Old/New Testament
Guds dom genom gräshoppor
1 Herrens ord som kom till Joel, Petuels son.
2 Hör detta, ni äldste,
lyssna, alla ni som bor i landet.
Har något sådant hänt i era dagar
eller under era fäders tid?
3 Det här ska ni berätta för era barn,
era barn ska säga det till sina barn
och deras barn
till ett kommande släkte.
4 (A) Det som gräsgnagarna[a] lämnade
åt gräshopporna upp,
det som gräshopporna lämnade
åt gräsbitarna upp,
och det som gräsbitarna lämnade
åt gräsätarna upp.
5 Vakna, ni druckna, och gråt!
Jämra er, alla ni som dricker vin,
över druvsaften
som ryckts från er mun.
6 För ett hednafolk
har invaderat mitt land,
ett mäktigt folk
som ingen kan räkna,
med tänder som ett lejon
och käftar som en lejonhona.
7 De har ödelagt min vinstock
och förstört mitt fikonträd,
skalat dem nakna
och kastat bort barken,
lämnat grenarna vita.
8 Klaga som en brud i sorgdräkt
efter sin ungdoms brudgum.
9 (B) Matoffer och dryckesoffer
har försvunnit från Herrens hus.
Prästerna, Herrens tjänare, sörjer.
10 (C) Fältet är ödelagt, marken sörjer,
för säden är förstörd.
Det nya vinet har torkat bort
och oljan har sinat.
11 (D) Stå besvikna, ni jordbrukare,
jämra er, ni vinodlare,
över vetet och kornet,
för skörden på fälten är förstörd.
12 (E) Vinstocken är förtorkad
och fikonträdet vissnat.
Granatäppelträdet, dadelpalmen
och äppelträdet –
markens alla träd har torkat bort,
glädjen har vissnat
från människors barn.
13 Klä er i säcktyg och klaga, ni präster,
jämra er, ni som tjänstgör
vid altaret.
Gå in och sitt i säcktyg hela natten,
ni min Guds tjänare,
för det finns inga mer matoffer
eller drickoffer i er Guds hus.
14 (F) Pålys en helig fasta,[b]
utropa en högtidsförsamling.
Samla de äldste,
samla alla som bor i landet
till Herren er Guds hus,
och ropa till Herren.
16 Har inte vårt levebröd ryckts bort
inför ögonen på oss,
glädje och fröjd
från vår Guds hus?
17 Utsädet ligger förtorkat
under klumpar av jord,
förrådshusen står öde
och ladorna förfaller,
för säden har torkat bort.
18 (H) Vad boskapen stönar!
Hjordar av kor irrar omkring,
de finner inget bete.
Även fårhjordarna går under.
19 Jag ropar till dig, Herre,
för en eld har förtärt
betet i ödemarken
och flamman förbränt
markens alla träd.
20 (I) Även de vilda djuren
längtar efter dig,
för bäckarnas vatten har torkat ut
och en eld har förtärt
betet i ödemarken.
Herrens dag
2 (J) Blås i basun på Sion,
låt larmet ljuda
på mitt heliga berg
så att alla som bor i landet darrar,
för Herrens dag kommer,
den är nära,
2 (K) en dag av mörker och töcken,
en dag av moln och dimma.
Som gryningen
breder ut sig över bergen
kommer ett stort
och mäktigt folk,
vars like inte har funnits
och aldrig ska uppstå igen
under kommande släkten.
3 Framför dem
går en förtärande eld,
bakom dem
en brännande låga.
Landet framför dem
var som Edens lustgård,
bakom dem är öde öken.
Ingen kommer undan dem.
4 De liknar hästar,
de rusar fram som stridshästar.
5 De spränger fram
över bergens toppar
med ett muller som av vagnar,
med ett dån som när eldens lågor
förtär strå,
som ett mäktigt folk,
ordnat till strid.
6 (L) Framför dem grips folken av skräck,
alla ansikten bleknar[d].
7 Som hjältar jagar de fram,
som stridsmän stiger de upp
på murarna.
Var och en går sin väg rakt fram,
ingen viker av från sin bana
8 Den ene tränger inte den andre,
var och en går sitt givna spår.
Mitt igenom vapnen störtar de fram
utan att hejdas[e].
9 (M) De stormar in i staden,
rusar fram på murarna,
klättrar upp på husen,
går in genom fönstren
som tjuvar.
10 (N) Inför dem darrar jorden,
himlen bävar,
solen och månen förmörkas
och stjärnorna mister sitt sken.
11 (O) Herren låter sin röst höras
framför sin här.
Mycket stor är hans armé,
stark är den som utför
hans order,
för Herrens dag är stor
och mycket skrämmande.
Vem kan uthärda den?
Kallelse till omvändelse
12 (P) Men nu, säger Herren,
vänd om till mig
av hela ert hjärta,
med fasta, gråt och klagan.
13 (Q) Riv sönder era hjärtan,
inte era kläder,
och vänd om till Herren er Gud,
för han är nådig och barmhärtig,
sen till vrede och stor i nåd,
och han ångrar det onda.
14 (R) Vem vet?
Kanske vänder han om
och ångrar sig
och lämnar kvar en välsignelse
efter sig
till matoffer och drickoffer
åt Herren er Gud.
15 (S) Blås i basun på Sion,
pålys en helig fasta,
utropa en helig sammankomst.
16 (T) Samla folket,
helga församlingen,
kalla samman de äldste,
samla de små barnen,
också dem som diar vid bröstet.
Låt brudgummen komma ut
ur sitt rum
och bruden ur sin kammare.
17 (U) Låt prästerna, Herrens tjänare,
gråta mellan förhuset och altaret
och säga:
”Herre, skona ditt folk
och låt inte din arvedel hånas
och bli en nidvisa
bland hednafolken.
Varför ska det få sägas bland folken:
Var är deras Gud?”
Herrens svar
18 Då fylldes Herren
av lidelse för sitt land,
och han förbarmade sig
över sitt folk.
19 (V) Herren svarade
och sade till sitt folk:
Se, jag ska sända er
säd och vin och olja
så att ni blir mätta.
Och jag ska inte
låta hednafolken håna er längre.
20 (W) Fienden från norr
ska jag driva långt bort ifrån er,
jag ska driva ut honom
till ett torrt och öde land,
hans förtrupp till havet i öster
och hans eftertrupp till havet
i väster.[f]
Stank ska stiga från honom,
ja, vidrig lukt ska stiga
från honom,
för han har gjort stora ting.
21 Var inte rädd, du land!
Jubla och gläd dig,
för Herren har gjort stora ting.
22 (X) Var inte rädda, ni markens djur,
för ödemarkens beten grönskar
och träden bär sin frukt,
fikonträden och vinstockarna
ger sin rikedom.
23 (Y) Jubla, ni Sions barn,
gläd er i Herren er Gud,
för han ger er Läraren[g]
till rättfärdighet.
Han ska sända er rikligt med regn,
både höstregn och vårregn
som tidigare.
24 (Z) Så ska tröskplatserna fyllas med säd
och pressarna flöda över
av vin och olja.
25 Jag ska gottgöra er för åren
som åts upp av gräshopporna
och gräsbitarna,
av gräsätarna och gräsgnagarna,
den stora här
som jag sände ut mot er.
26 Ni ska äta och bli mätta,
och ni ska lova[h]
Herren er Guds namn,
han som har handlat
så underbart med er,
och mitt folk ska aldrig mer
komma på skam.
27 (AA) Ni ska förstå att jag är mitt i Israel,
att jag är Herren er Gud
och ingen annan.
Och mitt folk ska aldrig mer
komma på skam.
28 (AB) Och det ska ske därefter
att jag utgjuter min Ande
över allt kött.
Era söner och era döttrar
ska profetera,
era gamla ska ha drömmar
och era unga ska se syner.[i]
29 Ja, över tjänare och tjänarinnor
ska jag i de dagarna
utgjuta min Ande.
30 Och jag ska göra tecken
på himlen och på jorden,
blod, eld och rökpelare.
31 Solen ska vändas i mörker
och månen i blod
innan Herrens dag kommer,
den stora och skrämmande.
32 (AC) Och det ska ske att var och en
som åkallar Herrens namn
ska bli frälst.
På Sions berg och i Jerusalem
ska det finnas en räddad skara,
så som Herren har sagt,
bland de överlevande
som Herren kallar.[j]
Guds dom över Israels fiender
3 (AD) För se, i de dagarna
och på den tiden,
när jag gör slut på
Judas och Jerusalems fångenskap,
2 ska jag samla alla hednafolk
och föra dem ner till Joshafats[k] dal.
Där ska jag hålla dom över dem
för mitt folks skull,
min arvedel Israel
som de har skingrat
bland hednafolken.
De har delat mitt land
3 och kastat lott om mitt folk.
De betalade en prostituerad
med en pojke
och sålde en flicka för vin
som de drack upp.
4 (AE) Och du Tyrus och du Sidon, och ni Filisteens alla trakter, vad vill ni mig? Vill ni hämnas på mig för något? Om ni hämnas på mig, ska jag snabbt och med hast vända tillbaka er hämnd över era egna huvuden, 5 för ni har tagit mitt silver och mitt guld och fört bort mina dyrbaraste skatter in i era tempel. 6 Folket i Juda och Jerusalem har ni sålt till grekerna för att skicka dem långt bort från sitt land.
7 Se, jag ska väcka upp dem från den ort dit ni sålt dem, och det ni har gjort ska jag låta komma över era egna huvuden. 8 Jag ska sälja era söner och döttrar till folket i Juda, och de ska sälja dem till sabeerna[l], ett folk i fjärran land. Så har Herren talat.
9 Ropa ut det bland hednafolken,
kalla till helig strid.
Väck upp hjältarna,
låt alla krigsmän komma
och rycka fram.
10 (AF) Smid era plogbillar till svärd
och era vingårdsknivar till spjut.
Den svage ska säga: ”Jag är stark.”
11 (AG) Skynda er att komma,
alla hednafolk häromkring,
och församla er.
Sänd, Herre, dina hjältar dit ner.
12 Låt hednafolken resa sig
och dra ut till Joshafats dal,
för där ska jag sitta till doms
över alla hednafolk häromkring.
13 (AH) Låt lien gå, för skörden är mogen.
Kom och trampa,
för pressen är full.
Presskaren flödar över,
för deras ondska är stor.
14 Det är skaror på skaror
i Domens dal,
för Herrens dag är nära
i Domens dal.
15 (AI) Solen och månen förmörkas
och stjärnorna mister sitt sken.
16 (AJ) Herren ryter från Sion,
han låter sin röst höras
från Jerusalem
så att himlen och jorden bävar.
Men Herren är en tillflykt
för sitt folk,
ett skydd för Israels barn.
17 (AK) Och ni ska förstå
att jag är Herren er Gud
som bor på Sion, mitt heliga berg.
Jerusalem ska vara heligt,
och främlingar ska inte mer
ta vägen genom henne.
18 (AL) Och det ska ske på den tiden
att bergen ska drypa av druvsaft
och höjderna flöda av mjölk.
Alla bäckar i Juda
ska flöda av vatten.
En källa ska utgå från Herrens hus
och vattna Akaciedalen[m].
19 (AM) Egypten ska bli en ödemark
och Edom en öde öken,
eftersom de brukat våld
mot Juda folk
och spillt oskyldigt blod
i deras land.
20 Juda ska vara bebott för alltid
och Jerusalem från släkte till släkte.
21 (AN) Jag ska utplåna deras blodskulder,
dem som jag inte redan
har utplånat.
Herren bor på Sion.
Bokrullen med de sju sigillen
5 (A) Och jag såg i högra handen på honom som satt på tronen en bokrulle med skrift på både insidan och utsidan, förseglad med sju sigill[a]. 2 (B) Och jag såg en väldig ängel som ropade med stark röst: "Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess sigill?" 3 Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna bokrullen eller se in i den. 4 Och jag grät bittert över att det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen eller se in i den.
5 (C) Men en av de äldste sade till mig: "Gråt inte! Se, Lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat. Han kan öppna bokrullen och dess sju sigill."
Lammet inför tronen
6 (D) Och jag såg: i mitten mellan tronen och de fyra varelserna och de äldste stod ett Lamm[b], som såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn[c] och sju ögon, som är Guds sju andar utsända över hela jorden. 7 (E) Och Lammet gick fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som satt på tronen.
8 (F) Och när det tog bokrullen, föll de fyra varelserna och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. Var och en hade en harpa och skålar av guld fulla med rökelse, som är de heligas böner.
Den nya sången till Lammet
9 (G) Och de sjöng en ny sång:
"Du är värdig att ta bokrullen
och bryta dess sigill,
för du har blivit slaktad,
och med ditt blod
har du friköpt människor åt Gud
av alla stammar och språk
och länder och folk.
10 (H) Du har gjort dem
till ett kungarike
och till präster åt vår Gud,
och de ska regera på jorden."
11 (I) Och jag såg, och jag hörde rösten av många änglar runt tronen och varelserna och de äldste. Deras antal var tiotusen gånger tiotusen och tusen gånger tusen, 12 (J) och de sade med stark röst:
"Lammet som blev slaktat
är värdigt att ta emot
makten, rikedomen, visheten,
kraften, äran, härligheten
och lovsången!"
13 (K) Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet och allt som finns i dem hörde jag säga:
"Honom som sitter på tronen,
honom och Lammet
tillhör lovsången och äran
och härligheten och makten
i evigheters evighet!"
14 (L) Och de fyra varelserna sade: "Amen." Och de äldste föll ner och tillbad.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation