Old/New Testament
Jeremia profeterar och fängslas
37 (A) Sidkia[a], Josias son, blev kung i stället för Konja, Jojakims son, för Babels kung Nebukadressar gjorde honom till kung i Juda land. 2 Men varken han eller hans tjänare eller folket i landet lyssnade till de Herrens ord som han talade genom profeten Jeremia. 3 (B) Ändå sände kung Sidkia i väg Jehukal, Shelemjas son[b], och prästen Sefanja, Maasejas son, med detta bud till profeten Jeremia: ”Be för oss till Herren vår Gud.”
4 Jeremia gick ut och in bland folket, för man hade ännu inte satt honom i fängelse. 5 Faraos här[c] hade dragit ut från Egypten, och när kaldeerna som belägrade Jerusalem fick höra ryktet om dem drog de sig tillbaka från Jerusalem.
6 Då kom Herrens ord till profeten Jeremia. Han sade: 7 Så säger Herren, Israels Gud: Detta ska ni svara Juda kung som har sänt er till mig för att fråga mig: ”Se, faraos här som har dragit ut till er hjälp ska vända tillbaka till sitt land Egypten. 8 (C) Sedan ska kaldeerna återvända och belägra denna stad, inta den och bränna upp den i eld. 9 Så säger Herren: Bedra inte er själva genom att tänka: Kaldeerna drar sig helt säkert tillbaka ifrån oss. För de kommer inte att ge sig av. 10 Även om ni skulle slå kaldeernas hela här som strider mot er så att bara några sårade män blev kvar av dem, så skulle de resa sig upp var och en i sitt tält och bränna upp denna stad i eld.”
11 Men när kaldeernas här hade dragit sig tillbaka från Jerusalem på grund av faraos här, 12 ville Jeremia lämna Jerusalem och gå till Benjamins land för att där ta i besittning sin jordlott[d] bland folket. 13 (D) När han kom till Benjaminsporten greps han av vaktens befälhavare Jiria, son till Shelemja, son till Hananja, som sade: ”Du tänker gå över till kaldeerna.” 14 Jeremia svarade: ”Det är inte sant! Jag tänker inte gå över till kaldeerna.” Men Jiria hörde inte på honom utan grep Jeremia och förde honom till furstarna. 15 De blev arga på Jeremia och lät misshandla honom och satte honom i förvar i skrivaren Jonatans hus som gjorts om till fängelse.
16 (E) När Jeremia hade kommit in i fängelsehålan, ner i fångvalven, och varit där en lång tid, 17 (F) lät kung Sidkia hämta honom. Hemma hos sig frågade kungen honom i hemlighet: ”Har det kommit något ord från Herren?” Jeremia svarade: ”Ja.” Och han fortsatte: ”Du ska överlämnas i den babyloniske kungens hand.”
18 Sedan frågade Jeremia kung Sidkia: ”Hur har jag handlat orätt mot dig, dina tjänare och detta folk, eftersom ni har satt mig i fängelse? 19 Och var finns nu era profeter som profeterade för er: Babels kung ska inte anfalla er och detta land? 20 (G) Så hör mig nu, min herre och kung. Lyssna till min vädjan och skicka inte tillbaka mig till skrivaren Jonatans hus, för då kommer jag att dö där.” 21 (H) Då befallde kung Sidkia att man skulle hålla Jeremia i förvar på vaktgården, och man gav honom en kaka bröd om dagen från Bagargatan tills allt bröd var slut i staden. Och Jeremia blev kvar på vaktgården.
Jeremia kastas i en brunn
38 (I) Shefatja, Mattans son, och Gedalja, Pashurs son[e], och Jukal, Shelemjas son, och Pashur, Malkias son, hörde vad Jeremia sade till allt folket: 2 (J) ”Så säger Herren: Den som stannar kvar i denna stad kommer att dö genom svärd eller svält eller pest, men den som ger sig åt kaldeerna ska få leva. Han ska vinna sitt liv som ett byte och få leva. 3 (K) För så säger Herren: Denna stad ska överlämnas åt den babyloniske kungens här och han ska inta den.”
4 (L) Då sade furstarna till kungen: ”Den här mannen bör dödas. Han gör ju människor modlösa, både soldaterna som är kvar i staden och resten av allt folket, när han talar så till dem. Han söker inte folkets välfärd utan dess ofärd.” 5 Kung Sidkia svarade: ”Se, han är i er hand. Kungen förmår ingenting mot er.” 6 (M) Då tog de Jeremia och kastade honom i kungasonen Malkias[f] brunn på vaktgården. De släppte ner Jeremia med rep. I brunnen fanns inget vatten utan dy, och Jeremia sjönk ner i dyn.
7 Nubiern Ebed-Melek[g], en hovman som var i kungens hus medan kungen satt i Benjaminsporten[h], fick höra att de hade sänkt ner Jeremia i brunnen. 8 Han lämnade kungens hus och sade till kungen: 9 (N) ”Min herre och kung, dessa män har handlat illa i allt de har gjort mot profeten Jeremia. De har kastat honom i brunnen och där svälter han snart ihjäl. Det finns ju inte längre något bröd i staden.” 10 Då gav kungen denna befallning åt nubiern Ebed-Melek: ”Ta med dig trettio män härifrån och dra upp profeten Jeremia innan han dör.”
11 Ebed-Melek tog då med sig männen och gick in i kungens hus till ett rum under skattkammaren. Där hämtade han trasor och utslitna kläder och sänkte ner dem med rep till Jeremia i brunnen. 12 Och nubiern Ebed-Melek sade till Jeremia: ”Lägg trasorna och kläderna under dina armar, mellan dem och repen.” Jeremia gjorde så, 13 (O) och med repen drog de sedan upp Jeremia ur brunnen. Men han måste stanna på vaktgården.
Sidkia söker råd hos Jeremia
14 Kung Sidkia sände bud och hämtade profeten Jeremia till sig vid tredje ingången till Herrens hus. Kungen sade till Jeremia: ”Jag vill fråga dig om något. Dölj inget för mig.” 15 (P) Jeremia sade till Sidkia: ”Om jag säger dig något, kommer du då inte att döda mig? Och om jag ger dig ett råd, så kommer du inte att lyssna på mig.” 16 I hemlighet gav då kung Sidkia sin ed till Jeremia och sade: ”Så sant Herren lever, han som har gett oss livet: Jag ska inte låta döda dig och inte heller utlämna dig åt dem som vill ta ditt liv.”
17 Då sade Jeremia till Sidkia: ”Så säger Herren Gud Sebaot, Israels Gud: Om du ger dig åt den babyloniske kungens furstar ska du få leva. Denna stad ska då inte brännas ner, utan du och ditt hus ska få leva. 18 (Q) Men om du inte ger dig åt den babyloniske kungens furstar, ska denna stad överlämnas i kaldeernas hand. De ska bränna ner den, och själv ska du inte komma undan deras händer.
19 Kung Sidkia svarade Jeremia: ”Jag är rädd för de judar som har gått över till kaldeerna, att man utlämnar mig i deras våld och de behandlar mig illa.” 20 Jeremia sade: ”De kommer inte att utlämna dig. Lyssna nu till Herrens röst i det jag säger till dig, så ska det gå väl för dig och du får leva. 21 Men om du vägrar att ge dig, är detta vad Herren har uppenbarat för mig: 22 (R) Se, alla de kvinnor som är kvar i Juda kungs hus ska då föras ut till den babyloniske kungens furstar, och kvinnorna ska säga:
Dina vänner svek dig
och fick makt över dig.
När dina fötter fastnade i dyn
drog de sig undan.
23 (S) Alla dina hustrur och barn ska man föra ut till kaldeerna. Själv ska du inte komma undan deras händer utan gripas av den babyloniske kungen, och denna stad ska brännas ner.”
24 Då sade Sidkia till Jeremia: ”Låt ingen få veta vad vi har talat om här, så ska du inte dö. 25 Och om furstarna får höra att jag har talat med dig och de kommer till dig och säger: Berätta för oss vad du sade till kungen! Dölj inget för oss, så dödar vi dig inte. Vad sade kungen till dig? – 26 (T) då ska du svara dem: Jag vädjade inför kungen att han inte skulle skicka mig tillbaka till Jonatans hus för att dö där.”
27 Alla furstarna kom till Jeremia och frågade honom, men han svarade dem precis som kungen hade befallt honom. Då teg de och gick ifrån honom, eftersom ingen hade hört vad som hade sagts. 28 Men Jeremia fick stanna på vaktgården ända till den dag då Jerusalem intogs. Och han var där när Jerusalem intogs.
Jerusalems fall
39 (U) I Juda kung Sidkias nionde regeringsår, i tionde månaden,[i] kom Babels kung Nebukadressar med hela sin här till Jerusalem och belägrade det. 2 I Sidkias elfte regeringsår, på nionde dagen i fjärde månaden[j], trängde de in i staden. 3 Då kom alla den babyloniske kungens furstar och slog sig ner i Mellersta porten, nämligen Nergal-Sareser[k] av Samgar[l], Nebo-Sarsekim, överste hovmannen[m], Nergal-Sareser, överste magern[n], och den babyloniske kungens alla andra furstar.
4 (V) När Juda kung Sidkia med allt sitt krigsfolk fick se dem, flydde de och drog om natten ut ur staden på vägen mot den kungliga trädgården, genom porten mellan de båda murarna. Han tog vägen bort mot Hedmarken. 5 Men kaldeernas här förföljde dem och hann upp Sidkia på Jerikos hedmarker. De tog honom och förde honom till Babels kung Nebukadressar i Ribla[o] i Hamats land. Där uttalade han domen över honom. 6 (W) Den babyloniske kungen lät slakta Sidkias barn i Ribla inför hans ögon. Också alla förnäma män i Juda lät Babels kung slakta. 7 (X) På Sidkia själv lät han sticka ut ögonen. Sedan lät han binda honom med kopparkedjor för att föras till Babel.
8 Kaldeerna brände ner kungens hus och husen som tillhörde folket, och de rev ner Jerusalems murar. 9 Resten av folket som var kvar i staden, överlöparna som hade gått över till honom och det övriga folket förde Nebusaradan, översten för livvakterna,[p] bort till Babel. 10 Men Nebusaradan, översten för livvakterna, lämnade kvar i Juda land en del av de fattiga, de som ingenting ägde, och gav dem samtidigt vingårdar och åkerfält.
Jeremia blir fri
11 Kung Nebukadressar av Babel gav denna befallning till Nebusaradan, översten för livvakterna, angående Jeremia: 12 (Y) ”Ta hand om honom och låt ditt öga vaka över honom och gör honom inte något ont, utan behandla honom som han själv begär av dig.” 13 Nebusaradan, översten för livvakterna, och Nebushasban, överste hovmannen, och Nergal-Sareser, överste magern, och alla den babyloniske kungens övriga stormän 14 (Z) sände då bud och hämtade Jeremia från vaktgården och lämnade honom åt Gedalja, son till Ahikam, son till Shafan, för att denne skulle föra honom hem. Och han fick bo bland folket.
Herrens löfte till Ebed-Melek
15 Herrens ord kom till Jeremia medan han var inspärrad på vaktgården. Han sade: 16 (AA) ”Gå och säg till nubiern Ebed-Melek: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, det jag har talat ska jag låta komma över denna stad till dess olycka och inte till dess lycka, och det ska ske inför dina ögon på den dagen. 17 Men dig ska jag rädda på den dagen, säger Herren, och du ska inte utlämnas till männen du är rädd för. 18 (AB) Jag ska låta dig komma undan så att du inte faller för svärd utan vinner ditt liv som ett byte, därför att du har förtröstat på mig, säger Herren.”
Kristus är större än Mose
3 (A) Därför, ni heliga bröder som har fått del av en himmelsk kallelse, se på Jesus, den apostel[a] och överstepräst som vi bekänner oss till. 2 (B) Han var betrodd av[b] den som insatte honom, liksom Mose var betrodd i hela Guds hus.[c]
3 (C) Men Jesus är värd mer ära än Mose, liksom husbyggaren hedras mer än själva huset. 4 Varje hus är byggt av någon, men Gud är den som har byggt allt. 5 (D) Mose var betrodd i hela Guds hus, som en tjänare, för att vittna om det som sedan skulle förkunnas. 6 (E) Men Kristus är betrodd som Son att råda över Guds hus. Och hans hus är vi, när vi håller fast vid vår frimodighet och ära i hoppet.
Varning för förhärdelse
7 (F) Därför säger den helige Ande:[d]
I dag, om ni hör hans röst,
8 förhärda inte era hjärtan
som vid upproret,[e]
som på prövningens dag i öknen,
9 (G) där era fäder frestade mig
och prövade mig
fast de sett mina gärningar
i fyrtio år.
10 Därför var jag vred på det släktet,
och jag sade:
De är ständigt vilsna
i sina hjärtan,
de känner inte mina vägar.
11 (H) Så svor jag i min vrede:
De ska aldrig komma in
i min vila.
12 (I) Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta så att han avfaller från den levande Guden. 13 Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.
14 (J) Vi är Kristi vänner[f] om vi stadigt håller fast vid vår första tillförsikt[g] ända till slutet. 15 Det heter: I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan som vid upproret.[h]
16 Vilka var det då som hörde men ändå gjorde uppror? Var det inte alla de som Mose förde ut ur Egypten? 17 (K) Och vilka var han vred på i fyrtio år? Var det inte på dem som syndade och blev liggande som lik i öknen? 18 (L) Och vilka gällde hans ed att de aldrig skulle komma in i hans vila, om inte dem som vägrade lyda? 19 Vi ser alltså att det var på grund av otro som de inte kunde komma in.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation