Old/New Testament
Lidande och hopp
אAlef
3 Jag är mannen
som fått se lidande
under hans vredes ris.
2 Han har lett mig och fört mig
i mörker och inte i ljus.
3 Ja, han vände sin hand mot mig
gång på gång, dagen lång.
בBeth
4 (A) Han nötte ut mitt kött och min hud,
han krossade mina ben.
5 Han byggde en mur mot mig
och omringade mig
med bitterhet och möda.
6 (B) På mörka platser lät han mig bo,
likt dem som länge varit döda.
גGimel
7 (C) Han har spärrat in mig
så att jag inte kommer ut,
han har lagt på mig tunga bojor.
8 (D) Hur jag än klagar och ropar
stänger han ute min bön.
9 Han har spärrat mina vägar
med huggen sten
och gjort mina stigar krokiga.
דDaleth
10 (E) Han var en björn på lur mot mig,
ett lejon i försåt.
11 Han förde mig på avvägar
och slet mig i stycken,
han lät mig ligga övergiven.
12 (F) Han spände sin båge
och ställde mig som mål för sin pil.
הHe
13 Pilar från sitt koger
har han satt i mina njurar.
14 (G) Jag har blivit till åtlöje
för hela mitt folk,
deras nidvisa hela dagen lång.
15 Han har mättat mig med bitterhet,
gett mig malört att dricka.
וWaw
16 Han har krossat mina tänder
mot stenar,
han har tryckt ner mig i askan.
17 Du har fördrivit min själ från friden,
jag har glömt vad lycka är.
18 Jag sade:
”Det är slut med min livskraft
och mitt hopp till Herren.”
זZajin
19 (H) Tänk på min nöd och min hemlöshet,
malörten och det bittra!
20 Min själ tänker ständigt på det
och sjunker ihop inom mig.
21 Detta tar jag till hjärtat,
därför har jag hopp:
חHeth
22 (I) Det är Herrens nåd
att det inte är ute med oss,
att[a] det inte är slut
med hans barmhärtighet.
23 (J) Den är ny varje morgon,
stor är din trofasthet.
24 (K) Herren är min del,
det säger min själ,
därför hoppas jag på honom.
טTeth
25 (L) Herren är god
mot dem som väntar på honom,
mot den själ som söker honom.
26 Det är gott att i stillhet
hoppas på hjälp från Herren.
27 (M) Det är gott för en man
att bära ett ok i sin ungdom.
יJod
28 Må han sitta ensam och tyst
när han lägger det på honom.
29 Må han sänka sin mun i stoftet,
kanske finns det ännu hopp.
30 (N) Må han vända kinden
mot den som slår honom
och låta sig mättas av hån.
כKaf
31 (O) Herren förkastar ju inte
för evigt.
32 (P) Om än han bedrövar
förbarmar han sig i sin stora nåd,
33 för det är inte av hjärtat
han plågar och bedrövar
människors barn.
לLamed
34 När man krossar landets alla fångar
under sina fötter,
35 när man nekar en man hans rätt
inför den Högstes ansikte,
36 när man gör orätt mot någon
i hans sak –
skulle Herren inte se det?
מMem
37 Vem talar så att det sker,
om inte Herren befallt det?
38 (Q) Kommer inte både ont[b] och gott
från den Högstes mun?
39 (R) Varför klagar en människa här i livet
när hon straffas[c] för sin synd?
נNun
40 Låt oss pröva våra vägar
och granska dem,
låt oss vända om till Herren!
41 Låt oss lyfta våra hjärtan och händer
till Gud i himlen!
42 (S) Vi har syndat och gjort uppror,
och du har inte förlåtit.
סSamek
43 Du har dolt dig i vrede
och förföljt oss,
du har dödat och inte skonat.
44 (T) Du har dolt dig i moln
så att bönen inte når fram,
45 (U) du har gjort oss till avskum
och förakt bland folken.
פPe
46 (V) Alla våra fiender
spärrar upp sitt gap mot oss.
47 (W) Faror och fallgropar möter oss,
förödelse och undergång.
48 (X) Strömmar av tårar
rinner från mitt öga,
för dottern mitt folk går under.
עAjin
49 Mitt öga flödar utan uppehåll,
det får ingen vila
50 förrän Herren blickar ner
från himlen och ser.
51 Mitt öga plågar min själ
när jag ser min stads alla döttrar[d].
צTsade
52 De jagade mig som en fågel,
de som utan orsak är mina fiender.
53 (Y) De ville släcka mitt liv här i gropen,
de kastade sten över mig.
54 (Z) Vattnen sköljde över mitt huvud,
jag sade: ”Jag är förlorad!”
קQof
55 (AA) Jag åkallade ditt namn, Herre,
från gropens djup.
56 Du har hört min röst,
stäng inte ditt öra
när jag ber om lindring och ropar.
57 (AB) Du kom nära när jag åkallade dig,
du sade: ”Var inte rädd!”
רResh
58 Herre, du tar dig an min sak,
du friköper mitt liv.
59 Herre, du ser den orätt jag lider,
döm i min sak!
60 Du ser all deras hämndlystnad,
alla deras planer mot mig.
שShin
61 Du har hört deras hån, Herre,
alla deras planer mot mig,
62 mina fienders tal och onda tankar
mot mig dagen lång.
63 (AC) Se! Vare sig de sitter eller står
är det mig de hånar i sin sång.
תTaw
64 (AD) Du ska återgälda dem, Herre,
efter deras händers verk.
65 (AE) Du ska ge dem en slöja över hjärtat,
din förbannelse ska drabba dem.
66 (AF) Du ska jaga dem i vrede
och förgöra dem
under Herrens himmel.
Sions elände och vanära
אAlef
4 Så matt guldet har blivit,
det ädlaste guldet förvandlats!
Heliga ädelstenar ligger spridda
i varje gathörn.
בBeth
2 (AG) Sions ädlaste söner
skattades som fint guld.
Nu räknas de som lerkärl,
som verk av krukmakarhänder.
גGimel
3 (AH) Till och med schakaler
räcker fram sina spenar
och låter ungarna dia,
men dottern mitt folk
har blivit grym[e],
som strutsen i öknen.
דDaleth
4 (AI) Dibarnets tunga fastnar
i gommen av törst.
Små barn ber om bröd,
men ingen ger dem något.
הHe
5 De som förr åt läckerheter
tynar bort på gatorna.
De som växte upp i purpur[f]
ligger nu i dyn.
וWaw
6 (AJ) Missgärningen hos dottern mitt folk
är större än synden i Sodom,[g]
som ödelades på ett ögonblick
utan att röras av människohänder.
זZajin
7 Hennes furstar glänste mer än snö,
de var vitare än mjölk,
deras kroppar var rödare än korall,
deras gestalter var som safir.
חHeth
8 Nu är deras ansikten mörkare än sot,
man känner inte igen dem
på gatorna.
Deras hud stramar över benen,
den är torr som trä.
טTeth
9 (AK) Lyckligare var de som dödades
med svärd
än de som nu dödas av hunger,
som tynar bort i plåga
av brist på markens frukter.
יJod
10 (AL) Med egna händer
har ömsinta mödrar kokat
sina barn
för att ha dem till föda
när dottern mitt folk gick under.
כKaf
11 (AM) Herren tömde ut sin vrede,
han öste ut sin vredesglöd.
I Sion tände han en eld
som förtärde dess grundvalar.
לLamed
12 Ingen av jordens kungar
hade trott det,[h]
ingen av världens invånare,
att någon ovän eller fiende
skulle komma in
genom Jerusalems portar.
מMem
13 (AN) Det kom för hennes profeters synder
och hennes prästers
missgärningar,
för att de spillde rättfärdigas blod
där inne i staden.
נNun
14 (AO) Som blinda irrar de på gatorna,
fläckade av blod
så att ingen vågar röra
deras kläder.
סSamek
15 (AP) ”Bort! Oren!”
ropar man till dem.
”Bort, bort! Rör dem inte!”
De flyr, de irrar omkring.
Bland hednafolken säger man:
”Här får de inte bo längre.”
פPe
16 (AQ) Herren själv har skingrat dem,
han vill inte ta sig an dem mer.
Prästerna får ingen respekt,
de äldre får ingen barmhärtighet.
עAjin
17 (AR) Våra ögon sviker oss
när vi förgäves söker efter hjälp.
Vi har spanat och spanat
efter ett folk som ändå inte kan
rädda oss.[i]
צTsade
18 De vaktar på våra steg
så att vi inte vågar gå
på våra gator.
Vårt slut är nära,
våra dagar är ute,
ja, vårt slut har kommit.
קQof
19 Våra förföljare var snabbare
än himlens örnar.
De jagade oss över bergen
och låg på lur i öknen för oss.
רResh
20 (AS) Vår livsande, Herrens smorde,[j]
fångades i deras fallgropar.
Om honom sade vi:
”I hans skugga ska vi leva
bland hednafolken.”
שShin
21 (AT) Gläd dig och jubla, dotter Edom[k],
du som bor i landet Us.
Bägaren ska komma till dig också,
du ska bli drucken
och ligga naken.
תTaw
22 (AU) Straffet för din skuld har nått sitt slut,
dotter Sion.
Han ska inte mer föra bort dig
i fångenskap.
Men din skuld, dotter Edom,
ska han straffa,
han ska avslöja dina synder.
Folkets bön i djupaste förnedring
5 Tänk, Herre,
på vad som hänt oss,
se efter och se hur vi hånas!
2 (AV) Vår arvedel har gått över
till främlingar,
våra hus är i främmande hand.
3 Vi har blivit föräldralösa,
vi har ingen far,
våra mödrar är som änkor.
4 Vi måste köpa vårt eget vatten
som vi dricker,
betala för vår egen ved.
5 Våra förföljare flåsar oss i nacken[l],
vi är trötta men får ingen vila.
6 (AW) Vi räckte ut vår hand till Egypten,
till Assyrien för att få bröd
att mätta oss med.
7 (AX) Våra fäder har syndat
och finns inte mer,
men vi måste bära deras skuld.
8 Slavar härskar över oss,
ingen befriar oss ur deras hand.
9 Med fara för vårt liv
hämtar vi vårt bröd,
bärgar det undan öknens svärd.
10 Vår hud hettar som en ugn,
den är febersjuk av hunger.
11 Kvinnor kränkte de i Sion,
jungfrur i Juda städer.
12 (AY) Furstar hängde de[m],
äldre hedrade de inte.
13 Unga män fick slita
med kvarnstenen[n],
pojkar dignade
under bördor av ved.
14 De gamla sitter inte längre i porten,
de unga har slutat
med sin musik.
15 (AZ) Glädjen är borta från vårt hjärta,
vår dans är förvandlad till sorg.
16 (BA) Kronan har fallit från vårt huvud.
Ve oss, att vi syndade så!
17 Därför är vårt hjärta sjukt,
därför är våra ögon förmörkade,
18 (BB) för att Sions berg ligger öde
och schakaler[o] strövar där.
19 (BC) Du, Herre, tronar för evigt,
din tron består
från släkte till släkte.
20 (BD) Varför skulle du glömma oss
för evigt,
överge oss för alltid?
21 (BE) Ta oss till dig igen, Herre,
så kommer vi tillbaka.
Förnya våra dagar som förr,
22 (BF) om du inte har förkastat oss helt
och är mycket vred på oss.
Uppmuntran till tro och kärlek
19 (A) Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste 20 (B) på den nya och levande väg som han öppnat för oss genom förhänget, det vill säga sin kropp. 21 (C) Vi har en stor överstepräst över Guds hus.
22 (D) Låt oss därför gå fram med ärligt hjärta i trons fulla visshet, med hjärtat renat från ont samvete och med kroppen badad i rent vatten. 23 (E) Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast. 24 (F) Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar. 25 (G) Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan i stället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.
Varning för avfall
26 (H) För om vi fortsätter att synda med vett och vilja efter att ha fått kunskap om sanningen, då finns det inte längre något offer för synderna, 27 (I) utan bara en fruktansvärd väntan på domen och en rasande eld som ska förtära motståndarna. 28 (J) Den som förkastar Mose lag ska utan förbarmande dö om två eller tre vittnar mot honom. 29 (K) Hur mycket strängare straff tror ni då inte den förtjänar som trampar på Guds Son, föraktar[a] det förbundsblod som har helgat honom, och som kränker nådens Ande? 30 (L) Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag ska utkräva den, och dessutom: Herren ska döma sitt folk.[b] 31 (M) Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.
32 (N) Kom ihåg den första tiden när ljuset nådde er. Ni fick utstå hård kamp[c] och mycket lidande. 33 (O) Dels blev ni hånade och plågade och gjorda till offentligt åtlöje, dels stod ni sida vid sida med andra som behandlades så. 34 (P) Ni led med fångarna och accepterade med glädje att bli fråntagna era ägodelar, eftersom ni visste att ni ägde något som är bättre och bestående.
35 (Q) Så kasta inte bort er frimodighet, den ger stor lön. 36 (R) Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat. 37 (S) För:
Ännu en kort liten tid,
så kommer han
som ska komma,
och han ska inte dröja.
38 (T) Min rättfärdige ska leva av tro.
Men drar han sig undan,
har min själ ingen glädje
i honom.[d]
39 Men vi tillhör inte dem som drar sig undan och går förlorade, utan dem som tror och vinner sina själar.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation