Previous Prev Day Next DayNext

Old/New Testament

Each day includes a passage from both the Old Testament and New Testament.
Duration: 365 days
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Version
Hesekiel 30-32

Egyptens och faraos fall

30 Herrens ord kom till mig:

”Människobarn, profetera och säg:

Så säger Herren Gud:

Jämra er: Ve oss, vilken dag!
(A) För dagen är nära,
        Herrens dag är nära,
    en mulen dag,
        då hednafolkens stund är inne.
(B) Ett svärd ska komma över Egypten,
    och Nubien[a] ska gripas av ångest
        när de slagna faller i Egypten,
    dess rikedomar förs bort
        och dess grundvalar rivs upp.
(C) Nubier, puteer och ludeer
    och hela skaran av främmande folk
            och libyer[b]
        och förbundslandets söner[c]
    ska tillsammans med dem
        falla för svärd.
(D) Så säger Herren:
    Egyptens försvarare ska falla,
        deras stolta makt ska störtas.
    Från Migdol till Assuan
        ska de som bor där
            falla för svärd,
        säger Herren Gud.

(E) Deras land ska ligga öde bland ödelagda länder, och deras städer ska ligga bland ödelagda städer. De ska inse att jag är Herren, när jag sätter eld på Egypten och låter krossa alla dess hjälpare.

(F) På den dagen ska sändebud på fartyg dra ut från mig för att skrämma Nubien mitt i dess trygghet. Man ska där gripas av ångest som på Egyptens dag, för se, det kommer.

10 Så säger Herren Gud:

Jag ska göra slut
        på Egyptens överflöd
    genom Nebukadressar,
        Babels kung.
11 (G) Han och hans folk med honom,
    de grymmaste bland hednafolken,
        ska föras dit
            för att fördärva landet.
    De ska dra sina svärd mot Egypten
        och fylla landet med slagna.
12 (H) Jag ska göra floderna
        till torr mark
    och sälja landet
        i onda mäns händer.
    Genom främlingars händer
        ska jag ödelägga landet
            med allt som finns i det.
    Jag, Herren, har talat.
13 (I) Så säger Herren Gud:
    Jag ska också förstöra avgudarna
        och göra slut
            på avgudabilderna i Memfis[d].
    Det ska inte mer uppstå någon
        furste i Egypten,
    och jag ska låta skräck
        drabba Egyptens land.
14 Jag ska ödelägga Patros,
    tända eld på Soan[e]
        och hålla dom över No[f].
15 (J) Jag ska ösa min vrede över Sin[g],
        Egyptens värn,
    och utrota den larmande hopen
        i No.
16 Jag ska tända eld på Egypten,
    Sin ska gripas av ångest,
        No ska erövras
    och Memfis överfallas
        på ljusa dagen.
17 Avens[h] och Pi-Besets[i] unga män
        ska falla för svärd,
    och kvinnorna ska vandra bort
        i fångenskap.
18 I Tachpanches[j] blir dagen mörk,
    när jag bryter sönder Egyptens ok
    och dess stolta makt upphör
            att finnas till.
    Ett moln ska täcka det,
        och dess döttrar ska vandra bort
            i fångenskap.
19 Jag ska hålla dom över Egypten,
    och de ska inse att jag är Herren.”

20 I elfte året, på sjunde dagen i första månaden[k], kom Herrens ord till mig: 21 ”Människobarn, jag har brutit sönder faraos, den egyptiske kungens arm, och man har inte förbundit den. Man har inte använt läkemedel, inte lindat den eller lagt förband på den för att på nytt göra den stark nog att föra svärdet.

22 Därför säger Herren Gud så: Jag är emot farao, Egyptens kung, och ska bryta sönder hans armar, både den som ännu är stark och den som redan är bruten, och jag ska låta svärdet falla ur hans hand. 23 Jag ska skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna. 24 (K) Den babyloniske kungens armar ska jag stärka, och jag ska sätta mitt svärd i hans hand. Men faraos armar ska jag bryta sönder, så att han som en dödsslagen kämpe jämrar sig inför honom. 25 Jag ska stärka den babyloniske kungens armar, men faraos armar ska sjunka ner. De ska inse att jag är Herren, när jag sätter mitt svärd i den babyloniske kungens hand, för att han ska räcka ut det mot Egyptens land. 26 Jag ska skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna. Och de ska inse att jag är Herren.”

Det ska gå Egypten som Assyrien

31 I elfte året, på första ­dagen i tredje månaden[l], kom Her­rens ord till mig: ”Människo­barn, säg till farao, Egyp­tens kung, och till hans larmande hop:

Vem liknar du i din storhet?
Se på Assyrien[m],
        en gång en ceder på Libanon
    med vackra grenar,
        skuggrik krona och hög stam,
    som sträckte sin topp upp
        bland molnen.
Vatten gav den växt,
        djupa källor gjorde den hög.
    Källorna lät sina strömmar
        flyta runt platsen
    där den var planterad,
        och sände ut sina flöden
    till alla andra träd på marken.
Därför fick den högre stam
        än alla träd på marken.
    Den fick många kvistar
        och yviga grenar
    på grund av det rikliga vattnet
        när den sköt skott.
(L) Alla himlens fåglar
        byggde sina bon bland grenarna,
    alla markens djur födde sina ungar
        under dess grenar,
    och i skuggan av det
        bodde alla de stora folken.
Den var vacker genom sin storhet
        och genom sina grenars längd,
    för den hade sin rot
        vid väldiga vatten.
Ingen ceder i Guds lustgård
        gick upp mot den,
    ingen cypress hade grenar
        som kunde jämföras med den,
    ingen lönn bar kvistar som den.
Nej, inget träd i Guds lustgård
    liknade den i skönhet.
Jag hade gjort den så vacker
        med alla dess grenar
    att alla Edens träd i Guds lustgård
        avundades den.

10 (M) Därför säger Herren Gud så: Efter­som den har växt så hög och sträckt sin topp upp bland molnen och förhävt sig i sitt hjärta över att den var så hög, 11 därför ska jag utlämna den åt den mäktige bland folken. Han ska behandla den som den förtjänar, för jag har röjt den ur vägen för dess ogudaktighets skull. 12 (N) Främlingar, de grymmaste folk, har fått hugga ner den och har låtit den ligga. Dess kvistar har fallit på bergen och i alla dalar. Grenarna har brutits av och kastats i landets alla bäckar, och alla folk på jorden måste ge sig bort ifrån dess skugga och låta den ligga. 13 På den fallna stammen bor alla himlens fåglar, och på grenarna lägger sig alla markens djur.

14 (O) Detta sker för att inget träd som växer vid vatten ska yvas på grund av sin höjd och sträcka sin topp upp bland molnen, och för att inte ens det väldigaste av dem ska stå där och vara högmodigt, nej, inget träd som har haft vatten att dricka. För de är alla bestämda till att dö och måste ner i jordens djup för att vara där bland människors barn, hos dem som har farit ner i graven.

15 (P) Så säger Herren Gud: På den dag då cedern for ner till dödsriket lät jag djupet klä sig i säcktyg för dess skull. Jag lät strömmarna stå stilla, och de stora vattnen hölls tillbaka. Jag lät för dess skull Libanon klä sig i svart, och alla träd på marken vissnade i sorg över den. 16 (Q) Vid dånet av dess fall fick jag hednafolken att bäva, när jag störtade ner den i dödsriket till dem som hade farit ner i graven. Men i jordens djup tröstade sig då alla Edens träd, de främsta och bästa på Libanon, alla de som hade haft vatten att dricka. 17 Också de hade, som det trädet, tvingats fara ner till dödsriket, till dem som var slagna med svärd. Dit for också de som hade varit dess stöd och hade bott i dess skugga bland ­hednafolken.

18 Vilket av Edens träd liknar dig i härlighet och storhet? Ändå ska du störtas ner i jordens djup tillsammans med Edens träd och ligga där bland de oomskurna, hos dem som har genomborrats med svärd. Så ska det gå farao och hela hans larmande hop, säger Herren Gud.”

Sorgesång över farao

32 I det tolfte året, på första dagen i den tolfte månaden[n] kom Herrens ord till mig:

(R) ”Människobarn, stäm upp en sorge­sång över farao, Egyptens kung, och säg till honom:

Du var som ett ungt lejon
        bland hednafolken.
    Du liknade monstret i havet,
        där du for fram i dina strömmar
    och rörde upp vattnet
        med dina fötter
    och grumlade floderna.
(S) Så säger Herren Gud:
    Jag ska breda ut mitt nät över dig
        genom skaror av många folk,
    och de ska dra upp dig i mitt garn.
(T) Jag ska kasta upp dig på land
    och slunga dig bort
        på det öppna fältet.
    Jag ska låta alla himlens
        fåglar slå ner på dig
    och låta jordens alla vilda djur
        äta sig mätta på dig.
Jag ska kasta ditt kött på bergen
    och fylla dalarna
        med ditt kadaver.
Jag ska dränka landet
    med strömmar av ditt blod
        ända upp till bergen,
    och bäckarna ska bli fyllda av dig.
(U) När det är ute med dig,
    ska jag täcka över himlen
        och förmörka stjärnorna.
    Jag ska täcka över solen med moln,
        och månen ska inte lysa mer.
Alla ljus på himlen
        ska jag förmörka för din skull,
    jag lägger ditt land i mörker,
            säger Herren Gud.

(V) Många folks hjärtan
        ska jag bedröva
    när jag tillkännager din undergång
        bland hednafolken,
    för länder som du inte känner.
10 Jag ska få många folk
        att häpna över dig,
    och deras kungar ska bäva
        för din skull
    när jag svingar mitt svärd
        inför deras ögon.
    Varje ögonblick ska de frukta,
        var och en för sitt liv,
    den dag du faller.

11 För så säger Herren Gud:
    Den babyloniske kungens svärd
        ska komma över dig.
12 (W) Jag ska låta din larmande hop
        falla för hjältars svärd,
    alla de grymmaste
        bland hednafolken.
    De ska ödelägga
        Egyptens härlighet,
    och hela den larmande hopen
        ska förgöras.
13 (X) Jag ska utrota all dess boskap
        vid de många vattnen.
    Ingen människofot ska mer
        röra upp vattnet,
    inte heller boskapsklövar.
14 Sedan ska jag låta deras vatten
        sjunka undan
    och deras strömmar flyta bort
        som olja,
    säger Herren Gud.

15 När jag gör Egyptens land

        till en övergiven ödemark
    och tar ifrån landet
        allt som finns där
    och slår ner alla som bor i landet,
        då ska de inse att jag är Herren.

16 Detta är en sorgesång
        som man ska sjunga.
    Folkens döttrar ska sjunga den
        över Egypten
    med hela dess larmande hop,
        säger Herren Gud.”

Sorgesång över de slagna folken

17 I det tolfte året, på femtonde dagen i månaden,[o] kom Herrens ord till mig:

18 (Y) ”Människobarn, sjung sorgesång över Egyptens larmande folkhop. Be­fall henne att fara ner i jordens djup tillsammans med döttrarna till mäktiga folkslag, ner till dem som redan har farit ner i graven.

19 (Z) Vem överträffar du i skönhet? Far ner och lägg dig bland de oomskurna! 20 Bland män som är genomborrade med svärd ska de falla. Svärdet är redo. Släpa bort henne med alla hennes folkskaror.

21 (AA) Starka hjältar ska tala ur dödsriket till honom och till dem som hjälper honom: De har farit hit ner, och nu ligger de där, de oomskurna, genomborrade med svärd.

22 Där ligger Assur med hela sin skara. Alla är de slagna och har fallit för svärd. Han är omgiven av deras gravar. 23 Sina gravar har de fått längst ner i gropen. Runt omkring hans grav ligger hans skara. Alla är de slagna, fallna för svärd, de som spred skräck i de levandes land.

24 Där ligger Elam[p] med hela sin larmande hop runt omkring hans grav. Alla är de slagna och har fallit för svärd. Som oomskurna måste de fara ner i jordens djup, de som spred skräck omkring sig i de levandes land. Nu måste de bära sin skam med de andra som har farit ner i graven. 25 Bland de slagna har han fått sitt läger med hela sin larmande hop. Runt omkring honom är deras gravar. Oomskurna ligger de där alla, slagna med svärd, för de spred skräck i de levandes land. Nu måste de bära sin skam tillsammans med dem som har farit ner i graven. De ligger mitt ibland de slagna.

26 (AB) Där ligger Meshek-Tubal med hela sin larmande hop. Runt omkring honom har de sina gravar. Alla är oomskurna och genomborrade med svärd, för de spred skräck i de levandes land. 27 Inte heller får de ligga bland hjältarna som fallit oomskurna,[q] som har farit ner till dödsriket i sin rustning och fått sina svärd lagda under sina huvuden. Nej, deras missgärningar vilar över deras ben, för de spred skräck i de levandes land. 28 Också du ska ­krossas bland de oomskurna och få ligga bland dem som är genomborrade med svärd.

29 Där ligger Edom med sina kungar och alla sina furstar. Trots all sin makt har de fått sin plats bland dem som är slagna med svärd. De måste ligga där tillsammans med de oomskurna och med dem som har farit ner i graven.

30 (AC) Där ligger alla Nordlandets furs­tar och alla sidonier, för de for ner tillsammans med de slagna. För all den skräck de orsakade genom sin makt har de kommit på skam. De ligger där oomskurna bland dem som genomborrats med svärd. De måste bära sin skam tillsammans med dem som har farit ner i graven.

31 (AD) Farao ska se dem, och han ska trösta sig i sorgen över hela sin larmande hop. Farao och hela hans här är slagna med svärd, säger Herren Gud. 32 Jag lät honom bli en skräck i de levandes land, men nu måste han läggas mitt ibland de oomskurna, hos dem som är slagna med svärd, farao med hela sin larmande hop, säger Herren Gud.”

1 Petrusbrevet 4

Ett liv efter Guds vilja

(A) När nu Kristus har fått lida till kroppen ska också ni beväpna er med samma sinne. Den som fått lida till kroppen har slutat med att synda, (B) så att han resten av tiden här i sin kropp inte längre lever efter människors begär utan efter Guds vilja.

(C) Länge nog har ni levt som hedningarna vill – i orgier, begär, fylleri, supkalas, vilda fester och förbjudna avgudakulter. Därför blir de förvånade och hånar er när ni inte längre följer med och kastar er ut i samma ström av utsvävningar. (D) Men de ska stå till svars inför honom som är redo att döma levande och döda. (E) Det var därför evangeliet förkunnades också för dem som nu är döda, för att de skulle dömas till kroppen så som människor döms men leva i anden så som Gud lever.

(F) Slutet på allting är nära. Var därför kloka och nyktra så att ni kan be. (G) Framför allt ska ni visa uthållig kärlek till varandra, för kärleken överskyler många synder.[a] (H) Var gästfria mot varandra utan att klaga.

10 (I) Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. 11 (J) Om någon talar ska han tala i enlighet med Guds ord. Om någon tjänar ska han tjäna med den kraft som Gud ger, så att Gud i allt blir ärad genom Jesus Kristus. Hans är äran och makten i evigheters evighet. Amen.

Glädje under lidandet

12 (K) Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom för att prövas, som om det var något oväntat som hände er. 13 (L) Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då ska ni också få jubla och vara glada när han uppenbarar sig i sin härlighet.

14 (M) Saliga är ni om ni hånas för Kristi namns skull, för härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er. 15 (N) Ingen av er ska behöva lida som mördare, tjuv, förbrytare eller för att han lägger sig i andras angelägenheter. 16 (O) Men om någon får lida som kristen ska han inte skämmas utan prisa Gud för det namnet.

17 Tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad blir då slutet för dem som inte lyder[b] Guds evangelium? 18 (P) Och om den rättfärdige knappt blir frälst, hur går det då för den gudlöse och syndaren?[c] 19 (Q) Därför ska de som får lida efter Guds vilja anförtro sina själar åt sin trofaste Skapare och göra det som är gott.

Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation