Old/New Testament
Aftonbön i nöd
4 För körledaren, till stränginstrument. En psalm av David.
2 Svara mig när jag ropar,
min rättfärdighets Gud!
När jag är trängd ger du mig rum.
Förbarma dig över mig
och hör min bön!
3 Höga herrar,
hur länge ska ni kränka
min heder?
Hur länge ska ni älska tomhet
och jaga efter lögn? Sela
4 Ni ska veta hur underbart
Herren tar till sig sin trogne,
Herren hör när jag ropar
till honom.
5 (A) Grips ni av vrede, synda inte!
Tänk efter i era hjärtan på er bädd
och var stilla. Sela
6 (B) Bär fram rätta offer
och lita på Herren.
7 (C) Många säger:
"Vem kan visa oss det goda?"
Låt ditt ansiktes ljus
lysa över oss, Herre!
8 Du har gett mig glädje i hjärtat,
mer än när andra får säd och vin
i mängd.
9 (D) I frid kan jag lägga mig ner
och sova[a],
för bara du, Herre,
låter mig bo i trygghet.
Morgonbön under förföljelse
5 För körledaren, till flöjt. En psalm av David.
2 Hör mina ord, Herre,
tänk på mina suckar[b]!
3 Lyssna när jag ropar,
min kung och min Gud!
Till dig går min bön.
4 (E) Herre, om morgonen
hör du min röst,
om morgonen vänder jag mig
till dig och väntar.
5 (F) Du är inte en Gud
som älskar ondska,
den som är ond
får inte bo hos dig.
6 De övermodiga består inte
inför dina ögon,
du hatar alla förbrytare.
7 (G) Du förgör dem som ljuger,
Herren avskyr den som är
blodtörstig och falsk.
8 Men genom din stora nåd
får jag gå in i ditt hus,
jag får tillbe i vördnad för dig,
vänd mot ditt heliga tempel.
9 (H) Herre, led mig i din rättfärdighet
för mina förföljares skull,
jämna din väg för mig.
10 (I) Det finns ingen sanning
i deras mun.
Deras inre är fördärv,
deras strupe är en öppen grav
och sin tunga gör de hal.
11 (J) Döm dem skyldiga, Gud,
låt deras planer bli deras fall!
Driv bort dem
för deras många brott,
eftersom de gör uppror mot dig.
12 (K) Men alla som flyr till dig
ska få glädjas,
de ska jubla i evighet.
Du beskyddar dem,
de som älskar ditt namn
ska få fröjdas i dig,
13 (L) för du, Herre,
välsignar den rättfärdige.
Du täcker honom med nåd
som en sköld.
Bön och bönesvar i djup nöd
6 (M) För körledaren, med stränginstrument till sheminít.[c] En psalm av David.
2 (N) Herre, straffa mig inte
i din vrede,
tukta mig inte i din glöd!
3 (O) Förbarma dig över mig, Herre,
för jag är kraftlös.
Hela mig, Herre,
för jag är förskräckt
i mitt innersta,
4 (P) min själ är skräckslagen.
Herre, hur länge?
5 (Q) Kom tillbaka, Herre,
rädda min själ,
fräls mig för din nåds skull!
6 (R) I döden tänker ingen på dig.
Vem tackar dig i dödsriket?
7 (S) Jag är så trött av mitt suckande.
Varje natt fuktar jag min bädd,
jag dränker min säng
med mina tårar.
8 (T) Mina ögon är mörka av sorg,
de har åldrats av alla mina fiender.
9 Bort från mig, alla förbrytare,
för Herren har hört
min högljudda gråt.
10 Herren har hört mitt rop om nåd,
Herren har tagit emot min bön.
11 (U) Alla mina fiender ska skämmas
och bli skräckslagna,
plötsligt ska de vika tillbaka
med skam.
16 Medan Paulus väntade på dem i Aten, blev han upprörd i sin ande när han såg hur full staden var med avgudabilder. 17 Han samtalade därför i synagogan med judarna och med dem som vördade Gud, och dessutom varje dag på torget med dem som han träffade där.
18 (A) Även en del filosofer, både epikureer och stoiker[a], diskuterade med honom. En del sade: "Vad vill den där pratmakaren säga?" Andra sade: "Han verkar vara en som förkunnar främmande gudar[b]." De sade så eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen. 19 Och de tog med honom upp till Areopagen[c] och sade: "Kan vi få veta vad det är för en ny lära du förkunnar? 20 Det är märkliga ting du låter oss höra. Nu vill vi veta vad det rör sig om." 21 Alla atenarna liksom utlänningarna där ägnade nämligen all sin tid åt att tala om och lyssna till det som var senaste nytt.
Paulus tal på Areopagen
22 Paulus ställde sig då mitt på Areopagen och sade: "Atenare! Jag ser att ni på alla sätt är mycket religiösa[d]. 23 (B) När jag gick omkring och studerade era gudabilder fann jag nämligen också ett altare med inskriften: Åt en okänd gud[e]. Det ni tillber utan att känna, det förkunnar jag nu för er.
24 (C) Gud är den som har skapat världen och allt som finns i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel gjorda av människohand. 25 Han låter sig inte heller betjänas av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt.
26 (D) Av en enda människa har han skapat alla människor och folk till att bo över hela jorden, och han har fastställt bestämda tider och gränser inom vilka de ska bo. 27 (E) Det gjorde han för att de ska söka Gud och kanske kunna treva sig fram och finna honom, fast han inte är långt borta från någon enda av oss. 28 För i honom är det vi lever och rör oss och är till, så som även några av era egna skalder[f] har sagt: Vi är av hans släkt.
29 (F) Är vi nu av Guds släkt bör vi inte tänka oss att det gudomliga liknar något av guld, silver eller sten, en bild som kommit till av mänsklig konst och fantasi. 30 (G) Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han alla människor överallt att omvända sig. 31 (H) Han har nämligen bestämt en dag då han ska döma världen med rättfärdighet genom en man som han har utsett, och han har erbjudit tron[g] åt alla genom att uppväcka honom från de döda."
32 (I) När de hörde Paulus tala om uppståndelse från de döda började några håna honom, men andra sade: "Vi vill höra dig tala om detta igen." 33 Med detta lämnade Paulus dem. 34 Men några anslöt sig till honom och kom till tro. Bland dem var Dionysius, som var medlem av Areopagen, och en kvinna som hette Damaris och några till.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation