Old/New Testament
Synd, bekännelse och frälsning
59 (A) Se, Herrens hand är inte
för kort för att frälsa,
hans öra är inte
för dövt för att höra.
2 (B) Nej, det är era missgärningar
som skiljer er från er Gud,
era synder döljer
hans ansikte för er
så att han inte hör er.
3 (C) För era händer är fläckade av blod,
era fingrar av skuld.
Era läppar talar lögn,
er tunga bär fram ondska.
4 (D) Ingen ropar efter rättfärdighet,
ingen dömer med sanning.
De litar till tomhet och talar lögn,
de går havande med olycka
och föder fördärv.
5 De kläcker ormägg
och väver spindelnät.
Den som äter av deras ägg dör,
och krossas ett
kommer det ut en orm.
6 (E) Deras spindelnät
duger inte till kläder,
de kan inte skyla sig själva
med vad de tillverkat.
Deras verk är ondskans verk,
deras händer utövar våld.
7 (F) Deras fötter rusar
till det som är ont,
de är snabba
att spilla oskyldigt blod.
Deras tankar är fördärvets tankar,
förödelse och elände
råder på deras vägar.[a]
8 Fridens väg känner de inte,
rätten följer inte i deras spår.
De går krokiga stigar,
ingen som vandrar dem
vet vad frid är.
9 Därför är rättvisan fjärran från oss,
rättfärdigheten når oss inte.
Vi väntar på ljus,
men här råder mörker,
på solsken,
men vi vandrar i dunkel.
10 (G) Vi famlar som blinda längs väggen,
famlar som om vi inte hade ögon.
Vi stapplar mitt på dagen
som vore det skymning.
Bland de friska[b] är vi som döda.
11 (H) Vi brummar alla som björnar
och kuttrar sorgset som duvor.
Vi väntar på rättvisa,
men den kommer inte,
efter frälsning,
men den är fjärran från oss.
12 (I) Våra brott inför dig är många,
våra synder vittnar mot oss.
Våra brott följer med oss,
vi känner våra missgärningar.
13 (J) Vi har gjort uppror
och förnekat Herren,
vi har vänt vår Gud ryggen.
Vi har talat förtryck och avfall,
tänkt ut och fört fram
lögnaktiga ord från våra hjärtan.
14 (K) Rättvisan trängs tillbaka,
rättfärdigheten står långt borta,
för sanningen vacklar på torget,
det som är rätt
kan inte komma fram.
15 (L) Sanningen har försvunnit,
och den som undviker det onda
blir plundrad.
Detta såg Herren,
och han var missnöjd med
att det inte fanns någon rättvisa.
16 (M) Han såg att ingen steg fram,
han var förundrad
över att ingen grep in.
Då hjälpte honom hans egen arm,
och hans rättfärdighet
stödde honom.
17 (N) Han klädde sig i rättfärdighet
som pansar
och satte frälsningens hjälm
på sitt huvud.
Han klädde sig i hämndens dräkt
som klädsel
och svepte sig i lidelse
som en mantel.
18 Efter deras gärningar
ska han löna dem,
med vrede över hans motståndare,
hämnd över hans fiender.
Han ska löna kustländerna
för vad de har gjort.
19 (O) Så ska man frukta Herrens namn
i väster
och hans härlighet
där solen går upp.
När fienden bryter fram
som en flod,
ska Herrens Ande
driva honom på flykten.
20 (P) Återlösaren ska komma till Sion
och till dem i Jakob som vänder om
från sitt uppror,
säger Herren.[c]
21 (Q) Detta är mitt förbund med dem, säger Herren: Min Ande som är över dig och mina ord som jag har lagt i din mun ska inte vika ur din mun eller ur dina barns eller barnbarns mun, från nu och till evig tid, säger Herren.
Sions kommande härlighet
60 (R) Stå upp, stråla,
för ditt ljus kommer
och Herrens härlighet
går upp över dig.
2 (S) Se, mörker ska täcka jorden
och töcken folken,
men över dig ska Herren gå upp,
hans härlighet ska uppenbaras
över dig.
3 (T) Hednafolk ska vandra i ditt ljus
och kungar i glansen
som går upp över dig.
4 (U) Lyft din blick och se dig omkring:
Alla samlas och kommer till dig.
Dina söner kommer från fjärran,
dina döttrar bärs fram på armen.
5 (V) Då ska du se det
och stråla av fröjd,
ditt hjärta ska bäva och vidga sig,
för havets rikedomar
ska föras till dig,
folkens skatter ska tillfalla dig.
6 (W) Skaror av kameler ska täcka dig,
unga kameler
från Midjan och Efa[d].
Från Saba[e] kommer de alla,
de bär guld och rökelse
och förkunnar Herrens lov.
7 (X) Alla Kedars hjordar
ska samlas till dig,
Nebajots[f] baggar
ska stå till din tjänst.
De ska offras till välbehag
på mitt altare,
och jag ska förhärliga
min härlighets hus.
8 Vilka är dessa
som kommer flygande som moln,
som duvor till sitt duvslag?
9 Kustländerna hoppas på mig,
främst kommer Tarshishskepp[g]
för att föra hem dina söner
från fjärran land.
De har med sig silver och guld
åt Herren din Guds namn,
åt Israels Helige,
för han förhärligar dig.
10 (Y) Främlingar ska bygga upp
dina murar
och deras kungar ska betjäna dig,
för jag slog dig i min vrede
men i min nåd
förbarmar jag mig över dig.
11 (Z) Dina portar ska ständigt stå öppna,
varken dag eller natt
ska de stängas,
så att folkens rikedomar
kan föras till dig
och deras kungar föras med i tåget.
12 För det folk eller rike
som inte vill tjäna dig
ska gå under,
sådana folk ska förgöras helt.
13 (AA) Libanons härlighet[h]
ska komma till dig,
både cypress och alm och buxbom,
för att pryda
min helgedoms plats.
Jag vill göra platsen för mina fötter
härlig.
14 Bugande ska dina förtryckares söner
komma till dig,
alla som föraktade dig
ska falla ner för dina fötter.
Och de ska kalla dig "Herrens stad",
"Israels Heliges Sion".
15 (AB) I stället för att du var övergiven
och hatad[i]
så att ingen ville ta vägen
genom dig,
ska jag göra dig till härlighet
för evigt,
till en fröjd från släkte till släkte.
16 (AC) Du ska dia folkens mjölk,
kungabröst ska du dia.
Då ska du förstå att jag, Herren,
är din frälsare,
att Jakobs Mäktige
är din återlösare.
17 (AD) Jag ska ge guld i stället för koppar,
silver i stället för järn,
koppar i stället för trä
och järn i stället för sten.
Jag ska sätta friden till din överhet,
rättfärdigheten till din härskare.
18 (AE) Man ska inte mer höra om våld
i ditt land
eller förödelse och förstörelse
inom dina gränser,
utan du ska kalla dina murar
för frälsning
och dina portar för lovsång.
19 (AF) Solen ska inte mer vara ditt ljus
om dagen,
månen ska inte lysa dig
med sitt sken.
Herren ska vara ditt eviga ljus,
din Gud ska vara din härlighet.
20 (AG) Din sol ska inte mer gå ner,
din måne inte mer avta,
för Herren ska vara ditt eviga ljus
och dina sorgedagar ska vara slut.
21 (AH) Då ska alla i ditt folk vara rättfärdiga
och besitta landet för evigt,
som ett skott av min plantering,
som ett verk av mina händer
för att förhärliga mig.
22 Av den minste ska det bli tusen,
av den ringaste ett stort folk.
Jag, Herren, ska låta det ske snabbt
när dess tid kommer.
Ett nådens år från Herren
61 (AI) Herren Guds Ande
är över mig,
för Herren har smort mig[j]
till att förkunna glädjens budskap
för de ödmjuka[k].
Han har sänt mig
att förbinda dem som har
förkrossade hjärtan,
att utropa frihet för de fångna
och befrielse för de bundna,
2 (AJ) att förkunna ett nådens år
från Herren
och en hämndens dag
från vår Gud,
att trösta alla sörjande,
3 (AK) att ge de sörjande i Sion
huvudprydnad i stället för aska,
glädjens olja i stället för sorg,
lovsångsdräkt i stället för
en modfälld ande.
Och de ska kallas
"rättfärdighetens terebinter",
planterade av Herren
till hans förhärligande.
4 (AL) De ska bygga upp gamla ruiner,
upprätta det som förr legat öde.
De ska bygga upp
ruinstäderna igen,
platser som varit öde
i generation efter generation.
5 (AM) Främlingar ska stå och valla
era hjordar,
utlänningar sköta
era åkrar och vingårdar.
6 (AN) Och ni ska heta "Herrens präster",
man ska kalla er:
"Vår Guds tjänare".
Ni ska få njuta av
hednafolkens skatter
och ståta med deras härlighet.
7 (AO) Ni ska få dubbelt igen för er skam,
och de som förödmjukades
ska nu jubla över sin del.
Därför ska de få en dubbel lott
i sitt land,
evig glädje ska de få,
8 (AP) för jag, Herren, älskar det rätta
och hatar orättfärdigt rofferi.
Jag ska ge dem deras lön i trofasthet
och sluta ett evigt förbund
med dem.
9 Deras släkte ska vara känt
bland folken,
deras avkomma bland folkslagen.
Alla som ser dem ska förstå
att de är det släkte
som Herren har välsignat.
10 (AQ) Jag gläder mig stort i Herren,
min själ fröjdar sig i min Gud,
för han har klätt mig
i frälsningens klädnad
och svept in mig
i rättfärdighetens mantel,
som när brudgummen
sätter turbanen[l] på sitt huvud,
som när bruden
pryder sig med sina smycken.
11 (AR) För liksom jorden
låter sina växter spira fram
och en trädgård
låter sin sådd växa upp,
så ska Herren Gud
låta rättfärdighet och lovsång
växa upp inför alla folk.
Be och arbeta
3 (A) För övrigt, bröder, be för oss. Be att Herrens ord ska spridas snabbt och bli ärat liksom hos er, 2 (B) och att vi blir räddade från fientliga och onda människor. Alla har ju inte tron.
3 (C) Men Herren är trofast. Han ska styrka er och skydda er från den onde[a]. 4 (D) I Herren har vi förtroende för er att ni gör och kommer att göra det vi föreskriver er. 5 Må Herren leda era hjärtan in i Guds kärlek och Kristi uthållighet.
6 (E) Bröder, vi uppmanar er i vår Herre Jesu Kristi namn att hålla er borta från varje broder som lever oansvarigt och inte följer den undervisning som de fått av oss.[b] 7 Ni vet själva hur man bör följa vårt exempel. Vi levde inte oansvarigt hos er, 8 (F) vi åt inte gratis av någons bröd. Nej, vi arbetade med möda och slit natt och dag för att inte ligga någon av er till last. 9 (G) Inte så att vi inte hade rätt till lön, men vi ville ge er ett exempel att följa. 10 (H) När vi var hos er gav vi er denna föreskrift: den som inte vill arbeta ska inte heller äta.
11 Men vi hör att vissa bland er lever oansvarigt. De arbetar inte utan gör allt möjligt annat. 12 (I) Sådana befaller och förmanar vi i Herren Jesus Kristus att arbeta i lugn och ro och äta sitt eget bröd.
13 (J) Och ni, bröder, tröttna inte på att göra det som är gott. 14 (K) Om någon inte rättar sig efter det vi säger i detta brev, ge noga akt på honom och umgås inte med honom så att han får skämmas. 15 (L) Men betrakta honom inte som en fiende, utan tillrättavisa honom som en broder.
Sluthälsning
16 (M) Må han som är fridens Herre alltid och på alla sätt ge er sin frid. Herren vare med er alla.
17 (N) Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand. Detta är ett kännetecken i alla mina brev, så skriver jag. 18 Vår Herre Jesu Kristi nåd vare med er al[c]la.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation