Old/New Testament
Den gode herden
23 (A) En psalm av David.
Herren är min herde,
mig ska inget fattas.
2 (B) Han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten
där jag finner ro.
3 (C) Han ger liv åt[a] min själ,
han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.
4 (D) Även om jag vandrar
i dödsskuggans dal
fruktar jag inget ont,
för du är med mig.
Din käpp och stav[b],
de tröstar mig.
5 (E) Du dukar för mig ett bord
i mina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja[c]
och låter min bägare flöda över.
6 (F) Ja, godhet och nåd ska följa mig
i alla mina livsdagar,
och jag ska bo i[d] Herrens hus
för alltid.
Ärans kung och hans rike
Jorden är Herrens
med allt vad den rymmer,
världen med dem som bor i den,
2 (H) för han har grundat den på haven
och fäst den på de strömmande
vattnen.
3 (I) Vem får gå upp på Herrens berg?
Vem får komma in
i hans helgedom?
4 (J) Den som har oskyldiga händer
och rent hjärta,
som inte vänder sin själ till lögn
och inte svär falskt.
5 (K) Han får välsignelse från Herren
och rättfärdighet
från sin frälsnings Gud.
6 (L) Sådant är släktet
som frågar efter honom,
de som söker ditt ansikte
är Jakobs barn.[f] Sela
7 (M) Höj era huvuden, ni portar,
höj er, ni eviga dörrar,
så att ärans kung kan tåga in!
8 (N) Vem är han, ärans kung?
Det är Herren, stark och väldig,
Herren, väldig i strid.
9 Höj era huvuden, ni portar,
höj er, ni eviga dörrar,
så att ärans kung kan tåga in!
10 Vem är han, ärans kung?
Det är Herren Sebaot,
han är ärans kung. Sela
Bön om ledning och nåd
25 [g]Av David.
Herre, jag lyfter min själ till dig.
2 (O) Min Gud, jag litar på dig.
Låt mig inte behöva skämmas[h],
låt inte mina fiender
triumfera över mig!
3 (P) Nej, ingen som hoppas på dig
ska skämmas.
Skämmas ska de som sviker
utan orsak.
4 (Q) Herre, visa mig dina vägar,
lär mig dina stigar.
5 Led mig i din sanning och lär mig,
för du är min frälsnings Gud,
på dig hoppas jag alltid.
6 (R) Tänk på din barmhärtighet
och din nåd, Herre,
för de är av evighet.
7 (S) Tänk inte på min ungdoms synder
och brott,
utan tänk på mig efter din nåd,
för din godhets skull, Herre.
8 (T) Herren är god och rättfärdig,
därför undervisar han syndare
om vägen.
9 (U) Han leder de ödmjuka rätt,
han lär de ödmjuka sin väg.
10 (V) Alla Herrens vägar
är nåd och sanning
för dem som håller hans förbund
och vittnesbörd.
11 För ditt namns skull, Herre,
förlåt min synd,
för den är stor.
12 (W) Den som vördar[i] Herren
undervisar han om vägen
han ska välja.
13 (X) Hans själ ska vila i det goda,
och hans ättlingar ska ärva landet.
14 (Y) Herren är förtrolig
med dem som vördar honom,
sitt förbund gör han känt för dem[j].
15 (Z) Mina ögon ser alltid
upp till Herren,
för han drar mina fötter ur nätet.
16 Vänd dig till mig
och förbarma dig över mig,
för jag är ensam och betryckt.
17 Mitt hjärtas ångest är stor.
För mig ut ur min nöd!
18 (AA) Se hur plågad och trött jag är,
förlåt mig alla mina synder.
19 (AB) Se mina fiender,
de är många och hatar mig
med våldsamt hat.
20 Bevara min själ och rädda mig,
låt mig inte behöva skämmas,
för jag flyr till dig.
21 Låt oskuld och ärlighet bevara mig,
för jag hoppas på dig.
22 Gud, befria Israel
ur all dess nöd.
18 (A) Nästa dag gick Paulus tillsammans med oss andra till Jakob[a], och dit kom också alla de äldste. 19 (B) Han hälsade på dem och berättade i detalj om allt som Gud hade gjort bland hedningarna genom hans arbete. 20 (C) När de hörde det, prisade de Gud.
Sedan sade de till honom: "Du ser, broder, att det finns tiotusentals bland judarna som har kommit till tro, och alla håller de strängt på lagen. 21 (D) Nu har de hört sägas att du lär alla judar därute bland hedningarna att avfalla från Mose och säger att de inte ska omskära sina barn eller leva efter våra seder. 22 Vad gör vi nu? De får säkert höra att du har kommit.
23 (E) Gör därför som vi säger: Vi har fyra män som har avlagt ett löfte[b]. 24 Ta med dem och rena dig tillsammans med dem och betala för dem så att de får raka huvudet. Då förstår alla att inget av det de har hört om dig är sant, utan att du själv står fast vid lagen och håller den. 25 (F) Men när det gäller hedningar som kommit till tro, har vi skrivit och bestämt att de ska hålla sig borta från kött offrat till avgudar, från blod, kött av kvävda djur och sexuell omoral."
26 (G) Då tog Paulus med sig männen, och nästa dag renade han sig tillsammans med dem. Sedan gick han in i templet och meddelade när reningsdagarna skulle vara avslutade och offret bäras fram för var och en av dem.
Paulus fängslas
27 När de sju dagarna närmade sig sitt slut, fick judarna från Asien se Paulus i templet. De hetsade upp hela folkmassan, grep tag i honom 28 (H) och skrek: "Israeliter, hjälp oss! Här är mannen som lär alla överallt att vara emot vårt folk och vår lag och denna plats. Och nu har han till och med tagit in greker i templet[c] och orenat denna heliga plats!" 29 (I) De hade nämligen sett Trofimus från Efesos ute i staden med Paulus och antog att Paulus hade tagit med honom in i templet. 30 Hela staden kom i rörelse, och folk strömmade till. De grep tag i Paulus och släpade ut honom ur templet, och genast stängdes portarna.
31 Medan de försökte döda honom, fick garnisonens befälhavare rapport om att Jerusalem var i uppror. 32 Han tog då genast soldater och befäl och ryckte ut mot dem. Så snart de fick se befälhavaren och soldaterna slutade de att misshandla Paulus.
33 Befälhavaren steg då fram, grep honom och befallde att han skulle beläggas med dubbla bojor[d]. Sedan frågade han vem han var och vad han hade gjort. 34 (J) Några i folkmassan skrek ett, andra något annat. Då han i kaoset inte kunde få klart besked befallde han att Paulus skulle föras till fästningen[e]. 35 När de nådde trappan var soldaterna tvungna att bära honom, så våldsamt trängde folkmassan på, 36 (K) för de följde efter och skrek: "Bort med honom!"
37 Just när Paulus skulle föras in i fästningen, frågade han befälhavaren: "Får jag säga något till dig?" Han svarade: "Du kan ju grekiska! 38 Då är du inte egyptiern som gjorde uppror för en tid sedan och fick med sig de fyratusen knivmännen[f] ut i öknen?" 39 Paulus svarade: "Jag är jude från Tarsus i Kilikien, medborgare i en betydande stad. Jag ber dig: låt mig få tala till folket."
40 Befälhavaren gav sin tillåtelse. Paulus ställde sig då på trappan och gav tecken med handen åt folket. Det blev tyst, och han talade till dem på hebreiska och sade:
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation