Old/New Testament
Längtan efter Gud
63 (A) En psalm av David när han var i Juda öken[a].
2 (B) Gud, du är min Gud.
Tidigt[b] söker jag dig.
Min själ törstar efter dig,
min kropp längtar efter dig
i[c] ett torrt och törstigt[d] land
utan vatten.
3 (C) Så söker jag dig[e] i helgedomen
för att se din makt och härlighet.
4 Din nåd är bättre än liv,
därför ska mina läppar prisa dig.
5 (D) Jag ska lova dig så länge jag lever,
i ditt namn ska jag lyfta
mina händer.
6 Min själ blir mättad
som av feta rätter.
Med jublande läppar
lovsjunger min mun,
7 när jag minns dig på min bädd
och tänker på dig
under nattens timmar.
8 (E) Du är min hjälp,
i dina vingars skugga jublar jag.
9 (F) Min själ håller sig tätt intill dig,
din högra hand stöder mig.
10 (G) De som vill ta mitt liv
ska gå under[f],
de ska hamna i jordens djup.
11 De ska överlämnas åt svärdet,
de ska bli schakalers byte.
12 (H) Men kungen ska glädja sig i Gud.
Var och en som svär vid honom
ska skatta sig lycklig
när lögnarnas mun täpps till.
Beskydd mot onda planer
64 För körledaren. En psalm av David.
2 Gud, hör min röst när jag klagar,
skydda mitt liv från fiendens hot!
3 Göm mig från de ondas
hemliga planer[g],
från förbrytarnas hetsiga hop.
4 (I) De gör sina tungor
skarpa som svärd,
de laddar med bittra ord
som pilar
5 (J) för att skjuta den oskyldige
ur bakhåll.
Plötsligt skjuter de honom
utan fruktan.
6 (K) De uppmuntrar varandra
i sitt onda uppsåt[h],
de talar om att lägga snaror,
de säger: "Vem skulle se oss?"
7 (L) De smider onda planer:
"Nu har vi en färdig plan!"
Människans tankar och hjärta
är djupa.
8 (M) Då skjuter Gud dem,
en plötslig pil
och de är sårade.
9 (N) Deras egna tungor får dem på fall,
alla som ser dem
skakar på huvudet.
10 (O) Alla människor grips av skräck,
de förkunnar
vad Gud har gjort
och förstår att det är hans verk.
11 (P) Den rättfärdige gläder sig i Herren
och flyr till honom,
och alla som har ärliga hjärtan
skattar sig lyckliga.
Guds godhets rikedom
65 För körledaren. En psalm av David,
en sång.
2 (Q) Gud, dig lovar man i stillhet[i] i Sion.
Till dig uppfyller man löften.
3 Du som hör bön,
till dig kommer alla människor.
4 (R) Synderna[j] är mig[k] övermäktiga,
du är den som sonar våra brott.
5 (S) Salig är den som du utväljer,
som får komma dig nära
och bo i dina gårdar[l].
Låt oss mättas
av det goda i ditt hus,
det heliga i ditt tempel.
6 (T) Du bönhör oss i rättfärdighet
med förunderliga gärningar,
du vår frälsnings Gud,
du tillflykt för jordens alla ändar
och för havet i fjärran.
7 Du gör bergen fasta med din makt,
du är rustad med kraft.
8 (U) Du stillar havens brus,
böljornas brus och folkens oro.
9 De som bor vid jordens ändar
häpnar för dina tecken,
öster och väster[m]
fyller du med jubel.
10 (V) Du tar hand om jorden
och vattnar den,
du gör den mycket rik.
Guds flod är full av vatten.
Du skaffar säd åt människorna
när du så bereder jorden.
11 (W) Du vattnar dess fåror
och jämnar det plöjda,
du mjukar upp den med skurar
och välsignar dess gröda.
12 (X) Du kröner året[n] med ditt goda,
dina spår dryper av rikedom.
13 (Y) Vildmarkens beten dryper,
höjderna klär sig i glädje,
14 ängarna fylls av hjordar
och dalarna täcks med säd.
Man ropar av glädje och sjunger.
Det nya livet
6 (A) Vad ska vi då säga? Ska vi bli kvar i synden så att nåden blir större? 2 (B) Verkligen inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta leva i den?
3 (C) Eller vet ni inte att alla vi som är döpta till Kristus Jesus är döpta till hans död? 4 (D) Vi är begravda med honom genom dopet till döden för att leva det nya livet, liksom Kristus är uppväckt från de döda genom Faderns härlighet. 5 (E) För om vi är förenade med honom i en död som hans, ska vi också vara det i en uppståndelse som hans.
6 (F) Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp ska berövas sin makt så att vi inte längre är slavar under synden. 7 Den som är död är förklarad fri från synden.
8 (G) Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också ska leva med honom. 9 (H) Vi vet att Kristus är uppväckt från de döda och aldrig mer dör. Döden har ingen makt över honom längre. 10 (I) Hans död var en död från synden en gång för alla, men hans liv är ett liv för Gud. 11 (J) Så ska också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.
12 (K) Synden ska därför inte regera i er dödliga kropp så att ni lyder dess begär. 13 (L) Ställ inte era kroppar i syndens tjänst som redskap[a] för orättfärdigheten, utan ställ er i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era kroppar i Guds tjänst som redskap för rättfärdigheten. 14 (M) Synden ska inte vara herre över er, för ni står inte under lagen utan under nåden.
15 (N) Hur är det då? Ska vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Verkligen inte! 16 (O) Vet ni inte att om ni ställer er som slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder: antingen synden, vilket leder till död, eller lydnaden vilket leder till rättfärdighet?
17 Men Gud vare tack! Ni var slavar under synden, men nu har ni av hjärtat börjat lyda den lära som ni blivit överlämnade åt. 18 (P) Nu är ni befriade från synden och slavar hos rättfärdigheten – 19 (Q) jag använder en enkel bild för er mänskliga svaghets skull. Så som ni förr ställde era kroppar i orenhetens och laglöshetens tjänst till laglöshet, så ska ni nu ställa era kroppar i rättfärdighetens tjänst till helgelse.
20 När ni var slavar under synden var ni fria från rättfärdigheten. 21 (R) Men vad fick ni då för frukt? Sådant som ni nu skäms över, eftersom det slutar i döden. 22 (S) Men nu när ni är befriade från synden och slavar hos Gud, får ni helgelse som frukt och till slut evigt liv. 23 (T) Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation