Old/New Testament
Arons stav grönskar
17 Herren talade till Mose. Han sade: 2 ”Tala till Israels barn och ta från dem en stav för varje stam. Från alla deras stamhövdingar ska du ta tolv stavar[a] och skriva vars och ens namn på hans stav. 3 Arons namn ska du skriva på Levis stav, för huvudmannen för denna stams familjer ska ha en stav. 4 Sedan ska du lägga in dem i uppenbarelsetältet framför vittnesbördet där jag möter er. 5 Då ska det ske att den man som jag utväljer, hans stav ska grönska. Så ska jag göra slut på Israels barns klagan, eftersom de ständigt klagar mot er.”
6 Mose talade till Israels barn, och alla stamhövdingarna gav honom var och en sin stav, tolv stavar, och Arons stav var med bland deras stavar. 7 Och Mose lade stavarna inför Herrens ansikte i vittnesbördets tält.
8 (A) Nästa dag gick Mose in i vittnesbördets tält, och se, Arons stav för Levi hus grönskade, och den hade knoppar och utslagna blommor och mogna mandlar[b]. 9 Mose bar ut alla stavarna från Herrens ansikte till alla Israels barn. De såg på dem, och var och en tog sin stav. 10 Och Herren sade till Mose: ”Lägg tillbaka Arons stav[c] framför vittnesbördet. Den ska förvaras som ett tecken för de upproriska. Så ska du göra slut på deras klagande mot mig så att de inte dör.” 11 Mose gjorde det. Så som Herren hade befallt honom, så gjorde han.
12 Israels barn sade till Mose: ”Se, vi dör, vi går under, vi går under allihop! 13 Alla som kommer i närheten av Herrens tabernakel kommer att dö. Ska vi dö allihop?”
Prästerna och leviterna
18 Herren sade till Aron: ”Du och dina söner och din fars hus med dig ska bära den missgärning som hör till helgedomen, och du och dina söner med dig ska bära den missgärning som hör till ert prästämbete. 2 (B) Men också dina bröder av Levi stam, din fars stam, ska du låta få tillträde dit tillsammans med dig, och de ska hålla sig till dig och betjäna dig medan du och dina söner med dig gör tjänst vid vittnesbördets tält. 3 De ska sköta vad du har att sköta och vad som hör till skötseln av tältet. Men de får inte komma nära de heliga föremålen eller altaret, för att inte både de och ni ska dö. 4 De ska hålla sig till dig och sköta vad som hör till uppenbarelsetältet, under all tjänstgöring vid tältet. Ingen främling får komma nära dig. 5 Ni ska iaktta vad som hör till skötseln av helgedomen och altaret, för att inte vrede åter ska komma över Israels barn. 6 (C) Det är jag som har utvalt era bröder leviterna bland Israels barn. De är en gåva åt er, givna åt Herren till att förrätta tjänsten vid uppenbarelsetältet. 7 Men du och dina söner med dig ska sköta vad som hör till ert prästämbete, i allt som avser altaret och det som är innanför förhänget. Så ska ni göra tjänst. Jag ger er prästämbetet som en gåva. Om en obehörig inkräktar på det ska han dödas.”
Prästernas andel
8 Herren sade till Aron: ”Se, jag överlämnar åt dig att ta hand om det som offras åt mig. Av Israels barns alla heliga gåvor ger jag detta som en ämbetslott åt dig och dina söner, som en evig rätt. 9 Av det högheliga som inte lämnas åt elden ska detta tillhöra dig: Alla deras offergåvor, alla matoffer, syndoffer eller skuldoffer som de offrar åt mig. Detta är högheligt och tillhör dig och dina söner. 10 (D) På en höghelig plats ska du äta det. Alla av manligt kön ska äta det. Det ska vara heligt för dig. 11 (E) Också Israels barns alla lyftoffer som bärs fram som gåvor ska tillhöra dig. Som en evig rättighet ger jag dem åt dig och dina söner och döttrar med dig. Var och en i ditt hus som är ren kan äta det.
12 Allt det bästa av oljan och det bästa av det nya vinet och av säden, det första av det som de ger åt Herren, ger jag åt dig. 13 De första frukterna av allt som växer i deras land och som de bär fram åt Herren ska tillhöra dig. Var och en i ditt hus som är ren kan äta av det. 14 (F) Allt i Israel som vigs[d] åt Herren ska tillhöra dig. 15 (G) Allt som öppnar moderlivet, varje varelse, människa eller djur, som de för fram till Herren ska tillhöra dig. Men du ska friköpa det förstfödda bland människor och även friköpa det förstfödda bland orena djur. 16 (H) När de är en månad gamla ska du friköpa dem med lösensumman som är bestämd till fem siklar silver[e], efter helgedomssikelns vikt som är tjugo gera.
17 (I) Men det förstfödda bland kor, får eller getter ska du inte friköpa. Det är heligt. Deras blod ska du stänka på altaret, och deras fett ska du förbränna som ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren. 18 (J) Men deras kött ska tillhöra dig, liksom även lyftofferbringan och det högra lårstycket ska tillhöra dig. 19 Alla heliga gåvor som Israels barn offrar åt Herren ger jag åt dig och dina söner och döttrar med dig som en evig rätt. Detta ska vara ett evigt saltförbund[f] inför Herrens ansikte, för dig och för dina avkomlingar.”
Leviternas arvedel
20 (K) Herren sade till Aron: ”I deras land ska du inte ha någon arvedel, och du ska inte ha någon lott bland dem. Jag ska vara din lott och din arvedel bland Israels barn. 21 Se, jag ger åt Levi barn allt tionde i Israel till arvedel, som lön för den tjänst de utför, tjänsten vid uppenbarelsetältet.
22 Och Israels barn ska härefter inte komma nära uppenbarelsetältet, för de kommer då att bära på synd och måste dö. 23 Det är leviterna som ska förrätta tjänsten vid uppenbarelsetältet, och de ska själva bära sina missgärningar. Det ska vara en evig stadga från släkte till släkte: De ska inte ha någon arvedel bland Israels barn, 24 (L) för jag ger tiondet som Israels barn offrar som gåva åt Herren till arvedel åt leviterna. Det är därför jag säger om dem: De ska inte ha någon arvedel bland Israels barn.”
25 Och Herren talade till Mose. Han sade: 26 ”Tala till leviterna och säg: När ni av Israels barn tar emot det tionde som jag har bestämt att ni ska få av dem som er arvedel, då ska ni av det ge en gåva åt Herren, ett tionde av tiondena. 27 Denna er gåva ska räknas som om det vore brödsäd från logen och den fulla avkastningen från vinpressen. 28 Så ska också ni ge en gåva åt Herren av allt tionde som ni tar emot av Israels barn. Denna Herrens gåva av tionden ska ni ge åt prästen Aron. 29 Av alla gåvor ni får ska ni offra åt Herren allt det som tillhör honom, det bästa av gåvorna, den del som är helig.
30 Du ska säga till dem: När ni ger som gåva det bästa, ska leviternas gåva räknas som om det vore vad loge och press avkastar. 31 Ni får äta det var som helst med ert husfolk, för det är er lön för er tjänstgöring vid uppenbarelsetältet. 32 När ni offrar det bästa av det ska ni inte bära på synd. Då ska ni inte ohelga Israels barns heliga gåvor, så att ni måste dö.”
Reningsvattnet
19 Herren talade till Mose och Aron. Han sade: 2 ”Detta är en lagstadga som Herren har befallt: Säg till Israels barn att de skaffar fram åt dig en röd kviga som är felfri och inte har någon defekt och som inte har burit något ok. 3 (M) Ni ska ge den åt prästen Eleasar, och man ska föra den utanför lägret och slakta den i hans åsyn. 4 (N) Och prästen Eleasar ska ta något av blodet från kvigan på sitt finger och stänka det sju gånger mot framsidan av uppenbarelsetältet. 5 (O) Sedan ska man bränna upp kvigan inför hans ögon. Hud och kött och blod ska brännas upp tillsammans med hennes orenlighet. 6 (P) Och prästen ska ta cederträ, isop och karmosinrött garn och kasta det i elden där kvigan bränns upp. 7 Sedan ska prästen tvätta sina kläder och bada sin kropp i vatten. Därefter får han gå in i lägret, men han ska vara oren till kvällen. 8 Också den som brände upp kvigan ska tvätta sina kläder i vatten och bada sin kropp i vatten och vara oren till kvällen. 9 (Q) En man som är ren ska samla ihop askan efter kvigan och lägga den utanför lägret på en ren plats. Den ska förvaras åt Israels barns församling för att användas i reningsvattnet. Detta är ett syndoffer. 10 Den som samlade ihop askan efter kvigan ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen. Detta ska vara en evig stadga för Israels barn och för främlingen som bor ibland dem.
Orenhet genom döda kroppar
11 Den som rör vid en död människa ska vara oren i sju dagar. 12 Han ska rena sig med vattnet på tredje dagen och på sjunde dagen, och så blir han ren. Men om han inte renar sig på tredje dagen och på sjunde dagen, blir han inte ren. 13 Var och en som rör vid ett lik, vid en död människa, och inte renar sig, han orenar Herrens tabernakel och ska utrotas ur Israel. Eftersom reningsvattnet inte blivit stänkt på honom är han oren. Hans orenhet är alltjämt kvar.
14 Detta är lagen när en människa dör i ett tält: Var och en som kommer in i tältet, och var och en som redan är i tältet ska vara oren i sju dagar. 15 Alla öppna kärl som inte har stått övertäckta ska vara orena. 16 Och var och en som ute på marken rör vid någon som har dräpts med svärd eller dött på annat sätt, eller rör vid människoben eller en grav, ska vara oren i sju dagar.
17 För den som är oren ska man ta av askan efter det uppbrända syndoffret och hälla friskt vatten över det i ett kärl. 18 En man som är ren ska ta isop[g] och doppa i vattnet och stänka på tältet, på alla kärlen, på de personer som varit där, på den som rört vid benen, på den dräpte och på den som dött på annat sätt eller på graven. 19 Och den som är ren ska på tredje dagen och på sjunde dagen bestänka den som har blivit oren. När han så på sjunde dagen har renat honom, ska han tvätta sina kläder och bada i vatten, så blir han ren om kvällen. 20 Men om någon har blivit oren och sedan inte renar sig ska han utrotas ur församlingen, för han har orenat Herrens helgedom. Reningsvattnet har inte blivit stänkt på honom. Han är oren.
21 Detta ska vara en evig stadga för dem. Mannen som stänkte reningsvattnet ska tvätta sina kläder, och om någon rör vid detta reningsvatten ska han vara oren till kvällen. 22 Allt som den orene rör vid ska vara orent, och den som rör vid honom ska vara oren till kvällen.”
Jesus mättar fem tusen
30 (A) Apostlarna samlades nu hos Jesus och berättade för honom allt vad de hade gjort och vad de hade undervisat om. 31 (B) Han sade till dem: "Kom med till en öde plats där ni kan få vara ensamma och vila er lite." Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta. 32 De gav sig av i båten till en öde plats för att få vara för sig själva.
33 Men folk såg att de for iväg och många fick veta det, och de skyndade dit till fots från alla städerna och kom fram före dem. 34 (C) När Jesus steg ur båten såg han en stor skara människor. Han förbarmade sig över dem, för de var som får utan herde, och han undervisade dem grundligt.
35 (D) Timmen var redan sen när hans lärjungar kom till honom och sade: "Platsen här är ödslig och timmen är redan sen. 36 Skicka i väg dem, så att de kan gå till gårdarna och byarna här omkring och köpa sig något att äta." 37 Men han svarade: "Ge ni dem att äta." De frågade honom: "Ska vi gå och köpa bröd för tvåhundra denarer[a] och ge dem att äta?" 38 Han sade till dem: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter." De tog reda på det och sade: "Fem bröd och två fiskar."
39 Då befallde han att de skulle låta alla slå sig ner i gröngräset i skilda matlag, 40 och de satte sig ner i grupper om hundra eller femtio. 41 Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud[b], bröt bröden och gav åt sina lärjungar för att de skulle sätta fram åt folket. Han delade också ut av de två fiskarna åt dem alla. 42 Och alla åt och blev mätta, 43 och man plockade tolv korgar fulla med brödbitar och fisk. 44 Det var fem tusen män som hade ätit[c].
Jesus går på vattnet
45 (E) Strax därefter befallde Jesus sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg över till Betsaida[d], medan han själv sände i väg folket. 46 Och när han hade tagit farväl av dem, gick han upp på berget för att be.
47 På kvällen var båten mitt ute på sjön, och Jesus var ensam kvar på land. 48 Han såg hur lärjungarna slet med rodden, för de hade vinden emot sig. Mot slutet av natten[e] kom han till dem, gående på sjön, och han skulle just gå förbi dem. 49 När de fick se honom gå på sjön trodde de att det var ett spöke, och de skrek, 50 för alla såg honom och blev förskräckta. Men han talade genast med dem och sade till dem: "Var lugna. Det Är Jag[f]. Var inte rädda." 51 (F) Sedan steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. De var helt utom sig av häpnad, 52 för de hade inte förstått detta med bröden. Deras hjärtan var förhärdade.
Jesus botar sjuka i Gennesaret
53 (G) När de hade kommit över sjön nådde de land vid Gennesaret och lade till där. 54 Så snart de steg ur båten kände folk igen Jesus, 55 och folk skyndade ut i hela den trakten och började bära de sjuka på bårar till platsen där de hörde att han var. 56 Överallt där han gick in, i byar, städer eller gårdar, lade man de sjuka på de öppna platserna och bad honom att de bara skulle få röra vid hörntofsen[g] på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev friska[h].
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation