Old/New Testament
Domsord över Juda och Israel
1 (A) Herrens ord till Mika från Moreshet[a], när Jotam, Ahas och Hiskia[b] var kungar i Juda. Detta är vad han såg om Samaria och Jerusalem.
2 (B) Hör alla folk, lyssna du jord
med allt som är på den!
Herren Gud
ska vara ett vittne mot er,
Herren från sitt heliga tempel,
3 (C) för Herren träder fram
ur sin boning,
han stiger ner och går fram
över jordens höjder.
4 (D) Bergen smälter under honom
och dalarna bryter fram
som vaxet för elden,
som vatten som störtar
utför branten.
5 Allt detta sker för Jakobs brott,
för synden hos Israels hus.
Vem är skyldig till Jakobs brott?
Är det inte Samaria?
Och vem till Juda offerhöjder[c]?
Är det inte Jerusalem?
6 Därför ska jag göra Samaria[d]
till en stenhög på marken,
till en plats för vinodling.
Jag ska vräka hennes stenar
ner i dalen
och blotta hennes grundvalar.
7 (E) Alla hennes avgudabilder
ska krossas,
alla hennes otuktsgåvor
ska brännas upp i eld,
alla hennes avgudar
ska jag förstöra.
För hon har skaffat dem
genom otuktslön[e],
och otuktslön ska de bli igen.
8 (F) Därför ska jag klaga och jämra mig,
jag ska gå barfota och naken.
Jag ska yla som en schakal
och klaga som en struts[f],
9 (G) för hennes sår kan inte läkas,
det har kommit ända till Juda,
det har nått ända till mitt folks port,
ända till Jerusalem.
10 (H) Förkunna det inte i Gat[g],
gråt inte så bittert!
I Bet-Leafra vältrar jag mig
i stoftet.
11 (I) Dra ut i nakenhet och skam,
ni som bor i Shafir!
De som bor i Saanan
vågar sig inte ut.
Sorgeropen i Bet-Haesel
gör att ni inte kan stanna där.
12 (J) De som bor i Marot
våndas efter det goda,
för en olycka har kommit
från Herren till Jerusalems port.
13 (K) Spänn travare för vagnen,
ni som bor i Lakish,
ni som var orsaken till synd
hos dottern Sion,
för det var hos er man fann
Israels överträdelser.
14 (L) Därför ska du ge skiljebrev
åt Moreshet-Gat.
Husen i Aksib har blivit
som en lögn för Israels kungar.
15 (M) Än en gång ska jag låta erövraren
drabba er, ni som bor i Maresha.
Israels härlighet ska komma
till Adullam[h].[i]
16 Raka dig skallig[j]
och skär av ditt hår
för barnen som var din glädje.
Gör ditt huvud kalt som gamens,
för de ska föras bort från dig.
Domsord över förtryckare
2 (N) Ve dem som tänker ut fördärv
och planerar ondska
på sin bädd.
När morgonen gryr
sätter de planerna i verket,
för det står i deras makt.
2 (O) De har begär till åkrar
och roffar åt sig dem,
till hus och lägger beslag
på dem.
De brukar våld
mot människor och hus,
mot en man och hans egendom.
3 (P) Därför säger Herren så:
Se, jag planerar olycka
mot det här släktet.
Ni ska inte kunna rädda
era halsar från det,
och ni ska inte gå så stolta,
för det blir en ond tid.
4 (Q) På den dagen
ska man ta upp nidvisor över er
och klaga i en klagosång.
Man ska säga:
”Vi är helt förstörda,
han ändrar mitt folks arvslott.
Ack, att han rycker den ifrån mig!
Han ger våra åkrar åt förrädare.”
5 (R) Därför ska det inte finnas
någon hos dig som får
spänna mätsnöre över en jordlott
i Herrens församling.
6 (S) ”Sluta predika”, så predikar de.
”Om sådant får man inte predika,
ska aldrig smädelserna ta slut!”
7 Är det så du talar, du Jakobs hus?
Har Herrens Ande varit otålig?
Är hans gärningar sådana?
Är inte mina ord goda
mot den som lever rättfärdigt?
8 Men sedan en tid har mitt folk
rest sig som en fiende.
Ni sliter manteln av dem
som går trygga på vägen
och inte vill veta av någon strid.
9 (T) Ni driver ut mitt folks kvinnor
från hemmen
som var deras glädje.
Ni tar min härlighet
från deras barn för alltid.
10 (U) Res er och gå er väg,
här har ni ingen viloplats.
Orenheten drar er i fördärvet,
i fruktansvärt fördärv.
11 (V) Om någon skulle komma
med tomt prat, svek och lögn
och säga:
”Jag kan profetera för dig
om vin[k] och starka drycker” –
då skulle han passa som profet
för detta folk!
Löfte om en befriare
12 (W) Jag ska församla dig,
Jakob, hela ditt folk.
Jag ska samla
dem som är kvar av Israel,
jag ska föra dem tillsammans
som fåren till fållan,
som en hjord till dess betesmark,
det ska bli ett sorl av människor.
13 (X) En som banar väg
drar ut framför dem,
de bryter fram och tågar i väg
och vandrar ut genom porten.
Deras kung tågar framför dem,
Herren går i spetsen för dem.
Förfallet bland Israels ledare
3 (Y) Jag sade:
Hör, ni hövdingar i Jakob,
ni furstar över Israels hus:
Är det inte er sak
att veta vad som är rätt?
2 (Z) Men ni hatar det goda
och älskar det onda,
ni sliter huden av människor
och köttet från deras ben.
3 (AA) Ni äter mitt folks kött
och flår huden av dem
och krossar deras ben
för att stycka dem
likt något man kastar i grytan,
som kött i kitteln.
4 (AB) När de då ropar till Herren
ska han inte svara dem.
För det onda de gjort
ska han dölja sitt ansikte för dem.
5 (AC) Så säger Herren om profeterna
som vilseleder mitt folk,
som ropar: ”Allt är väl!”
när de får något att tugga
med sina tänder.
Men mot den som inte
ger dem något i munnen
blåser de upp till helig strid.
6 (AD) Därför ska ni få en natt utan syner
och mörker utan spådomar.
Solen ska gå ner över profeterna
och dagen bli mörk över dem.
7 (AE) Siarna ska stå med skam
och spåmännen blygas.
De ska alla täcka sitt skägg,
för inget svar kommer från Gud.
8 (AF) Men jag är full av kraft,
av Herrens Ande
och rätt och styrka,
för att förkunna för Jakob hans brott
och för Israel hans synd.
9 (AG) Hör nu detta,
ni hövdingar över Jakobs hus
och furstar över Israels hus:
Ni avskyr det som är rätt
och förvrider allt som är rakt,
10 (AH) ni bygger upp Sion med blod
och Jerusalem med ondska.
11 (AI) Stadens hövdingar dömer för mutor,
prästerna undervisar för betalning
och profeterna spår för pengar.
Ändå stöder de sig på Herren
och säger:
Ӏr inte Herren mitt ibland oss?
Olycka ska inte drabba oss.”
12 (AJ) Därför ska Sion för er skull
plöjas upp till en åker,
Jerusalem bli en stenhop[l]
och tempelberget
en skogbevuxen höjd.
De två vittnena
11 (A) Jag fick en mätstång som liknade en stav, och man sade: "Stå upp och mät Guds tempel och altaret och dem som tillber där inne.[a] 2 (B) Men lämna templets yttergård och mät den inte, för den är given åt hedningarna och de ska trampa den heliga staden under sina fötter i fyrtiotvå månader.[b] 3 (C) Och jag ska låta mina två vittnen profetera under ettusen tvåhundrasextio dagar, klädda i säcktyg."
4 (D) Dessa är de två olivträden och de två ljusstakarna[c] som står inför jordens Herre. 5 (E) Om någon vill skada dem, kommer eld ur deras mun och förtär deras fiender. Ja, om någon vill skada dem måste han dödas på det sättet. 6 (F) De har makt att stänga himlen så att inget regn faller under de dagar de profeterar, och de har makt att förvandla vattnen till blod och att slå jorden med alla slags plågor så ofta de vill.
7 (G) Och när de har fullgjort sitt vittnesbörd, ska vilddjuret som kommer upp ur avgrunden strida mot dem och besegra dem och döda dem. 8 (H) Deras lik ska bli liggande på gatan i den stora stad som andligt talat kallas Sodom och Egypten och där även deras Herre blev korsfäst. 9 Människor av olika folk och stammar och språk och länder ser deras döda kroppar i tre och en halv dagar, och de tillåter inte att kropparna läggs i någon grav. 10 (I) Och jordens invånare gläder sig över dem och jublar och skickar gåvor till varandra, eftersom de båda profeterna hade plågat dem som bor på jorden.
11 (J) Men efter de tre och en halv dagarna kom livsande från Gud in i dem, och de stod upp på sina fötter igen, och de som såg dem blev skräckslagna. 12 (K) Och de hörde en stark röst från himlen som sade till dem: "Kom hit upp!" Och de steg upp till himlen i ett moln, och deras fiender såg dem. 13 (L) I samma stund blev det en stor jordbävning, och en tiondel av staden störtade samman. Sju tusen människor dödades vid jordbävningen, och resten greps av skräck och gav ära åt himlens Gud.
14 (M) Det andra veropet är över. Se, det tredje kommer snart.
Den sjunde basunen
15 (N) Och den sjunde ängeln blåste i sin basun. Då hördes starka röster i himlen:
"Väldet över världen
tillhör nu vår Herre
och hans Smorde,
och han ska vara kung
i evigheters evighet."
16 (O) Och de tjugofyra äldste som satt på sina troner inför Gud föll ner på sina ansikten och tillbad Gud 17 (P) och sade:
"Vi tackar dig,
Herre Gud Allsmäktig,
du som är och som var,
för att du har tagit makten,
din stora makt,
och nu är kung.
18 (Q) Folken vredgades,
och din vrede har kommit,
tiden när de döda ska dömas
och du ska löna
dina tjänare profeterna
och de heliga
och dem som vördar ditt namn,
små och stora,
och fördärva dem
som fördärvar jorden."
19 (R) Och Guds tempel i himlen öppnades, och hans förbundsark blev synlig i hans tempel, och det kom blixtar, dån, åska, jordbävning och stora hagel.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation