Old/New Testament
FEMTE BOKEN
De friköptas tacksamhet
107 [a]Tacka Herren, för han är god,
evig är hans nåd!
2 [b]Så ska Herrens friköpta säga,
de han har friköpt
från fiendens hand
3 [c]och samlat från länderna,
från öst och väst,
nord och syd[d].
4 [e]De irrade i öknen på öde stigar,
de fann ingen stad
där de kunde bo.
5 De var hungriga och törstiga,
deras själ mattades.
6 Men de ropade till Herren
i sin nöd,
och han räddade dem
ur deras svårigheter.
7 [f]Han ledde dem
på den rätta vägen
till en stad där
de kunde bo.
8 [g]De ska tacka Herren
för hans nåd
och hans under
mot människors barn,
9 för han mättar
den längtande själen
och fyller den hungrande själen
med sitt goda.
10 [h]De satt i mörker och dödsskugga,
fångna i nöd och i bojor av järn,
11 [i]för de hade trotsat Guds ord
och föraktat den Högstes råd.
12 Han ödmjukade deras hjärtan
med lidande,
de föll och ingen hjälpare fanns.
13 Men de ropade till Herren
i sin nöd,
och han frälste dem
ur deras svårigheter.
14 [j]Han förde dem ut ur mörker
och dödsskugga
och slet sönder deras bojor.
15 De ska tacka Herren
för hans nåd
och hans under
mot människors barn,
16 för han krossade portar
av koppar
och knäckte bommar av järn.
17 De blev dårar genom sitt uppror
och fick lida för sina synder,
18 [k]de kände avsky för all mat
och närmade sig dödens portar.
19 Men de ropade till Herren
i sin nöd,
och han frälste dem
ur deras svårigheter.
20 Han sände sitt ord
och botade dem
och räddade dem
från undergång.
21 De ska tacka Herren
för hans nåd
och hans under
mot människors barn,
22 [l]de ska offra lovets offer
och förkunna hans verk
med jubel.
23 De for ut på havet med skepp
och drev handel på väldiga vatten,
24 de såg Herrens gärningar
och hans under i havets djup.
25 [m]Han talade och framkallade
en stormvind
så att havets vågor gick höga.
26 De for upp mot himlen
och ner i djupen,
deras själ var förtvivlad
i faran.
27 De vinglade och raglade
som druckna,
all deras vishet var borta.
28 Men de ropade till Herren
i sin nöd,
och han förde dem ut
ur deras svårigheter.
29 Han stillade stormen
och vågorna tystnade.
30 De gladdes över att det blev lugnt,
och han förde dem till hamnen
dit de ville.
31 De ska tacka Herren
för hans nåd
och hans under
mot människors barn,
32 de ska upphöja honom
i folkets församling
och prisa honom i de äldstes råd.
33 Han gjorde floder till öken,
källor till törstig mark
34 [n]och bördigt land till saltjord
på grund av invånarnas ondska.
35 [o]Han gjorde öknen
till vattenrik sjö
och torrt land till källor,
36 han lät de hungriga leva där
och bygga en stad
där de kunde bo.
37 [p]De sådde åkrar
och planterade vingårdar
som gav rik skörd.
38 [q]Han välsignade dem
och de blev många,
han lät inte deras boskap bli färre.
39 [r]Sedan blev de färre
och tyngdes av förtryck,
olyckor och bekymmer.
40 [s]Han öste förakt över furstarna
och lät dem irra i väglös ödemark,
41 [t]han upphöjde den fattige
ur eländet
och förökade familjerna
som hjordar.
42 [u]De ärliga ser det och gläds,
all ondska måste tiga.
43 [v]Den som är vis bör ta till sig detta
och tänka på Herrens
nådegärningar.
Lovprisning och bön om seger
108 [w]En sång, en psalm av David.
2 [x]Mitt hjärta är frimodigt[y], Gud!
Jag vill sjunga och spela,
så vill min ära[z].
3 Vakna, lyra och harpa!
Jag vill väcka morgonrodnaden.
4 Jag vill tacka dig
bland folken, Herre,
och lovsjunga dig
bland folkslagen,
5 [aa]för din nåd är stor
och når upp över himlen,
din sanning ända till skyarna.
6 Visa din höghet över himlen, Gud,
och din härlighet över hela jorden!
7 [ab]Fräls med din högra hand
och svara mig,
så att dina älskade blir räddade.
8 Gud har talat i sin helgedom[ac]:
"I triumf ska jag dela upp Sikem
och mäta upp Suckots dal.
9 Gilead är mitt, Manasse är mitt,
Efraim är min hjälm
och Juda min spira.
10 Moab är mitt tvättfat,
på Edom kastar jag min sko.
Över filisteerna ropar jag i triumf."
11 Vem för mig
till den befästa staden,
vem leder mig till Edom?
12 Är det inte du, Gud –
du som har förkastat oss
och inte drar ut
med våra härar, Gud?
13 Ge oss hjälp mot fienden,
människors hjälp är meningslös.
14 [ad]Med Gud ska vi göra storverk.
Han ska trampa ner våra fiender.
Bön mot obarmhärtiga motståndare
109 [ae]För körledaren. En psalm av David.
Min lovsångs Gud,
var inte tyst,
2 [af]för de öppnar sin gudlösa mun,
sin falska mun mot mig.
De talar mot mig
med lögnaktig tunga.
3 Med hatiska ord
omringar de mig,
de strider mot mig utan orsak.
4 Som svar på min kärlek
anklagar de mig,
men jag ber.
5 [ag]De lönar gott med ont
och min kärlek med hat.
6 [ah]Sätt en gudlös över honom,
låt en åklagare[ai]
stå på hans högra sida.[aj]
7 [ak]När han ställs inför rätta,
låt honom dömas skyldig
och hans bön bli till synd.
8 [al]Låt hans dagar bli få
och en annan ta över hans ämbete.
9 [am]Låt hans barn bli faderlösa
och hans hustru änka.
10 [an]Låt hans barn irra runt och tigga
och söka sitt bröd
långt från sina ödelagda hem.
11 Låt ockraren
få grepp om allt han äger
och främlingar
plundra hans egendom.
12 Låt ingen visa barmhärtighet
mot honom
och ingen förbarma sig
över hans faderlösa.
13 [ao]Låt hans ättlingar bli utrotade
och hans namn utplånat
i nästa släktled.
14 [ap]Låt hans fäders skuld
bli ihågkommen inför Herren
och hans mors synd inte utplånas,
15 [aq]låt dem alltid finnas inför Herren
och låt minnet av dem utrotas
från jorden.
16 Han hade ju ingen tanke
på att vara barmhärtig,
utan jagade den som var svag,
fattig och bedrövad i hjärtat
för att döda honom.
17 Han älskade förbannelse
och den drabbade honom,
han ville inte ha välsignelse
och den flydde från honom.
18 Han bar förbannelse som sin dräkt,
och den trängde in
som vatten i hans inre
och som olja i hans ben.
19 Låt den bli som hans mantel
att svepa sig i,
som ett bälte att ständigt
spänna om sig.
20 Detta är mina anklagares lön
från Herren,
till dem som talar ont mot min själ.
21 [ar]Men du, Herre min Herre,
hjälp mig för ditt namns skull!
Din nåd är god, rädda mig,
22 för jag är svag och fattig,
mitt hjärta är genomborrat
i mitt inre.
23 [as]Jag försvinner som skuggan
om kvällen,
jag skakas bort som en gräshoppa.
24 Mina knän vacklar av fasta,
min kropp tappar sitt hull.
25 [at]Jag har blivit till åtlöje för dem,
de ser mig och skakar på huvudet.
26 Hjälp mig, Herre min Gud!
Fräls mig efter din nåd,
27 så att de förstår att det är din hand,
att du, Herre, har gjort det.
28 De förbannar, men du välsignar.
De reser sig men måste skämmas,
och din tjänare gläds.
29 [au]Låt mina anklagare
bli klädda i vanära
och svepta i sin skam
som i en mantel.
4 (A) Alltså ska man se oss som Kristi tjänare och förvaltare av Guds hemligheter. 2 (B) Av en förvaltare krävs att han visar sig pålitlig. 3 Men mig gör det inget om ni eller någon mänsklig domstol dömer mig. Nej, jag dömer inte ens mig själv. 4 (C) Jag har inget på mitt samvete, men det betyder inte att jag är frikänd. Det är Herren som dömer mig. 5 (D) Fäll därför ingen dom i förtid, innan Herren kommer. Han ska kasta ljus över det som är dolt i mörkret och avslöja alla hjärtans avsikter, och då ska var och en få sitt beröm av Gud.
6 Bröder, detta har jag för er skull tillämpat på mig och Apollos, för att ni ska lära er den regeln när det gäller oss att inte gå utöver vad Skriften säger och inte skryta över den ene på den andres bekostnad. 7 (E) Vem ger dig en särställning? Vad har du som du inte har fått? Och om du har fått det, varför skryter du då som om du inte hade fått det? 8 (F) Ni är redan mätta, ni är redan rika, ni har blivit kungar och det utan oss. Jag skulle önska att ni verkligen hade blivit kungar, så att vi kunde regera tillsammans med er!
9 (G) Det verkar som om Gud har ställt oss apostlar sist, som dödsdömda. Vi har blivit ett skådespel för världen, för både änglar och människor. 10 (H) Vi är dårar för Kristus, ni är kloka i Kristus. Vi är svaga, ni är starka. Ni är aktade, vi är föraktade. 11 (I) Ännu i denna stund är vi hungriga och törstiga, vi är nakna, misshandlade och hemlösa. 12 (J) Vi sliter och arbetar med våra händer. När vi blir hånade välsignar vi, när vi blir förföljda härdar vi ut, 13 (K) när folk talar illa om oss talar vi väl om dem. Vi har blivit som världens skräp, som mänsklighetens avskrap, och så är det än i dag.[a]
14 (L) Jag skriver inte det här för att få er att skämmas, utan för att förmana er som mina älskade barn. 15 (M) För även om ni skulle ha tiotusentals uppfostrare i Kristus, så har ni ändå inte många fäder. Det var jag som i Kristus Jesus födde er till liv genom evangeliet. 16 (N) Därför ber jag: bli mina efterföljare.
17 (O) Just därför har jag sänt er Timoteus[b], mitt älskade och trofasta barn i Herren. Han ska påminna er om mina vägar i Kristus Jesus, det jag lär ut i alla församlingar överallt. 18 Några har blivit självsäkra, för de tror att jag inte ska komma till er. 19 (P) Men jag kommer snart till er, om Herren vill, och då får jag veta hur det är, inte med orden utan med kraften hos dem som är uppblåsta. 20 (Q) Guds rike består inte i ord utan i kraft. 21 (R) Vad vill ni? Ska jag komma till er med riset, eller med kärlek och en mild ande?
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation