Old/New Testament
Bön om snar hjälp
70 För körledaren. Av David, till åminnelse.
2 (A) Gud, kom till min räddning!
Herre, skynda till min hjälp!
3 (B) Låt dem som vill ta mitt liv
få skam och vanära,
låt dem som önskar mig olycka
vika tillbaka och blygas.
4 Låt dem vända om i sin skam,
de som säger: "Haha!"
5 Låt alla som söker dig
få jubla och glädjas i dig,
låt dem som älskar din frälsning
alltid få säga: "Gud är stor!"
6 (C) Men jag är svag och fattig.
Gud, skynda till mig!
Du är min hjälp och min befriare.
Herre, dröj inte!
Bön om hjälp i ålderdomen
71 (D) Till dig, Herre,
tar jag min tillflykt.
Låt mig aldrig behöva skämmas.
2 Rädda mig och befria mig
i din rättfärdighet,
vänd ditt öra till mig och fräls mig.
3 (E) Var min klippa där jag kan bo,
dit jag alltid kan komma,
du som gett befallning
om min frälsning.
Du är mitt bergfäste
och min borg.
4 Min Gud, befria mig
ur den gudlöses hand,
ur förbrytarens
och förtryckarens grepp,
5 för du är mitt hopp, Herre,
Herre, min trygghet
ända från min ungdom.
6 (F) Du har varit mitt stöd
ända från moderlivet,
du har förlöst mig
ur min mors inre.
Dig lovar jag alltid.
7 Jag har blivit som ett tecken
för många,
och du är min starka tillflykt.
8 Min mun ska fyllas av ditt lov,
av din ära dagen lång.
9 Förkasta mig inte
när jag blir gammal,
överge mig inte
när min kraft tar slut,
10 (G) för mina fiender talar om mig,
de som vaktar på min själ
rådslår med varandra:
11 "Gud har övergett honom.
Jaga och grip honom,
det finns ingen
som räddar honom!"
12 (H) Gud, var inte långt ifrån mig!
Min Gud, skynda till min hjälp!
13 (I) Låt min själs fiender
få skämmas och gå under,
låt dem som vill mig ont
höljas i hån och vanära.
14 Men jag ska alltid hoppas
och prisa dig om och om igen.
15 (J) Min mun ska förkunna
din rättfärdighet,
din frälsning dagen lång,
fast jag inte förstår dess vidd[a].
16 Jag ska komma i Herrens,
Guds väldiga kraft,
jag ska prisa din rättfärdighet,
din och ingen annans.
17 (K) Gud, du har undervisat mig
ända från min ungdom,
och än i dag förkunnar jag
dina under.
18 (L) Överge mig inte, Gud,
när jag blir gammal och grå,
innan jag fått förkunna
din makt för nya släkten,
din kraft[b] för alla som ska komma.
19 (M) Din rättfärdighet
når upp till himlen, Gud,
du har gjort stora ting.
Gud, vem är som du?
20 (N) Du har låtit oss se
mycket nöd och olycka,
men du ska åter ge oss liv,
åter lyfta oss ur jordens djup.
21 (O) Föröka min storhet
och trösta mig igen,
22 (P) så vill jag tacka dig till lyra
för din trofasthet, min Gud,
jag vill lovsjunga dig till harpa,
du Israels Helige.
23 (Q) Mina läppar ska jubla
när jag lovsjunger dig,
så även min själ som du har friköpt.
24 Min tunga ska tala
om din rättfärdighet dagen lång,
för de som ville mig ont
måste skämmas och blygas.
22 Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas[a]. 23 (A) Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt[b] suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. 24 (B) I hoppet är vi frälsta. Men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på det han redan ser? 25 (C) Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt.
26 Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord. 27 (D) Och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.
28 (E) Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut. 29 (F) Dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, så att Sonen blir den förstfödde bland många bröder. 30 (G) Och dem som han har förutbestämt har han också kallat, och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga, och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat.
Guds utvaldas lovsång
31 (H) Vad ska vi nu säga om detta? Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss? 32 (I) Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än att också skänka oss allt med honom?
33 (J) Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. 34 (K) Vem är det som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och vädjar för oss. 35 Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? 36 (L) Det står ju skrivet: För din skull dödas vi dagen lång, vi räknas som slaktfår.[c]
37 (M) Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. 38 (N) För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, 39 höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation