Old/New Testament
1 (A) Herrens ord som kom till Hosea, Beeris son, när Ussia, Jotam, Ahas och Hiskia var kungar i Juda,[a] och Jerobeam, Joashs son, var kung i Israel.
Hoseas äktenskap och barn
2 (B) Detta är början av Herrens ord genom Hosea. Herren sade till honom:
”Gå och skaffa dig en otrogen[b] hustru
och barn till en otrogen hustru,
för landet har varit otroget
och övergett Herren.”
3 Då gick han bort och tog Gomer,[c] Diblajims dotter, till hustru och hon blev havande och födde en son åt honom. 4 (C) Herren sade till honom:
”Ge honom namnet Jisreel,
för när ännu en liten tid har gått
ska jag straffa Jisreels blodskulder[d]
på Jehus hus
och göra slut på kungadömet
i Israel.
5 Och det ska ske på den dagen
att jag ska bryta Israels båge
i Jisreels dal.”
6 (D) Gomer blev åter havande och födde en dotter. Då sade Herren till honom:
”Ge henne namnet Lo-Ruhama[e],
för jag ska inte mer
förbarma mig över Israels hus
utan förkasta dem[f].
7 (E) Men över Juda hus
ska jag förbarma mig,
och jag ska frälsa dem
genom Herren deras Gud.
Men jag ska inte frälsa dem
genom båge och svärd eller krig,
och inte genom hästar och ryttare.”
8 När Gomer hade avvant Lo-Ruhama blev hon åter havande och födde en son. 9 (F) Då sade han:
10 (G) Men antalet av Israels barn[i]
ska bli som havets sand,
som inte kan mätas eller räknas.
Och det ska ske att på platsen
där det sades[j] till dem:
”Ni är inte mitt folk”,
ska det sägas till dem:
”Ni är den levande Gudens barn.”
11 (H) Juda barn och Israels barn
ska förenas
och sätta ett enda huvud över sig,
och de ska dra upp ur landet.
Stor ska Jisreels dag vara.
Israels trolöshet och Guds trofasthet
2 (I) Kalla era bröder Ammi
och era systrar Ruhama.
2 (J) Gå till rätta med er mor,
gå till rätta,
för hon är inte min hustru
och jag är inte hennes man.
Hon måste få bort sin otukt
från sitt ansikte
och sin otrohet mellan sina bröst.
3 (K) Annars ska jag klä av henne[k] naken
och låta henne stå där
sådan hon var den dag
då hon föddes.
Jag ska göra henne till en öken,
låta henne bli som ett torrt land
och dö av törst.
4 Hennes barn ska jag inte
förbarma mig över,
för de är barn
till en otrogen kvinna.
5 (L) Ja, deras mor var otrogen,
hon som födde dem
gjorde skamliga saker.
Hon sade:
”Jag vill följa mina älskare
som ger mig min mat
och mitt vatten,
min ull och mitt lin,
min olja och min dryck.”
6 (M) Se, därför ska jag stänga
din väg med törnen.
Jag ska resa en mur framför henne
så att hon inte finner sina stigar.
7 När hon då löper efter sina älskare
ska hon inte få fatt på dem,
när hon söker dem
ska hon inte finna dem.
Då ska hon säga:
”Jag vill gå tillbaka
till min förste man,
för jag hade det bättre då
än nu.”
8 (N) Men hon har inte förstått
att det var jag som gav henne
både säden och vinet och oljan,
och som gav henne mycket silver
och guld som de använde till Baal.
9 Därför ska jag ta tillbaka min säd
när tiden är inne,
och mitt vin när stunden kommer.
Jag ska ta bort min ull och mitt lin
som hon skyler sin nakenhet med.
10 Nu ska jag blotta hennes blygd
inför hennes älskares ögon,
och ingen ska rädda henne
ur min hand.
11 Jag ska göra slut
på all hennes fröjd,
på hennes fester, nymånader
och sabbater
och alla hennes högtider.
12 (O) Jag ska skövla hennes
vinstockar och fikonträd,
eftersom hon sade:
”De är min lön som mina älskare
har gett mig.”
Jag ska göra dem till en vildmark,
och markens djur
ska äta av dem.
13 (P) Så ska jag straffa henne
för hennes baalsdagar,
då hon tände rökelse åt baalerna
och smyckade sig med ring
och bröstspänne
och följde efter sina älskare
men glömde mig, säger Herren.
14 (Q) Därför ska jag locka henne bort
och föra henne ut i öknen
och tala till hennes hjärta.
15 (R) Sedan ska jag ge tillbaka
hennes vingårdar
och göra Akors dal[l]
till en hoppets port.
Där ska hon sjunga[m]
som i sin ungdoms dagar,
som på den dag då hon drog upp
ur Egyptens land.
16 Det ska ske på den dagen,
säger Herren,
att du ska kalla mig: ”Min man”
och inte mer kalla mig:
”Min Baal.”[n]
17 (S) Baalernas namn ska jag ta bort
ur hennes mun,
och man ska inte mer minnas
deras namn.
18 (T) På den dagen ska jag
sluta ett förbund för dem
med djuren på marken,
med fåglarna under himlen
och med kräldjuren på jorden.
Båge och svärd och krig
ska jag bryta och ta bort
ur landet
och låta dem bo i trygghet.
19 (U) Jag ska trolova dig med mig
för evigt,
jag ska trolova dig med mig
i rätt och rättfärdighet,
i kärlek och barmhärtighet.
20 (V) Jag ska trolova dig med mig i trohet,
och du ska känna[o] Herren.
21 Och det ska ske på den dagen
att jag ska svara, säger Herren.
Jag ska svara himlen,
och den ska svara jorden,
22 och jorden ska svara
säden, vinet och oljan,
och de ska svara Jisreel[p].
23 (W) Jag ska plantera henne åt mig
i landet.
Jag ska förbarma mig
över Lo-Ruhama
och säga till Lo-Ammi:
”Du är mitt folk.”
Och de ska svara:
”Du är min Gud.”
Hoseas otrogna hustru
3 Herren sade till mig: ”Gå och älska din hustru igen, fastän hon älskas av en annan[q] och har begått äktenskapsbrott. Älska henne så som jag, Herren, älskar Israels barn, trots att de vänder sig till andra gudar och älskar druvkakor[r].”
2 Då köpte jag henne åt mig för femton siklar silver och en homer och en letek korn[s]. 3 Jag sade till henne: ”Under lång tid ska du vara hos mig. Var inte otrogen och ge dig inte åt någon annan man. Jag ska vara hos dig[t].”
4 (X) För under lång tid ska Israels barn
vara utan kung och furste,
utan offer och stoder
och utan efod[u] och husgudar.
5 (Y) Sedan ska Israels barn vända om
och söka Herren sin Gud
och David, sin kung.
Med fruktan ska de söka Herren
och hans godhet
i kommande dagar.
Herrens anklagelser mot Israel
4 (Z) Hör Herrens ord, ni Israels barn,
för Herren går till rätta
med dem som bor i landet,
för det finns ingen sanning
och ingen kärlek
och ingen kunskap om Gud
i landet.
2 (AA) De svär och ljuger,
mördar och stjäl och är otrogna.
De brukar våld
och blodsdåd följer på blodsdåd.
3 (AB) Därför sörjer landet
och allt som lever där tynar bort,
både markens djur
och himlens fåglar
och havets fiskar försvinner.
4 (AC) Ingen ska anklaga eller gå till rätta
med någon annan.
Ditt folk liknar dem som anklagar
en präst.
5 (AD) Du ska komma på fall om dagen,
även profeten ska komma på fall
tillsammans med dig om natten.
Också din mor ska jag förgöra.
6 (AE) Mitt folk går under
av brist på kunskap.
Eftersom du har förkastat kunskap
ska också jag förkasta dig
från att vara min präst.
Du glömde
din Guds undervisning,
därför ska också jag glömma
dina barn.
7 Ju fler de blev,
desto mer syndade de mot mig.
Jag ska förvandla deras ära[v]
till skam.
8 De lever av mitt folks synd
och längtar efter folkets
missgärning.
9 (AF) Därför ska det gå prästen
och folket lika.
Jag ska straffa dem för deras vägar
och ge dem för deras gärningar.
10 (AG) De ska äta men inte bli mätta,
begå otukt men inte föröka sig,
för de har slutat
hålla sig till Herren.
11 (AH) Otukt och vin, gammalt eller nytt,
tar bort förståndet.
12 (AI) Mitt folk frågar sin avgudabild av trä
och hämtar svar från sin stav,
för en otuktsande har vilselett dem
så att de begår otukt
och överger sin Gud.
13 (AJ) På bergens toppar offrar de,
och på höjderna tänder de rökelse
under ekar, popplar
och terebinter
eftersom skuggan där är skön.
Så begår era döttrar otukt
och era sonhustrur otrohet.
14 (AK) Jag kan inte straffa era döttrar
för deras otukt
eller era sonhustrur
för deras otrohet,
för männen går själva iväg
med prostituerade
och offrar med tempelflickor.[w]
Ett folk som inget förstår går under.
15 (AL) Om du, Israel, vill begå otukt,
så låt inte Juda dra på sig skuld.
Gå inte till Gilgal,
dra inte upp till Bet-Aven[x]
och svär inte:
”Så sant Herren lever.”
16 Som en envis kviga envisas Israel.
Ska då Herren låta dem beta[y]
som lamm på en stor äng?
17 Efraim är i förbund med avgudar
– låt honom vara!
18 Deras drickande går överstyr[z],
hejdlöst begår de otukt.
Landets sköldar[aa] älskar
skamliga ting.
19 (AM) Men en stormvind ska gripa dem
med sina vingar,
och de ska få skämmas
med sina offer.
1 (A) Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske. Han sände sin ängel och gjorde det känt för sin tjänare Johannes, 2 (B) som har vittnat om Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd[a], allt vad han själv har sett. 3 (C) Salig är den som läser upp och saliga de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som står skrivet i den, för tiden är nära.
Hälsning
4 (D) Från Johannes till de sju församlingarna i Asien[b]. Nåd vare med er och frid från honom som är och som var och som kommer, och från de sju andarna[c] framför hans tron 5 (E) och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar. Han som älskar oss och har löst oss från våra synder med sitt blod 6 (F) och gjort oss till ett kungarike, till präster åt sin Gud och Far, hans är äran och makten i evigheters evighet. Amen.
7 (G) Se, han kommer med molnen,
och varje öga ska se honom,
även de som
genomborrat honom.
Och jordens alla stammar
ska jämra sig för hans skull.
Ja, amen.
8 (H) Jag är A och O[d], säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige.
Människosonen uppenbarar sig
9 (I) Jag, er broder Johannes som i Jesus delar lidandet och riket och uthålligheten med er, hade kommit till ön som kallas Patmos[e] för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull. 10 (J) På Herrens dag[f] kom jag i Anden och hörde en stark röst bakom mig, som en basun: 11 (K) "Skriv ner i en bokrulle vad du ser och skicka den till de sju församlingarna i Efesos, Smyrna, Pergamon, Tyatira, Sardes, Filadelfia och Laodicea."[g]
12 (L) Jag vände mig om för att se rösten som talade med mig. Och när jag vände mig om, såg jag sju ljusstakar av guld 13 (M) och mitt bland ljusstakarna en som liknade en människoson, klädd i en hellång dräkt och med ett bälte av guld runt bröstet[h].[i] 14 (N) Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor. 15 (O) Hans fötter liknade skinande brons som glöder i smältugnen, och hans röst var som dånet av väldiga vatten. 16 (P) I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun kom ett skarpt tveeggat svärd, och hans ansikte var som solen när den skiner i all sin kraft.
17 (Q) När jag såg honom, föll jag ner som död för hans fötter. Men han lade sin högra hand på mig och sade: "Var inte rädd. Jag är den förste och den siste 18 (R) och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet. Och jag har nycklarna till döden och helvetet[j]. 19 (S) Skriv nu ner vad du har sett och vad som är och vad som ska ske efter detta. 20 (T) Detta är hemligheten med de sju stjärnorna som du såg i min högra hand och de sju ljusstakarna av guld: de sju stjärnorna är de sju församlingarnas änglar, och de sju ljusstakarna är de sju församlingarna.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation