Old/New Testament
Juda och Israels otrohet
3 (A) Han sade:
Om en man skiljer sig
från sin hustru
och hon går ifrån honom
och blir en annan mans hustru,
får han då komma tillbaka[a]
till henne?
Skulle inte då landet bli orenat?
Du har bedrivit otukt
med många älskare,
och nu kommer du tillbaka till mig?
säger Herren.
2 (B) Lyft blicken mot de kala höjderna
och se: Var har du inte
blivit skändad?
Vid vägarna satt du
och väntade på dem
som en arab i öknen.
Du orenade landet
med din otukt och din ondska.
3 (C) Därför hölls regnskurarna tillbaka
och inget vårregn föll.
Men du hade
en äktenskapsbryterskas panna
och ville inte skämmas.
4 Ändå har du nu ropat till mig:
”Min Far!
Du är min ungdoms vän!”
5 (D) ”Kan han då vara vred för evigt
och hålla fast vid sin vrede
för alltid?”
Så talade du och gjorde
allt ont du kunde.
Kallelse till omvändelse
6 (E) I kung Josias tid[b] sade Herren till mig: Har du sett vad det avfälliga Israel har gjort? Hon gick upp på alla höga berg och bort under alla gröna träd och bedrev otukt. 7 (F) Jag tänkte att hon skulle vända tillbaka till mig när hon hade gjort allt detta. Men hon vände inte tillbaka.
Hennes otrogna syster Juda såg det. 8 (G) Och jag såg att fastän jag hade skilt mig från det avfälliga Israel och gett henne skilsmässobrev[c] på grund av hennes äktenskapsbrott, så skrämdes ändå inte hennes otrogna syster Juda av det. Hon gick också bort och bedrev otukt, 9 hon orenade landet med sin lättsinniga otukt och begick äktenskapsbrott med sten och trä[d]. 10 Och trots allt detta vände hennes otrogna syster Juda inte tillbaka till mig av hela sitt hjärta, utan bara i hyckleri, säger Herren.
11 (H) Herren sade till mig: Det avfälliga Israel har visat sig mer rättfärdigt än det otrogna Juda. 12 (I) Gå norrut och predika: Vänd om Israel, du avfälliga, säger Herren. Då ska jag inte längre se på er med ovilja, för jag är nådig, säger Herren, och ska inte vara vred för evigt.
13 (J) Bekänn nu din missgärning, att du har avfallit från Herren din Gud och löpt hit och dit efter främmande gudar under alla gröna träd. Du har inte lyssnat till min röst, säger Herren.
14 (K) Vänd om, ni avfälliga barn, säger Herren, för jag är er rätte herre[e]. Och jag ska hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion. 15 (L) Jag ska ge er herdar efter mitt hjärta, och de ska föra er i bet med förstånd och insikt.
16 (M) När ni på den tiden förökar er och blir fruktsamma i landet, säger Herren, då ska man inte tala om Herrens förbundsark mer eller tänka på den. Man ska inte komma ihåg den eller sakna den, och man ska inte göra någon ny. 17 (N) På den tiden ska man kalla Jerusalem ”Herrens tron”, och alla hednafolk ska samlas där för att ära Herrens namn i Jerusalem. Och de ska inte mer följa sina onda och hårda hjärtan. 18 På den tiden ska Juda hus gå till Israels hus, och tillsammans ska de komma från landet i norr till det land som jag gav era fäder till arvedel.
19 Jag sade:
Vilken plats ska jag inte låta dig
få bland barnen,
och vilket ljuvligt land
ska jag inte ge dig,
den allra härligaste arvedel
bland folken.
Och jag sade:
Då ska ni kalla mig Far
och inte vända er bort
från mig mer.
20 Men som när en hustru
är otrogen mot sin man,
så har ni, Israels hus,
varit otrogna mot mig,
säger Herren.
21 (O) Därför hörs rop på de kala höjderna,
gråt och böner från Israels barn,
för de har gått på villovägar
och glömt Herren sin Gud.
22 Vänd om, ni avfälliga barn!
Jag ska bota er från er otrohet.
”Se, vi kommer till dig,
för du är Herren vår Gud.
23 (P) Ja, falskt var vårt hopp
till höjderna,
vårt larm på bergen.
Ja, hos Herren vår Gud
finns frälsning för Israel.
24 (Q) Men allt ifrån vår ungdom
har skammens gud[f] förtärt
frukten av våra fäders arbete,
deras får och kor,
deras söner och döttrar.
25 (R) Låt oss nu ligga här i vår skam
och låt vanära täcka oss,
för vi har syndat
mot Herren vår Gud,
vi och våra fäder,
från vår ungdom ända till i dag.
Vi har inte lyssnat
till Herren vår Guds röst.”
4 Om du vill vända tillbaka, Israel,
säger Herren,
vänd då om till mig.
Om du tar bort
dina avskyvärda gudar
från min åsyn
ska du slippa irra runt som flykting.
2 (S) Du ska svära i sanning,
rätt och rättfärdighet:
”Så sant Herren lever”,
och då ska hednafolken
välsigna sig i honom
och ha sin ära i honom.
3 (T) Så säger Herren
till Juda män och till Jerusalem:
Bryt er ny mark!
Så inte bland törnen.
4 (U) Omskär er för Herren,
ta bort ert hjärtas förhud,
ni Juda män
och Jerusalems invånare.
Annars ska min vrede
bryta fram som en eld
och brinna så att ingen kan släcka,
för era onda gärningars skull.
Kommande dom
5 (V) Förkunna i Juda
och ropa och säg det i Jerusalem,
blås i hornet i landet,
ropa med hög röst och säg:
”Låt oss samlas
och gå in i de befästa städerna[g]!”
6 (W) Res ett baner i riktning mot Sion,
sök skydd, stanna inte!
För jag ska låta olyckan komma
från norr med stor förödelse.
7 (X) Ett lejon kommer fram ur sitt snår,
en folkfördärvare[h] bryter upp.
Han går ut ur sin boning
för att göra ditt land
till en ödemark.
Då läggs dina städer i ruiner
så att ingen kan bo där.
8 (Y) Klä er därför i säcktyg,
klaga och jämra er,
för Herrens brinnande vrede
har inte vänt sig bort från oss.
9 På den dagen, säger Herren,
ska kungen och furstarna
tappa modet,
prästerna bli förfärade
och profeterna vara bestörta.
10 (Z) Men jag sade[i]: O, Herre Gud, hur svårt bedrog du inte detta folk och Jerusalem när du sade: ”Det ska gå er väl.” Svärdet är ju nära att ta våra liv!
11 På den tiden ska det sägas till detta folk och till Jerusalem: En brännhet vind från de kala höjderna i öknen sveper in mot dottern mitt folk – inte för att kasta säd eller rensa korn[j], 12 en starkare vind än så kommer från mig. Nu ska också jag gå till rätta med dem!
13 (AA) Se, han stiger upp som ett moln,
hans vagnar är som en stormvind,
hans hästar är snabbare än örnar.
Ve oss, vi är förlorade!
14 (AB) Tvätta bort ondskan från ditt hjärta,
Jerusalem, så att du blir räddad!
Hur länge ska onda tankar
bo i ditt bröst?
15 (AC) Från Dan[k] hörs en röst ropa,
från Efraims berg
en som bådar olycka.
16 Kungör för folken,
tala om för Jerusalem:
En belägringshär kommer
från fjärran land
och höjer sitt rop mot Juda städer.
17 (AD) Som väktare kring ett åkerfält
omringar de henne,
för hon har varit upprorisk
mot mig, säger Herren.
18 (AE) Din väg och dina gärningar
vållar dig detta.
Din ondska gör att det blir så bittert,
att plågan träffar dig
ända in i hjärtat.
19 (AF) O, mitt inre, mitt inre!
Jag vrider mig av smärta
i mitt hjärtas djup.
Mitt hjärta klagar i mig,
jag kan inte tiga,
för min själ har hört
hornstötar och stridsrop.
20 Katastrof på katastrof ropas ut,
hela landet läggs öde.
Plötsligt blir mina tält förstörda,
på ett ögonblick mina tältdukar.
21 Hur länge ska jag se stridsbaneret
och höra hornstötarna?
22 (AG) Mitt folk är dåraktigt,
de känner mig inte.
De är oförnuftiga barn
och förstår ingenting.
De är skickliga på att göra ont,
men de förstår inte att göra gott.
23 (AH) Jag såg på jorden,
och den var öde och tom,
upp mot himlen,
och där fanns inget ljus.
24 (AI) Jag såg på bergen, och de bävade
och alla höjder vacklade.
25 (AJ) Jag såg mig om,
och där fanns ingen människa,
himlens alla fåglar hade flytt.
26 Jag såg mig om,
och det bördiga landet
var en öken,
alla dess städer var ödelagda
inför Herrens ansikte,
för hans brinnande vrede.
27 (AK) För så säger Herren:
Hela landet ska bli en ödemark,
men jag ska inte göra slut
på det helt.
28 Därför sörjer jorden
och himlen ovanför mörknar,
för vad jag har talat och beslutat
ska jag inte ångra eller ta tillbaka.
29 För larmet av ryttare och bågskyttar
flyr hela staden.
Man ger sig in i skogssnåren
och upp bland klipporna.
Alla städer är övergivna,
ingen människa bor i dem mer.
30 (AL) Du ödelagda, vad vill du göra?
Även om du klär dig i scharlakan
och smyckar dig[l]
med smycken av guld,
om du förstorar dina ögon
med smink,
så gör du dig vacker förgäves.
Dina älskare föraktar dig,
de vill ta ditt liv.
31 (AM) För jag hör rop
som från en födande kvinna,
ångestrop
som från en förstföderska.
Det är dottern Sions röst.
Hon flämtar,
hon räcker ut sina händer:
”O, ve mig!
Mitt liv tynar bort
inför mördare.”
Dom över otrohet och orättfärdighet
5 (AN) Gå runt på gatorna i Jerusalem
och lägg märke till vad ni ser,
sök på torgen om ni finner någon,
om det finns någon enda
som gör rätt och frågar
efter trohet.
Då ska jag förlåta staden.
2 Men även om de säger:
”Så sant Herren lever”,
så svär de ändå falskt.
3 (AO) Herre, är det inte trohet
dina ögon söker?
Du slog dem,
men de kände ingen smärta.
Du gjorde slut på dem,
men de vägrade
att ta emot tillrättavisning.
De gjorde sina pannor
hårdare än klippan
och vägrade omvända sig.
4 Då tänkte jag:
Det är bara enkelt folk,
de är dåraktiga,
för de känner inte Herrens väg,
sin Guds domslut.
5 (AP) Nu går jag till de stora
och talar med dem.
De måste ju känna Herrens väg
och sin Guds domslut.
Men också de har brutit sönder oket
och slitit av banden.
6 (AQ) Därför ska lejonet från skogen
slå dem
och stäppvargen
slita sönder dem.
Leoparden ska lura
vid deras städer
och alla som går ut
ska rivas ihjäl,
för deras brott är många
och deras avfall svåra[m].
7 (AR) Varför skulle jag förlåta dig?
Dina barn har övergett mig
och svurit vid gudar
som inte finns.
Jag gav dem fullt upp av allt,
men de var otrogna
och samlades i skaror
vid horhusen.
8 (AS) De liknar välnärda,
brunstiga hingstar,
var och en gnäggar
efter sin nästas hustru.
9 (AT) Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
Skulle jag inte hämnas
på ett folk som detta?
10 (AU) Dra upp mot hennes
vingårdsterrasser
och förstör dem,
men gör inte slut på henne helt.
Riv bort hennes rankor,
de tillhör inte Herren,
11 för de har svikit mig svårt,
både Israels hus och Juda hus,
säger Herren.
12 (AV) De har förnekat Herren och sagt:
”Han finns inte där.
Inget ont ska drabba oss,
svärd och svält ska vi inte möta.
13 Profeterna blir till vind,
Guds ord är inte i dem.
Vad de säger ska drabba
dem själva.”
14 (AW) Därför säger Herren Gud Sebaot så:
Eftersom ni talar på det sättet,
se, därför ska jag göra
mina ord i din mun till en eld
och detta folk till ved,
och elden ska förtära dem.
15 (AX) Se, jag ska sända ett hednafolk
mot er fjärran ifrån,
ni av Israels hus, säger Herren,
ett starkt hednafolk,
ett urgammalt folk,
ett folk vars språk du inte känner
och vars tal du inte förstår.
16 Deras koger är som en öppen grav,
de är alla krigare.
17 (AY) De ska sluka din skörd
och ditt bröd,
de ska sluka dina söner och döttrar,
de ska sluka dina får och kor,
de ska sluka dina vinstockar
och fikonträd.
Dina befästa städer som du litar på,
ska de förstöra med svärd.
18 (AZ) Men inte ens då vill jag göra slut på er helt, säger Herren. 19 (BA) Om ni då frågar: ”Varför har Herren vår Gud gjort oss allt detta?” ska du svara dem: ”Liksom ni har övergett mig och tjänat främmande gudar i ert eget land, ska ni nu få tjäna främlingar i ett land som inte är ert.”
20 Kungör det för Jakobs hus,
ropa ut det i Juda och säg:
21 (BB) Hör detta,
du dåraktiga folk utan förstånd!
Ni har ögon och ser inte,
ni har öron och hör inte.
22 (BC) Skulle ni inte frukta mig,
säger Herren,
skulle ni inte bäva för mig,
jag som har satt sand
till gräns för havet,
till en evig gräns
som det inte kan överskrida.
Hur dess vågor än svallar
förmår de inget,
och hur de än brusar
kan de inte komma över den.
23 (BD) Men detta folk har ett motsträvigt
och upproriskt hjärta.
De har vänt sig bort
och gått sin egen väg.
24 (BE) De säger inte i sina hjärtan:
”Låt oss frukta Herren vår Gud,
som ger regn i rätt tid
både höst och vår
och som skänker oss
de bestämda skördeveckorna.”
25 (BF) Era missgärningar
har nu bringat detta i olag,
era synder håller det goda
borta från er,
26 för bland mitt folk
finns ogudaktiga människor.
De ligger i bakhåll
liksom jägaren ligger på lur,
de sätter snaror
och fångar människor.
27 Som en bur full av fåglar
är deras hus fulla av svek.
Därför har de blivit stora och rika,
de har blivit feta och skinande.
28 (BG) Deras onda gärningar
har ingen gräns,
de dömer inte rättvist,
de verkar inte
för den faderlöses sak
och hjälper inte den fattige
att få sin rätt.
29 Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
Skulle jag inte hämnas
på ett hednafolk som detta?
Förmaningar till Timoteus
4 (A) Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna[a] kommer några att avfalla från tron och följa villoandar och onda andars läror, 2 förledda av hycklande lögnare som är brännmärkta[b] i sina samveten. 3 (B) De förbjuder folk att gifta sig och befaller dem att avstå från mat som Gud har skapat för att tas emot med tacksägelse av dem som tror och känner sanningen. 4 (C) Allt som Gud har skapat är gott, och inget är förkastligt när det tas emot med tacksägelse. 5 Det helgas genom Guds ord och bön.
6 (D) När du lägger fram detta för bröderna är du en god Kristi Jesu tjänare som hämtar näring[c] ur trons och den goda lärans ord som du har följt. 7 (E) Men de gudlösa gamla myterna ska du avvisa. Träna dig i stället i gudsfruktan. 8 (F) Fysisk träning är nyttig på sitt sätt, men gudsfruktan är nyttig på allt sätt, för den har löfte om liv, både för den här tiden och den kommande. 9 Detta är ett ord att lita på och värt att tas emot av alla. 10 (G) Det är därför vi arbetar och kämpar[d], för vi har satt vårt hopp till den levande Guden som är Frälsaren för alla människor, först och främst för dem som tror[e]. 11 Detta ska du inskärpa och lära ut.
12 (H) Ingen får förakta dig för att du är ung, utan var ett föredöme för de troende i ord och gärning, i kärlek, tro och renhet. 13 Fortsätt att högläsa ur Skriften och att förmana och undervisa tills jag kommer. 14 (I) Försumma inte nådegåvan i dig, den som du fick genom profetord när de äldste lade händerna på dig. 15 Tänk på detta, lev i detta så att alla kan se dina framsteg. 16 (J) Var noga med dig själv och din undervisning och håll troget ut med detta. När du gör det, frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation