Old/New Testament

Jerusalems synder

22 Herrens ord kom till mig:

^2 (A) ”Män­niskobarn, vill du döma, vill du döma blodstaden? Ställ henne då inför alla hennes vidrigheter! ^3 (B) Säg: Så säger Herren Gud: O stad, du som spiller dina invånares blod så att din stund måste komma, du som gör avgudar åt dig för att orena dig. ^4 (C) Genom det blod du har spillt har du dragit på dig skuld, och genom de avgudar du har gjort har du orenat dig. Så har du påskyndat dina dagars slut och nu kommit till slutet av dina år. Därför ska jag låta dig bli till hån för hednafolken och till åtlöje för alla länder. ⁵ Både nära och fjärran ska man håna dig, du vars namn är smädat, du förvirringens stad.

⁶ Se, var och en av furstarna i Israel har använt sin makt för att spilla blod. ^7 (D) Hos dig föraktar man sin far och mor, och mot främlingen utövar man våld. Den faderlöse och änkan förtrycker man. ^8 (E) Mina heliga ting föraktar du, och mina sabbater vanhelgar du. ^9 (F) Falska angivare finns hos dig, villiga att spilla blod. På bergen håller man offermåltider, och man begår skamliga ting hos dig. ^10 (G) Man blottar sin fars kön hos dig, och man kränker kvinnan hos dig när hon har sin månadsblödning. ^11 (H) Man begår avskyvärda ting med sin nästas hustru, och man orenar sin sonhust­ru. Andra kränker sin syster, sin fars dotter. ¹² För mutor är man hos dig beredd att spilla blod. Du ockrar och tar oskälig ränta och plundrar din nästa med våld, och du glömmer mig, säger Herren Gud.

^13 (I) Men se, jag slår ihop mina händer i vrede över de oärliga vinster du skaffar dig och över de blodsdåd som sker hos dig. ¹⁴ Menar du att ditt mod kan hållas uppe eller att dina händer är starka nog, när tiden kommer då jag griper in mot dig? Jag, Herren, har talat och jag fullbordar det också. ¹⁵ Jag ska skingra dig bland hednafolken och sprida ut dig i länderna. Så ska jag rensa bort all din orenhet ifrån dig. ¹⁶ Du ska bli vanärad^[a] inför folken genom din egen skuld. Och du ska inse att jag är Herren.”

¹⁷ Herrens ord kom till mig: ^18 (J) ”Män­niskobarn, Israels hus har för mig blivit slagg. De är allesammans koppar, tenn, järn och bly i smältugnen. Silverslagg har de blivit.

¹⁹ Därför säger Herren Gud så: Eftersom ni alla har blivit slagg, ska jag samla ihop er mitt i Jerusalem. ²⁰ Som man samlar ihop silver, koppar, järn, bly och tenn mitt i ugnen och där blåser upp eld under det och smälter det, så ska jag samla ihop er i min vrede och harm och lägga er i ugnen och smälta er. ²¹ Jag ska samla ihop er och blåsa upp min vredes eld under er, så att ni smälts i den. ²² Som silver smälts i ugnen så ska ni smältas i den. Och ni ska inse att jag, Herren, öser min vrede över er.”

²³ Herrens ord kom till mig: ²⁴ ”Män­niskobarn, säg till dem: Du är ett land som inte har renats och inte har sköljts av regn på vredens dag. ^25 (K) De profeter som finns där har sammansvurit sig och blivit som rytande, rovgiriga lejon. De slukar människor, de roffar åt sig gods och dyrbarheter och gör många till änkor i landet. ^26 (L) Prästerna kränker min lag och vanhelgar mina heliga ting. De skiljer inte mellan heligt och oheligt och undervisar inte om skillnaden mellan rent och orent. De blundar för mina sabbater, och så blir jag vanhelgad mitt ibland dem.

²⁷ Furstarna i mitt folk är som rovgiriga vargar. De spiller blod och förgör människor för att skaffa sig oärlig vinst. ^28 (M) De profeter de har tjänar dem som vitkalkare. De ser falska profetsyner åt dem och spår lögnaktiga spådomar åt dem. De säger: Så säger Herren Gud, fastän Herren inte har talat. ²⁹ Folket i landet begår våldsgärningar och stjäl. Den nödställde och fattige förtrycker de, och mot främlingen utövar de våld utan lag och rätt.

^30 (N) Jag sökte bland dem efter någon som skulle bygga en mur och ställa sig i gapet inför mig till försvar för landet så att jag inte skulle fördärva det. Men jag fann ingen. ³¹ Därför öser jag min vrede över dem och gör slut på dem med min harms eld. Deras gärningar ska jag låta komma över deras huvuden, säger Herren Gud.”

De två äktenskapsbryterskorna

23 Herrens ord kom till mig:

² ”Människobarn, det var en gång två kvinnor, döttrar till en och samma mor. ^3 (O) De bedrev otukt i Egypten, redan i sin ungdom bedrev de hor. Där kramade man deras bröst och där smektes deras jungfruliga barm. ⁴ Den äldre hette Ohola^[b] och hennes syster Oholiba^[c]. De blev mina och födde söner och döttrar. Namnet Ohola står för Sa­maria och Oholiba för Jerusalem.

^5 (P) Men Ohola begick äktenskapsbrott i stället för att hålla sig till mig. Hon fick begär till sina älskare, grannarna assyrierna. ⁶ De kom klädda i purpur, de var ståthållare och furs­tar, alla vackra unga män, ryttare till häst. ⁷ Hon gav sig som hora åt dem, de främsta av Assurs alla söner, och åt alla dem hon upptändes av begär till. Hon orenade sig med alla deras eländiga avgudar. ⁸ Inte heller gav hon upp sin lösaktighet med egyptierna,^[d] som hade fått ligga med henne i hennes ungdom och som hade smekt hennes jungfruliga barm och slösat sin otukt på henne.

^9 (Q) Därför överlämnade jag henne åt hennes älskare, Assurs söner, som hon var upptänd av begär till. ¹⁰ De klädde av henne naken, förde bort hennes söner och döttrar och dödade henne^[e] själv med svärd. Hon blev ett varnande exempel för andra kvinnor, och de verkställde domen över henne.

^11 (R) Men fastän hennes syster Oholiba såg detta, upptändes hon ännu mer av begär och gick ännu längre än systern i sin otukt. ^12 (S) Hon fick begär till sina grannar, Assurs söner. De var ju ståthållare och furstar. De kom klädda i präktiga kläder, ryttare till häst, alla vackra unga män. ¹³ Jag såg att också hon orenade sig. Båda gick samma väg.

^14 (T) Men hon drev sin otukt ännu längre. Hon fick se mansbilder inristade i väggen^[f]. Man hade ristat in bilder av kaldeer och målat dem röda. ¹⁵ De var framställda med bälten kring sina höfter och med ståtliga huvudbonader, alla lika kämpar, som Babels söner från Kaldeen.^{[g] 16} Hon blev upptänd av begär till dem så snart hon såg dem och sände bud till dem i Kaldeen. ¹⁷ Babels söner kom då till henne för en kärleksstund och orenade henne genom sin otukt. Först sedan hon hade blivit orenad av dem, vände hon sig i avsky bort ifrån dem. ¹⁸ Men när hon så öppet bedrev sin otukt och blottade sin nakenhet, kände jag avsky och vände mig ifrån henne, så som jag hade vänt mig ifrån hennes syster. ^19 (U) Ändå drev hon sitt horeri ännu längre. Hon tänkte på sin ungdoms dagar, då hon bedrev otukt i Egyptens land, ^20 (V) och hon blev på nytt upptänd av begär till sina älskare där, som hade könsorgan som åsnor och sädesflöde som hingstar. ^21 (W) Din håg stod åter till din ungdoms skamlöshet, när egyptierna smekte din barm eftersom du hade så ungdomliga bröst.

^22 (X) Därför, du Oholiba, säger Herren Gud så: Se, jag ska egga upp dina älskare mot dig, dem som du vänt dig ifrån med avsky. Jag ska låta dem komma över dig från alla sidor, ²³ Babels söner och alla kaldeer, folk från Pekod, Shoa och Koa^[h] och alla Assurs söner med dem. De är alla åtråvärda unga män, ståthållare och furstar, kämpar och berömvärda män, alla ryttare till häst. ²⁴ De ska anfalla dig med vapen, vagnar, hjul och skaror av folk. Rustade med skärmar och sköldar och klädda i hjälmar ska de anfalla dig från alla sidor. Jag ska överlämna domen åt dem, och de ska döma dig efter sina lagar. ²⁵ Jag ska låta min svartsjuka gå över dig så att de far fram mot dig i vrede. De ska skära av dig näsa^[i] och öron, och de som blir kvar av dig ska falla för svärd. De ska föra bort dina söner och döttrar, och vad som blir kvar av dig ska förtäras av eld. ²⁶ De ska slita av dig dina kläder och ta ifrån dig dina praktfulla smycken. ²⁷ Så ska jag göra slut på din oanständighet och på din otukt i Egyptens land. Du ska inte mer lyfta din blick till dem och inte mer tänka på Egypten.

²⁸ För så säger Herren Gud: Se, jag ska överlämna dig åt dem som du hatar, åt dem som du har vänt dig bort ifrån med avsky. ^29 (Y) Med hat ska de fara fram mot dig och ta ifrån dig allt du har skaffat dig. De ska lämna dig naken och blottad. Din otuktiga blygd ska bli blottad liksom din skamlöshet och din otukt. ³⁰ Detta ska man göra med dig därför att du trolöst förenade dig med hednafolk och orenade dig med deras avgudar. ^31 (Z) Du gick på din systers väg. Därför ska jag i din hand sätta samma bägare som hon fick.

³² Så säger Herren Gud:

^35 (AB) Därför säger Herren Gud så: Efter­som du har glömt mig och kastat mig bakom din rygg, måste du också bära följderna av din lösaktighet och din otukt.

^36 (AC) Herren sade till mig: Människo­barn, vill du döma Ohola och Oho­liba? Tala då om för dem vilka vidrigheter de ägnar sig åt. ^37 (AD) För de har begått äktenskapsbrott och deras händer är fläckade av blod. Med sina eländiga avgudar har de begått äktenskapsbrott. Och barnen som de hade fött åt mig lät de gå igenom eld som mat åt avgudarna. ^38 (AE) Dessutom gjorde de mig detta: Samma dag som de orenade min helgedom, vanhelgade de också mina sabbater. ^39 (AF) Samma dag som de slaktade sina barn åt avgudarna, gick de in i min helgedom och vanhelgade den. Sådant har de gjort i mitt hus.

⁴⁰ De sände också bud efter män som skulle komma fjärran ifrån. Bud­bärare skickades till dem och de kom, och du tvättade dig, sminkade dina ögon och prydde dig med smycken. ⁴¹ Du satt på en härlig bädd med dukat bord framför dig, och där hade du ställt fram min rökelse och min olja. ⁴² Sorglöst sorl hördes där­inne, och till de män ur hopen som var där hämtade man också in dryckes-­bröder från öknen. Dessa satte arm­band på kvinnornas armar och prakt­fulla kronor på deras huvuden.

⁴³ Då sade jag om henne som var utsliten genom sina äktenskapsbrott: Nu ska de använda henne som en hora, just henne. ⁴⁴ Och de gick in till henne som man går in till en hora. Så gick man in till Ohola och till Oholiba, de lösaktiga kvinnorna. ^45 (AG) Men rättfärdiga män ska döma dem efter den lag som gäller för horor och sådana som spiller blod, för horor är de, och de har blod på sina händer.

^46 (AH) Så säger Herren Gud: Kalla samman en folksamling mot dem och lämna ut dem till misshandel och plundring. ⁴⁷ Folksamlingen ska stena dem och hugga dem i stycken med svärd och dräpa deras söner och döttrar och bränna upp deras hus i eld^[j]. ⁴⁸ Så ska jag göra slut på skamlösheten i landet, och alla kvinnor ska varnas så att de inte ägnar sig åt sådan skamlöshet som ni. ⁴⁹ Man ska låta er skamlöshet komma över er, och ni ska få bära på de synder ni begått med era avgudar. Och ni ska inse att jag är Herren Gud.”

Hälsning

1 ^(A) Från Petrus, Jesu Kristi apostel. Till de utvalda som lever utspridda^[a] som främlingar i Pontus, Galatien, Kappadokien, Asien och Bitynien. ^2 (B) Ni är förutbestämda^[b] av Gud Fadern och helgade genom Anden till lydnad och rening^[c] med Jesu Kristi blod. Nåd och frid vare med er i allt rikare mått.

Ett levande hopp

^3 (C) Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far! I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, ^4 (D) till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som förvaras åt er i himlen. ^5 (E) Med Guds makt bevaras ni genom tron fram till den frälsning som är redo att uppenbaras i den sista tiden.

^6 (F) Var därför glada, även om ni nu en liten tid måste utstå olika prövningar. ^7 (G) Äktheten i er tro är långt mer värd än guld, som är förgängligt men ändå prövas i eld. På samma sätt prövas er tro för att sedan bli till lov, pris och ära när Jesus Kristus uppenbarar sig. ^8 (H) Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fast ni ännu inte ser honom tror ni på honom och jublar i obeskrivlig, himmelsk glädje ^9 (I) när ni nu är på väg att nå målet för er tro: era själars frälsning.

^10 (J) Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få. ^11 (K) De försökte förstå vem eller vilken tid Kristi Ande i dem syftade på när han förutsade Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa. ^12 (L) Och det uppenbarades för dem att det inte var sig själva utan er som de tjänade med sitt budskap. Det budskapet har nu förkunnats för er genom dem som i den helige Ande, sänd från himlen, gav er evangeliet – ett budskap som änglar längtar att få blicka in i.

Var heliga

^13 (M) Spänn därför bältet om livet^[d], var vakna och hoppas helt och fullt på den nåd ni ska få när Jesus Kristus uppenbarar sig. ^14 (N) Som lydnadens barn ska ni inte följa de begär som ni levde i förr, när ni var okunniga. ^15 (O) Nej, liksom han som har kallat er är helig ska också ni vara heliga i allt ni gör. ¹⁶ Det står ju skrivet: Ni ska vara heliga, för jag är helig.^[e]

^17 (P) Om ni kallar honom Far^[f] som dömer var och en opartiskt efter hans gärning, vandra då i gudsfruktan under er tid här som främlingar. ^18 (Q) Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting som silver eller guld ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder. ^19 (R) Nej, det var med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och brist. ^20 (S) Han var utsedd redan före världens skapelse men har nu i dessa sista tider uppenbarats för er skull. ^21 (T) Genom honom tror ni på Gud, som har uppväckt honom från de döda och gett honom härlighet, så att er tro och ert hopp står till Gud.

Guds levande ord

^22 (U) Ni har renat era själar genom att lyda sanningen i uppriktig syskonkärlek. Älska då varandra uthålligt^[g], av rent hjärta. ^23 (V) Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd utan av en oförgänglig, genom Guds levande ord som består.

Detta är det ord som har förkunnats för er.