Old/New Testament
Rättfärdighetens rike
32 (A) Se, en kung ska regera
i rättfärdighet,
furstar ska styra med rättvisa.
2 (B) En man ska vara som en tillflykt
i stormen,
som ett skydd mot störtskuren,
som vattenbäckar i en ödemark,
som skuggan av en väldig klippa
i ett törstigt land.
3 (C) De som har ögon att se med
ska inte vara förblindade,
de som har öron att höra med
ska lyssna.
4 De obetänksammas hjärtan
ska förstå kunskap,
och de stammandes tunga
ska tala flytande och klart.
5 Dåren ska då inte mer kallas ädel,
girigbuken inte kallas generös.
6 (D) För en dåre talar dårskap,
hans hjärta gör det som är orätt,
så att han handlar ogudaktigt
och sprider villoläror
om Herren.
Han svälter ut den hungriges själ
och hindrar den törstige
från att dricka.
7 (E) Girigbukens vapen är onda,
han tänker ut ondskefulla planer
för att fördärva de betryckta
med lögnaktiga ord
och den fattige
när han vädjar om rättvisa.
8 Men den ädle tänker ädla tankar,
han står fast vid det som är ädelt.
Dom och upprättelse
9 Ni kvinnor som är så säkra,
res er upp och hör min röst!
Ni självsäkra döttrar,
lyssna till mina ord!
10 När dagar lagts till år ska ni darra,
ni som är så sorglösa,
för vinskörden uteblir,
ingen fruktskörd kommer mer.
11 Bäva, ni säkra,
darra, ni sorglösa,
lägg av era kläder och blotta er,
bär säcktyg runt era höfter!
12 Slå er mot brösten och klaga
över de vackra fälten,
över de fruktbara vinstockarna,
13 över mitt folks åkrar
där törne och tistel skjuter upp,
över glädjens alla boningar
i den yra staden.
14 (F) För palatset blir övergivet,
den folkrika staden lämnas öde.
Ofelhöjden[a] med tornet förvandlas
till grotthålor för evigt,
till glädje för vildåsnor
och bete för hjordar –
15 (G) tills Anden från höjden
blir utgjuten över oss
och öknen blir ett bördigt fält,
och det bördiga fältet
räknas som skog.
16 Då ska rätten ta sin boning i öknen,
rättfärdigheten bo
på det bördiga fältet.
17 Rättfärdighetens frukt
ska vara frid,
och rättfärdighetens verk
vara ro och trygghet för evigt.
18 (H) Mitt folk ska bo i fridfulla hem,
i trygga boningar
och på säkra viloplatser.
19 (I) Men hagel ska falla när skogen fälls,
och staden ska bli
djupt ödmjukad.
20 Lyckliga är ni
som kan så vid alla vatten
och låta oxen och åsnan
fritt ströva omkring.
Assyriens fall och Sions räddning
33 (J) Ve dig, du härjare
som själv inte har härjats,
du förrädare
som själv inte blivit förrådd!
När du är färdig med att härja
ska du själv bli härjad,
när du har slutat förråda
ska du själv bli förrådd.[b]
2 (K) Herre, förbarma dig över oss,
vi hoppas på dig.
Bli du vår[c] arm var morgon,
vår frälsning i nödens tid.
3 (L) För det väldiga dånet flyr folken,
inför ditt majestät
skingras folkslagen.
4 (M) Man ska förse sig med byte från er,
som när gräsmaskar förser sig.
Så som gräshoppor störtar fram
kastar han sig över det.
5 (N) Upphöjd är Herren,
för han bor i höjden.
Han uppfyller Sion med rätt
och rättfärdighet.
6 (O) Han ska vara
din framtids säkra grund,
rik på frälsning,
vishet och kunskap.
Fruktan för Herren ska vara
Sions skatt.
7 (P) Hör, deras hjältar klagar därute,
fredsbudbärarna gråter bittert.
8 (Q) Vägarna är öde,
ingen går mer på stigarna.
Han bryter fördrag, föraktar städer[d],
tar ingen hänsyn till människor.
9 (R) Landet sörjer och försmäktar,
Libanon blygs och tynar bort,
Saron har blivit lik en ödemark,
Bashans och Karmels skogar[e]
fäller sina löv.
10 Nu vill jag stå upp, säger Herren,
nu vill jag resa mig,
nu vill jag visa min höghet.
11 (S) Med halm går ni havande,
och ni föder strå.
Er ande är en eld
som kommer att förtära er.
12 Folken ska förbrännas till kalk,
likt avhugget törne
ska de brännas upp i eld.
13 Ni som är långt borta,
hör vad jag har gjort.
Ni som är nära,
lär känna min makt.
14 (T) Syndarna i Sion blir förskräckta,
bävan griper de gudlösa.
"Vem av oss kan härda ut
vid en förtärande eld?
Vem av oss kan bo
vid en evig glöd?"
15 (U) Den som vandrar i rättfärdighet
och talar vad rätt är,
den som föraktar
det som vinns genom förtryck
och som avhåller sina händer
från att ta mutor,
den som stoppar till sina öron
för att inte höra
om blodsgärningar
och sluter sina ögon
för att inte se det onda,
16 (V) han ska bo på höjderna,
klippfästen ska vara hans värn.
Sitt bröd ska han få,
vatten ska aldrig fattas honom.
17 En kung i sin skönhet
ska dina ögon se,
de ska blicka ut
över ett vidsträckt land.
18 (W) Då ska ditt hjärta tänka tillbaka
på skräckens tid:
"Var är nu skrivarna,
var är skatteindrivarna,
var är de som räknade tornen?"
19 (X) Du slipper då se det vildsinta folket,
folket med obegripligt språk
som ingen kunde förstå,
vars stammande tungomål
ingen kunde tyda.
20 (Y) Se på Sion, våra högtiders stad!
Dina ögon ska skåda Jerusalem,
en säker boning,
ett tält som inte flyttas bort.
Dess tältpinnar
ska aldrig ryckas upp,
och av dess tältlinor
ska ingen enda brista,
21 för Herren ska vara där
i sitt majestät.
Han ska vara för oss
som floder och breda strömmar.
Inget skepp med åror
ska där gå fram,
inget mäktigt skepp
färdas däröver,
22 för Herren är vår domare,
Herren är vår lagstiftare,
Herren är vår kung.
Han är den som frälser oss.
23 Dina tåg hänger slaka,
de håller inte masten stadig,
seglet är inte spänt.
Då ska mycket rövat gods utskiftas,
även de lama ska då ta byte.
24 (Z) Och ingen av invånarna ska säga:
"Jag är sjuk."
Folket som bor där
har fått sin synd förlåten.
Hälsning
1 (A) Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, och vår broder Timoteus[a]. 2 (B) Till de heliga i Kolosse, de troende bröderna i Kristus. Nåd vare med er och frid från Gud vår Far.
Tacksägelse och bön
3 (C) Vi tackar alltid Gud, vår Herre Jesu Kristi Far, när vi ber för er. 4 Vi har hört om er tro på Kristus Jesus och om kärleken som ni har till alla de heliga, 5 (D) på grund av hoppet som väntar er i himlen. Detta hopp har ni redan hört om i sanningens ord, evangeliet 6 (E) som har nått fram till er liksom det överallt i världen växer och bär frukt. Så även hos er, från den dag ni fick höra det och lärde känna Guds nåd som den verkligen är. 7 (F) Det fick ni lära er av Epafras, vår käre medarbetare som troget tjänar Kristus i vårt ställe[b]. 8 Han har berättat för oss om er kärlek i Anden.
9 (G) Från den dag vi hörde det har vi därför inte upphört att be för er. Vi ber att ni ska bli fyllda av kunskapen om hans vilja, med all andlig vishet och insikt. 10 (H) Målet är att ni ska leva värdigt Herren och behaga honom på alla sätt, genom att bära frukt i alla slags goda gärningar och växa i kunskapen om Gud. 11 (I) Då ska hans härlighets makt styrka er och ge er all kraft till att vara uthålliga och tåliga i allt. 12 (J) Med glädje ska ni då tacka Fadern, som har gjort er värdiga att få del i det arv som de heliga har i ljuset.
I Sonens rike
13 (K) Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. 14 (L) I honom är vi friköpta och har förlåtelse för våra synder.
15 (M) Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat, 16 (N) för i honom skapades allt i himlen och på jorden: synligt och osynligt, tronfurstar och herradömen, härskare och makter – allt är skapat genom honom och till honom. 17 (O) Han är till före allt, och allt hålls samman genom honom.
18 (P) Och han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. 19 (Q) Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom 20 (R) och genom honom försona allt med sig själv, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen.
21 (S) Också ni, som en gång var främmande och fientliga till sinnet genom era onda gärningar, 22 (T) också er har han nu försonat med sig genom att lida döden i sin jordiska kropp. Han vill föra fram er heliga, fläckfria och oantastliga inför honom, 23 (U) om ni verkligen står fasta och grundade i tron och inte låter er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört och som har predikats för allt skapat under himlen och som jag, Paulus, har blivit satt att tjäna.
Apostelns tjänst
24 (V) Nu gläder jag mig mitt i mina lidanden för er, och det som fattas av Kristuslidanden uppfyller jag i mitt liv för hans kropp, som är församlingen. 25 (W) Dess tjänare har jag blivit genom det uppdrag som Gud gav mig för er skull: att överallt predika[c] Guds ord, 26 (X) den hemlighet som varit dold genom tider och generationer men nu har uppenbarats för hans heliga. 27 (Y) Gud ville visa dem vilken rik härlighet denna hemlighet är bland hedningarna: Kristus i er, härlighetens hopp.
28 (Z) Honom predikar vi genom att förmana varje människa och undervisa varje människa med all vishet, för att föra fram varje människa som fullkomlig[d] i Kristus. 29 (AA) För det målet arbetar och kämpar jag i hans kraft, som verkar mäktigt i mig.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation