Old/New Testament
36 Elihu fortsatte. Han sade:
2 Ha lite tålamod,
jag har mer att säga till Guds försvar.
3 Jag vill hämta min insikt från fjärran
och hävda min skapares
rättfärdighet.
4 Mina ord är sannerligen inte falska,
en som har full insikt är med dig.
5 Se, Gud är väldig och förkastar ingen,
han är väldig i sitt förstånds kraft.
6 (A) Den gudlöse låter han inte leva,
men de nödställda skaffar han rätt.
7 (B) Han tar inte sina ögon
från de rättfärdiga.
Han låter dem trona i kungars krets,
upphöjda för evigt.
8 Men läggs de bundna i kedjor
och fångas i eländets snaror,
9 så vill han visa dem vad de har gjort
och vilka brott de i trots
har begått.
10 (C) Han öppnar deras öra för tuktan
och manar dem att vända om
från synden.
11 (D) Om de lyssnar och tjänar honom,
får de framleva sina dagar i lycka
och sina år i ljuvlig ro.
12 Men om de inte lyssnar,
ska de drabbas av svärdet
och gå under i sitt oförstånd.
13 De som har gudlösa hjärtan
tar till vrede,
de ropar inte på hjälp
när han binder dem.
14 (E) De ska dö i sin ungdom
och sluta sitt liv bland horkarlar[a]
i avgudatempel.
15 (F) Genom lidandet vill han rädda
den som lider
och genom nöden öppna hans öra.
16 (G) Också dig vill han locka
ut ur nödens gap
till en rymlig plats utan betryck
och duka ditt bord
med utsökta rätter.
17 Men du är fylld
av ogudaktighetens dom,
dom och rättvisa håller dig fast.
18 Låt inte vreden locka dig att håna,[b]
och låt inte en stor lösensumma
förleda dig.
19 Kan ditt rop
och alla kraftansträngningar
frita dig från nöd?
20 (H) Längta inte efter den natt
då folken ska ryckas från sin plats.
21 Akta dig, vänd dig inte till ondskan,
som du valt i stället för lidande.
22 (I) Se, Gud är upphöjd i sin kraft.
Var finns en lärare som han?
23 (J) Vem har anvisat honom hans väg,
och vem kan säga:
”Du har gjort orätt”?
24 Kom ihåg att upphöja hans verk
som människorna besjunger,
25 som alla människor ser,
som de betraktar om än i fjärran.
26 (K) Se, Gud är för hög för vårt förstånd,
hans år är fler än någon kan utforska.
27 (L) Vattnets droppar drar han uppåt,
de strilar som regn från dimman.
28 Det strömmar från skyarna
och droppar i mängd
över människor.
29 (M) Kan någon förstå
hur molnen breder ut sig,
förstå dundret från hans hydda?
30 Se, han sprider sina blixtars ljus
omkring sig
och döljer havets djup.
31 Genom dem dömer han folken,
men ger också mat i överflöd.
32 Han höljer sina händer i blixtars ljus
och befaller dem att träffa sitt mål.
33 Hans dunder bär bud om honom,
även boskapen vet vad som väntar.[c]
37 Inför sådant bävar mitt hjärta
och slår häftigt i mitt bröst.
2 (N) Lyssna noga
till dundret från hans röst,
till mullret som går ut
från hans mun.
3 Han sänder ut det över hela himlen,
sina blixtar till jordens ändar.
4 Efteråt ryter dånet,
han dundrar
med sin väldiga röst,
han spar inte på blixtarna
när han låter sin röst höras.
5 (O) Gud dundrar underbart med sin röst,
han gör stora och ofattbara ting.
6 (P) Snön befaller han:
”Fall över jorden!”,
och regnet:
”Kraftiga skurar av regn!”
7 Han binder[d] alla människors händer
så att alla lär känna hans gärningar.
8 Vilddjuren drar sig in i sina gömslen,
de blir kvar i sina hålor.
9 (Q) Stormen kommer från sin kammare,
kölden kommer med
nordanvinden.
10 (R) Gud sänder frost
med sin andedräkt,
och de vida vattnen fryser till.
11 Han lastar skyarna med väta
och sprider sina åskmoln
vida omkring.
12 (S) De far runt åt alla håll
efter hans styrning
och utför allt han befaller dem
över hela jordens yta.
13 Han låter dem komma som straff,
för att hjälpa hans land
eller visa hans godhet.
14 Lyssna till detta, Job,
stanna och tänk på Guds under!
15 Förstår du hur Gud styr dem
och låter blixten lysa fram
från sitt moln?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt,
den Allvises underverk,
17 hur dina kläder blir heta
när jorden blir stilla
under sunnanvinden?
18 Kan du, med honom,
breda ut skyarna som ett valv,
fasta som en spegel av gjuten metall?
19 Lär oss vad vi ska säga till honom,
i vårt mörker har vi inget
att lägga fram.
20 Ska det kungöras för honom
att jag vill tala?
Ingen ber väl om att bli slukad?
21 Ingen kan väl se på ljuset
som strålar i skyarna
när vinden har gått fram
och skingrat dem?
22 Från norr[e] kommer en glans av guld,
ett skrämmande majestät
omger Gud.
23 (T) Den Allsmäktige kan vi inte finna,
han är upphöjd i kraft och dom.
Han kan inte kränka
sin stora rättfärdighet.
24 Därför fruktar människorna honom.
Han bryr sig inte om dem
som tycker sig vara visa.
Brev från församlingen i Jerusalem
22 Då beslöt apostlarna, de äldste och hela församlingen att utse några män bland sig och sända dem till Antiokia tillsammans med Paulus och Barnabas. De valde Judas som kallades Barsabbas[a] och dessutom Silas[b], båda ledande män bland bröderna, 23 och skickade med dem följande brev:
"Från apostlarna och de äldste, era bröder. Hälsningar till bröderna från hednafolken i Antiokia och Syrien och Kilikien. 24 (A) Vi har hört att några som kommit från oss har oroat er med sina ord och skakat om era själar. Men vi har inte gett dem något uppdrag. 25 Därför har vi enhälligt beslutat att utse några män och sända dem till er tillsammans med våra kära bröder Barnabas och Paulus, 26 som har vågat sina liv för vår Herre Jesu Kristi namn. 27 Vi sänder alltså Judas och Silas, och de kommer muntligen att meddela samma sak.
28 (B) Den helige Ande och vi har beslutat att inte lägga på er någon mer börda förutom följande nödvändiga regler: 29 att ni håller er borta från kött offrat till avgudar, från blod, från kött av kvävda djur och från sexuell omoral. Ni gör rätt om ni undviker sådant. Allt gott!"
30 De skickades nu i väg och kom ner till Antiokia, där de sammankallade församlingen och överlämnade brevet. 31 (C) Bröderna läste det och blev glada över denna uppmuntran. 32 (D) Judas och Silas, som själva var profeter, uppmuntrade och styrkte bröderna med många ord. 33 När de hade varit där en tid lät bröderna dem vända tillbaka med fridshälsningar till dem som hade sänt ut dem. [c] 35 Men Paulus och Barnabas stannade i Antiokia, där de undervisade och predikade Herrens ord tillsammans med många andra.
PAULUS ANDRAMISSIONSRESA (15:36-18:22)
Ny missionsresa
36 Efter en tid sade Paulus till Barnabas: "Vi borde resa tillbaka och besöka bröderna i alla städerna där vi predikat Herrens ord och se hur de har det." 37 (E) Barnabas ville då ta med Johannes som kallades Markus. 38 Men Paulus tyckte inte det var lämpligt att ta med sig den som hade övergett dem i Pamfylien och inte följt med dem i arbetet. 39 Konflikten blev så skarp att de skildes åt. Barnabas tog med sig Markus[d] och seglade till Cypern. 40 (F) Paulus däremot valde Silas och gav sig iväg, sedan bröderna överlämnat honom åt Herrens nåd. 41 Han reste genom Syrien och Kilikien och styrkte församlingarna.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation