Old/New Testament
Bön om räddning från undergång
143 [a]En psalm av David.
Herre, hör min bön,
lyssna till mitt rop om nåd!
Svara mig i din trofasthet,
i din rättfärdighet.
2 [b]Gå inte till doms med din tjänare,
för ingen levande är rättfärdig
inför dig.
3 [c]Fienden jagar min själ,
han trampar mitt liv till marken,
han lägger mig i mörker
likt dem som länge varit döda.
4 [d]Min ande mattas i mig,
mitt hjärta stelnar i mitt bröst.
5 [e]Jag minns dagar som gått,
jag begrundar alla dina gärningar
och tänker på dina händers verk.
6 [f]Jag sträcker mina händer mot dig,
min själ är som törstig jord
inför dig. Sela
7 [g]Herre, skynda att svara mig,
min ande förgås!
Dölj inte ditt ansikte för mig,
då blir jag som de
som går ner i graven.
8 [h]Låt mig möta din nåd på morgonen,
för jag litar på dig.
Visa mig den väg jag ska gå,
för jag lyfter min själ till dig.
9 Rädda mig från mina fiender,
Herre,
hos dig söker jag skydd.
10 [i]Lär mig att göra din vilja,
för du är min Gud.
Låt din gode Ande leda mig[j]
på jämn mark.
11 Herre, ge mig liv
för ditt namns skull,
rädda min själ ur nöden
i din rättfärdighet.
12 [k]Förinta mina fiender i din nåd,
förgör alla som plågar min själ,
för jag är din tjänare.
Kungens lovsång och bön
144 [l]Av David.
Lovad är Herren, min klippa,
som övar mina armar för strid,
mina händer för krig –
2 [m]min nåd och min borg,
mitt värn och min räddare,
min sköld och min tillflykt
som lägger mitt folk[n] under mig!
3 [o]Herre, vad är en människa
att du bryr dig om henne,
en människoson
att du tänker på honom?
4 [p]Människan är som en vindpust,
hennes dagar som en försvinnande
skugga.
5 [q]Herre, sänk din himmel och stig ner,
rör vid bergen så att de ryker.
6 [r]Låt blixtar slå ner och skingra dem,
skjut dina pilar och förvirra dem!
7 [s]Räck ut dina händer från höjden,
fräls mig och rädda mig
ur de väldiga vattnen,
ur främlingarnas hand!
8 Deras mun talar lögn
och deras högra hand
är en svekfull hand.
9 [t]Gud, jag vill sjunga
en ny sång till dig,
sjunga ditt lov
till tiosträngad lyra,
10 du som ger seger åt kungar,
som räddar din tjänare David
från ondskans svärd.
11 Fräls mig och rädda mig
ur främlingarnas hand!
Deras mun talar lögn
och deras högra hand
är en svekfull hand.
12 När våra söner i sin ungdom
står som välväxta plantor
och våra döttrar som hörnpelare
skurna för palats[u],
13 när våra lador är fulla
och ger förråd på förråd,
när våra får förökar sig tusenfalt
och tiotusenfalt på våra marker
14 och våra oxar går lastade[v],
när ingen rämna bryts i muren
och ingen förs ut som fånge
och inga skrik hörs
på våra gator –
15 [w]saligt är det folk som har det så,
saligt är det folk
som har Herren till sin Gud!
Herrens storhet och godhet
145 [x][y]En lovsång av David.
Jag vill upphöja dig,
min Gud och kung,
och lova ditt namn
för alltid och för evigt.
2 Jag vill lova dig varje dag
och prisa ditt namn
för alltid och för evigt.
3 [z]Stor är Herren och högt prisad,
hans storhet är ofattbar.
4 [aa]Släkte efter släkte prisar dina verk
och förkunnar dina väldiga
gärningar.
5 [ab]Ditt majestäts härlighet och ära
och dina underbara verk
vill jag begrunda.
6 Dina väldiga gärningars makt
ska man tala om,
och din storhet ska jag förkunna.
7 Man ska ropa ut ryktet
om din stora godhet
och jubla över din rättfärdighet.
8 [ac]Herren är nådig och barmhärtig,
sen till vrede och stor i nåd.
9 Herren är god mot alla
och förbarmar sig
över alla sina verk.
10 Herre, alla dina verk ska tacka dig
och dina trogna ska lova dig.
11 De ska tala om ditt rikes ära
och förkunna din makt,
12 så att människors barn lär känna
dina mäktiga gärningar
och ditt rikes ära och härlighet.
13a Ditt rike är ett rike för alla evigheter,
ditt välde består från släkte till släkte.
13b Herren är trofast i allt han säger
och kärleksfull i allt han gör.[ad]
14 Herren stöder alla som vacklar
och reser upp alla nerböjda.
15 [ae]Allas ögon hoppas på dig,
och du ger dem deras mat
i rätt tid.
16 [af]Du öppnar din hand
och mättar allt levande med nåd.
17 Herren är rättfärdig
i alla sina vägar
och nådig i allt han gör.
18 [ag]Herren är nära
alla som ropar till honom,
alla som ropar till honom
i sanning.
19 [ah]Han gör vad de gudfruktiga begär,
han hör deras rop och frälser dem.
20 Herren bevarar
alla som älskar honom,
men alla gudlösa ska han förgöra.
21 Min mun ska förkunna Herrens lov,
och allt som lever
ska lova hans heliga namn
för alltid och för evigt.
21 Det står skrivet i lagen[a]: Genom främmande språk och främmande läppar ska jag tala till detta folk, och inte ens då ska de lyssna till mig, säger Herren. 22 Alltså är tungomålen ett tecken inte för de troende utan för de otroende, medan profetian är ett tecken inte för de otroende[b] utan för de troende.
23 Om nu hela församlingen samlas och alla talar tungomål och det kommer in några som inte förstår eller inte tror, säger de då inte att ni är galna? 24 Men om alla profeterar och det kommer in en som inte tror eller inte förstår, då blir han avslöjad av alla och dömd av alla. 25 (A) Hans hjärtas hemligheter uppenbaras, och han faller ner på sitt ansikte och tillber Gud och erkänner: "Gud finns verkligen i er[c]!"
Ordningen vid gudstjänsten
26 (B) Hur ska det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm[d], en undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse. 27 Om någon talar tungomål får två eller högst tre tala, en i sänder, och någon ska uttyda. 28 Finns det ingen som uttyder ska tungomålstalaren vara tyst i församlingen och i stället tala för sig själv och för Gud.
29 (C) Två eller tre profeter ska tala, och de andra ska pröva det som sägs. 30 Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse ska den förste vara tyst. 31 Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir uppmuntrade. 32 Och profeternas andar underordnar sig profeterna, 33 (D) för Gud är inte oordningens Gud utan fridens.
Liksom i alla de heligas församlingar 34 (E) ska kvinnorna vara tysta i era församlingar. De får inte tala utan ska underordna sig, som också lagen säger. 35 Vill de veta något ska de fråga sina män därhemma, för det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. 36 Var det kanske från er som Guds ord gick ut? Eller var det bara till er det kom?
37 (F) Om någon tror sig vara profet eller andlig, ska han inse att det jag skriver till er är Herrens bud. 38 Om någon inte erkänner detta, är han själv inte erkänd.[e]
39 Alltså, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet. 40 (G) Men låt allt ske värdigt och med ordning.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation