Old/New Testament
Undran över Herrens handlande
12 (A) Rättfärdig är du, Herre,
när jag vill gå till rätta
med dig.
Ändå måste jag tala med dig
om dina domslut.
Varför lyckas de ogudaktiga så väl?
Varför lever alla trolösa
så trygga?
2 (B) Du planterar dem och de slår rot,
de växer och bär frukt.
Du är nära i deras mun,
men långt från deras inre.
3 (C) Men du, Herre, känner mig.
Du ser mig och prövar
hur mitt hjärta är mot dig.
Ryck bort dem som får till slakt
och förbered dem för dagen
då de dödas.
4 (D) Hur länge ska landet sörja
och hela markens gräs
torka bort,
så att både fyrfotadjur och fåglar
går under för invånarnas ondska?
De säger: ”Han kan inte se
vår framtid.”
Guds svar
5 (E) Om du springer ikapp med fotfolk
och de tröttar ut dig,
hur skulle du då kunna
tävla med hästar?
Du känner dig trygg i fredligt land,
men hur ska du klara dig
i snåren vid Jordan[a]?
6 (F) Dina bröder och din fars hus
är också trolösa mot dig,
de ropar för full hals
bakom din rygg.
Lita inte på dem,
även om de talar vänligt
med dig.
7 Jag har övergett mitt hus,
lämnat mitt arv
och gett min älskade
i fiendens hand.
8 Min arvedel blev
som ett lejon i skogen mot mig.
Hon höjde sin röst mot mig,
därför hatar jag henne.
9 (G) Min arvedel har blivit för mig
som en spräcklig rovfågel
som angrips av andra rovfåglar[b]
runt omkring.
Gå och samla markens alla djur
och låt dem komma för att äta!
10 (H) Många herdar
har fördärvat min vingård
och trampat ner mitt land.
De har gjort mitt härliga land
till en öde öken,
till en ödemark.
11 Sörjande och öde
ligger det framför mig.
Hela landet ligger öde,
för ingen bryr sig om det.
12 Över alla kala höjder i öknen
rycker plundrare fram,
för Herrens svärd slukar allt
från landets ena ände
till den andra.
Ingen kan känna sig trygg.
13 (I) De har sått vete men skördat törne.
Förgäves tröttar de ut sig.
Ni kommer att skämmas
över er gröda
på grund av Herrens
brinnande vrede.
Upprättelse för Israels grannar
14 Så säger Herren om alla onda grannar som förgriper sig på det arv jag har gett mitt folk Israel: Se, jag ska rycka bort dem ur deras land och rycka undan Juda hus ifrån dem.
15 Men när jag har ryckt bort dem, ska jag åter förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel, var och en till sitt land. 16 (J) Om de då verkligen lär sig mitt folks vägar så att de svär vid mitt namn: ”Så sant Herren lever”, liksom de förut lärde mitt folk att svära vid Baal, då ska de bli upprättade mitt ibland mitt folk. 17 Men om de inte vill lyssna ska jag fullständigt rycka bort det folket och förgöra det, säger Herren.
Profetens höftskynke
13 Då sade Herren till mig: ”Gå och köp dig ett höftskynke av linne och sätt det runt dina höfter, men låt det inte bli vått.” 2 Jag köpte ett höftskynke som Herren hade befallt och satte det runt mina höfter.
3 Då kom Herrens ord till mig för andra gången. Han sade: 4 ”Ta höftskynket som du har köpt och som du bär runt dina höfter, och bryt upp och gå till Eufrat[c] och göm det i en bergsskreva.” 5 Jag gick och gömde det vid Eufrat, så som Herren hade befallt mig.
6 En lång tid därefter sade Herren till mig: ”Bryt upp och gå till Eufrat och hämta höftskynket som jag befallde dig att gömma där.” 7 Då gick jag bort till Eufrat och grävde och tog fram höftskynket från stället där jag hade gömt det. Men nu var höftskynket fördärvat och dög inte längre till någonting.
8 Då kom Herrens ord till mig. Han sade: 9 Så säger Herren: På samma sätt ska jag göra slut på Judas och Jerusalems stora högmod. 10 Detta onda folk som inte vill lyssna till mitt ord utan följer sitt hårda hjärta och håller sig till andra gudar, tjänar och tillber dem, det ska bli som detta höftskynke som inte duger till något. 11 (K) För liksom en mans höftskynke är nära hans höfter, så lät jag hela Israels hus och hela Juda hus vara nära mig, säger Herren. De skulle vara mitt folk, till berömmelse, pris och ära för mig. Men de ville inte lyssna.
Juda liknas vid ett vinkärl
12 Säg därför till dem: Så säger Herren, Israels Gud: Alla vinkärl ska fyllas med vin. När de då säger till dig: ”Det vet vi väl, att alla vinkärl ska fyllas med vin!” 13 (L) så svara dem: Så säger Herren: Se, jag ska fylla alla som bor i detta land så att de blir berusade – kungarna som sitter på Davids tron, prästerna och profeterna och Jerusalems alla invånare. 14 (M) Och jag ska krossa dem, den ene mot den andre, både fäder och barn, säger Herren. Jag ska inte vara barmhärtig eller skonsam eller förbarma mig så att jag låter bli att förgöra dem.
Ohörsamhet leder till fångenskap
15 Hör och lyssna till detta!
Var inte högmodiga,
för Herren har talat.
16 (N) Ge ära åt Herren er Gud,
innan han låter mörkret komma
och innan era fötter snubblar
på bergen när det skymmer.
Ni väntar på ljus,
men han ska förvandla det
till dödsskugga, till tjockt mörker.
17 (O) Men vill ni inte höra på detta,
så måste jag gråta i det fördolda
över ert högmod.
Bittert gråter jag
och tårar strömmar
från mina ögon,
därför att Herrens hjord
förs bort i fångenskap.
18 (P) Säg till kungen
och drottningmodern:[d]
Stig ner från er tron,
för den praktfulla kronan
har fallit från era huvuden.
19 Städerna i Negev är stängda
och ingen finns
som öppnar dem.
Hela Juda är bortfört i fångenskap,
helt och hållet bortfört.
20 Lyft er blick och se
dem som kommer norrifrån.
Var är hjorden du fick,
din härliga hjord?
21 (Q) Vad ska du säga,
när de du gjorde till nära vänner
sätts till härskare över dig?
Ska du då inte gripas av vånda
som en kvinna i födslosmärtor?
22 (R) Men om du säger i ditt hjärta:
”Varför har detta hänt mig?”
så ska du veta att det var
för din stora missgärnings skull
som ditt mantelsläp lyftes upp
och din kropp utsattes för våld.
23 (S) Kan en nubier förvandla sin hud
eller en leopard sina fläckar?
Då skulle också ni kunna göra gott,
ni som har vant er att göra ont.
24 (T) Därför ska jag skingra dem
som strå som förs bort
av ökenvinden.
25 Det ska vara din lott,
den del du får av mig,
säger Herren,
därför att du har glömt mig
och litat till lögn.
26 Därför ska jag också dra upp
mantelsläpet över ditt ansikte
så att man ser din skam,
27 (U) ditt äktenskapsbrott,
ditt liderliga frustande,
din skamliga otukt.
På höjderna och på fältet
har jag sett dina vidrigheter.
Ve dig, Jerusalem!
Hur länge ska det dröja
innan du blir ren?
Den stora torkan
14 Detta är Herrens ord till Jeremia angående torkan.
2 (V) Juda sörjer,
dess portar tynar bort,
de lutar sig sörjande mot jorden
och ett sorgerop stiger upp
från Jerusalem.
3 (W) De mäktiga sänder sina tjänare
efter vatten,
men när de kommer till dammarna
finner de inget vatten
utan måste vända tillbaka
med tomma kärl.
De är skamsna och förtvivlade
och täcker huvudet.
4 (X) Marken spricker
eftersom det inte regnar i landet.
Jordbrukarna står med skam
och täcker sina huvuden.
5 (Y) Även hinden på fältet
överger sin nyfödda kalv,
eftersom det inte finns något grönt.
6 Vildåsnorna står på höjderna
och flämtar efter luft
som schakaler.
Deras ögon är matta,
för det finns inget gräs.
7 Våra missgärningar vittnar mot oss,
men grip in ändå,
för ditt namns skull, Herre.
Gång på gång har vi avfallit
och syndat mot dig.
8 (Z) Du Israels hopp,
dess frälsare i nödens tid,
varför är du
som en främling i landet,
en vandrare
som bara stannar för en natt?
9 Varför är du som en rådlös man,
som en hjälte
som inte kan hjälpa?
Du finns ju mitt ibland oss, Herre,
och vi är uppkallade
efter ditt namn.
Överge oss inte!
10 (AA) Så säger Herren om detta folk:
De vill gärna driva omkring
på det sättet,
de håller inte sina fötter i styr.
Därför har Herren inte
behag till dem.
Han minns nu deras missgärning
och ska straffa dem
för deras synder.
11 (AB) Herren sade till mig: Du ska inte be om något gott för detta folk. 12 (AC) För även om de fastar vill jag inte lyssna till deras rop, och även om de offrar brännoffer och matoffer finner jag ingen glädje i dem, utan jag tänker göra slut på dem med svärd, svält och pest.
13 (AD) Då sade jag: ”O, Herre Gud! Profeterna säger ju till dem: Ni ska inte se något svärd, inte heller ska svält drabba er, utan jag ska ge er en varaktig fred på denna plats.”
14 (AE) Men Herren sade till mig: Profeterna profeterar lögn i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller befallt dem eller talat till dem. Falska syner, tomma spådomar, löst prat och sina egna hjärtans bedrägerier är vad de profeterar för er.
15 Därför säger Herren så om de profeter som profeterar i mitt namn fast jag inte har sänt dem, de som säger att svärd och svält inte ska komma i detta land: Genom svärd och svält ska dessa profeter gå under. 16 (AF) Och folket som de profeterar för, männen och deras hustrur, söner och döttrar, ska kastas ut på Jerusalems gator slagna av svält och svärd, och ingen ska begrava dem. Jag ska låta deras ondska drabba dem själva.
17 (AG) Tala till dem detta ord:
Tårar strömmar från mina ögon
natt och dag,
och de ska inte sluta,
för jungfrun, dottern mitt folk,
har drabbats
av ett förkrossande slag,
ett svårt och oläkligt sår.
18 (AH) Går jag ut på fälten
ligger där män genomborrade
av svärd,
och kommer jag in i staden
möts jag av svältens plågor.
Både profet och präst
drar vidare mot ett land
de inte känner.
Profetens förbön
19 (AI) Har du helt förkastat Juda?
Känner du avsky för Sion?
Eller varför har du slagit oss
så att ingen kan bota oss?
Vi väntar på välgång,
men inget gott kommer,
på en tid med läkedom,
men se, skräck råder.
20 (AJ) Herre, vi erkänner vår ondska
och våra fäders missgärning,
att vi har syndat mot dig.
21 (AK) För ditt namns skull:
Förkasta oss inte,
låt inte din härlighets tron
bli föraktad.
Kom ihåg ditt förbund med oss
och bryt det inte.
22 (AL) Kan någon av hednafolkens
tomma avgudar ge regn?
Kan himlen av sig själv
låta skurar falla?
Nej, bara du, Herre vår Gud!
Vi hoppas på dig,
för du har gjort allt detta.
Hälsning
1 (A) Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, sänd att förkunna löftet om liv i Kristus Jesus. 2 (B) Till Timoteus, mitt älskade barn. Nåd, barmhärtighet och frid från Gud Fadern och Kristus Jesus, vår Herre.
Aposteln och hans lärjunge
3 (C) Jag tackar Gud, som jag liksom mina förfäder[a] tjänar med rent samvete. Ständigt, natt och dag, tänker jag på dig i mina böner. 4 När jag minns dina tårar längtar jag efter att få se dig igen för att bli uppfylld av glädje. 5 (D) Jag tänker på den uppriktiga tro som finns hos dig, den tro som först fanns hos din mormor Lois och din mor Eunike[b] och som nu, det är jag övertygad om, också finns hos dig.
6 (E) Därför påminner jag dig: låt Guds nådegåva flamma upp igen, den som finns i dig genom min handpåläggning.[c] 7 (F) Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande. 8 (G) Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre, och inte heller för mig som är hans fånge, utan bär också du ditt lidande för evangeliet genom Guds kraft.
9 (H) Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av våra gärningar utan genom sitt beslut och sin nåd som han har gett oss i Kristus Jesus från evighet. 10 (I) Nu har hans nåd blivit uppenbarad, när vår Frälsare Kristus Jesus har trätt fram. Han har gjort slut på döden och fört fram liv och odödlighet i ljuset genom evangeliet. 11 (J) Detta är jag satt till att tjäna som förkunnare[d], apostel och lärare.
12 (K) Det är därför jag får lida allt detta. Men jag skäms inte, för jag vet vem jag tror på, och jag är övertygad om att han har makt att fram till den dagen[e] bevara det som anförtrotts mig. 13 (L) Som mönster för en sund förkunnelse ska du ha de ord som du har hört av mig, i tro och kärlek i Kristus Jesus. 14 (M) Bevara det goda som anförtrotts dig genom den helige Ande som bor i oss.
15 (N) Som du vet har alla i Asien [f]vänt sig bort ifrån mig, bland dem Fygelus och Hermogenes. 16 (O) Må Herren visa barmhärtighet mot Onesiforus[g] familj. Han gav mig ofta nytt mod och skämdes inte för mina bojor. 17 (P) Tvärtom, när han kom till Rom sökte han ivrigt efter mig och fann mig också. 18 (Q) Må Herren låta honom finna barmhärtighet hos Herren på den dagen. Och hur mycket han hjälpte mig i Efesos, det vet du mycket väl.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation