades med svärdet som gick ut ur ryttarens mun, och alla fåglarna åt sig mätta av deras kött.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation