Old/New Testament
Avgudadyrkan fördöms
14 (A) Några av Israels äldste kom till mig och satte sig ner framför mig. 2 Då kom Herrens ord till mig: 3 (B) ”Människobarn, dessa män har låtit sina eländiga avgudar få insteg i sina hjärtan och har ställt upp framför sig sådant som förleder dem till synd. Skulle jag verkligen låta sådana fråga mig till råds? 4 Säg därför till dem: Så säger Herren Gud: Var och en av Israels hus som släpper in eländiga avgudar i sitt hjärta och ställer upp framför sig det som förleder honom till synd och sedan kommer till profeten, honom ska jag, Herren, ge svar efter vad han förtjänar för sina många avgudars skull. 5 Så ska jag gripa Israels folk i hjärtat, därför att de alla har vikit bort från mig genom sina avgudar. 6 Säg därför till Israels hus: Så säger Herren Gud:
Vänd om och vänd er bort från era avgudar, vänd er bort från alla era vidrigheter! 7 (C) För om någon av Israels hus eller av främlingarna som bor i Israel viker bort från mig och ger rum för avgudar i hjärtat och ställer upp framför sig det som förleder till synd, och sedan kommer till profeten för att fråga mig, honom ska jag, Herren, själv svara. 8 (D) Jag ska vända mitt ansikte mot den mannen och göra honom till ett tecken och till ett ordspråk och utrota honom ur mitt folk. Och ni ska inse att jag är Herren.
9 (E) Om profeten är förledd och ger svar, så har jag, Herren, låtit den profeten bli förledd. Jag ska räcka ut min hand mot honom och utrota honom ur mitt folk Israel. 10 De ska båda bära straffet för sin synd – profeten har lika stor synd som den som frågat – 11 (F) detta för att Israels hus inte mer ska föras vilse och inte mer orena sig med alla sina överträdelser. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud, säger Herren Gud.”
Domen är oundviklig
12 Herrens ord kom till mig:
13 (G) ”Människobarn, om ett land syndade mot mig genom att handla trolöst, då skulle jag räcka ut min hand mot det och skapa brist på bröd och sända svält över det och där utrota både människor och djur. 14 (H) Om då dessa tre män fanns i landet: Noa, Daniel[a] och Job, så skulle de genom sin rättfärdighet bara rädda sina egna liv, säger Herren Gud. 15 (I) Om jag lät vilda djur dra fram genom landet och göra det folktomt och så öde att ingen vågade färdas där för djurens skull, 16 och dessa tre män fanns där – så sant jag lever, säger Herren Gud, då skulle de inte kunna rädda sina söner eller döttrar. Endast de själva skulle räddas, men landet skulle bli öde.
17 Eller om jag lät svärdet drabba det landet, och sade: ’Svärd, far fram genom landet!’, och jag på det sättet utrotade både människor och djur ur det, 18 så skulle, så sant jag lever, säger Herren Gud, dessa tre män, om de befann sig i landet, varken kunna rädda sina söner eller sina döttrar. Endast de själva skulle räddas. 19 (J) Eller om jag sände pest i det landet och utgöt min vrede i blod över det för att utrota både människor och djur ur det, 20 och om då Noa, Daniel och Job fanns där, så skulle de, så sant jag lever, säger Herren Gud, varken kunna rädda son eller dotter. De skulle genom sin rättfärdighet rädda endast sina egna liv.
21 (K) Därför säger Herren Gud: Hur mycket värre blir det inte, när jag sänder mina fyra svåra straffdomar: svärd, svält, vilddjur och pest över Jerusalem för att där utrota både människor och djur. 22 (L) Men se, några ska räddas och bli kvar, både söner och döttrar, och de ska föras bort. De ska komma hit[b] till er, och när ni får se hur de lever och handlar ska ni finna tröst för den olycka som jag har låtit komma över Jerusalem, ja, för allt som jag har låtit komma över staden. 23 De ska vara er till tröst, när ni ser hur de lever och handlar. Ni ska då inse att jag inte utan orsak har gjort allt det jag gjort mot Jerusalem, säger Herren Gud.”
Jerusalem, en förtorkad vinstock
15 (M) Herrens ord kom till mig:
2 ”Människobarn,
hur är vinstockens trä
bättre än allt annat trä,
grenarna på träden i skogen?
3 Tar man virke av den
för att göra något nyttigt?
Gör man ens en pinne av den
för att hänga upp något på den?
4 (N) Nej, man ger den till mat åt elden.
När båda dess ändar
blivit förtärda av eld
och delen däremellan blivit svedd,
duger den då till något nyttigt?
5 Inte ens när den ännu var oskadd
kunde man göra något nyttigt
av den.
Hur mycket mindre kan
den användas till något nyttigt
när elden förtärt den
och bränt den!
6 Därför säger Herren Gud:
Som jag gör med en vinstock
bland skogens träd,
när jag ger den till bränsle
åt elden,
så ska jag göra
med Jerusalems invånare.
7 (O) Jag ska vända mitt ansikte
mot dem.
De har kommit ut ur elden,
men elden ska förtära dem.
Ni ska inse att jag är Herren
när jag vänder mitt ansikte
mot dem.
8 Jag ska göra landet till en ödemark,
därför att de har handlat trolöst,
säger Herren Gud.”
Tron utan gärningar är död
2 (A) Mina bröder, var inte partiska i er tro på vår Herre Jesus Kristus, härlighetens Herre. 2 Tänk er att det vid er sammankomst[a] kommer in en man med guldring på fingret och fina kläder, och samtidigt en fattig man i smutsiga kläder. 3 Om ni då ser till den finklädde och säger: "Varsågod och sitt, här är en bra plats", men till den fattige: "Du kan stå där" eller: "Sätt dig här vid mina fötter[b]" – 4 har ni då inte diskriminerat bland er och blivit domare med orena motiv?
5 (B) Lyssna, mina älskade bröder. Har inte Gud utvalt dem som är fattiga i den här världen till att bli rika i tron och få ärva riket som han lovat dem som älskar honom? 6 (C) Men ni föraktar den fattige. Är det inte de rika som förtrycker er och drar er inför domstolar? 7 Är det inte de som hånar det sköna Namnet[c] som har uttalats över er?
8 (D) Om ni uppfyller den kungliga lagen enligt Skriften: Du ska älska din nästa som dig själv, då gör ni rätt.[d] 9 (E) Men om ni är partiska begår ni synd och döms av lagen som lagbrytare. 10 (F) Den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt. 11 Han som har sagt: Du ska inte begå äktenskapsbrott, har också sagt: Du ska inte mörda. Om du inte begår äktenskapsbrott men mördar, så är du en lagbrytare.[e]
12 (G) Tala och handla så som den som ska dömas efter frihetens lag. 13 (H) Domen blir obarmhärtig över den som inte har visat barmhärtighet. Men barmhärtigheten triumferar över domen.
Gärningarna visar tron
14 (I) Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men saknar gärningar? Den tron kan väl inte frälsa honom? 15 Om en broder eller syster saknar kläder och mat för dagen 16 (J) och någon av er säger till dem: "Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta", men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död när den är utan gärningar.
18 Nu kanske någon säger: "Du har tro." – Ja, men jag har också gärningar[f]. Visa mig din tro utan gärningar, så ska jag visa dig min tro genom mina gärningar. 19 (K) Du tror att Gud är en[g]. Det gör du rätt i. Även de onda andarna tror det, och bävar.
20 Men vill du inte inse, tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? 21 (L) Blev inte vår far Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar när han bar fram sin son Isak[h] på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar, och genom gärningarna blev tron fullbordad. 23 (M) Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det tillräknades honom som rättfärdighet, och han kallades Guds vän.[i]
24 Ni ser alltså att människan erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. 25 (N) Blev inte den prostituerade Rahab[j] på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar när hon tog emot sändebuden och släppte ut dem en annan väg? 26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation