Old/New Testament
22 (A) Gott namn är mer värt
än stor rikedom,
gott anseende bättre
än silver och guld.
3 (C) Den kloke ser faran
och söker skydd,
de okunniga fortsätter
och får sitt straff.
4 (D) Lön för ödmjukhet
och vördnad för Herren
är rikedom, ära och liv.
5 Törnen och snaror
finns på den falskes väg,
den som vill bevara sitt liv
håller sig borta från dem.
6 (E) Vänj den unge
vid[b] den väg han ska vandra[c],
så viker han inte av från den
när han blir gammal.
7 Den rike råder över de fattiga,
den som lånar
blir långivarens slav.
10 (H) Driv ut hånaren,
så upphör grälet
och det blir slut på bråk
och förolämpningar.
11 (I) Den som älskar hjärtats renhet
och talar vänligt får kungen till vän.
12 Herrens ögon vakar över kunskapen,
han gör den trolöses ord om intet.
13 (J) Den late säger:
”Det är ett lejon där ute,
jag kan bli dödad mitt på gatan!”
14 (K) Främmande kvinnors mun
är en djup grop,
den Herren är vred på faller i den.
15 (L) Oförnuft häftar vid barnets hjärta,
fostrans ris driver bort det.
16 Att förtrycka den fattige
för att få mer[g]
och att ge åt en rik
leder bara till förlust.
De visas ord (22:17-24:22)
17 (M) Vänd ditt öra hit
och hör de visas ord[h],
lägg min kunskap på ditt hjärta.
18 Det är gott att du bevarar dem
i ditt inre
och ständigt har dem alla
på dina läppar.
19 (N) För att du ska lita till Herren
undervisar jag i dag just dig.
20 Ja, jag har skrivit till dig
trettio ord[i] med råd och kunskap
21 för att lära dig
sanningens tillförlitliga ord,
så att du rätt kan svara
dem som har sänt dig.
22 (O) Plundra inte den fattige
för att han är fattig
och krossa inte den olycklige
i rätten,
23 (P) för Herren ska ta sig an deras sak,
dem som rövar från dem
ska han beröva livet.
24 (Q) Ge dig inte i lag
med en lättretad man
och umgås inte
med en hetlevrad,
25 så att du lär dig hans vägar
och lägger en snara för ditt liv.
26 (R) Var inte bland dem
som ger handslag
och går i borgen för lån.
27 Varför ska de få ta
sängen du ligger på
när du inte kan betala?
28 (S) Flytta inte en gammal gränssten
som dina fäder har rest.
29 (T) Ser du en man
som är skicklig i det han gör?
Han ska stå i kungars tjänst,
han ska inte tjäna okända.
23 När du sitter till bords
med en härskare,
tänk på vem du har framför dig.
2 Sätt kniven mot din strupe
om du är alltför hungrig.
3 Var inte lysten
efter hans läckerheter,
det kan vara bedräglig mat.
4 (U) Slit inte ut dig för att bli rik,
var klok nog att avstå.
5 När du fäster blicken på rikedomen
är den borta,
för den får vingar och flyger
som örnen mot himlen.
6 Ät inte den missunnsammes[j] bröd,
var inte lysten
efter hans läckerheter,
7 för han handlar
efter sina själviska beräkningar.[k]
”Ät och drick” säger han till dig,
men menar det inte.
8 Den bit du ätit får du spy upp,
och dina vänliga ord är förspillda.
9 (V) Tala inte för en dåres öron,
han föraktar dina kloka ord.
10 (W) Flytta inte en gammal gränssten
och gör inte intrång
på de faderlösas åkrar,
11 (X) för deras återlösare[l] är stark.
Han ska föra deras talan mot dig.
12 (Y) Öppna ditt hjärta för tillrättavisning
och dina öron för kunskapens ord.
13 (Z) Låt inte pojken vara utan fostran,
slår du honom med riset
kommer han inte att dö.
14 När du slår honom med riset
räddar du hans själ
från dödsriket.
15 (AA) Min son, om ditt hjärta blir vist
gläder sig också mitt hjärta.
16 Det jublar i mitt innersta
när dina läppar talar det rätta.
17 (AB) Låt inte ditt hjärta
avundas syndare,
utan sträva alltid efter
vördnad för Herren.
18 (AC) Förvisso har du då en framtid,
och ditt hopp blir inte om intet.
19 (AD) Hör, min son, och bli vis,
och låt ditt hjärta gå rätta vägar.
20 (AE) Umgås inte med drinkare
eller med dem som frossar i kött,
21 (AF) för drinkare och frossare
blir fattiga
och dåsighet ger trasiga kläder.
22 (AG) Lyssna till din far som gett dig livet
och förakta inte din mor
när hon blir gammal.
23 Skaffa dig sanning och sälj den inte,
skaffa dig vishet,
fostran och insikt.
24 (AH) Den rättfärdiges far får jubla,
en vis son skänker glädje.
25 Låt din far och mor vara glada,
låt henne som fött dig
få fröjda sig.
26 Min son, ge mig ditt hjärta
och låt mina vägar behaga dig.
27 (AI) För den prostituerade
är en djup grop,
den främmande kvinnan
en trång brunn.
28 (AJ) Som en rövare ligger hon på lur,
hon förökar de trolösas skara
bland människorna.
29 Vem ropar ”ack”, vem ropar ”ve”?
Vem grälar, vem klagar?
Vem har onödiga sår,
vem har dimmiga ögon?
30 (AK) De som stannar länge vid vinet,
de som går och prövar
kryddat vin.
31 (AL) Se inte på vinet,
att det är så rött,
att det glänser så i bägaren
och rinner ner så lätt.
32 Till slut biter det som en orm
och hugger[m] som en giftorm.
33 Då får dina ögon
se märkliga syner
och ditt hjärta talar galenskaper.
34 Det blir som att du ligger
mitt ute på havet
eller i toppen av en mast.
35 ”De slog mig,
men det gjorde inte ont.
De gav mig stryk,
men jag kände inget.
När ska jag vakna?
Jag vill få tag i mer!”
24 (AM) Avundas inte onda människor
och längta inte efter att
vara med dem,
2 för deras hjärtan tänker på våld,
deras läppar talar olycka.
3 Genom vishet byggs huset,
genom förstånd står det fast.
4 Genom kunskap fylls rummen
med allt som är dyrbart och ljuvt.
5 (AN) En vis man är stark,
en man med kunskap
är väldig i kraft.
6 (AO) Med klok ledning kan du föra krig,
många goda rådgivare ger seger.
7 Visheten är för hög för dåren,
i porten[n] öppnar han inte
sin mun.
8 Den som tänker ut onda planer
blir kallad intrigmakare.
9 Dårskapens påhitt är synd,
och folk avskyr en hånare.
10 (AP) Tappar du modet i nödens stund,
då blir din kraft liten.
11 (AQ) Rädda dem som släpas till döden
och dra dig inte undan dem
som stapplar till sin avrättning.
12 (AR) Om du säger: ”Vi visste det inte”,
skulle inte han som prövar hjärtan
märka det?
Skulle inte han som vakar
över din själ veta det?
Han ska ge åt var och en
efter hans gärningar.
13 (AS) Ät honung, min son, det är gott,
rinnande honung
är söt för din gom.
14 (AT) Så är kunskap och vishet
för din själ.
Finner du dem
så har du en framtid,
och ditt hopp blir inte om intet.
15 (AU) Ligg inte på lur, du gudlöse,
vid den rättfärdiges boning,
ödelägg inte hans hem!
16 (AV) För den rättfärdige kan falla
sju gånger och resa sig igen,
men de gudlösa stupar
när olyckan kommer.
17 (AW) Gläd dig inte när din fiende faller,
låt inte ditt hjärta jubla
när han störtar omkull.
18 Då kan Herren se det
med missnöje
och vända sin vrede från honom.
19 (AX) Gräm dig inte över de onda[o],
avundas inte de gudlösa,
20 (AY) för den som är ond
har ingen framtid,
de gudlösas lampa ska slockna.
21 (AZ) Min son, frukta Herren
och kungen,
ge dig inte i lag med upprorsmän.
22 För plötsligt kan olyckan
drabba dem,
och vem vet när förödelse
från dessa båda kommer?
Tillägg till de visas ord (24:23-34)
23 (BA) Dessa ord är också av de visa.
Att vara partisk när man dömer
är inte rätt.
24 Den som säger till den skyldige:
”Du är oskyldig”,
honom ska folk förbanna
och folkslag fördöma.
25 Men dem som skipar rättvisa
ska det gå väl,
de blir välsignade
med det som är gott.
26 En kyss på läpparna är det
när någon ger ett rätt svar[p].
27 (BB) Gör klart ditt arbete där ute,
få allt färdigt åt dig på åkern.
Sedan kan du bygga ditt hus.
28 (BC) Vittna inte mot din nästa
utan orsak,
inte vill du bedra
med dina läppar?
29 (BD) Säg inte:
”Jag ska göra mot honom
som han har gjort mot mig,
jag ska ge var och en
vad han förtjänat.”
30 Jag gick förbi en lat mans åker,
en vettlös människas vingård.
31 Och se, det växte tistlar överallt,
marken var täckt av nässlor,
stenmuren låg nerriven.
32 Jag såg det och tog det till hjärtat,
jag betraktade det
och tog lärdom av det.
33 (BE) Sov lite till, slumra lite till,
ligg lite till med armarna i kors,
34 (BF) så kommer fattigdomen över dig
som en rövare[q]
och nöden som en beväpnad man.
Insamlingen till Jerusalem
8 (A) Vi vill berätta för er, bröder, vilken nåd Gud har gett församlingarna i Makedonien. 2 (B) Trots deras många hårda prövningar har ändå deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika[a] på uppriktig hängivenhet[b]. 3 De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga. Och det var helt frivilligt, det kan jag intyga. 4 (C) Ivrigt vädjade de och bad oss om nåden att få vara med i hjälpen till de heliga. 5 Och de gav inte bara det vi hade hoppats, utan de gav sig själva, först och främst åt Herren och sedan åt oss efter Guds vilja.
6 Därför bad vi Titus, som redan hade påbörjat insamlingen, att fullborda denna kärleksgåva hos er. 7 (D) När ni nu är rika på allt – tro, tal, kunskap, hängivenhet och den kärlek vi har väckt hos er – var då också rika på den här kärleksgåvan.
8 (E) Detta säger jag inte som en befallning, utan för att pröva äktheten i er kärlek när andra visar en sådan iver. 9 (F) Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika. 10 (G) Jag ger mitt råd i den här saken för att hjälpa er.
I fjol var ni först både med att påbörja arbetet och att besluta om det. 11 Fullborda nu arbetet, så att ni som med god vilja tog beslutet också genomför det utifrån vad ni har. 12 (H) Finns den goda viljan är den välkommen med vad den har och bedöms inte efter vad den inte har. 13 Vi vill inte att andra ska få det bättre och ni få det svårt, utan att alla ska ha det lika. 14 Just nu ska ert överflöd avhjälpa deras brist, så att deras överflöd en annan gång kan avhjälpa er brist. Så blir det lika för alla, 15 som det står skrivet: Den som samlat mycket hade ingenting över, och den som samlat lite saknade ingenting.[c]
16 Vi tackar Gud som har väckt samma iver för er i Titus hjärta. 17 Han lyssnade till vår maning och blev så ivrig att han av egen fri vilja gav sig i väg till er. 18 Tillsammans med honom har vi sänt den broder som får beröm[d] i alla församlingarna för sitt arbete i evangeliets tjänst. 19 (I) Och inte bara det, han är också vald av församlingarna till att följa med oss på resan med gåvan som vi förmedlar till Herrens ära och som bevis på vår goda vilja. 20 (J) Så undviker vi att någon kritiserar oss för hur vi förmedlar den frikostiga gåvan. 21 (K) Vi är nämligen noga med att göra det som är rätt, inte bara inför Herren utan också inför människor.
22 Tillsammans med dem har vi sänt ännu en broder[e], som vi ofta och på många sätt har prövat och funnit hängiven, särskilt nu eftersom han har så stort förtroende för er. 23 Titus är min vän och medarbetare hos er, och våra andra bröder är församlingarnas sändebud[f] till Kristi ära. 24 (L) Ge dem nu inför församlingarna bevis på er kärlek och på att vi hade rätt när vi berömde er inför dem.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation