Old/New Testament
De rikas framgång är kort
49 För körledaren. En psalm av Koras söner.
2 Hör detta, alla folk!
Lyssna, alla som lever i världen,
3 både låg och hög,
rik som fattig.
4 Min mun ska tala vishet,
mitt hjärtas tanke
ska vara förstånd.
5 (A) Jag vänder mitt öra till visdomsord,
jag tyder min gåta
till harpans toner.
6 Varför vara rädd
under olyckans dagar
när mina förföljares[a] ondska
omger mig?
7 De litar till sina ägodelar
och stoltserar
med sin stora rikedom.
8 Men ingen kan köpa sin broder fri
eller ge Gud lösepenning
för honom.
9 Hans själs lösen är dyr,
den kan inte betalas till evig tid
10 så att han får leva för alltid
och aldrig se förgängelsen.
11 (B) Nej, man ser att de visa dör,
att både dårar och oförnuftiga
går under
och lämnar sin rikedom åt andra.
12 De tror att deras hus
ska bestå[b] för evigt,
deras boningar
från släkte till släkte.
De uppkallar sina marker
efter sina namn.
13 (C) Men människan i all sin härlighet
har inte bestånd[c],
hon liknar djuren som förgås.
14 Så går det dem
som litar till sig själva[d]
och deras efterföljare
som gillar deras ord. Sela
15 Som får drivs de ner i dödsriket,
döden blir deras herde[e].
De rättfärdiga ska råda över dem
när morgonen gryr.
Deras gestalt tynar bort i dödsriket,
de får ingen upphöjd boning.
16 (D) Men Gud ska friköpa min själ
från dödsrikets våld,
han ska ta emot mig. Sela
17 Bli inte imponerad när någon blir rik,
när hans hus växer i härlighet,
18 (E) för han får inget med sig i döden,
hans härlighet följer inte
med honom ner.
19 Även om han skattar sig lycklig
under livet
och får beröm när han gör det gott
för sig själv,
20 så går hans själ till sina fäder,
till dem som aldrig mer ser ljuset.
21 En människa som i all sin härlighet
inte har förstånd,
hon liknar djuren som förgås.
Herrens dom
Gud, Herren Gud, har talat.
Han kallar på jorden
från öster till väster.
2 (G) Från Sion, skönhetens krona,
visar sig Gud i glans.
3 (H) Vår Gud kommer,
han tänker inte tiga.
Förtärande eld går framför honom,
kring honom rasar stormen.
4 (I) Han kallar på himlen där ovan
och på jorden för att döma sitt folk:
5 "Samla till mig mina trogna
som sluter förbund med mig
genom offer."
6 Och himlarna förkunnar
hans rättfärdighet,
att Gud är den som dömer. Sela
7 "Hör, mitt folk, jag vill tala!
Israel, jag vill vittna mot dig:
Jag är Gud, din Gud.
8 Det är inte för dina slaktoffer
jag går till rätta med dig,
dina brännoffer är ständigt
inför mig.
9 Jag vill inte ta tjurar från ditt hus
eller bockar från dina fållor,
10 för skogens alla djur är mina,
boskapen på de tusen bergen.
11 Jag känner alla fåglar på bergen[g],
allt som rör sig på marken är mitt.
12 (J) Om jag vore hungrig
skulle jag inte säga det till dig,
för världen är min
med allt vad den rymmer.
13 (K) Skulle jag äta tjurars kött
eller dricka bockars blod?
14 (L) Nej, offra lovets offer till Gud,
uppfyll dina löften
till den Högste
15 (M) och ropa till mig på nödens dag.
Jag ska rädda dig,
och du ska ära mig."
16 (N) Men till den gudlöse säger Gud:
"Hur kan du tala om mina stadgar
och ta mitt förbund i din mun,
17 (O) du som hatar tillrättavisning
och kastar mina ord bakom dig?
18 (P) Ser du en tjuv
samtycker du med honom,
med äktenskapsbrytare
slår du följe.
19 Du sprider ondska med din mun
och spinner svek med din tunga.
20 Du sitter och förtalar din bror,
du smutskastar din mors son!
21 Sådant har du gjort
och jag har tigit,
då har du trott att jag är som du.
Men jag ska straffa dig
och låta dina ögon se det.
Hälsning
1 (A) Från Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel och avskild för Guds evangelium, 2 (B) som han har utlovat genom sina profeter i de heliga Skrifterna. 3 (C) Evangeliet handlar om hans Son, som till sin mänskliga natur[a] är född av Davids ätt 4 (D) och som genom helighetens Ande med kraft har bevisats vara Guds Son efter uppståndelsen från de döda: Jesus Kristus, vår Herre. 5 (E) Genom honom har vi fått nåd och apostlaämbete för att föra människor av alla folk till trons lydnad för hans namns skull.
6 Bland dessa är också ni, som är kallade att tillhöra Jesus Kristus. 7 (F) Jag hälsar er alla Guds älskade som bor i Rom, hans kallade och heliga. Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus.
Längtan att besöka Rom
8 (G) Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla, eftersom man i hela världen talar om er tro. 9 (H) Gud, som jag tjänar i min ande när jag förkunnar evangeliet om hans Son, är vittne till hur jag ständigt nämner er 10 (I) i mina böner och alltid ber om att nu äntligen få möjlighet att komma till er, om Gud vill. 11 (J) Jag längtar efter att få träffa er och dela med mig av någon andlig gåva åt er så att ni blir styrkta, 12 (K) alltså att vi tillsammans ska få hämta uppmuntran ur vår gemensamma tro, er och min.
13 (L) Bröder[b], jag vill att ni ska veta att jag många gånger har bestämt mig för att komma till er och skörda någon frukt bland er liksom bland andra folk, men hittills har jag varit förhindrad. 14 (M) Jag har skyldigheter både mot greker och barbarer[c], både mot lärda och olärda. 15 Därför är det min önskan att få predika evangeliet också för er i Rom.
Brevets tema
16 (N) Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, juden först[d] men också greken. 17 (O) I evangeliet uppenbaras rättfärdighet från Gud, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige ska leva av tro.[e]
Guds dom över hedningarna
18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 19 (P) Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem. 20 (Q) Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.
21 (R) Trots att de kände till Gud prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. 22 (S) De påstod att de var visa, men de blev dårar 23 (T) och bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 24 (U) Därför utlämnade Gud dem åt deras hjärtans begär så att de orenade och förnedrade sina kroppar med varandra[f]. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen.
26 Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt. 27 (V) På samma sätt lämnade männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.
28 Och eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras. 29 (W) De har blivit fyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter, de är påhittiga i det onda och olydiga mot sina föräldrar, 31 vettlösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32 De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, att de som handlar så förtjänar döden. Ändå gör de sådant, och de samtycker dessutom till att andra gör det.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation