Old/New Testament
Israel ska återvända till sitt land
4 (A) Det ska ske i den yttersta tiden
att berget med Herrens hus
ska stå fast grundat
och vara högst bland bergen,
upphöjt över höjderna.
Och alla folk ska strömma dit.
2 (B) och många folk ska gå i väg och säga:
”Kom, låt oss gå upp
till Herrens berg,
till Jakobs Guds hus.
Han ska lära oss sina vägar
så att vi kan vandra
på hans stigar.”
För undervisningen
ska gå ut från Sion,
Herrens ord från Jerusalem.
3 (C) Han ska döma mellan många folk
och skipa rätt åt mäktiga hednafolk,
ända bort i fjärran land.
Då ska de smida sina svärd
till plogbillar
och sina spjut till vingårdsknivar.
Folken ska inte lyfta svärd
mot varandra
och inte mer öva för krig.[a]
4 (D) Var och en ska sitta
under sin vinstock och sitt fikonträd[b]
utan fruktan,
för så har Herren Sebaots mun talat.
5 (E) Alla andra folk vandrar
vart och ett i sin guds namn,
men vi ska vandra
i Herren vår Guds namn,
alltid och för evigt.
6 (F) På den dagen, säger Herren,
ska jag samla de haltande
och föra samman de fördrivna
och dem som jag har plågat.
7 (G) Jag ska göra de haltande till en rest
och de fördrivna
till ett mäktigt folk,
och Herren ska vara kung
över dem på Sions berg
från nu och till evig tid.
8 (H) Och du Herdetorn,
dottern Sions kulle,
till dig ska det komma,
det forna herraväldet ska komma,
dottern Jerusalems kungadöme.
9 (I) Men varför ropar du så högt?
Finns det ingen kung hos dig,
är din rådgivare borta
eftersom du gripits av vånda
likt en barnaföderska?
10 (J) Vrid dig i födslosmärtor
likt en födande kvinna,
dotter Sion,
för nu måste du dra ut ur staden
och bo på öppna fältet.
Ända till Babel[c] ska du komma.
Där ska du befrias,
där ska Herren förlossa dig
ur dina fienders hand.
11 (K) Nu samlas många folk mot dig,
och de säger:
”Hon ska bli orenad,
och våra ögon ska se
med lust på Sion.”
12 (L) Men de känner inte
Herrens tankar,
de förstår inte hans rådslut,
att han har samlat dem
som kärvar till tröskplatsen.
13 (M) Res dig och tröska[d], dotter Sion,
för jag ska ge dig horn av järn
och klövar av koppar.
Du ska krossa många folk
och viga bytet från dem åt Herren,
deras skatter åt hela jordens Herre.
Messias ska komma från Betlehem
5 Samla nu dina skaror,
du skarornas stad.
De reser belägringsvallar mot oss,
de slår Israels domare
med käpp på kinden.
2 (N) Men du, Betlehem Efrata
som är så liten
bland Juda tusenden,
från dig ska det åt mig komma
en som ska härska över Israel.
Hans ursprung är före tiden,
från evighetens dagar.[e]
3 (O) Därför ska han överge dem
fram till den tid
då hon som ska föda har fött.
Då ska de som är kvar
av hans bröder
få vända tillbaka till Israels barn.
4 (P) Han ska träda fram
och vara en herde i Herrens kraft,
i Herren sin Guds namns höghet.
Och de ska ha ro,
för han ska vara stor
till jordens ändar.
Israels befrielse
5 Och han ska vara vår frid.
När Assur stormar in i vårt land
och tränger in i våra palats,
då ställer vi upp sju herdar
mot honom,
åtta furstar ur folket.
6 (Q) Och de ska beta av Assurs land
med svärd
och Nimrods land
ända in i dess portar.
Så ska han rädda oss från Assur[f],
om denne kommer in i vårt land
och tränger in över våra gränser.
7 (R) De som är kvar av Jakob
ska vara bland många folk
som dagg från Herren,
som regnskurar på gräs
som inte väntar på någon man
eller dröjer för människors skull[g].
8 Ja, de som är kvar av Jakob
ska vara bland hednafolken,
mitt bland många folk,
som ett lejon bland skogens djur,
som ett ungt lejon
bland fårhjordar
som trampar ner där det går fram
och river utan att någon
kan rädda.
9 Må din hand vara upplyft
över dina motståndare,
och må alla dina fiender utrotas!
10 (S) Det ska ske på den dagen,
säger Herren,
att jag ska utrota dina hästar
ur ditt land
och förstöra dina vagnar.[h]
11 Jag ska utplåna städerna i ditt land
och riva ner alla dina fästningar.
12 Jag ska utrota all trolldom hos dig,
inga spåmän ska mer finnas
bland dig.
13 (T) Jag ska utrota dina avgudabilder
och dina stoder ur ditt land,
och du ska inte mer tillbe
dina händers verk.
14 Jag ska förstöra dina asherapålar[i]
som du har ibland dig
och ödelägga dina städer.
15 Jag ska i vrede och harm
ta hämnd på de hednafolk
som inte har lyssnat.
Kvinnan och draken
12 Ett stort tecken visade sig i himlen: en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krona av tolv stjärnor på sitt huvud. 2 (A) Hon var havande och ropade i barnsnöd och födslovärkar.
3 Och ett annat tecken visade sig i himlen, och se: en stor eldröd drake med sju huvuden och tio horn och sju kronor på sina huvuden. 4 (B) Hans stjärt svepte med sig en tredjedel av himlens stjärnor[a], och han kastade ner dem på jorden.
Och draken stod framför kvinnan som skulle föda, för att sluka hennes barn så snart hon hade fött det. 5 (C) Och hon födde ett barn, en Son som ska styra alla folk med järnspira, och hennes barn rycktes upp till Gud och hans tron. 6 (D) Kvinnan flydde då ut i öknen, där hon har en plats som Gud berett för henne så att hon får sitt uppehälle där i ettusen tvåhundrasextio dagar.
Mikael och draken
7 (E) Och det blev strid i himlen: Mikael och hans änglar stred mot draken. Och draken och hans änglar stred, 8 men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. 9 (F) Och den store draken, den gamle ormen som kallas Djävul och Satan och som förleder hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom. 10 (G) Och jag hörde en stark röst i himlen säga:
"Nu tillhör frälsningen
och makten och riket vår Gud
och väldet hans Smorde,
för våra bröders åklagare
är nerkastad,
han som dag och natt
anklagade dem inför vår Gud.
11 (H) De övervann honom
genom Lammets blod
och genom sitt vittnesbörds ord,
de älskade inte sitt liv så högt
att de drog sig undan döden.
12 (I) Jubla därför, ni himlar
och ni som bor i dem!
Men ve dig, du jord och du hav,
för djävulen har kommit ner
till er i stor vrede,
eftersom han vet
att hans tid är kort."
13 När draken såg att han var nerkastad på jorden, förföljde han kvinnan som hade fött Sonen. 14 (J) Men kvinnan fick den stora örnens båda vingar för att flyga ut till sin plats i öknen, där hon skyddad från ormen får sitt uppehälle under en tid, tider och en halv tid. 15 Ormen sprutade då vatten ur sin mun som en flod efter kvinnan, för att svepa bort henne med floden. 16 Men jorden hjälpte kvinnan, den öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutade ur sin mun.
17 (K) I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot hennes övriga barn, dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd. 18 Och han stod[b] på sanden vid havet.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation