Old/New Testament
Lova Herren för hans godhet
103 [a]Av David.
Lova Herren, min själ!
Hela mitt inre,
prisa hans heliga namn!
2 Lova Herren, min själ,
och glöm inte allt gott han gör –
3 [b]han förlåter dig alla dina synder
och botar alla dina sjukdomar,
4 [c]han friköper ditt liv från graven
och kröner dig med nåd
och barmhärtighet,
5 [d]han mättar ditt begär med sitt goda
så att du blir ung på nytt
som en örn.
6 [e]Herren handlar rättfärdigt
och skipar rätt för alla förtryckta.
7 [f]Han visade Mose sina vägar,
Israels barn sina gärningar.
8 [g]Barmhärtig och nådig är Herren,
sen till vrede och stor i nåd.
9 Han går inte ständigt till rätta
och behåller inte sin vrede
för evigt.
10 Han behandlar oss inte
efter våra synder
och lönar oss inte
efter våra missgärningar.
11 [h]Så hög som himlen
är över jorden,
så väldig är hans nåd
över dem som vördar honom.
12 Så långt som öster är från väster,
så långt avlägsnar han
våra synder från oss.
13 [i]Så som en far förbarmar sig
över barnen,
så förbarmar sig Herren
över dem som vördar honom,
14 [j]för han vet hur vi är skapade,
han tänker på att vi är stoft.
15 [k]Människans dagar är som gräset,
hon blomstrar som blomman
på ängen.
16 Vinden sveper fram över den
och den är borta,
dess plats minns den inte mer.
17 [l]Men Herrens nåd varar
från evighet till evighet
över dem som vördar honom
och hans rättfärdighet
ända till barnbarnen,
18 [m]när man håller hans förbund
och tänker på hans befallningar
och följer dem.
19 [n]Herren har grundat sin tron
i himlen,
hans rike råder över allt.
20 [o]Lova Herren, ni hans änglar,
ni starka hjältar
som utför hans befallning
så snart ni hör ljudet av den.
21 Lova Herren, alla hans härar,
ni hans tjänare
som gör hans vilja.
22 Lova Herren, alla hans verk,
överallt i hans välde.
Lova Herren, min själ!
Skaparens lov
104 [p]Lova Herren, min själ!
Herre, min Gud,
du är väldig och stor,
klädd i majestät och härlighet.
2 [q]Du sveper dig i ljus som en mantel,
du spänner ut himlen som ett tält,
3 [r]du timrar på vattnen dina salar.
Du gör molnen till din vagn
och far fram på vindens vingar.
4 [s]Du gör vindar till dina sändebud,
eldslågor till dina tjänare.[t]
5 [u]Du grundade jorden på dess fästen,
den vacklar ej till evig tid.
6 Du täckte den med djupet
som en dräkt,
högt över bergen stod vattnen.
7 [v]Vid din tillrättavisning flydde de,
för din dundrande röst
skyndade de bort.
8 Berg höjde sig, dalar sänkte sig
på den plats[w] du bestämt för dem.
9 [x]Du satte en gräns
som vattnen inte får gå över,
aldrig mer ska de täcka jorden.
10 Du låter källor flyta fram i dalarna,
de forsar fram mellan bergen.
11 De vattnar markens alla djur,
vildåsnor släcker sin törst.
12 Vid dem har himlens fåglar
sina bon,
bland grenarna hörs deras sång.
13 Du vattnar bergen från dina salar,
jorden mättas av det du skapar.
14 [y]Du låter gräs skjuta upp för djuren
och örter till människans tjänst[z].
Så låter du bröd
komma från jorden,
15 [aa]och vin som ger glädje
åt människans hjärta.
Med olja ger du glans
åt hennes ansikte,
och brödet styrker hennes hjärta.
16 Herrens träd blir mättade,
Libanons cedrar
som han har planterat.
17 Fåglarna bygger där sina bon,
storken har sitt hem i cypresserna.
18 Stenbockarna har fått
de höga bergen,
klyftorna är klippgrävlingars
tillflykt.
19 [ab]Månen har du gjort
för att visa tider,
solen vet när den ska gå ner.
20 Du sänder mörker
och det blir natt,
då kommer skogens alla djur
i rörelse.
21 [ac]Unga lejon ryter efter rov
och begär sin föda av Gud.
22 Solen går upp,
då drar de sig undan
och lägger sig ner i sina hålor.
23 Då går människan ut till sin gärning
och arbetar tills kvällen kommer.
24 [ad]Hur mångfaldiga
är inte dina verk, Herre!
Med vishet har du gjort dem alla,
jorden är full av vad du har
skapat.
25 [ae]Där är havet, det stora och vida,
med ett oräkneligt vimmel av djur,
både stora och små.
26 [af]Där går skeppen fram,
och Leviatan som du skapat
för att leka där.
27 [ag]Alla hoppas de på dig,
att du ska ge dem mat i rätt tid.
28 [ah]Du ger dem och de samlar in,
du öppnar din hand
och de mättas av goda gåvor.
29 [ai]Du döljer ditt ansikte
och de blir förskräckta,
du tar ifrån dem deras ande,
de dör och blir åter till stoft.
30 [aj]Du sänder din Ande, då skapas de
och du förnyar jordens ansikte.
Guds hemliga vishet
2 (A) När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller vishet som jag predikade Guds hemlighet för er.[a] 2 (B) Jag hade nämligen bestämt mig för att inte veta av något annat hos er än Jesus Kristus och honom som korsfäst. 3 (C) Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. 4 (D) Mitt tal och min predikan kom inte med övertygande visdomsord utan med bevisning i Ande och kraft. 5 Er tro skulle inte bygga på människors visdom utan på Guds kraft.
6 (E) Vishet förkunnar vi dock bland de vuxna[b], en vishet som inte hör till den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. 7 (F) Nej, vi förkunnar Guds hemliga och fördolda vishet, som Gud från evighet har bestämt ska bli till härlighet för oss. 8 (G) Den visheten har ingen av den här världens härskare känt. Hade de känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre.
9 Men som Skriften säger: Vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom.[c] 10 Gud har uppenbarat det för oss genom sin Ande. Anden utforskar allt, även djupen i Gud. 11 (H) Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som finns i Gud utom Guds Ande.
12 (I) Men vi har inte fått världens ande utan Anden som är från Gud, för att vi ska veta vad vi fått av Gud. 13 (J) Det förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär oss utan med ord som Anden lär oss, när vi förklarar andliga ting med andliga ord[d]. 14 (K) En oandlig[e] människa tar inte emot det som kommer från Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. 15 Den andliga människan däremot kan bedöma allt, men själv kan hon inte bedömas av någon. 16 (L) För vem har lärt känna Herrens sinne? Vem kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne[f].
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation