Old/New Testament
Herren svarar Job (Kap 38-39:35)
38 (A) Herren svarade Job ur stormvinden. Han sade:
2 Vem är den som fördunklar mitt råd
med ord utan förstånd?
3 (B) Spänn bältet om livet som en man.
Jag ska fråga dig,
och du ska ge mig besked.
4 (C) Var var du
när jag lade jordens grund?
Svara, om du vet och förstår.
5 (D) Vem bestämde dess mått?
Du vet ju!
Och vem spände mätsnöret
över den?
6 Var fick dess grundpelare fäste?
Vem lade dess hörnsten,
7 medan morgonstjärnorna
sjöng tillsammans
och alla Guds söner ropade
av glädje?
8 (E) Vem satte dörrar för havet
när det bröt fram ur moderlivet,
9 när jag gav det moln till kläder
och dimman till linda,
10 (F) när jag bestämde dess gräns
och satte bom och dörrar
11 och sade: ”Hit men inte längre,
här ska dina stolta vågor
lägga sig”?
12 Har du under dina dagar
befallt dagen att gry
och visat gryningen dess plats
13 där den kan gripa jorden i dess hörn
så att de gudlösa skakas bort
från den?
14 Då ändrar jorden form
som leran under sigillet,
och allt träder fram som i ny dräkt.
15 (G) Då mister de gudlösa sitt ljus,
och den höjda armen bryts av.
16 Har du stigit ner till havets källor
och vandrat på djupets botten?
17 Har dödens portar visat sig för dig,
har du sett dödsskuggans portar?
18 Har du sett ut över[a] jordens vidder?
Berätta, om du förstår allt detta.
19 Var går vägen dit där ljuset bor,
och var har mörkret sin boning,
20 så att du kan föra det till dess gräns
och finna stigarna till dess hus?
21 Du vet det, du var ju född då,
och dina dagars tal är stort!
22 Har du varit vid snöns förråd,
har du sett haglets förråd
23 som jag sparar till nödens tid,
till krigets och drabbningens dag?
24 (H) Var går vägen dit där ljuset[b] delar sig,
där östanvinden breder ut sig
över jorden?
25 (I) Vem öppnar rännor för regnflödet
och banar väg för åskans blixt,
26 för att sända regn
över folktomma trakter,
öknar där ingen människa finns,
27 (J) för att mätta ödsliga ödemarker
och ge växt åt gräsets brodd?
28 (K) Har regnet någon far?
Vem födde daggens droppar?
29 (L) Från vilket sköte kom isen?
Och vem födde himlens rimfrost?
30 Vattnet blir hårt som sten,
djupets yta fryser till is.
31 (M) Kan du knyta samman
Sjustjärnornas knippe
eller lossa Orions band?
32 Kan du föra fram himlens tecken
i rätt tid
och leda Björnen[c] och dess ungar?
33 Förstår du himlens lagar,
ordnar du dess välde över jorden?
34 Kan du höja din röst till molnen
och få vattenflöden att täcka dig?
35 Kan du sända ut blixtarna
så att de går ut
och säger till dig: ”Här är vi”?
36 Vem har lagt vishet i det fördolda,
och vem gav förstånd
åt luftens tecken?[d]
37 Vem har vishet att räkna skyarna?
Och vem tömmer ut
himlens vattenkärl
38 när myllan är hård och fast
och jordkokorna klibbat samman?
39 (N) Jagar du byte
åt lejonhonan?
Stillar du
de unga lejonens hunger
2 (O) när de kryper ihop i sina hålor
eller ligger på lur i snåret?
3 (P) Vem skaffar mat åt korpen,
när hans ungar ropar till Gud
och flaxar omkring utan föda?
4 Vet du när stengetterna ska föda,
vakar du över när hindarna
ska kalva?
5 Räknar du månaderna
de går dräktiga,
vet du tiden när de ska föda?
6 De böjer sig ner och föder sina foster
och blir fria från sina värkar.
7 Deras ungar blir starka
och växer upp i det fria,
de springer sin väg
och vänder inte tillbaka.
8 (Q) Vem släppte vildåsnan fri,
vem lossade hennes band?
9 Jag gav henne stäppen till hem,
saltöknen till sin boning.
10 Hon ler åt bullret i staden
och hör ingen pådrivares rop.
11 Hon söker sitt bete på bergen
och letar efter allt som är grönt.
12 (R) Har vildoxen lust att tjäna dig
och stanna vid din krubba
över natten?
13 Kan du tvinga vildoxen
att gå i fåran med töm
och harva markerna efter dig?
14 Kan du lita på hans stora styrka
och anförtro ditt arbete åt honom?
15 Litar du på att han för hem din säd
och samlar den vid din tröskplats?
16 Strutshonan[e]s vingar
flaxar med fröjd,
men visar hennes vingar och fjädrar
ömhet?
17 Hon lämnar sina ägg på marken
och låter dem värmas i sanden,
18 hon glömmer att en fot
kan krossa dem,
att vilda djur kan trampa på dem.
19 (S) Hon är hård mot sina ungar,
som om de inte var hennes.
Hon bryr sig inte om
att hennes möda
kan vara förgäves,
20 för Gud gav henne inte vishet,
han lät henne inte få förstånd.
21 Men när hon piskar sig
upp till språng,
då ler hon åt både häst
och ryttare.
22 Ger du hästen hans styrka,
klär du hans nacke med man?
23 Får du honom att hoppa
som gräshoppan?
Hans stolta frustning sprider skräck.
24 Han skrapar i marken
och gläds över sin styrka,
han rusar fram mot väpnade skaror.
25 Han ler åt fruktan
och känner ingen rädsla,
han ryggar inte tillbaka för svärd.
26 Runt honom rasslar det av koger,
det blänker av spjut och lansar[f].
27 Han skakar och eggas
när han vinner terräng,
han kan inte stå still
när basunen har ljudit.
28 För varje basunstöt frustar han till,
redan på avstånd vädrar han strid,
kommandorop och härskri.
29 Är det genom din vishet
som höken stiger
och breder ut sina vingar
mot söder?
30 Är det på din befallning
som örnen stiger högt
och bygger sitt näste på höjden?
31 På klippan bor han och vilar,
på klippans topp och bergsfäste.
32 Därifrån spanar han efter byte,
långt i fjärran spejar hans ögon.
33 (T) Hans ungar frossar på blod,
och där de slagna ligger,
där finner man honom.
34 Och Herren svarade Job. Han sade:
35 (U) Du som tvistar med den Allsmäktige,
ska du tillrättavisa honom?
Du som anklagar Gud, ge svar![g]
Job svarar Herren
36 Job svarade Herren och sade:
37 (V) Jag är för liten.
Vad kan jag svara dig?
Jag sätter handen för munnen.
38 En gång har jag talat,
men jag säger inget mer,
två gånger, men jag gör det inte igen.
Herrens andra tal till Job
40 Då talade Herren till Job ur stormvinden. Han sade:
2 (W) Spänn bältet om livet som en man.
Jag ska fråga dig,
och du ska ge mig besked.
3 (X) Vill du göra min rättvisa om intet?
Dömer du mig skyldig
för att själv stå rättfärdig?
4 Har du en arm som Gud,
och kan du dundra
med en röst som hans?
5 (Y) Pryd dig då
med storhet och härlighet,
klä dig i ära och majestät.
6 Ös ut din rasande vrede,
ödmjuka alla högmodiga
med en blick.
7 (Z) Underkuva alla högmodiga
med en blick,
slå ner de gudlösa på stället.
8 Göm dem alla i stoftet,
fjättra deras ansikten i mörkret.
9 (AA) Då ska också jag prisa dig
för att din högra hand
ger dig frälsning.
10 Se Behemot[h],
som jag har skapat liksom dig.
Han lever av gräs som en oxe.
11 Se kraften i hans höfter
och styrkan i hans bukmuskler.
12 Hans svans är styv som en ceder,
hans lårsenor är sammanvävda.
13 Hans benpipor är som kopparrör,
benen liknar järnstänger.
14 Han är förstlingen av Guds verk,
men hans skapare kan komma nära
med sitt svärd.
15 Bergen bär fram mat åt honom,
och alla de vilda djuren
har där sin lek.
16 Han lägger sig ner under lotusträd,
i skydd av rör och vass.
17 Lotusträden ger honom skugga,
flodens pilträd omger honom.
18 Även om strömmen är kraftig
oroas han inte,
om så Jordan forsar mot hans gap
är han trygg.
19 Kan någon gripa tag i hans ögon
eller borra snaror genom hans nos?
20 Kan du dra upp Leviatan[i] med krok
eller kuva hans tunga med rep?
21 Kan du sätta en sävlina[j] i hans näsa
eller borra en hake
genom hans käke?
22 Skulle han vädja till dig om nåd
gång på gång
eller tala till dig med mjuka ord?
23 Skulle han sluta fördrag med dig
så att du kan ta honom som slav
för alltid?
24 Kan du leka med honom
som med en fågel
eller hålla honom i band
åt dina flickor?
25 Kan fiskarlag köpslå om honom
och dela upp honom
mellan köpmän?
26 Kan du fylla hans hud
med harpuner
och hans huvud med fiskespjut?
27 Bär hand på honom,
så minns du den striden
och gör inte om det!
28 Nej, den som hoppas på seger
blir besviken,
redan när man ser honom
är man slagen.
16 (A) Paulus kom också till Derbe och Lystra. Där fanns en lärjunge som hette Timoteus. Han var son till en troende judinna, men hans far var grek[a]. 2 (B) Bröderna i Lystra och Ikonium talade väl om Timoteus. 3 (C) Paulus ville ha med honom på resan, och av hänsyn till judarna i de trakterna tog han och omskar honom eftersom alla visste att hans far var grek.
4 (D) När de reste genom städerna överlämnade de besluten som apostlarna och de äldste i Jerusalem hade fastställt. 5 (E) Och församlingarna stärktes i tron och växte i antal för varje dag.
Under Andens ledning
6 (F) Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de blev hindrade av den helige Ande från att förkunna ordet i Asien. 7 När de nådde Mysien försökte de ta sig till Bitynien, men det tillät inte Jesu Ande.[b] 8 Då reste de genom Mysien ner till Troas.
9 På natten såg Paulus en syn där en makedonier stod och vädjade till honom: "Kom över till Makedonien och hjälp oss!" 10 När han sett denna syn försökte vi[c] genast ta oss vidare till Makedonien, eftersom vi förstod att Gud hade kallat oss att förkunna evangeliet för dem.
I Filippi
11 Vi lade ut från Troas och seglade rakt över till Samotrake, och nästa dag till Neapolis. 12 Därifrån tog vi oss till Filippi, som är den största staden i den delen av Makedonien[d] och en romersk koloni[e]. I den staden stannade vi några dagar.
13 På sabbaten tog vi oss ut genom stadsporten och gick längs en flod där vi antog att det skulle finnas en böneplats[f]. Vi satte oss ner och började tala till de kvinnor som hade samlats där. 14 En av dem som lyssnade hette Lydia. Hon handlade med purpurtyger[g] och var från staden Tyatira, och hon hörde till dem som vördade Gud. Herren öppnade hennes hjärta så att hon tog till sig det som Paulus predikade. 15 (G) När hon och hennes familj hade blivit döpta, bad hon: "Om ni anser att jag tror på Herren, kom då och bo hemma hos mig!" Och hon övertalade oss.
Paulus och Silas i fängelse
16 En gång, när vi var på väg till böneplatsen, möttes vi av en slavflicka som hade en spådomsande och skaffade sina herrar stora inkomster genom att spå. 17 Hon följde efter Paulus och oss andra och skrek: "De här människorna är den högste gudens tjänare! De förkunnar för er en väg till frälsning!" 18 (H) Så höll hon på i flera dagar. Men Paulus blev upprörd och vände sig om och sade till anden: "Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att lämna henne!" Och i samma ögonblick for anden ut.
19 När hennes herrar såg att deras hopp om inkomst var ute, grep de Paulus och Silas och släpade med dem till torget inför myndigheterna. 20 (I) De förde fram dem till domarna och sade: "De här människorna stör ordningen i vår stad. De är judar 21 och förkunnar seder som vi romare inte får anta eller följa."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation