Old/New Testament
Bileams första profetia
23 Bileam sade till Balak: ”Bygg här sju altaren åt mig och skaffa fram åt mig sju tjurar och sju baggar.” 2 Balak gjorde som Bileam sade, och Balak och Bileam offrade en tjur och en bagge på varje altare. 3 Sedan sade Bileam till Balak: ”Stanna kvar vid ditt brännoffer medan jag går i väg. Kanske Herren kommer och möter mig. Vad han än låter mig se ska jag meddela dig.” Och han gick upp på en kal höjd.
4 Och Gud mötte Bileam, som sade till honom: ”De sju altarna har jag ställt i ordning, och på varje altare har jag offrat en tjur och en bagge.” 5 Då lade Herren ett ord i Bileams mun och sade: ”Gå tillbaka till Balak, och så ska du säga.”
6 När han kom tillbaka till Balak, fann han honom stående vid sitt brännoffer tillsammans med alla Moabs hövdingar. 7 (A) Då framförde han detta budskap:
”Balak hämtade mig från Aram,
Moabs kung från österns berg.
Kom, förbanna åt mig Jakob,
kom, fördöm Israel!
8 Hur kan jag förbanna den
som Gud inte förbannar?
Hur kan jag fördöma den
som Herren inte fördömer?
9 Från klippornas topp ser jag honom,
från höjderna skådar jag honom.
Se, ett folk som bor avskilt
och inte räknar sig bland folken.
10 (B) Vem kan räkna Jakobs stoft,
räkna fjärdedelen av Israel?
Låt mig dö de rättfärdigas död
och mitt slut bli som deras!”
11 Då sade Balak till Bileam: ”Vad har du gjort mot mig? Jag tog hit dig för att du skulle förbanna mina fiender, men se, du har välsignat dem!” 12 Men han svarade: ”Ska jag inte vara noga med att tala det som Herren lägger i min mun?”
Bileams andra profetia
13 Balak sade till Bileam: ”Följ med mig till en annan plats där du kan se dem. Du kan därifrån se bara en del av dem, du kan inte se dem alla. Därifrån ska du förbanna dem åt mig.” 14 Och han tog honom till Väktarplatsen på toppen av Pisga. Där byggde han sju altaren och offrade en tjur och en bagge på varje altare. 15 Sedan sade han till Balak: ”Stanna kvar här vid ditt brännoffer medan jag går för att möta honom där borta.” 16 Och Herren mötte Bileam och lade ett ord i hans mun, och han sade: ”Gå tillbaka till Balak, och så ska du säga.”
17 När han kom tillbaka till Balak fann han honom stående vid sitt brännoffer tillsammans med Moabs hövdingar. Balak frågade honom: ”Vad har Herren talat?” 18 Då framförde han detta budskap:
”Res dig, Balak, och hör,
lyssna till mig, du Sippors son.
19 (C) Gud är inte en människa,
så att han skulle ljuga,
inte en människoson,
så att han skulle ångra sig.
Säger han något utan att göra det,
talar han något
utan att fullborda det?
20 Se, att välsigna är mitt uppdrag.
Han har välsignat,
och jag kan inte ändra det.
21 Ingen ofärd kan skådas i Jakob,
ingen olycka kan ses i Israel.
Herren hans Gud är med honom,
en kungs jubel hörs bland dem.
22 (D) Gud förde dem ut ur Egypten.
Hans styrka är som vildoxens.
23 Ingen trolldom hjälper mot Jakob,
ingen spådom mot Israel.
När tiden är inne
ska det sägas om Jakob och Israel:
Vad har inte Gud gjort!
24 (E) Se, ett folk reser sig
som en lejonhona,
stiger upp som ett lejon.
Det vilar inte förrän det ätit rov
och druckit blod av slagna.”
25 Då sade Balak till Bileam: ”Kan du inte förbanna dem, så välsigna dem inte!” 26 Men Bileam sade till Balak: ”Har jag inte sagt dig att jag måste göra allt som Herren säger?”
Bileams tredje profetia
27 Sedan sade Balak till Bileam: ”Kom, jag vill ta med dig till en annan plats. Kanske behagar det Gud att du därifrån förbannar dem åt mig.” 28 Balak tog Bileam med sig upp på toppen av Peor, med utsikt över Jeshimon. 29 Och Bileam sade till Balak: ”Bygg här sju altaren åt mig, och gör i ordning sju tjurar och sju baggar åt mig.” 30 Balak gjorde som Bileam sade, och han offrade en tjur och en bagge på varje altare.
24 (F) När Bileam såg att det behagade Herren att välsigna Israel, gick han inte som förut bort och såg efter spåtecken[a], utan vände sig mot öknen. 2 Och när Bileam höjde blicken, såg han Israel i sina läger efter sina stammar. Och Guds Ande kom över honom. 3 Då framförde han detta budskap:
”Så säger Bileam, Beors son,
så säger mannen
med det slutna ögat[b],
4 så säger han som hör Guds ord,
han som skådar syner
från den Allsmäktige,
han som faller ner
och får sina ögon öppnade.
5 Hur sköna är inte dina tält, o Jakob,
dina boningar, o Israel!
6 Likt dalar utbreder de sig,
likt trädgårdar vid en ström,
likt aloeträd[c] planterade
av Herren,
likt cedrar vid vatten.
7 (G) Vatten flödar ur hans ämbar,
hans sådd blir rikligen vattnad.
Större än Agag[d]
ska hans kung vara,
upphöjt är hans kungadöme.
8 (H) Gud förde honom ut ur Egypten.
Hans styrka är som vildoxens.
Han ska sluka hednafolken,
hans fiender.
Han ska krossa deras ben,
med sina pilar genomborra dem.
9 (I) Han har lagt sig ner,
han vilar som ett lejon,
som en lejonhona,
vem vågar oroa honom?
Välsignad är den
som välsignar dig,
förbannad är den
som förbannar dig!”
10 Då upptändes Balaks vrede mot Bileam, och han slog ihop händerna. Han sade till Bileam: ”Jag kallade hit dig för att förbanna mina fiender, men se, du har välsignat dem rikligt tre gånger. 11 Ge dig nu av hem igen! Jag sade att jag skulle visa dig stor ära, men se, Herren har hindrat att du skulle bli ärad.” 12 Bileam svarade Balak: ”Sade jag inte till sändebuden som du skickade till mig: 13 (J) Även om Balak skulle ge mig så mycket silver och guld som ryms i hans palats, kan jag ändå inte överträda Herrens befallning av egen vilja i vare sig gott eller ont. Vad Herren säger, det måste jag tala.
Bileams fjärde profetia
14 Se, jag går nu hem till mitt folk. Kom, jag vill varna dig för vad detta folk kommer att göra mot ditt folk i kommande dagar.” 15 Och han framförde detta budskap:
”Så säger Bileam, Beors son,
så säger mannen
med det slutna ögat,
16 så säger han som hör Guds ord
och har kunskap från den Högste.
Han ser syner
från den Allsmäktige
när han faller ner
och får sina ögon öppnade.
17 (K) Jag ser honom, men inte nu,
jag skådar honom,
men inte nära.
En stjärna stiger fram[e] ur Jakob,
en spira höjer sig ur Israel.
Den krossar Moabs tinningar
och slår ner alla söner till Set.
18 (L) Han ska få till besittning
Edom och Seir, sina fiender.
Och Israel ska göra mäktiga ting.
19 Ur Jakob ska en härskare komma,
och de överlevande
ska han utrota ur staden.”
20 (M) Han fick se Amalek. Då framförde han detta budskap:
”Den förste bland hednafolken
är Amalek,
men slutet för honom
blir undergång.”
21 Han fick se keniterna[f]. Då framförde han detta budskap:
”Säker är din boning,
lagt på klippan är ditt näste.
22 Likväl ska Kain skövlas[g]
när Assur för dig bort
i fångenskap.”
23 Och han framförde detta budskap:
”O, vem kan bli vid liv
när Gud låter detta ske?
24 Skepp ska komma
från kitteernas kust,[h]
de ska kuva Assur och kuva Eber.
Men också de ska drabbas
av undergång.”
25 Sedan stod Bileam upp och vände tillbaka hem. Också Balak for sin väg.
Israel förförs av Moab
25 Medan Israel uppehöll sig i Shittim[i], började folket begå otukt med Moabs döttrar. 2 Dessa inbjöd folket till sina gudars offermåltider, och folket åt och tillbad deras gudar. 3 (N) Och Israel slöt sig till Baal-Peor[j]. Då upptändes Herrens vrede mot Israel. 4 (O) Och Herren sade till Mose: ”Hämta folkets alla huvudmän och häng upp dem[k] i solen inför Herren så att Herrens glödande vrede vänds ifrån Israel.” 5 (P) Då sade Mose till Israels domare: ”Var och en av er ska bland sina män döda dem som har slutit sig till Baal-Peor.”
6 Och se, då kom en man av Israels barn och förde in bland sina bröder en midjanitisk kvinna inför ögonen på Mose och hela Israels församling, medan de stod och grät vid ingången till uppenbarelsetältet. 7 (Q) När Pinehas[l], son till Eleasar, son till prästen Aron, såg det, reste han sig i församlingen och tog ett spjut i handen. 8 Han följde efter den israelitiske mannen in i tältet och genomborrade dem båda, den israelitiske mannen och kvinnan genom hennes underliv. Då upphörde hemsökelsen bland Israels barn. 9 (R) Men de som omkom genom hemsökelsen utgjorde 24 000.
10 Herren talade till Mose. Han sade: 11 ”Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, har vänt bort min vrede från Israels barn genom att han brann av min lidelse bland dem. Därför har jag inte i min lidelse utrotat Israels barn. 12 Säg därför: Se, jag sluter med honom ett fridsförbund. 13 För honom och för hans avkomlingar efter honom ska detta vara ett förbund till ett evigt prästämbete, eftersom han brann för sin Gud och bringade försoning för Israels barn.”
14 Namnet på den dödade israelitiske mannen, han som dödades tillsammans med den midjanitiska kvinnan, var Simri, Salus son, och han var furste för en familj bland simeoniterna. 15 (S) Namnet på den dödade midjanitiska kvinnan var Kosbi, dotter till Sur, som var huvudman för en stamfamilj i Midjan.
16 Herren talade till Mose. Han sade: 17 (T) ”Anfall midjaniterna och slå dem, 18 för de har anfallit er genom sitt lömska bedrägeri mot er i saken med Peor och med deras syster Kosbi, den midjanitiska furstedottern som dödades på den dag då hemsökelsen drabbade er för Peors skull.”
14 (A) Jesus kallade till sig folket igen och sade: "Lyssna på mig allihop och förstå: 15 (B) Inget som går in i människan utifrån kan göra henne oren. Det är det som kommer ut ur människan som gör henne oren.[a]"
17 (C) När han hade lämnat folket och kommit inomhus, frågade hans lärjungar honom om liknelsen. 18 Han svarade dem: "Så ni förstår inte heller? Inser ni inte att inget som går in i människan utifrån kan göra henne oren, 19 (D) eftersom det inte går in i hennes hjärta utan ner i magen och ut på avträdet?" Därmed förklarade han all mat ren.[b] 20 Och han fortsatte: "Det är det som kommer ut ur människan som gör henne oren. 21 (E) Inifrån, från människornas hjärtan, kommer de onda tankarna: sexuell omoral, stöld, mord, 22 äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, orgier, avund[c], hädelse, högmod och dårskap. 23 Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren."
En hednisk kvinnas tro
24 (F) Sedan gick han därifrån och kom till trakten runt Tyrus. Där gick han in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det, men det gick inte att hålla hemligt. 25 En kvinna vars dotter hade en oren ande fick höra om honom, och hon kom genast och föll ner för hans fötter. 26 Det var en grekisktalande kvinna av syrisk-fenicisk[d] härkomst. Hon bad att Jesus skulle driva ut den onda anden ur hennes dotter.
27 Jesus sade till henne: "Låt först[e] barnen få äta sig mätta. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." 28 Hon svarade honom: "Herre, även hundarna under bordet äter av barnens smulor." 29 Då sade han till henne: "För det svarets skull säger jag dig: Gå hem, den onda anden har lämnat din dotter." 30 Och hon gick hem och fann barnet liggande på sängen. Den onda anden var borta.
Jesus botar en dövstum
31 (G) Därefter lämnade han trakten runt Tyrus och gick över Sidon och sedan genom Dekapolisområdet till Galileiska sjön. 32 Man kom till honom med en som var döv och knappt kunde tala och bad att han skulle lägga handen på honom.
33 Då tog han honom åt sidan, bort från folket. Han stoppade fingrarna i hans öron, spottade och rörde vid hans tunga. 34 Sedan såg han upp mot himlen, suckade och sade: "Effata!" – det betyder: Öppna dig! 35 Genast öppnades hans öron och hans tunga löstes, och han talade tydligt och klart.
36 (H) Jesus förbjöd dem att tala om det för någon. Men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare berättade de. 37 (I) Och folk blev helt utom sig av häpnad och sade: "Allt han har gjort är gott[f]! Han får till och med de döva att höra och de stumma att tala."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation